Konsten att fatta beslut

[80-talet (Erik)]

Jag anser mig vara en rätt dålig beslutsfattare. Det är inte så att utfallen av mina beslut inte blir vad jag förväntat mig utan snarare att processen involverar väldigt mycket stress och känslor av osäkerhet och att jag när jag väl fattat ett beslut sällan är nöjd med det beslut jag tog och fortsätter att ifrågasätta mig själv. Jag är dessutom väldigt långsam och drar ut på beslutet allt för länge ibland även kring triviala saker. Detta är naturligtvis inte särskilt funktionellt då våndan inför att behöva fatta stora beslut ofta får mig att undvika situationer där de kan uppstå vilket lätt kan leda till ett fattigt liv både materiellt och andligt.

Hur gör ni när ni måste fatta (viktiga) beslut? Har ni en väl beprövad process eller kör ni mest på känsla? Hur skiljer sig besluten ni tar kring er ekonomi från de ni tar i övrigt? Är det någon som medvetet lyckats förbättra sitt beslutsfattande? Tar mer än gärna emot insikter eller tips kring böcker/andra resurser som har hjälpt er!

[firreb]

En sak som hjälper mig när jag fattar ett svårt beslut är att först tänka “damned if you do, damned if you dont”. Tar du A kommer du bli missnöjd (borde tagit B), och tar du B blir du missnöjd (borde tagit A). Bara att acceptera att gräset alltid ser grönare ut på andra sidan.

Kan även hjälpa att tänka hur du kan göra båda sakerna, även om du inte gör båda sakerna på samma gång. Det är okej att göra en sak nu, lägga den andra på hyllan och ta upp den saken igen om ett år.

[Toni (G-man)]

How I overcame decision paralysis | Mary Steffel | TEDxNortheasternU

[simino (Professor Kalkyl)]

Jag fungerar tvärtemot hur du beskriver att du fungerar. Jag tycker inte om att vela, jag vill bestämma mig. Det kan ibland bli problem när vissa frågor inte är redo för beslut. Det har varit en insikt jag haft de senaste åren att vissa beslut måste få mogna fram så att man bottnar i dem och mäktar med att genomdriva dem (tänker tex särskilt på praktiska projekt typ bygga om eller annat som är krävande).

Det finns väl två typer av beslut, vägskälsbesluten där man måste välja och de där man kan välja att ta ett beslut eller skippa det utan att så mycket händer. Bägge kan vara svåra på olika sätt. Min styrka i beslutsfattandet är att jag är bra på att känna/bestämma vilka principer som beslutet borde påverkas mest av. Det kommer innan själva valet ska göras. Säg tex att jag ska bestämma mig för om jag ska flytta, då har jag först en bild av vilka aspekter som gör att jag vill flytta. Dessa påminner jag mig om under processen när det blir jobbigt/motigt. Jag påminner mig om vad jag vill och inte vill. Det låter som om detta kanske saknas i din process?

En annan strategi jag har är att gräva där jag står och försöka ändra situationen där jag är. Detta har också vuxit fram med åren. När jag var yngre hade jag en bild av att beslut behövde vara tvära och livsförändrande. Nu tänker jag mer att jag börjar att gå i denna riktning, tex börja med att lägga ut på linked in att jag är öppen för nytt jobb, förr eller senare öppnar sig en ny väg framåt. Det gäller bara att man inte slutar så frö bara för att nåt inte tog sig, man måste fortsätta att leta efter öppningar framåt. Samma sak med ekonomin, man behöver inte göra radikala omställningar, man kan bara börja med att öppna ett lysakonto och spara nån tusenlapp från och med nu och låta ev gamla besparingar vara där de är till dess att man vet mer. Bara ta små kliv. Sen som sagt, om ett beslut känns oerhört motigt och jag behöver pressa fram det trots att det inte finns skäl till det (en del beslut kan ju vara motiga pga sorgliga, det är en annan sak) så brukar jag ta det som ett tecken på att jag behöver avvakta.

[Adde (AdrianG)]

För mig är det precis tvärtom. Jag tar väldigt snabba beslut och även om resultatet inte blev som tänkt så ångrar jag mig sällan. Då har jag bara gjort fel bedömning men tagit “rätt” beslut.

… jag ska fundera lite på det men jag tror att du kan ge vissa människor minst lika mycket råd som de kan ge dig.

