Jag läser med stort intresse Rika tillsammans, och mina åsikter harmonierar väl med vad som skrivs. På en punkt går har jag dock en delvis avvikande åsikt. “Skall man ha en enda fond, skall det vara en global aktiefond” är den allmänna meningen.
Jag är inte så säker på detta. En global fonder innehåller cirka 60 procent USA-aktier. Låt oss titta på dollarkursen under 2000-talet.
Högsta kurs 10,93, lägsta kurs 5,83. Nuvarande kurs 8,69. Det är alltså en gigantisk skillnad mellan lägsta- och högsta kurs.
Spridningen på Euron är också stor, om än inte lika stor:
Högsta kurs 10,93 lägsta kurs 8,27. Nuvarande kurs 10,48.
Den som målsparar i en global aktiefond och ämnar lyfta beloppet inom fem till tio år löper alltså en mycket stor valutarisk. Sparandet kan ha skett till en hög dollarkurs, och när det är dags att lyfta pengarna, då har dollarkursen sjunkit. Den risken minskar drastiskt om hen väljer en svensk fond.
Jag har inget emot globala fonder, och äger sådana själv. Sparar man på lång sikt, exempelvis till sin pension, så kommer “udda vara jämt”, då kan en globalond vara väl så bra som något annat. Sparar man på kort sikt 5-10 år så bör majoriteten av sparandet ske i svenska fonder…
Detta är min åsikt. Vad tycker ni andra?