Vad kan du plocka bort för att få ett rikare liv?

Intervju med Helena Roth om tankespjärn såsom att säga ja när man är ja och nej när man är nej

Rikedom i livet handlar även om saker bortom pengar. I dagens avsnitt tar vi upp ett par olika tankespjärn för ett rikare liv bortom ekonomi. Ett exempel är frågan ”Hur kan du få ett rikare liv genom att ta bort saker?” och en annan är utmaningen med att ”Säga ja när man menar ja och säga nej när man menar nej.”

Vi intervjuar vår vän Helena Roth som introducerade begreppet ”tankespjärn” i vårt liv. Hon är utbildad och väldigt duktig coach som jag själv brukar gå till när jag behöver ha ett annat perspektiv. Samtidigt är hennes bakgrund inte beteendevetenskap utan snarare som kvalitetsingenjör som designar flöden i industrier parallellt med sitt poddande och bloggande på sajten tankespjarn.com. Du som hänger i forumet känner igen henne under användarnamnet @tankespjarn.

Idén till dagens avsnitt föddes när vi var och åt lunch häromveckan och pratade om våra mål och spel för 2022. Vi kom in på hur klurigt det är att även i vuxen ålder – vi är alla 40+ – att säga det man ibland tänker, känner eller menar. Det vill säga att autentiskt säga ja när man menar ja och säga nej när man menar nej.

Vi pratar även om en föreläsning som Helena höll på en investeringsdag där hon var en av föreläsarna jämte börs-vd:ar med flera och där hennes föreläsning verkligen gav tankespjärn. I ett rum där många hade mycket, så pratade hon om ett rikare liv genom att pocka bort saker i sitt liv utifrån frågan: ”Hur kan du få ett rikare liv genom att ta bort saker?” En fråga som har hängt med mig sedan dess. Det är lätt att utgå från att man hela tiden ska addera saker, gärna större och dyrare saker, upplevelser och liknande.

Ett annat ämne vi tar upp är värdet av insikter. Det var en tråd i RikaTillsammans-forumet som började med frågan: ”Vad kan man göra en gång men som har stor inverkan på livet och livskvaliteten?”

Där Helenas svar var typ: ”Att få en insikt. Allvarligt talat menar jag det, insikter har förmåga att öppna helt nya dörrar, fast de inte direkt är ngt man kan beställa och så kommer de. Men den insikt JAG fått som sannerligen haft enormt stor inverkan på liv och förbättrat min livskvalitet enormt är när jag verkligen insåg att jag inte behövde vara så gruvligt hård mot mig själv. Att jag inte behövde tro på alla tankar jag tror, och att jag faktiskt kan vara varsam i samvaro med mig själv.”

Ja, ett lite annat ämne än hard-core ekonomi, men i våra ögon ack så viktigt när det gäller perspektivet ett rikare liv bortom pengar. Nästa vecka kör vi sannolikt ett avsnitt om pension, så du som tycker att detta var för flummigt är välkommen tillbaka då. 😊

Tack för den här veckan,
Jan, Caroline och Helena

Mina guldkorn från samtalet

Nedan följer några av mina guldkorn från samtalet med Helena:

Mina guldkorn
  • Man kan se sina känslor, som t.ex. egot, intuition, rationalitet, som spelare i en orkester där alla har en roll.
  • Problemet är ofta större än problemet.
  • Säg ja när du är ja och säg nej när du är nej.
  • Sluta ta fighten på insidan.
  • Många av oss (särskilt jag) är ”rationellt skadade”.
  • Det handlar om att vara i relation med mig själv.
  • Tankespjärn handlar är ett tillfälle att stanna upp och bli nyfiken.

Många gånger är det svåra att komma på bra frågor. Här följer några jag funderar på:

Frågor att fundera på
  • Vad kan jag plocka bort i mitt liv som skulle göra det rikare?
  • Vad kan jag göra redan idag för att ha ett ännu rikare liv?
  • Hur kan jag träna på relationen till mig själv i det lilla?
  • Om allt vore möjligt och jag inte kunde misslyckas; vad skulle jag göra mer av? eller mindre av?

Du får gärna kommentera vad du tog med dig, särskilt då det här är ett lite annat typ av avsnitt än vad vi brukar köra.

Kom igång och börja investera! Digital workshop under två kvällar i en vecka. Läs mer. Läs mer

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Transkribering / Sammanfattning av hela intervjun

Jan: Varmt välkommen, idag har vi med Helena Roth som gäst. Du är vår vän sedan flera år tillbaka, du har nästan ett lika brokigt cv som jag. Du har jobbat med allt från kvalitetsledning på Qpharma och medtech bolag, du designar fabriker och fabriksflöden i smyg, du har haft styrelsejobb i massa föreningar.

Du tog initiativ till skolvåren som var ett projekt på Twitter, på senare tid har du uppfunnit begreppet som jag och många i forumet älskar i form av tankespjärn som du både poddar, skriver om, har en YouTube kanal om och ett patreon community på tankespjarn.com.

Helena: Tack, det låter brokigt. Jag står inte ut med en grejs-grejen.

Caroline: Vad är den här en grejs-grejen?