Har du provat skriva ner saker istället? Eller typ promenera medan du funderar? Både är faktiskt bra sätt för att få struktur och fokus på sina tankar. Och jag tror att det kan fungera lika bra för någon som du som det gör för mig. Jag tvingas sakta ner och du kanske tappar en del stress och lyckas ta kloka beslut som du kan stå bakom. Och om det sedan inte blir som väntat så vet du i alla fall att du inte har stressat fram beslutet… som vore obra oavsett.

Nu tar jag gärna emot tips haha. Lycka till!

PS: kom på ett till. Det måste finnas någon som du har förtroende för. Det hjälper utmärkt att bolla och prata med någon annan som står utanför. Inte för att de ska ta beslutet för dig. Precis som med skrivandet sätter man ord på saker och ting och får feedback på köpet. Det lugnar. Inte bra att grubbla och älta om saker bara i ditt huvud.

[Adde (AdrianG)]

@simino

Bara ta små kliv.

Mycket bra tips som också hjälpte mig för många år sedan när jag hade svårt att sätta långsiktiga mål.

Vissa mål / stora beslut behöver man inte ta nu. Det går lika bra att ta ett steg eller två i rätt riktning. Och istället för att krampaktigt hålla fast till slutmålet och göra det större än det faktiskt är så ger man sig själv utrymme att fundera på saker på vägen dit och till och med ändra riktning… Det är nämligen helt okej att ändra på målet/beslutet när man kommer till nya insikter under resan.

[Skogstomten (Erik Naessén)]

Har ett knep jag använt vid ett par stora beslut:

• -Om jag tittar tillbaka på nu/beslutet om 10år hur skulle jag tänka omkring det då?

Dvs ge sig själv ett råd från framtiden.

Ofta känns saker mindre dramatiska om man får lite tidsperspektiv på de. Särskilt när man ser tillbaka på de i efterhand.

För mindre beslut brukar jag tänka

• -Dubbelt så bra finns inte.

• -Vad är det värsta som realistiskt kan hända?

[JFB]

Välkommen hit!

Först tror jag att du behöver inse att du inte är ensam. En del hamnar i obeslut/ånger ofta, andra sällan och vissa (som jag) olika beroende på situation.

För den andra, det kan vara så att du snabbare hamnar i beslutströtthet snabbare än andra. Man har ett visst antal beslut som man orkar med per dag. En del hanterar det genom att ta bort onödiga beslut så man kan fokusera energin på de som är viktiga. Tex hade Obama och Steve Jobs samma kläder nästan varje dag för att ta bort onödiga beslut om vad man ska ha på sig. Alla småbeslut käkar energi. Även att välja mellan macka, muessli eller cornflakes på morgonen. Så en möjlighet är att försöka ta bort onödiga beslut i vardagen genom att ha rutiner utan några egentliga val.

Om man ska fatta stora beslut så kan det också vara så att man undviker vardagliga beslut under 1-2 dagar för att ha beslutskraft till det stora. Så har jag upplevt att jag fungerar i vissa situationer.

Titta på videon från @Toni - den var riktigt bra! Att man kan outsourca en del beslut genom att be andra att välja inom familjen, experter och butikssäljare. Ett sätt att spara beslut till de som är viktiga för en. Varnar dock för att outsourca viktiga beslut. De ska man fatta själv. Tex inte outsourca beslut om pension till rådgivare/säljare för då hamnar man ofta i lösningar som är bra för dem, inte för en själv.

För det tredje, ge dig själv lite mer slack. Jag tror inte du är så dålig på att fatta beslut som du själv tror. Du kanske är lite hård mot dig själv när det blir fel beslut så kanske du ska vara lite mer förlåtande mot dig själv

[K.et (Kriss)]

För att chippa in litegrann så tycker jag även att ett motto i stil med följande kan hjälpa

“Have you tried caring less?”

Min poäng är inte likgiltighet men samtidigt att emotionellt distansera sig ifrån besluten. Vi har turen att leva i ett samhälle där vi antagligen aldrig kommer göra ett beslut som avgör om det är död eller liv. Var absolut emotionellt passionerad men var verkligen inte rädd för att misslyckas för du är en vinnare oavsett Det går hand i hand med “damned if you do” som nämndes innan och med synsättet att ta allt lite mer med en klackspark På det sättet kan alla små beslut helt plötsligt inte känna som några beslut alls utan med som en naturlig process

[Skogen (Bergatroll)]

Mitt bäst tips till dig (och egentligen till alla vuxna människor); gå i terapi!

