Tack för ett givande inlägg, Nicholas.
din portfölj ser inspirerande ut tycker jag.
ang, långa räntor i portföljen, 40% , funderade jag på om man kunde ha den på Nordnet delat på t:ex 20% IS04 och respektive 10% IBCL och 10% DBXG
(eller alternativt 24% IS04 och respektive 8% IBCL och 8% DBXG).
vad tror du om denna tanke. vore det lika bra som de långa bonds du hittat på Degiro om man nu ville bygga en portfölj liknande din på Nordnet?
@AllSeasonsPortfolio @Daniel_Nilsson - ni som är insatta i ämnet.
Vad är poängen med att ha långa europeiska räntefonder i portföljen? Hur skyddar det bättre än amerikanska? Tänker om aktiedelen i ens portfölj främst ör exponerad mot USA.
Detsamma kringa realränteobligationer. Är inte enbart långa amerikanska TIPS att föredra?
Jag förstår inte riktigt påståendet att man vill ha hög volatilitet och låg korrelation. Så länge man inte lyckas uppnå negativt korrelation, bör man ju vilja ha låg volatilitet, om man vill sänka den totala volatiliteten? Eller tänker du då att högre volatilitet också innebär högre avkastning?
För de flesta tror jag att tanken med räntorna är att agera som buffert i 60/40. I sådant fall verkar idén om statsräntor vettigt, men inte att man samtidigt då ska trycka upp volatiliteten i dessa, utan de kan gärna vara korta eller medellänggd för det syftet.
Kul att höra- jag har precis den portföljen(10% sparkonto med 0.6%, 90% globala indexfonder) 
Är du säker på att det stämmer rent matematiskt?
Antag att du har en 50/50 portfölj med två tillgångar som rör sig som random walk variabler med samma standardavvikelse, samma väntevärde och en korrelation på 0.8. Hur ser den 50/50 portföljen ut jämfört med en 100/0 av samma tillgångar?
Den jämförelsen jag gjorde var mellan någonting som liknar det första av de alternativen, och någonting som mer liknar den första, fast att den andra halvan är mer likt pengar på banken. Ett annat sätt att se på det är att jämföra det första alternativet, med det andra alternativet dividerat med 2. Dvs 50/0. Det jag tror de flesta tänker att de gör med sina 60/40 eller 50/50-portföljer är att den andra hälften agerar ungefär som kontanter på banken, men att man ivf är villig att ta en lite större risk än rena kontanter. Det jag menar är att i det fallet kommer alternativ två att vara det med betydligt lägre volatilitet, om det är det man är ute efter.
Jag förstår nog inte vad du försöker säga?
En 60/40 portfölj ger högre riskjusterad (volatilitetsjusterad) avkastning än en 100/0. Just p.g.a. att man ombalanserar mellan två tillgångar som har en korrelation som understiger 1.
Genom att ombalansera mellan flera tillgångar med positiv korrelation under 1 så kan man minska den totala volatiliteten utan att sänka väntevärdet på avkastning. Givet att de olika tillgångarna har samma förväntade avkastning.
Samma fenomen kvarstår även när den ena tillgången har lägre volatilitet och lägre förväntad avkastning. Trots positiv korrelation som understiger 1. Därmed har man förmodligen högre riskjusterad avkastning med 60/40 aktier/räntor än 60/40 aktier/bankkonto.
Kanske beror det på att vi verkar prata om olika saker. Det jag tolkar TS som är ett försök att besvara frågan: vad för räntetillgångar sänker volatiliteten maximalt, i en 60/40-portfölj? Om TS istället försöker lista ut hur man maximerar sin riskjusterade avkastning, som du verkar vara inne på, så är det rimligt för mig att svaret kan se annorlunda ut.
Den frågan ser jag som ett irrspår från att försöka öka sin riskjusterade avkastning, vilket är det underliggande målet. Vill man minska sin volatilitet maximalt är 100% bankkonto det närmaste man kommer.
Kan man få högre riskjusterad avkastning med räntor istället för bankkonto i en 60/40 portfölj men vill minska volatiliteten, kan man gå till kanske 40/60 och kanske få högre riskjusterad avkastning samtidigt som man har den lägre volatiliteten kvar.
Alltså någonstans kokar det alltid ner till att maximera riskjusterad avkastning med den volatilitet man tål.
Kanske det, men det var så jag tolkade TS ivf, och därför svarade jag på den frågan jag trodde var på bordet. Anledningen till att frågan hade kunnat varit intressant, är att om svaret inte vore det som vi verkar ha kommit överens om nu, så hade man kunnat argumentera för att 60/40 långa statsräntor är säkrare än 60/40 korta statsräntor. Detta vore isf ett väldigt intressant utfall, som jag dessvärre inte tror stämmer. Jag ser 60/40 med medellånga statsräntor som att redan vara lite av en mellanlösning. Exakt hur man sedan gör för att maximera sin riskjusterade avkastning tycker jag känns jättesvårt att säga. Det skulle ju kunna vara så, t ex, att aktier ger den bästa riskjusterade avkastningen med sådan marginal, att man därför bara ska äga så många aktier man vill ha, och sedan ha resten på ett bankkonto?
Skulle nog säga att det finns väldigt bra stöd för att just räntepapper är bättre än bankkonto, just p.g.a. de har en högre volatilitet och samtidigt har en viss grad av “okorrelation” med aktier. Då kommer ombalansering göra sin magi på bästa sätt.
