Mitt samvete sätter stopp för det. Jag hoppas dessutom kunna behålla en del av mina kollegor som vänner i framtiden.
För mig beror det nog mycket på hur situationen ser ut. Jag känner att man behöver lite tid för att kunna förklara FIRE-konceptet för en oinvigd. Jag kommer ju inte ljuga om mina planer men jag får nog formulera mig på olika sätt i olika situationer.
Är det verkligen så? Jag misstänker att ni umgås i kretsar där jobbet är en stor del av identiteten. Tror väldigt få bryr sig om andra jobbar eller inte. Det är bara att säga att man ska pyssla med annat så är saken löst. Eller “vi får se”. Eller helt frankt bara säga att man slutat jobba. Punkt.
Ja, i mitt huvud är det så. Jag har 3 månaders uppsägningstid och tänker att det hinner bli mycket frågor och spekulationer under den tiden. Att undvika att säga sanningen och på min lilla arbetsplats, där de flesta känner mig väl, blir svårt.
Du får gärna berätta vad reaktionerna blir!
Eller så gör du som en vän till mig som slutade arbeta som 52-åring. När någon frågar så säger han “lever på betting”. Väldigt diffust och vid ev. följdfrågor mumlar han om trav, amerikansk fotboll och poker.
Tror inte att han någonsin spelat på denna typ av aktiviteter.
ett annat alternativ: -Jag har skaffat mig en ung och förmögen älskarinna. 
(Det kan reta alla, oavsett ålder eller kön.)
Återkoppling: Nu har jag sagt upp mig! 
Jag berättade för några vänner om mitt beslut några dagar tidigare vilket var lärorikt för då fick jag öva på vilka frågor som kommer. Det är nästan alltid samma sak:
Kollega: - “Tråkigt. Var skall du börja istället?“
Jag: -”Jag skall vara ledig.”
Kollega: -“Okay…
Närmare kollegor och vänner ställer följdfrågan: - “Kul! Hur långe då?“
Jag: -”Resten av livet hade jag tänkte mig.”
Då blir svaret alltid typ: - “Grattis!“ eller “Fan vad kul för dig!“
Därefter är det väldigt få som t.ex. undrar över vad man skall leva av, vilket förvånar mig lite.
Grattis! Har du samlat på dig några fler reaktioner att dela med dig?
Vad sa chefen?
Andra reaktioner?
Min känsla är lite att folk förstår att man ”har råd” att sluta o det är lite känsligt att prata pengar. Men jag får frågan om ”jaha hur mycket behöver man för att sluta i din ålder ” rätt ofta
När det kommer upp (på jobbet eller fritiden) så följer det nästan alltid samma mönster. Folk blir glada för min skull eller så blir dom förvånade/tysta.
Trots att jag själv aldrig använder ordet “pension“ så är det ändå ofta det som andra säger.
Han blev väldigt förvånad (jag har varit anställd i över 10 år) men även han blev uppriktigt glad för min skull.
Jag vet att jag och min respektive kommer att betraktas som lata av åtminstone en person i min släkt om jag går ut med att vi skulle sluta jobba. Det vet jag med 100% säkerhet för det har diskuterats i ett annat sammanhang rörande en annan person som ville gå ner i tid. Den personen blev då direkt stämplad som lat.
Den här personen i din släkt behöver gå till en terapeut och prata om sina upplevelser som barn och det förväntanstryck som lades på dennes späda axlar… eller nåt.
Jag hoppas övriga gläds med er om ni skjuter ut er en dag. 
Jag hade svarat
”Ja? Har du insett det först nu? Hur är det med din kognitiva förmåga egentligen?” 
Efter att ha varit arbetsfri i drygt 10 år nu kan jag “lugna” dig med att det aldrig kommer att bli “normalt” i folks förståelse att man är “pensionär” och ännu inte har fyllt 60.
Få personer frågar direkt om min arbetsfrihetssituation, de flesta ger bara intrycket av att de inte förstår hur jag kan dyka upp när som helst och till exempel spendera pengar hos dem eller nåt.
Då var sista arbetsdagen gjord!
Det var många på avtackningen som först där och då förstod att jag slutade för att gå i pension, så det blev ovanligt många “vad skall du göra hela dagarna”-frågor. För er som undrar ser min plan ut så här idag:
Frukost i fåtöljen + fixa lite grejer på datorn.
Rensa på vinden
Vid lunch skall jag spela badminton med en tidigare kollega. Skall bli väldigt skönt att inte stressa tillbaka till kontoret efter det.
Under eftermiddagen tänkte jag gå en sväng till biblioteket och sedan till Systemet för att köpa vin till en Boeuf Bourguignon som får stå och puttra på spisen fram till kvällen.
Till stor del sånt som i normala fall skall hinnas med på helgen.
Stort grattis! Låter som en underbar dag!
Grattis till att vara klar! 
Precis så där ska en bra FIRE-dag se ut. Lagom mycket och blandat mellan måsten, trevligheter och lugn.
Jag kör f ö en liknande idag. Jag skissar manus och ska spela in tubavsnitt men också klippa häck, fixa mat och förmodligen ta någon finöl till vinylfynden som kom med posten igår. 
Grattis och välkommen till klubben 
Alltså vad härligt, Grattis!!!
Jag satt just och tänkte när jag började läsa tråden från början, det är nu det hade varit fint att sluta jobba. Solen skiner, det är varmt, härlig luft, gräset är grönt och fint 