Eftersom vi människor bara har EN uppväxt så har vi otroligt många internaliserade strategier som vi inte är medvetna om, eller tar för givet. En duktig terapeut synliggör dessa för dig så att du kan ifrågasätta dom. De som fungerar bra får stanna, de som är suboptimala kan behöva bearbetas.

[optimisten (Alice)]

Det är bra att inte ta viktiga beslut för snabbt, men jag tycker det är bra att besluta om en “plan A” så fort som möjligt, sen har man tid att ändra på sig tills man utför beslutet men om man fortfarande velar då kan man i alla fall falla tillbaka på sin originalplan, som man då vant sig vid tanken av. Ex om jag vill investera i ett företag, så kan jag bestämma mig för att “Nästa lön ska jag köpa aktier för X pengar i det företaget”, eller “Om priset på aktien faller till 150 kr köper jag” men fram tills att det händer har jag tid på mig att göra mer research på om det verkligen är en bra idé, men om jag inte har avfärdat beslutet tills dess så köper jag, då har jag också gjort mig bekväm med tanken och vet att det inte är ett förhastat beslut. Aktier var bara ett exempel, gör detsamma med övriga beslut såsom att flytta eller göra slut eller whatever. Sen ibland tar man bra beslut och ibland dåliga, such is life, men de flesta dåliga beslut går att ta sig ur

[80-talet (Erik)]

Wow, vilken respons!

“Damned if you do, damned if you don’t” som @firreb skriver går helt klart att relatera till. Det är verkligen så det känns. Hemligheten kanske ligger i att ta det med en uns av stoicism? Att inse att känslan alltid kommer finnas där, att den inte är så farlig och att det inte nödvändigtvis betyder att man fattat fel beslut. Stoicism känns också i linje med vad @K.et förespråkar. Helt klart vettigt men ibland svårt att utföra i praktiken!

@simino Jag tror att du verkligen slår huvudet på spiken kring vad det handlar om. På någon nivå är ett bra beslut ett man kan vara nöjd med framöver och de beslut jag är mest nöjd med är de som är i linje med mina värderingar. Detta låter som vad du beskriver. Den naturliga följdfrågan av detta ju emellertid: hur gör man det på ett bra sätt?

@Adde Det låter rent utopiskt att snabbt fatta beslut och aldrig ångra sig men kan tänka mig att det inte är helt utan sina problem heller. Promenera, skriva och tala med andra är något jag praktiserar och skriver under på fungerar väl! Kul perspektiv att jag kanske skulle kunna ha en del råd att ge också, så kan det säkert vara.

@Skogstomten Jag skrev faktiskt ett brev till mig själv från mitt framtida jag en gång. Rätt kul övning!

@JFB Beslutströtthet har jag funderat mycket på då det definitivt är något jag lider av. Är nog lite för ytlig för att köra en Steve Jobs och gå med “uniform” varje dag men känner igen mig med att “pausa” vissa beslut under perioder. Något som verkligen gått upp för mig på sistone är även hur planering kan användas som hävstång för beslut. Planerar jag veckans matsedel i 10 minuter på söndag kväll så slipper jag massvis av beslut när jag står i mataffärren och framför kylskåpet inför varje måltid.

@Skogen Håller verkligen med dig kring detta och det är också något jag har gjort vid flera tillfällen.

@optimisten Tror vikten av det du beskriver är, precis som du säger, att bli bekväm med beslutet. Det har dock funnits många gånger då jag “bestämt” något för att sedan revidera i sista sekund!

[simino (Professor Kalkyl)]

Om du vill bli bättre på att fatta beslut som är grundade i vad du vill och i enlighet med dina värderingar så är nog det enkla svaret att du måste öva.

Hur gör du för att fatta beslut nu? Tänker tex på små beslut som att vara ett gäng på restaurang och du ska välja mat. Känner du då tydligt vad du vill ha eller kör du på vad de andra tar eller rent av bara hugger nåt? Fattar du generellt sett beslut själv eller sneglar du helst på hur andra gör och litar på att de har tänkt? Prova att känna vad du själv vill. Vilken info behövs för att du ska kunna fatta ett sånt beslut?