Som jag ser det så vill man att räntefonderna går upp när ens aktiedel går ner. Långa Amerikanska räntefonder (så lång duration som möjligt) är de enda räntefonderna jag skulle rekommendera utöver bankkonto på grund av följande anledningar:
Det är ju just den negativa korrelationen du får med långa Amerikanska räntor. Skulle jag välja en enskild tillgång med så negativ korrelation till aktier som jag kunde hitta (som inte är att blanka aktier) så skulle det vara just nominella Amerikanska statsobligationer.
Sedan har det hänt vid några tillfällen att dessa inte har hållit emot till viss del vid krascher vilket är anledningen till att jag tycke rman ska ha lite bankkonto också.
Jag anser att 40% långa statsräntor är för hög andel. Kolla på till exempel golden butterfly eller rika tillsammans portföljen så ser du att de har 20% respektive 25% långa räntor samt lika stor andel korta räntor. Men ja, jag skulle hävda att rent statistiskt så får du en lägre max drawdown med långa räntor än med korta räntor om man kombinerar det med aktier, men bäst är troligen en blandning 20% guld+20% långa räntor i en blandning med 60% aktier.
Varför skulle det ge lägre draw down än 60% aktier och resten korta statspapper eller bankkonto, iom att det inte finns någon negativ korrelation?
För att genom riskparitet dvs motsatt volatilit med aktiepriser har man tillgång som avkastar när aktierna rasar → ombalanseringseffekt kan bli bättre.
Kontot bara håller pengarna när aktier rasar, korta företagslån faktiskt faller ofta då.
(Detta är helt och hållet överkurs, inget för 99% av spararna att bry sig om.)
Hur menar du att det inte är negativ korrelation? Har du någon data på det?
Ja, men vet inte om det ens behövs att jag tillför min egen, iom att jag antar att utgångspunkten för diskussionen är TS, och TS tydligt skrev att korrelationen mellan tillgångsslagen var hög.
Då tolkar vi nog resultatet olika. Korrelation säger inte allt heller. Jag föreslår att du forskar lite mera i ämnet och särskådar hur långa statsobligationer i USA gått under historiska börskrascher. Korrelation på dagsbasis är för mig inte särskilt intressant.
Nu när ett gäng svar har tillagts till denna tråd, är det är ett utmärkt tillfälle att bidra med ett par klargöranden som förhoppningsvis kan föra diskussionen i rätt riktning framåt.
Detta är en missuppfattning. Jag diskuterar inte korrelationen mellan aktier och obligationer i inlägget, utan enbart korrelationen mellan aktier och en PORTFÖLJ som består av 60% aktier och 40 % obligationer.
Ämnet berör en diskussion kring vilken typ av räntefond som skapar mest mervärde i en sådan “blandportfölj” med slutsatsen är att långa statsobligationer tydligt är det bättre alternativet än en som också innehåller t.ex. företagsobligationer som har högre korrelation med aktiemarknaden.
Som en parentes bör nämnas att de senaste 300 handelsdagarna är korrelationen mellan S&P 500 och långa amerikanska statsobligationer -0.159, alltså mycket låg korrelation (den är negativ).
Låt oss tänka oss två portföljer i ett mycket förenklat exempel: bägge innehållande 60% aktier, men att skillnaden är allokeringen av resterande 40%: långa statspapper i den ena och ett sparkonto i det andra.
Ett par antaganden:
Vi föreställer oss ett år då aktier går ned med 20%.
I portföljen med sparkonto, är totala årsavkastningen -11,66%, vilket är summan av (60% * 0,8) + (40% * 1,0085).
I den andra portföljen, med långa statsspapper, kommer totala årsavkastningen att bli bättre. Låt oss för enkelhets skull anta att korrelationen är perfekt negativ, det vill säga att korrelationen är -1. I sådana fall skulle obligationsdelen gå upp 16%, vilket är tolv femtondelar av 20% (relativ volatilitet: 12/15, gånger årsavkastningen inverterad). Denna portfölj skulle under året avkasta bara -5,60%.
Slutsatsen är att den högre volatiliteten hos de långa statsobligationerna, med negativ korrelation med aktiemarknaden, lyckades neutralisera en större del av aktiemarknadens fall än vad en lågvolatilitetstillgång i sparkontot lyckades göra. Även statsobligationer med korta löptider liknar sparkontot då dessa har lägre volatilitet.
Notera att denna jämförelse använt tillgångar med negativ korrelation med aktiemarknaden (tillgångar som går upp dagar som aktiemarknaden går ned). Liknande resultat gås också genom att kombinera tillgångar med 0 korrelation med aktiemarknaden (vars dagliga rörelse inte har någon koppling till vart aktiemarknaden går). Här handlar det om att dra fördel av tillgångarnas riskpremier vid olika tidpunkter. Jämför också detta med en rebalanseringspremie: Maximizing the Rebalancing Premium: Why Risk Parity portfolios are much greater than the sum of their parts - ReSolve Asset Management
Här är jag så klart av avvikande åsikt, men det beror på att vi följer olika investeringsteorier. En allokering på 40% till långa statsobligationer ger en mer balanserad fördelning av risk i portföljen mellan tillgångsslagen, vilket ger bättre balans än en allokering baserat på andel kapital.
Kan du förtydliga detta? Jag förstår varken på vilken del du har en avvikande åsikt eller vad som avses med en “allokering baserat på andel kapital”? Har du analyserat en portfölj med 60% aktier+20% långa räntor+20% guld och jämfört med att ha 60% aktier+40% långa räntor?