Min man är den som håller mina drömmer realistiska. Jag kan snöa in på planer och drömmar och dra igång projekt medan min man står vid sidan som en klippa och dels undrar vad jag håller på med och dels kommer med lugna, kloka råd. Ska sägas att jag inte alltid lyssnar på råden men vem är perfekt? 
Vi är också väldigt olika då han kommer ihåg saker som sägs, eller som han får höra. Jag däremot har absolut inget sånt minne, vet inte ens om att någon sa nått för tre minuter sen. Det jag däremot har stenkoll på är vad saker ligger, saker jag sett (fotografiskt minne?) medan min man inte ser saker som är framför näsan. 
Finns säkert tusen saker till. 