Helena: Jag tycker om att mina dagar inte ser likadana ut. Jag vill inte ha långa heltidsuppdrag, fy tusan. Som konsult har jag varit ganska udda, jag klev ifrån det för ett tiotal år sedan, jag vill inte.

Jan: Jag tänker att vi ska prata om tankespjärn, vi ska prata om det vi pratade om på en lunch häromveckan, säg ja när du menar ja och säg nej när du menar nej. Du hänger rätt mycket på RikaTillsammans forumet vilket jag älskar, jag är så tacksam.

Du skriver i din beskrivning om dig själv:

mamma till begreppet tankespjärn vilket också summerar min livsfilosofi, jag älskar att både ge och få tankespjärn och det håller mig tack vare det i rörelse på alla plan.

Du får utveckla för de som aldrig har hört begreppet tankespjärn.

Helena: Tankespjärn för mig är när man hör något, ser något, försöker göra något och hela hjärnan eller systemet tjorvar sig. Det är något som händer, det kan vara ett begrepp, en mening någon säger, det kan vara en yogarörelse jag försöker göra medan min kropp säger ifrån.

Caroline: Vad händer i en då när man får detta?

Helena: Där kommer jag till ett gränsland, det är ett pausområde. I mitt tidigare liv kunde jag bli frustrerad och så vill jag inte. Nu känner jag wow, vad händer här jag vet inte vad som sker på andra sidan. Vad kommer öppna sig av detta? Vad kommer detta kunna bli?

Caroline: Det kan bli nya perspektiv kanske eller något annat?

Helena: Precis, nya perspektiv är ett sätt att se det på som jag tror att många gör. Det kan också väcka ganska mycket känslor, jag kommer upp mot en känsla eller tro sats i mig själv som jag kanske inte hade fått syn på annars. Jag kanske inte får syn på ett nytt perspektiv men jag får syn på mitt eget.

Caroline: Det handlar om att vilja utvecklas då kanske.

Helena: Ja. Det är svårt att inte vara nyfiken, är du inte nyfiken så tror jag inte att tankespjärn fungerar. För mig är det som en invit, jag måste inte kliva in i det men jag kan. Det händer att jag väljer att inte kliva in, jag kanske inte klarar mer idag.

Vad kan du ta bort från ditt liv som gör det rikare?

Jan: Du föreläste på en konferens nu i höstas med massa investerare som var där för att vi tycker det är kul med pengar. Sen kommer du upp och säger att vi ska få ett tankespjärn, du frågade hur man får ett rikare liv genom att plocka bort grejer? Plötsligt såg man fågelholkar i publiken. Det är en fråga som har förföljt mig nu här i fyra månader.

Caroline: Det känns som du har varit där och petat innan Jan, att du har pratat att det kommer komma en tid i livet när vi kommer göra oss av med saker.

Jan: Det är nog Helenas fel. Kan du inte säga något mer om det?

Helena: Jag blev tillfrågad om jag kunde hålla en föreläsning, jag frågade vad man ville att jag skulle prata om. Jag fick till mig att jag skulle komma med något som man inte förväntade sig att höra en sådan dag. Jag funderade mycket på detta och det utkristalliserade sig till den här frågan, vad kan du ta bort från ditt liv som gör det rikare.

Det är en sådan grej som kan ge tankespjärn för någon för att man tvingas in i det där pausläget.

Vi lever i en kultur som är så oerhört additiv, vi ska ha mer och det ska vara bättre. För mig är det aspekten av att jag har adderat en massa måsten i mitt liv. Man köper en segelbåt, en sommarstuga och tre bilar, vi tänker oss att vi gör våra liv rikare genom att lägga till och så blir det i stället att det kostar mer än vad vi tror. Det blev bra, ett himla bra snack av det där.

Jag är ointresserad av ekonomi men resurshushållning går jag i gång på

Caroline: Jag funderar mycket på det här med minimalism, det är i ropet också. Jag har tagit bort en massa grejer i mitt liv, Jag har aktivt tagit bort grejer ganska länge, den personen, den upplevelsen, de grejerna i garderoben. Jag har inte tänkt efter så noga utan mer tänkt bort med det. Man kan också fundera lite innan man tar bort det.

Jan: Jag tänker lite samma, det är dit vi är påväg med att säga ja när du menar ja och säg nej när du menar nej. Jag blir lite nyfiken, du hänger ändå på ett ekonomiforum, du är ändå här och du föreläser på en ekonomikonferens. Är du intresserad av ekonomi i smyg?

Helena: Nej jag funderade på det. Jag snackade med min bror för några veckor sedan och ställde frågan om vart det kommer ifrån. Han funderar också på investeringar med fonder hit och dit.

Helena: Han påminde mig om något som jag inte har tänkt på innan, vi fick obligationer av morfar i julklapp till exempel. Thomas min bror fick någon aktie i julklapp eller födelsedagspresent.

Jag har alltid haft ett sparkonto så jag tror att även om jag kommer från en familj som inte har snackat mycket pengar så har det nog hela tiden funnits där.

