Angående att hamna på ruta ett, så föreställer jag mig att det blir så oavsett vad i livet man gör. Så fort något blir rutin så är det tråkigt.
Jag har hört en alternativ väg. Jag tror det är vad som kallas flow, alltså ett läge där något är nytt och intressant - utan att bli så svårt att det framkallar ångest.
Det borde teoretiskt gå att uppnå i arbetslivet, även om det säkert är lättare utan ekonomiska krav som sätter kniven mot strupen.
Vill inte hamna i en situation där jag på äldre dar behöver hitta nytt jobb. 30-40 åringar har lättast att hitta nytt jobb/klättra sen blir det allt svårare om du inte besitter spetskompetens/eller är högre chef. På vårt ftg värderar vi utåt mångfald, jämnlikhet mm. men likväl är sorteras 50+ och utländska namn bort rätt snabbt. Har påpekat det men möts av tystnad… en ”fast och säker” tjänst kan snabbt försvinna vid vd skifte eller omorganisering. Har sett det både i privata och offentliga miljöer.
FI ger mig mycket mera tid till mina intressen och mina vänner. Jag har tagit sabbatsår, jobbat halvtid och kunnat pensionera mig tidigt.
FI ger mig trygghet och lugnet att veta att pengarna räcker. Jag har rest över halva jorden för att hälsa på en god vän. Jag har också lämnat en trasig arbetsplats: jag snackade med en pålitlig kollega över helgen och sa sedan upp mig från mitt mellanschefsjobb på måndagen.
FI ger minskad stress och man slipper att oroa sig för pengar. Först efter sabbatsåret insåg jag hur stressad jag hade varit och hur destruktiv stress kan vara.
FI ger möjlighet till bättre ekonomiska val. Ett exempel: jag valde transportmedel utan att tänka på kostnaden när jag flyttade till Stockholm. Utan bil slipper jag parkering, reparationer, repor, tankning, tvätt, besiktning och annat trassel. Istället tar jag tåg/buss/taxi/flyg eller hyr en stor/liten/enkel/lyxig bil vid behov. Vilket alternativ som är ekonomiskt mest fördelaktigt kvittar.
FI gör att jag kan planera långsiktigt.
FI gör att jag kan säga vad tycker utan att tänka på karriär eller förlorade inkomstmöjligheter. Jag säger bara: “Herrklubbar, good bye.”
FI har gett mig möjlighet att testa en spännande men ekonomiskt helt galen karriär i underhållningsbranschen. Jag hade kul och lärde mig mycket om livet, men under pandemin var jag väldigt glad att jag inte var beroende av de inkomsterna.
Och nej, jag har inte offrat något på vägen. Jag hade turen att bo i ett land men en helt annat kultur än den svenska under några år i min ungdom. Det gjorde att jag ganska tidigt förstod att man kan strunta i att försöka hålla jämna steg med grannen. Med ett hyggligt jobb kan man då leva ett billigt men mycket rikt liv i Sverige. Då blir sparkvoten automatiskt hög och det går ganska fort att nå FI. Det var inget jag hade planerat. Det bara blev så.