Mitt samvete sätter stopp för det. Jag hoppas dessutom kunna behålla en del av mina kollegor som vänner i framtiden.
För mig beror det nog mycket på hur situationen ser ut. Jag känner att man behöver lite tid för att kunna förklara FIRE-konceptet för en oinvigd. Jag kommer ju inte ljuga om mina planer men jag får nog formulera mig på olika sätt i olika situationer.
Är det verkligen så? Jag misstänker att ni umgås i kretsar där jobbet är en stor del av identiteten. Tror väldigt få bryr sig om andra jobbar eller inte. Det är bara att säga att man ska pyssla med annat så är saken löst. Eller “vi får se”. Eller helt frankt bara säga att man slutat jobba. Punkt.
Ja, i mitt huvud är det så. Jag har 3 månaders uppsägningstid och tänker att det hinner bli mycket frågor och spekulationer under den tiden. Att undvika att säga sanningen och på min lilla arbetsplats, där de flesta känner mig väl, blir svårt.
Du får gärna berätta vad reaktionerna blir!
Eller så gör du som en vän till mig som slutade arbeta som 52-åring. När någon frågar så säger han “lever på betting”. Väldigt diffust och vid ev. följdfrågor mumlar han om trav, amerikansk fotboll och poker.
Tror inte att han någonsin spelat på denna typ av aktiviteter.
ett annat alternativ: -Jag har skaffat mig en ung och förmögen älskarinna. 
(Det kan reta alla, oavsett ålder eller kön.)
Återkoppling: Nu har jag sagt upp mig! 
Jag berättade för några vänner om mitt beslut några dagar tidigare vilket var lärorikt för då fick jag öva på vilka frågor som kommer. Det är nästan alltid samma sak:
Kollega: - “Tråkigt. Var skall du börja istället?“
Jag: -”Jag skall vara ledig.”
Kollega: -“Okay…
Närmare kollegor och vänner ställer följdfrågan: - “Kul! Hur långe då?“
Jag: -”Resten av livet hade jag tänkte mig.”
Då blir svaret alltid typ: - “Grattis!“ eller “Fan vad kul för dig!“
Därefter är det väldigt få som t.ex. undrar över vad man skall leva av, vilket förvånar mig lite.