Jag är ointresserad av ekonomi men ekonomi i sin grund, dvs resurshushållning går jag i gång på. Sedan jag började hänga med dig för 5–7 år sedan så har det här med balansekonomi jag har tänkt på innan blivit tydligare. Jag har ingen koll och samtidigt har jag koll.

Kom igång och börja investera! Digital workshop under två kvällar i en vecka. Läs mer. Läs mer

Man måste passa sig så att man inte hamnar i ett snålt mönster

Jan: Jag är tacksam för att du och Moa alltid är dem jag kommer till när jag sitter fast. Jag tror att du egentligen inte är så intresserad av ekonomi men jag tänkte precis på det du sa om resurshushållning, jag tror att du är väldigt nyfiken på människan. Du blir nyfiken på vem det är som sitter där bakom som skriver det där. Var du inne i tråden med gitarren?

Helena: Ja.

Jan: Vi hade en tråd med en som ville köpa en gitarr, jag kan meddela alla att vi inte behöver oroa oss längre för gitarren är köpt.

Helena: Jag har hört er prata om Ramit Sethi i hundratals avsnitt utan att ta itu med det. Jag läste hans ”I Will teach you to be rich” och så har jag lyssnat på ett par av hans podd avsnitt. Den saken som jag funderar över när jag lyssnar som jag tycker att han är skitduktig på att belysa är just det att man måste passa sig så man inte hamnar i ett snålt mönster som genomsyrar varje liten del i ens kropp.

Det måste vara en av de största fällorna, vad tusan ska du med dina pengar eller resurser till om du inte har glädjen för dem?

Jan: Jag tänker mycket på det där, det beteendet som får oss att bygga upp en förmögenhet ligger sen i direkt kontrast mot vad vi ska göra med pengarna sen.

Caroline: Man får skifta sitt beteende någonstans.

Jan: När du bygger upp så avvarar du idag för att få mer sen men sen når man den punkten men då avvarar man fortfarande grejer. Det steget tror jag är väldigt klurigt för många. Det har varit en av mina invändningar i den här FIRE rörelsen, om du sparar 80% av din lön i 10 år så är det en extra ordinär utveckling som ska ske för att sen vända på det.

Man ska inte undanbära sig ett rikt liv i väntan på ett rikt liv

Caroline: Vi pratar om ekonomi som faser, först sparar man och sen kan man gå in i en annan fas. De faserna kan existera samtidigt. Jag kan sätta undan 10% av min lön och då kan jag fortfarande spendera kanske 10–20% av annat.

Jan: För att få extra ordinära resultat krävs extra ordinära insatser, ju längre ut på skalar du hamnar desto klurigare blir det men desto rikare kan livet vara om du behärskar hela skalan. Jag tror att de här skrifterna är kluriga.

Du hänger ändå på forumet och börjar få en bra känsla av oss andra som hänger där. Vad är din upplevelse? Jag upplever att folk inte har problem med sparande och investerande, det är snarare att jag lär mig av dem. Jag upplever ibland mig själv som emotionellt begränsad, det emotionella är klurigare än det excel:iga.

Helena: Det är nog en generell sanning jag skulle kunna lägga hos snittanvändaren på forumet.

Det jag tror mig se är det uppenbara att det finns många som har ett extremt intresse.

Jag kan tycka mig uppleva den där bristen av just syftet, vad ska jag med det till? Varför är det viktigt för mig? Jag tror att det är det som kan göra det lättare, att man inte undanbär sig ett rikt liv i väntan på ett rikt liv. Jag vill leva ett rikt liv hela livet men olika mycket kanske. Det blir många trådar i forumet som lyfter det emotionella och känslan bakom något. Andelen sådan är lägre men det är inte så konstigt heller.

Jag inte behöver vara så hård mot mig själv

Jan: Någon startade en diskussion som heter ”Vad kan man göra en gång som som har stor inverkan på livet och livskvaliteten” och du skrev det mest uppskattade svaret i den tråden. Du skrev att få en insikt, insikt att ha en förmåga att öppna helt nya dörrar fast inte direkt något man direkt kan beställa. Den insikten jag har fått som har fått en stor inverkan på mitt liv och har förbättrat min livskvalitet var när jag insåg att jag inte behöver vara så hård mot mig själv.

Helena: Jag har landat i det där med förmågan att få insikter är viktigare än sakinnehållet i insikten. Det är förmågan som är fantastisk, jag tror att det är av anledningarna till att jag säger att jag har tankespjärn som livsfilosofi eftersom det ger mig insikten att tanka ner insikter. Då kan jag inte vara fast i att jag har rätt, då är det stop. Att vara öppen för insikter tycker jag är grundläggande för ett rikt liv.

Jag har inte varit öppen för insikter i hälften av mitt liv för att jag var så hård mot mig själv. Jag tog det som att jag klankade ner på mig själv när insikter kom och knackade på.

Caroline: Hur då menar du? Att du var hård mot dig själv när insikterna kom.

Helena: Jag har varit så oerhört hård mot mig själv.

Caroline: Att du ska vara duktig?

Helena: Ja extremt höga krav på mig själv, jag kunde inte erkänna för mig själv att jag hade fel. Mitt värde låg i att jag hade rätt så jag kunde inte erkänna när någon annan hade rätt. Jag bankade på mig själv i det grövsta i de situationerna. Jag behövde upprätthålla masken i de yttre dialogerna.