Sen kan det förenkla att tydliggöra vissa överordnade principer, typ jag vill alltid välja miljövänliga alternativ, jag vill inte stressa, jag vill ha ombyte i mitt liv, jag vill prioritera mina vänner, jag vill maximera vinst, eller vad det nu kan vara som du känner är rätt för dig. Då får principen guida en när man ska fatta ett beslut. Om du inte känner att du har så många åsikter av den här typen behöver du antagligen fundera lite på det. Nåt är antagligen viktigt, vänner, familj, jobb, ekonomi. Börja där.

[Pareto]

Mitt allra första inlägg

Ville bara skicka med att precis som inom investeringar så tar de allra flesta för lite risk i sitt beslutsfattande.

Tråkigt jobb - säg upp dig

Tråkig partner - gör slut

Tråkig garderob - testa färg

Skyddsnäten i Sverige är så pass bra att det är väldigt låg risk att ta chanser.

Så slipper du ångra dig på ålderns höst

[ramagon (Fredrik)]

Fantastiskt bra tråd.

Jag ska försöka skriva ner mina tankar. Det kanske inte svarar på några direkta frågor, men kan hjälpa dig eller andra.

Som med investeringar, så är man alltid lockad som människa att söka efter det gröna gräset på andra sidan. Det kan vara (vad man tror) är en bättre partner, ett finare hus, en smartare strategi för att tjäna mer pengar. Ja, lägg in random sak i princip. Ungefär som att leta efter lycka, du kommer inte finna den förrän du slutar leta.

Givetvis kan det här leda till - analys paralys. Det kan också bli förhastade beslut. I mitt fall så tröttnar jag extremt fort på saker. Jobb, allt. Det här leder ju såklart till att så fort något blir tråkigt (motstånd) så vill man bort från det.

I min träning så fanns detta också, där behövdes det dock något större för att inte tröttna. Varför tränade jag de här träningspassen? Klart, man ville bli starkare. Man ville vinna tävlingar. Framförallt ville man vinna mot sig själv.

Jag skulle inte göra det genom att byta träningsschema varje vecka, eller ens varje månad, eller varje år. Jag hade en stadig bas där man utefter den gjorde väldigt små förändringar baserat på den informationen man hämtade in. Att byta schema bara för det var tråkigt under perioder var inte rätt sätt.

Vart kan man dra för paraleller till detta? Jo till mycket. Även relationer och investeringar.

En relation är som att träna, man kan inte förvänta sig att det bara ska fungera. En relation kräver uppoffring, kompromissande, tid, energi och att man ger. Ja, såklart, ibland får man inte tillbaks. Det är lätt att välja att kasta in handduken. Exakt likadant med träningen.

Investeringar är också så, det är extremt lätt att säga - Köp en indexfond. Absolut, men du kommer behöva slåss mot dig själv och jobba, komma ihåg, varför sparar du i detta i vått och torrt? Är det för att du ska ha pengarna imorgon, eller om 30 år? Samma här, lätt att sälja av i en tuff tid och kasta in handduken.

Hur leder det här till att jag nu är en bättre beslutsfattare?

Det är inget jag riktigt kan kvantifiera, men ju mer man tränar på något, desto bättre blir man. Sen har vi alla olika förutsättningar. Men öva på mindre beslut. Bygg upp bra vanor och välj att prioritera EN sak i taget. Försök inte förändra fler än en sak åt gången. Lägg energin på att bygga en bra grund.

Du skriver om din osäkerhet - Jag har definitivt en inbyggd osäkerhet i de viktiga val jag gör. Det handlar inte om dålig självkänsla, utan mer om att jag alltid vill lära mig mer. Om jag aldrig ifrågasätter det jag gör så kommer jag inte kunna lära mig något av det. Jag är glad över det här tvivlet, för det är inte ångest, utan det är en vetskap att jag är ärlig mot mig själv. Kanske vänder du här din osäkerhet till något dåligt. Varför då?

Mycket av det vi tänker hänger på hur vi formulerar våra tankar, för du pratar i essensen med dig själv. Ja, talar du negativt med dig själv, vad har man att förvänta sig? Här kommer det in att bygga upp bra vanor och rätt tankemönster.

//Fredrik