Så. Då står man här lite mitt i livet. 45-ish. Det har gått förhållandevis bra ändå. Skuldfri. En ekonomi i balans med ett litet månadssparande. Lyckats knega ihop ett par miljoner på banken som nu får förvalta sig själva på Lysa. Nyss flyttat in i en bra hyresrätt mitt i centrala Stockholm. Har en glad och livfull treårig dotter vid min sida. (Delad vårdnad 50/50, med en god relation till modern) Livsmålen är plötsligt uppfyllda. Insikten kom lite plötsligt, och har gett mig lite av en delirium-hicka. Så hur går man vidare nu…? Hur investerar man för framtiden?
Jag har funderat på att skaffa mig ett sommarställe. Ska det vara någorlunda överkomligt avstånd och någorlunda bekvämt, snackar vi runt 1.5 mille. (Jag har alltså en hypotetisk budget på ungefär 3/4 av mitt totala kapital)
Idag skulle ungen tycka det var underbart att få fritt springa omkring med gräs under fötterna på helgerna. Veckorna i storstan. Frågan är… Om kanske tre fyra år, kanske hon inte alls uppskattar det lika mycket, utan hellre vill hänga hemma i stan med sina kompisar, och kanske skulle kunna känna att det blir ensamt med att bara hänga med sin gamla far som tycker det är härligt att snickra på dagarna eller mysa framför en brasa under kvällarna… Speciellt när det kanske är vintertid.
Bör man kanske bara bida sin tid, och låta kapitalet glömmas där det är, och få stå på tillväxt i 10-15 år till?
(fastigheter går förvisso även det upp över tid, men kanske inte lika mycket som en bra/billig bred fond)
Kanske man ska vänta med den drömmen, och nagga lite i besparingar till att göra lite fina resor/utflykter eller liknande med henne istället. Helt enkelt försöka att både äta den kakan och ha den kvar för framtiden.
eller ska man göra verklighet av stugdrömmen när den ändå har den inom räckhåll, och därmed leva på lite mindre avkastningspengar längre fram…? Det är måhända ett ganska lyxigt problem. Men när man växt upp ganska knapert, och arbetat ihop det man har, så blir man försiktig (kanske ibland dumsnål) med sina investeringar och utgifter. När slutar man spara, och börjar “leva lite gott” på det man knåpat ihop?
Trots att jag statistiskt sett har det väldigt bra, känns det som om jag kommit till en tid i livet där jag mest lever lite på tomgång, jag trodde jag hade nog med drömmar att uppfylla tills jag skulle gå i pension, men nådde dit lite tidigare…
Jag har 20 år kvar att arbeta, och skulle kunna få en riktigt god ekonomi för oss längre fram om jag bara sitter still i båten. Eller kommer man ångra det man inte gjorde? Eller kommer jag ångra det jag eventuellt står i begrepp till att göra?
Ibland behöver man bolla lite med människor, både i ekonomiska termer och mer filosofiska… ^^
Först och främst, grattis till en fin ekonomisk situation samt harmonin i livet angående livsmålen.
Jag tänker någonstans att du behöver komma underfund med varför du sparar. Trygghet förstår jag, när du skriver att ni hade det knapert som små och jag förstår också tanken om framtiden.
Som jag förstår det utifrån din text är du nu i valet mellan en stuga som skulle skänka livskvalité, eller om du skulle ha kvar pengarna. Förstår konflikten mellan dessa. Finns det något sätt att göra båda?
Alternativ 1: du slänger in sparpengarna i stugan och börjar sedan spara på nytt.
Alternativ 2: du tar lån på stugan och har kvar dina pengar.
Alternativ 3: du gör en 50/50 grej av det.
Angående det här med att sluta spara, tror jag det är mycket ett mindset och en del av personligheten att någonstans vara nöjd med sin situation och att man inte känner att man måste slänga ut varenda krona man har. För egen del är jag relativt nöjd med frikostigheten med mig själv och familjen, vilket leder till att sparandet går av sig själv på något sätt.
Pengarna har helt enkelt inte något vettigt ställe att ta vägen, utan hamnar därför fortsatt på sparandet och kommer antagligen fortsätta göra det. För egen del består möjligheten att pengarna i framtiden köper mig själv fritid, som jag inte direkt har mer behov av i nuläget.
Vet du vad du vill använda dina pengar till? Jag tänker att det är steg 1 i frågan. Gäller det pension, så skulle jag råda dig till att få en bra överblick kring hur det ser ut i nuläget och hur det kan tänkas se ut i framtiden med den vanliga pensionen. Behöver du ens spara specifikt till pension, om du ändå vill jobba fram till pensionen?
För ett par år sedan hamnade jag själv där nånstans… Att “nu är jag mitt i det som jag längtade efter när jag var ung”… Någorlunda ekonomisk trygghet, hyfsat jobb, familj och inte var det så fantistiskt att leva mitt i det som jag föreställt mig.
“vad vill jag göra med resten av mitt liv?” en utmattningsdepression senare tror jag att det är en kombination av att “ha tråkigt” och “att våga” som ger vägen framåt. Precis som att låta barnen ha tråkigt ett tag så kommer kreativa ideer och drivkraft av sig själv! Då ska man vara modig att följa drömmen!
Först filosofi
Mening i livet skapas genom att ha problem att lösa. Projekt som kräver en insats, mentalt, fysiskt och ekonomiskt.
Barn och sommarhus är bra meningsbyggare med andra ord.
Sen är inte pengarna borta om man köper hus, dom är då placerade i en fastighet.
Du verkar ju rätt nöjd med livet? En tanke är ju att bara fortsätta i tangentens riktning tills du inte är nöjd längre.
Ägna dig åt dottern dina veckor. Fritidsintressen på dom andra. Håller med Erik ovan, hyr en stuga en hel semester. Se om det verkligen är något för dig.