Rädslan att bli förödmjukad

Jan: Hur dyker det upp egentligen?

Caroline: Hur är upplevelsen där?

Helena: Det är rädslan att bli förödmjukad. Det är bättre att jag upprätthåller skenet utåt och så bankar jag på mig själv inåt.

Jag tänkte att det är bättre att jag sågar mig själv än att du gör det.

Jan: Jag fattar vad du menar men jag tänker att det är ett dissocierat perspektiv. Du har satt dig utanför dig själv och tittar på dig själv. När man väl är i situationen så tycker man att man har rätt men sen i efterhand kommer kanske skammen eller eftertanken.

Helena: Både och.

Jan: Du är nyfiken och hög intelligent och du har jobbat med coachning så det blir enklare att få det där perspektivet men när man är mitt inne i det så känns det som att livet kommer gå åt helvete, det blir rädslo-drivet. Inte ens då tänker man att det är rädslo-drivet.

Jag kände att livet kommer bli bra när jag har 50 000 kronor på kontot.

Först tio år senare och en massa terapi senare så inser man att det bara var ett substitut för andra saker eftersom livet kan förändras. Sen kom jag upp i 50 000 kronor och då behövde jag mer skydd, då blev nästa mål 100 000 kronor. Där var inte jag medveten om att det inte handlar om att ha trygghet i pengarna utan att ha tryggheten i att skapa pengarna. Det var som att jag sprang runt i det där hamster hjulet omedvetet.

Mitt värde låg i att jag hade rätt

Helena: Jag minns någon gång som jag hade diskussion när jag var 16 år om någon låt eller låttitel där jag minns att jag visste att jag hade fel, poletten trillade ner. Känslan av att jag inte vet hur jag skulle ta mig ur det där annat sätt att bara hamra på. Där fick jag det i stunden, det är ett minne som sitter i mig. På sätt och vis var jag nog rädd för mig själv i det, jag vet inte hur jag kan hantera detta så kör på, kör på, kör på.

Jag har haft skitsvårt för att säga jag vet inte för att mitt värde låg i att jag hade rätt.

Caroline: Vad ligger värdet i nu då?

Helena: Bra fråga.

Jan: Jag läste någonstans, jag vet inte om det var på forumet eller din hemsida, där du skrev att som allra rikast i mitt liv kände jag mig för ett par månader sedan när jag läste om en övning kallad the gift circle. Kan du inte säga något om det? Jag tror att det hänger ihop bra med din fråga Caroline.

Helena: Jag läste en bok av en man som heter Ken Page som heter ”Deeper dating”. Han kom till ett ställe i boken som heter the gift cicle som handlar om att välja ut 6 personer i ditt liv och så ställer du dem en fråga genom ett brev eller prata med dem. Du ber dem att ge dig sin syn på dina gåvor, vad är din gåva till världen?

Om du inte har sex personer i ditt liv som du kan fråga om detta så hitta 3 eller 4 kanske. Har du inte ens en person så får du fråga dig själv. Jag tog fram penna och papper och började skriva namn, vem skulle jag kunna ställa den här frågan till? Jag skrev upp 18 namn och hade kunnat skriva upp fler, då slog det mig att jag hade ett rikt liv, för mig är det ett rikt liv. Känslan av att jag har människor som jag står nära som jag upplever att jag är såpass nära att jag skulle kunna ställa en sådan här fråga till.

Jag blev överväldigad av tacksamhet.

Jan: För att du är den du är. Det som jag läste in i frågan var att särskilja det ifrån prestation, ifrån doing till being.

På Patreon får du exklusivt extra-material, konkreta börstips och avsnitt utanför bloggen. Läs mer. Läs mer

Jag är och det är tillräckligt

Helena: Den senaste tiden har det varit mycket i mina trådar om sårbarhet, skapande och öppenhet, jag landar i att det är mitt värde eller människans värde som ligger i vårt varande. Jag är och det är tillräckligt. Mitt görande är grädde på moset.

I fredags morse så fick jag ett meddelade från en vän som bor i Nya Zeeland som sa att hon hade ett behov av att prata med mig och undrade om jag hade tid.

Vi ringdes och hade ett fantastiskt samtal där hon sa att hon behöver det här samtalen med mig emellanåt för att hon blir så jordad när hon pratar med mig. Jag upplever samma sak när jag pratar med henne.

I mina poddsamtal så har jag fem samtal vardera med fem individer så det blir mer djupdykningar. Det är utan agenda, inget ämne, ingen tidsbegränsning och det blir vad det blir. Min känsla är att det blir jordat, vi landar in i vårt varande. Vart är jag just nu, det är det som får poppa i de här samtalen.

Jag kan inte ens tänka mig att jag för 20 år sedan hade kunnat drömma om att kunna ha den typen av samtal eller relationer.

Jag har svårt att se att jag skulle kunna ha vågat. Det är någon slags rörlighet, någon slags dans i det där med att vara i det där varandet som jag tycker är jättefint. Det ger mig rörlighet på så många plan.

