Jag är 23 år gammal och känner mig lost gällande livet, yrkesval och framtiden.
Mellan 20-22 års ålder drev jag ett par olika (försök) till företag, bl.a. en e-handel utan större framgång. Vid 22 års ålder lyckades jag pricka mer rätt med mitt företagande (i form av omsättning och pengar), och lyckades få igång ett tjänsteföretag (fönsterputs, städ, trädgård, mm). Jag anställde, företaget växte snabbt och jag arbetade ca 80h/vecka. Problemet: Jag avskydde tillslut företaget, företagandet och allt vad det innebar. Jag lade ner företaget i somras, och en depression som troligtvis redan börjat krypa sig på kom fram ordentligt.
Jag är väldigt tacksam över att äntligen börjat se ljuset igen, och även för allt jag lärde mig under företagets tid - trots all stress.
Jag känner mig dock förvirrad nu. Jag vill aldrig hamna i den situationen igen, samtidigt som jag vet att jag vill driva eget företag - men troligtvis för mig själv som typ konsult/frilansare.
Jag funderar på att utbilda mig och specialisera mig inom något jag finner intressant (ekonomi), för att sedan då jobba som konsult / frilansare / liknande. Vad tror ni, tänker jag i rätt eller fel banor? Hur skulle du göra?
Du verkar vara en väldigt driven person som gjort mkt med tanke på åldern. Du kommer lyckas med det du vill göra i livet.
Men det verkar komma till ett pris, så bra att du tagit dig förbi det värsta i ditt mående. Jag skulle (utan att jag känner dig) försöka nåt lite mindre avancerat ett par år tills du vet att du mår stabilt psykiskt och lärt dig hantera stress igen. Tex plugga eller vara vanlig anställd. Och samtidigt lära känna dig själv ännu bättre.
Obs jag har själv aldrig haft eget företag. Men jag tycker det verkar rätt slitigt åtminstone initialt och det tror jag inte du behöver just nu.
Jag känner inte någon som byggt upp ett bolag som haft balans i tillvaron. Känner däremot folk som ärvt bolag och levt med balans i tillvaron. De bolagen är decimerade och har minskat i omsättning och antal anställda med 90 % på 15 år.
Att bygga ett bolag kräver all din uppmärksamhet. Du kommer att få försaka väldigt mycket. Är du inte beredd att göra det skall du vara en vanlig anställd. Det är lättare att göra karriär på det viset.
Hej. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och reflektioner jag gjort genom åren #krokigresa
Jobb är en prosess, så jaga en process du njuter av inte en TITEL, enligt mig det enda sättet du kan bli duktig, (Rolig process —> Du bli duktig —> Ännu roligare —> Dörrar öppnas)
Du ser inte alltid vägen, Jag byggde om bilar i din ålder, va bland de bästa men det va en ekonomisk tragedi. Dock gör detta det möjligt att jag är bildesigner idag med relativt kort utbildning, ofta får jag gå före i kön inom konsultuppdrag pga erfarenheterna. Kan också ta med det in i mitt eget företag där jag skapar produkter. (Med andra ord följ ditt hjärta och lita på att vägarna möts)
Vägen är krokig, jag tänkte din typ av tankar och tyckte det va extremt jobbigt med ovissheten. Skulle säga att du är för ung för att ha datan om vem och vad du är. Tips: Ta ett beslut även om det inte är perfekt och testa. (Du måste få in data i systemet för att kunna göra bättre val som kommer leda dig rätt)
Riktning, jag talar av egen erfarenhet där det va nattsvart. Upplever när det inte finns en riktning kan depression smyga sig på, där av som jag nämnde tidigare (Gör val och välja en riktning även om det inte blir rätt)
Tre stora nyckelbitar, (Uteslut negativ stress), antagligen det du upplevade med företaget. (Få in träning och ren, bra mat) Se över detta ASAP!!!
Du har gjort mer vid din ålder än många och bör vara stolt över ditt driv och initiativförmåga. För att göra något långsiktigt hållbart behöver du, som du är inne på, göra något som du tycker är intressant och meningsfullt och inte bara något du gör för pengarna i sig. I vart fall om du ska lägga ner själ och hjärta i det. Alternativet är att arbeta för lön och göra sådant man tycker är intressant och meningsfullt på fritiden, men det bästa är om man kan kombinera de två.
Jag var djupt deprimerad, suicidal, under några år i din ålder och det som fungerat för mig är att jag nu sätter mitt eget mående i första rummet, aktivt undviker att tänka negativa tankar, aktivt undviker att älta saker som redan hänt, aktivt undviker att skuldbelägga mig själv för sådant som jag inte kan påverka och istället försöka leva i nuet och blicka framåt. Låter kanske flummigt men handlar om att träna sig i att tänka annorlunda och snabbt byta tankespår. Nu kanske du inte alls har de problemen och i så fall desto bättre. Då får du försöka identifiera vilka tankar och vanor som drar ner dig i mörkret och sedan jobba med att vända dem och undvika att hamna i samma fällor framgent.
Även om du hittar något du älskar så behöver man vila. Se till att få din sömn, det ger jämnare arbetsförmåga över tid. Ät vettigt, stress och skitmat är en dålig kombo. om Albin nämnde, träna regelbundet för att både ge utlopp för stress och frustrationer och förebygga alla krämpor som förr eller senare börjar krypa sig på, förr och värre för den som eftersätter sin kropp och senare och lindrigare för den som sköter den.
Fantastiskt bra saker att läsa, öppnar en del tankar. Tack!
Under företagets tid hamnade jag i en ond spiral gällande mat och träning som du nämner. Jag har kommit tillbaka till bra mat och träning igen vilket jag absolut tror är en stor faktor till att jag börjar komma på banan igen.
Precis, jag har börjat inse att så är fallet. Det senaste företaget gav mig verkligen den läxan.
Tack för att du delar med dig. Jag har också för första gången i mitt liv verkligen satt mitt mående i första rummet, och det har gett resultat. Jag har svårt att aktivt undvika negativa tankar och byta tankespår, men det är något jag ska försöka träna på.
Bra att du ser det, och OJ så betydelsefullt det är när man gör det, upptäcker och bryter mönstret det vill säga. Bara ATT se det är stort så ha tillförsikt, det har jag när jag läser det du skriver.
