Diskussionen om home bias, d.v.s. att ha viss andel svenska indexfonder för att man bor i Sverige, kommer upp med jämna mellanrum. t.ex. här:
Men en sak jag inte riktigt förstår är på vilket sätt de största bolagen i Sverige är svenska? Atlas Copco som är största “svenska” bolag har 73% av sin försäljning utanför Europa, AB Volvo 60% o.s.v. Förutom att vissa bolag har lite mer exponering mot lönekostnadsläget i Sverige så är det väl mest bankerna (SEB 60% Sverige) och vissa inom handel (typ Axfood) som tydligt påverkas av utvecklingen specifikt i Sverige?
Jag håller med i mångt och mycket och det är en intressant diskussion.
Men på rak arm kommer man ju inte undan:
Korruption i landet
Krig
Naturkatastrofer
Ekonomiska förutsättningar för företagande
Jag är ju t.e.x övertygad om att USAs utveckling och förhållandevis dyra aktiemarknad har mycket att göra med den innovation och gynnsamma skatteklimat för företagande som de har. Vilket många andra länder inklusive Sverige inte kan anses ha på samma sätt.
Fast det där är väl snarare argument för diversifiering?
Det enda jag kan tänka mig som argument för “home bias” är att man inte vill missa att äga en del av Novo Nordisk om man är dansk eftersom det kan driva upp typ villapriserna för att så många blivit rika på att äga andelar i den typen av bolag. Men i så fall bör man verkligen äga Nibe-aktier med om man bor i Markaryd, och då är vi inne på stock picking…
Intressant fenomen, absolut. Per H Börjesson är i sin bok Så blir du miljonär i hängmattan exceptionellt duktig på att förmedla sin egen home bias, så vitt jag minns främst backat av argumentet att det är bra att stötta svenska bolag och att de (vilka som nu avses) minsann presterat jättebra över tid. De möjliga invändningarna till det här bemöter han inte alls vad jag minns.
Där är inte mkt motargument men boken hyllar även globalfonder så det är lite antingen eller med budskapet, inget är fel bara det är billigt och man behåller.