Caroline: Det är också att det inte är kopplat till prestation som gör att det finns en rörelse. Så fort man ska presentera något eller att det ska bli något så finns inte den rörelsen. Du är en hippie Helena.

Helena: Jag blir det mer och mer och mer, det har också varit en rörelse i mitt liv.

Problemet är inte problemet

Helena: Ett av de uppdragen som jag jobbar med har vi stått inför kommunikationsproblem och så skulle vi göra en sak.

Jan: Nu pratar Helena alltså om när hon bygger fabriker. Det är det som blir mindfuck för mig för vi har detta skitskumma samtal och sen designar hon fabriker.

Caroline: Det är jättebra att du tar det till en greppbar nivå för det behöver vara greppbart när det blir diffust.

Jan: Det coola här är när du tar denna skitskumma hippie grejen och lägger det på ett seriöst projektmöte.

Helena: Precis, vi står inför ett kommunikationsproblem där vi inte har lyckats förmedla en grundförståelse.

Vi förutsätter att grundförståelsen finns där så om vi drar ner det på basal nivå i stället så kanske det går bättre.

Vi gjorde en presentation i bilder, vi har gjort en presentation av frågor och funderingar kring korskontamination, flöden av disk och personal och skyddsutrustning. Det blev skitbra.

Caroline: Hur fick du med folk på detta? Jag har haft så svårt att få folk att använda nästan bara bilder när jag har hjälpt fortare att kommunicera vad de gör.

Helena: De har alla sett mina utbildningar, då är det inte många ord på bilderna.

Caroline: Då har de en förförståelse.

Helena: Vi har brottats mot den här kommunikationsbristen i ett halvårs tid.

Jan: Det där är ett klassiskt exempel på den här principen om att problemet inte är problemet utan problemet är större än problemet.

Hur blir man bra i relationen till sig själv?

Jan: Du var inne på det här att du för 20 år sedan inte kunde tänka dig att du kunde ha det här rika livet, så om du skulle sammanfatta. Vad är ett rikt liv för dig? Jag upplever att du har ett väldigt rikt liv men det handlar väldigt lite om pengar.

Helena: För mig är ett rikt liv relationer. Jag ser det som två saker, det är relation med andra men också relationen med mig.

Jag njuter av att vara med mig, jag trivs med mig, jag fascineras av mig.

Samtidigt som jag brottas med precis samma skit som alla andra människor gör om mitt värde och allt det där men det går jag i terapi för. Jag tror att det är relationer för mig, jag vill inte ha bil eller sommarstuga, jag vill inte ut och resa. Jag är nöjd med mitt liv som jag har det, jag trivs. Det finns såklart saker som skulle kunna vara annorlunda och fortsätta göra mitt liv rikt. Jag har byggt upp ett grundliv som jag är väldigt glad för.

Jan: Hur blir man bra i relationen till sig själv?

Helena: Det avgörande för mig var att jag fick syn på att jag var så hård mot mig själv. Det var det som gjorde att jag inte var snäll mot mig själv, jag var gruvligt elak mot mig själv. När jag fick syn på det för 20 år sedan så var det en insikt som var omvälvande. Helt plötsligt såg världen annorlunda ut.

Jag har skrivit mycket om det jag kallar för ”doing gentle with an edge”, att vara i varsam samvaro med mig själv.

Jag har fått lära om, avlära mina gamla beteenden. Hur gör jag när jag är snäll mot mig själv? För mig har det varit a och o för att jag skulle kunna komma till den relation jag har med mig själv. För mig har skrivandet varit avgörande, jag började blogga 2012 och jag bloggar om mitt liv och tankar, jag får syn på mig själv när jag skriver. Saker jag inte hade någon aning om kommer fram.

Caroline: Det är som att man låter någon röst komma till tals som annars hade varit en viskning.

Jan: Du skriver på ett väldigt speciellt sätt. Du sätter dig med din morning journal och sen skriver du det som dyker upp. Är du trött så skriver du jag är trött i tio minuter.

Helena: Du kör på morning pages?

Caroline: Morning pages av Julia Cameron för att nå min kreativitet. Först när jag började med det så var det som att det hände saker bakom min rygg. Jag kände att jag inte vill ha de här kläderna längre, det är spännande. Man ska absolut skriva om man är nyfiken på sin inre röst.

Helena: För mig är det så roligt för jag har också ett dokument som heter morning pages men jag kan inte göra det på hennes vis. Jag skriver och publicerar, jag bloggar och behöver ha den grejen. Om det inte släpps ut på något vis så tar jag inte mig i kragen och gör det.

Caroline: Man får hitta sitt sätt.

Sluta ta fighten på insidan

Caroline: Du sa att du fick ett livsavgörande ögonblick och jag känner igen det där lite när man slutar slå på sig själv eller tycka att man borde vara bättre eller skärpa sig. När jag slutade skärpa mig inne i hjärna så kändes det som att det blir skönt. Känner du igen den känslan?

Helena: På min svenska blogg har jag ett inlägg som heter sluta ta fighten på insidan eller något sådant där. När jag slutade banka på mig själv och sluta säga du borde och du måste till mig själv.

Jag låg i en hängmatta i Seattle hos en kompis 2014 och tittade upp på äppelträden och kände att jag inte ska fightas med mig själv. Hur ganar det mig? Vad gaggar det? Vem gångar det? Ingen någonsin.


Caroline: Det är en insikt, det är svårt att översätta en insikt ifrån sig själv till andra. Om man är 22 år och lyssnar på detta och försöker bygga upp sitt liv och karriär så måste man skärpa sig tror man. Måste man inte det om man ska få ordning på sitt liv?

Jan: Det kan vara en sjukt bra drivkraft, nu borde jag eller nu ska jag. Jag är programmerare och då upplever jag det som olika program som jag har i hjärnan. Ett sådant här program kan få mig att göra sjukt bra grejer, det kommer en kostnad av att jag tappar energi eller sänker min livskvalitet.

Tricket är att se att det är ett program och ta ett steg bakåt och sedan välja vilket program man vill köra. Om jag tillexempel vill ha pengar så kan ett sådant program vara praktiskt.

Dela med dig av din kunskap eller sök ditt svar i vårt forum där inga svar är för bra och inga frågor är för dumma. Besök

Duktig flicka i kubik

Helena: Jag var en duktig flicka i kubik i hela mitt liv. Jag gjorde slut med min duktiga flicka för ett tiotal år sedan och var livrädd. När jag började nosa på att fundera på om man kunde göra slut med sin duktiga flicka, den kostade mig oerhört mycket. Då var det rädslan för att jag inte kommer prestera eller känna igen mig själv, jo jag presterar fortfarande mycket men jag gör det från en annan utgångspunkt.

Jag kommer in i det från ett annat ställe, inte för att chefen måste tycka att det är bra eller vad det nu än är för att duktig flicka mönstret går igång.

Jag kan prestera exakt samma rapport eller vad det nu än är men från en helt annan utgångspunkt. För mig är det att sluta ta fighten på insidan. När jag gör det från det stället där jag bankar på mig själv och är elak mot mig själv så kostar det mer än vad det är värt. Jag kan jobba hårt som tusan men jag glorifierar det inte.

Jan: Jag vet att du presterar bra saker och i perioder jobbar du mycket. I vilken jord är denna blomma planterad? Blomman ser likadan ut men det är en jäkla skillnad vilken jord den står i.

Jag är som en orkester där egot är en av spelarna

Caroline: Vart gör du av ditt ego? Det som brukar ha en massa åsikter.

Helena: Jag tror att egot är missförstått. Jag har börjat se på mig själv som en orkester där egot är en av spelarna. Den kan behövas på sina ställen. Jag har slutat ta fighten med egot på det viset.

Mitt intellekt har varit dirigent i mitt liv och min orkester utan tvekan och det försöker jag ändra på.

Jag vill ha en bättra balans i min inre orkester så emellanåt så kanske det är min intuition som ska vara dirigent. Egot kan vara en av de spelarna men jag behöver inte kasta bort det eller banka på det.

Caroline: Jag håller med om att egot kan ha en plats men jag upplever att egot har otroligt lite som den egentligen bidrar med.

Helena: Jag vet inte om jag håller med.

Caroline: Om man ska hårdra det så ska egot se till att jag som organism överlever.

Helena: Ja och det är väl viktigt.

Caroline: Vad ska den skydda mot? Hur stort är hotet? Jag är aldrig hotad nästan.

Helena: Jag behöver vara i relation med mitt ego.

Caroline: Om jag får syn på att egot vill någonting då är allt okej, då har den blivit sedd.

Helena: Vi lever liv som inte är så farliga på det biologiska viset. Jag tror att du har en ganska schysst relation med ditt ego, den behöver blir sedd.

Caroline: Jag tycker inte det, mitt ego krockar med ditt ibland eller hur?

Jan: Jag har mycket ego. Man ska inte döma sig själv för det där men jag upplever att absolut är egot bra i vissa situationer men det är samma sak där, vem håller i kopplet.

Är det egot som är ute och går med mig eller är det jag som håller i kopplet.

Jag älskar din metafor med orkestern.

Säg ja när jag är ja och säg nej när jag är nej

Jan: Det vi egentligen skulle ha pratat om var att jag frågade dig på lunchen häromveckan om vad ditt spel eller lek för 2022 är. Du sa säg ja när du menar ja och säg nej när du menar nej.

Helena: Och än mer, säg ja när jag är ja och säg nej när jag är nej.

Jan: Det låter väldigt hippie-aktigt.

Helena: Ja och det känns väldigt hippie-aktigt. Det är en lång resa som jag har gjort de senaste åren, jag går i terapi sedan 1 1/2 år där ingången har varit att jag ser det som en djupdykning i skam.

Det har varit helt fantastiskt, en av grejerna som jag verkligen har fått syn på är hur ofta jag har sagt ja när jag är nej och hur ofta jag säger nej när jag är ja.

Jag vill inte leva på ett sådant vis att jag är oärlig mot mig själv och andra.

Caroline: Kan du ge exempel?

Helena: Det kan vara när någon frågar ska vi gå och käka lunch. Eller att någon frågar om man ska göra den här grejen, ja absolut och sen frågar de om man ska göra den här och den här grejen också. Man kanske bara ville göra det första.

Caroline: Det är rätt, det händer i mitt liv hela tiden.

Nudges of intuition

Helena: Det finns tillfällen där jag fattar att ja är nej fastän det är ja för att jag har sagt något eller för att jag är förälder. Jag vill åtminstone hedra mig själv att jag ser vad jag är, är jag ett ja eller nej.

Caroline: Hur får man syn på det i den stunden när det är kritiskt?

Helena: Det är där orkestern kommer in.

Om det är mitt intellekt som styr så är det väldigt ofta så att det blir ett ja när jag är nej och ett nej när jag är ja.

Samtidigt är det en intuition som kvider i bakgrunden. Jag har senaste månaderna fått syn på det. Jag skrev ett inlägg som heter nudges of intuition, jag leker kontor hemma hos Caspian en gång i veckan. Jag skulle dit och så fick jag en känsla av att jag skulle ta med mig en bok, jag gjorde inte det. När jag kom till Caspian hade han elektriker där, de behövde dra strömmen och när min dator inte hade mer ström kände jag att det var det här jag skulle haft med boken för.

För några månader sedan skulle jag till Caspian för att leka kontor men först skulle jag till kiropraktorn. På morgonen kände jag att jag skulle ta med min plånbok även om jag inte brukar ta med den.

Jag fick en nudge och jag följde den.

Jag kom till kiropraktorn och insåg varför jag skulle ha med plånboken, det var för att jag inte skulle betala privat utan med företaget.

Jan: Är inte det bara rationalisering? Livet kan bli roligare med sådana rationaliseringar men det finns säkert 100 sådana grejer där du inte fick effekt.

Helena: Absolut. Om man lever sitt liv utifrån tron att rationellt är basen för mänskligt liv eller liv då är man snett på det, det är helt snett.

Vi är rationellt skadade

Jan: Behöver det vara sant eller rätt? Det behöver det inte. Gör det mitt liv rikare? Ja det gör mitt liv rikare.

Helena: Vi lever i en tid där vi är rationellt skadade, det är ett begränsat synsätt. Det blir omänskligt. Jag tänker att vi lever i en samtid där det är väldigt lätt att göra den där kopplingen.

Caroline: Jag läste någonstans för ett tag sedan om någon som skulle hjälpa till med något bygge i något u-land. Han sa att det finns en traktor i närheten för att lägga alla tegelstenar i skopan, det går mycket snabbare. Den gamla sa att det här gör vi för människan och de ska bygga det med sina händer. Alla var med och hade byggt.

Helena: Precis, rationellt effektivt produktivitets drivande, vi tappar någonting om livet destilleras ner. Det finns andra aspekter.

Caroline: Man måste lägga till det mänskliga. Vad behöver folket nu? Vad behöver jag?

Get your shit together

Jan: Jag kan tycka att det är klurigt med det där säg ja när du menar ja och säg nej när du menar nej. Vi hade ett sådant exempel i bilen häromveckan, vi hade varit på lekplats och så skulle vi åka och handla något att äta till Freja för hon gillade inte det vi skulle äta till middag. Freja ville inte med till Ica och då blev Caroline förbannad på henne.

Caroline: Ja. Jag satte i gång en gammal skriva om att man måste ta ansvar för det man vill.

Jan: Du och Elsa gick in och jag satt kvar i bilen med Freja. Jag sa till henne att det är viktigt att du säger ja när du menar ja och nej när du menar nej.

Jag sa att ibland får man göra saker man inte vill och ibland kommer vi som föräldrar att säga att du får göra det iallafall.

Jag sa att det inte är superviktigt att hon följer med till Ica och undrade vad hon ville göra. Hon hade en massa rädslor att vi skulle tycka att hon var oansvarig.

Caroline: Toxic parenting och jag stod för den medan Jan stod för det hälsosamma. Jag tror att ni har fått en bättre relation och jag fick lära mig av dig Jan.

Vi har sagt det för längesedan att vi vill uppfostra barn som kan säga ifrån och som tar för sig av sina egna åsikter.

Jan: Det är sjukt svårt.

Caroline: Det roliga är att rösten blir starkare och starkare ju närmare den här grejen man kommer.

Jan: Det upplever inte jag.

Caroline: Jag upplever det och det är fruktansvärt för då måste jag antingen dra mig själv dit eller ställa in i sista minuten och det är otrevligt.

Jan: Get your shit together har varit min grej jag har kört med när jag inte vill och är trött.

Caroline: Den användbar i vissa situationer.

Urskiljningsförmåga

Helena: Mitt favoritord de senaste åren har varit urskiljningsförmåga. Att vara noga med vad jag väljer och varför. Jag kan välja att get my shit together men då ska det vara ett grundat beslut. Det ska inte vara ett beslut som bygger på mönster som bygger på barndom.

Jan: Jorden ska inte vara oren, blomman ska vara panerad i ny fräsch jord.

Helena: Att säga ja och säga nej, det har hänt i ett antal intima situationer att det har varit ett ja när jag har varit nej och tvärtom. I skolan var det samma sak, vi säger att vi ska bygga demokratiskt, ansvarstagande blablabla vad det nu står.

Fast du har egentligen inte rätt att säga ja eller nej utifrån sig själv utan nu är det rast och nu är det lunch, nu ska du göra det här och nu ska du bryta för nu är det matte. Det är kluvna besked vi får, det är dubbelmoral. Jag tror inte att människor som är väl ankrade i sig själva och som står för sina ja när de är ja och nej när de är nej skulle vara kaos för vi har relation.

Jag kommer inte säga ja om jag är ja om det blir skit för resten, då får jag hitta ett sätt att parera detta.

Jan: Jag upplever att det är ett roligare spel.

Caroline: Vad menar du?

Jan: Jag tror att mitt liv blir rikare med det. Det är ett sätt att höja upplevelsen av ett rikt liv utan att behöva tänka om tio år när jag har x kronor på kontot eller beroende på hur börsen har gått utan det är något jag kan göra idag. Jag tror att detta ger lika mycket eller mer effekt på kortare tid men det kräver också något annat, det kräver en insats och mod att kunna säga nej när jag är nej. Jag upplever att nej är mycket svårare än ja.

Det handlar om mig i relation med mig

Helena: Ett ja kan vara jättesvårt, det kan jag erkänna.

Caroline: Jag måste fundera på ett exempel för att förstå det.

Helena: Jag har min skam, att säga ja när jag vill något för att jag vill något, då kommer yxorna och hugger mig. I en intim situation, kan du röra mig där eller lite mer av det där? Nej sånt får man inte säga för jag är en duktig flicka.

Jan: Ja:et behöver inte vara svaret på en fråga utan ja:et kan vara att uttrycka en önskan.

Caroline: Att ta för sig.

Jan: Next level shit.

Helena: För mig är detta ett inre spel, det handlar om mig i relation till mig. Om jag inte ser och känner när jag är ja eller nej så finns det inte en chans att jag kan ta det till den yttre relationen heller. Du borde fatta vad jag tänker har inte fungerat hittills. Det är ett sätt att ta ansvar för mig och alla mina relationer. Jag hade aldrig kunnat komma på det här spelet som du kallar det, för 20 år sedan. Jag var inte där då.

Doing Gentle with an edge finns som bok och hela grundpremissen är att detta inte är preskriptivt. Att man måste göra så här för då kommer du sluta slå på dig själv. Det är deskriptivt, det är en beskrivning av hur jag har gjort och vad som har fungerat för mig.

Om man relaterar till det kan man fundera på hur det skulle kunna se ut i sitt eget liv. Jag delar med mig av mina rädslor och av mina erfarenheter så att du kan inspireras av det och få en idé. Då tar du den och lekar med det i ditt liv på ett sätt som kanske ser helt annorlunda ut. Jag skriver mycket om vad jag upplever i mig på ett ganska öppet och sårbart sätt för då kan jag också börja prata om det med människor och då får jag syn på nya sker med mig själv.

Få de senaste artiklarna och bästa tipsen till din mejlkorg!

Nyhetsbrevet är kostnadsfritt, kommer en gång i månaden och i välkomstbreven får du våra bästa guldkorn.

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Women who run with the wolves

Jan: Vi ska runda av men man kan hitta mer information om dig på tankespjarn.com, jag vet att du ibland tar coach klienter. Du älskar böcker, har du något boktips?

Helena: Då säger jag det som har seglat upp som min absoluta favorit. Det är Women who run with the wolves av Clarissa Pinkola Estés.

Caroline: Jag måste nog ha den i min bokhylla, jag har läst den flera gånger.

Helena: Det är en bok som jag rekommenderar att man köper och att man har penna i hand och gör pilar och frågor. Jag har ingen bok som är så hundörad som den.

Det finns nästintill inte någon sida som jag inte hittar något som är vikt.

Jan: Vad handlar den om?

Caroline: En sydamerikansk psykolog som har hittat på en massa sagor och berättelser som finns i kulturen sedan lång tid tillbaka. Hon har tittat på vad de betyder för människan psykologiskt.

Helena: Hon utgår ifrån den vilda kvinnan som är en av arketyperna. Hon pratar egentligen mycket om värdet av att bygga sig en relation med de inre bitarna av sig själv och i det plockar hon in sagor.

Caroline: Det är berättelser som kommer inifrån som vi berättar för varandra och som säger något om vad det är att vara människa.

Helena: Jag har aldrig fattat det men hon förklarar det, vad de olika stegen handlar om egentligen.

Caroline: Jag läste den boken för att jag hade en terapeut direkt efter att jag hade fått barn. Jag sa till henne att jag varje natt drömde att jag går ner i underjorden och då sa hon att jag skulle läsa den här boken.

Helena: Den fungerar väldigt bra på temat säga ja när man är ja och säga nej när man är nej för det är egentligen det i grunden som hon pekar på.

Vikten att jag hedrar mig själv och mina behov och inte bara kör på.

Jan: Jag måste ändå säga att ni har sålt i den. Nu tänker jag att vi rundar av, ett stort tack till dig Helena för att du har hängt här och för att du är vår vän och hänger i forumet. Tack till dig som har lyssnat.

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök