När jag funderar över vad som motiverar mig i mitt sparande, dvs vad jag skulle kunna köpa för pengar som verkligen skulle göra skillnad i mitt liv, har jag märkt att alla poster är i storleksordningen 1-10 miljoner kr: en bostad (~5 Mkr), FIRE-tal (~10 Mkr), och förmodligen också omfattande medicinsk behandling vid allvarlig sjukdom ( ~1-3 Mkr; vågar inte riktigt lita på att svensk vård ska fungera på sikt).
Förvisso viktiga men basala saker som mat är billiga nog för att knappt någon behöver bekymra sig om dem. Och jag har svårt att komma på någon utgift i storleksordningen 100+ Mkr som skulle ha avsevärd betydelse för ens livskvalitet. Utgifter i storleksordningen 10 kkr-1 Mkr tenderar att vara sådant som resor och bilar, som visserligen kan ge guldkant på tillvaron, men inte är livsförändrande.
Lite överförenklat och flummigt naturligvis, men jag är ändå nyfiken på om denna observation stämmer även för er andra? Kan det vara till hjälp för ens mentala modell kring förmögenheter att så att säga fokusera på enheten 1 Mkr?
Lite osäker på var du vill komma, men de flesta basala saker är saker man köper hela tiden. Köper du billigare mat och investerar 2 tkr i månaden istället så har du din miljon efter 20 år. De saker man köper för över 100k direkt är i princip bara bostad, fordon och medicinsk vård, men om man lägger ihop utgifter efter kategori över 20 år ser det lite annorlunda ut.
Är också lite osäker på vart jag vill komma Men låt mig formulera mitt spekulativa påstående såhär: Skillnader i förmögenhet 0-0.5 Mkr gör liten skillnad för ens liv, liksom skillnader i förmögenhet 50+ Mkr. Men skillnader i förmögenhet 1 Mkr-20 Mkr gör potentiellt avgörande skillnad för ens liv. Det förutsätter i övrigt någorlunda normala förutsättningar, som tillgång till mat.
Bra poäng. En allmän buffert i ekonomin är det jag kan tänka mig som motexempel till min tes. Förmodligen också handpenning till bolån. Om någon kan komma på fler exempel ger jag mig!
Beror på vad man definierar som livskvalitet. För endast 75 000 per år kan man få ca 40 h städning och barnpassning per månad. De flesta småbarnsföräldrar skulle känna sig extremt rika om de kunde unna sig det utan större påverkan på ekonomin.
För 150 000 netto per år kan en arbetare med medianlön gå ner i halvtid i ett år. (150K netto motsvarar 214 285 brutto dvs 17857 kr per månad).
Att jobba endast 4 h per dag med bibehållen levnadsstandard skulle uppfattas som en extrem lyx för många.
Hälsa är mycket billigare att upprätthålla än ‘laga’. Privata förebyggande åtgärder kostar inte heller så mycket mer i pengar, men mycket tid och energi. Men även privat medicinsk vård på grundnivå är ganska överkomligt för de flesta.
Generellt håller jag med, men 0,5 MSEK kan vara skillnaden mellan att kunna köpa sitt boende eller ifall man måste hyra Någon skrev att snittvillan i Sverige var 3,8 MSEK dvs ~0,57 MSEK kontantinsats
Nu när jag tänker efter, när man pratar om boende så är inte kostnaden 1-5 MSEK utan istället 0,15-0,75 MSEK. Så vad är det egentligen mer än FIRE som skulle ligga i storleksordningen 1 MSEK och uppåt?
Jag tycker t.ex. all löne-ökning efter 50 KSEK i månaden inte har gett någon ökad livskvalitet, förutom att jag lite snabbare flyttar mig mellan miljonerna som slutligen möjliggör FI.
Jag räknar nog in den sorts boende du får för <1Mkr i den baseline “alla” har, men kontantinsats är fair. Ytterligare exempel på värda saker med prislapp 1-10 Mkr skulle kunna vara möjligheten till långsiktigt hållbart deltidsjobb som tagits upp här. Inkomst är naturligtvis en relaterad fråga, men har tänkt mer i termer av betydelsen av en engångssumma av olika storleksordningar allt annat lika.
För ca 10 år sedan pluggade jag fortfarande och hade låg inkomst.
Exempel på vad jag skulle kunna köpa för 10 000kr då där utrymmet annars var lite begränsat: resor, teknikprylar, upplevelser och annat kul.
Om man formulerar det på sättet du gör så kan mindre köp fortfarande göra rätt stor skillnad för mig men pengarna i sig har ett mycket mindre värde i mitt medvetande nu än det hade då.
Dvs. det är relativt ofta jag köper produkter och upplevelser för ganska lite pengar som jag ändå tycker gör avtryck till det bättre och ibland dyrare saker som jag i efterhand inser inte gav så mycket.
Nyttan med köpen hänger inte alltid ihop med kostnaden, i vart fall för mig.
På konsumtionssidan är jag återhållsam och försöker bromsa lifestyle inflation. Det finns fortfarande många små och mellanstora köp jag skulle kunna göra som får stor effekt men jag pytsar ut det lite löpande över tid så att det inte drar iväg.
Om vi räknar bort grundläggande saker som ägd bostad eller bättre/större bostad så är utbildning förmodligen den enskilda extra grej man kan ha behov av eller vilja att satsa mycket pengar på. Det kan handla om någon utbildning på högre nivå inom ett särskilt område eller att läsa språk. En sådan satsning behöver inte vara bara vara ”på skoj” utan kan vara en nyckel för att få särskilda typer av jobb eller kanske kunna bo på en viss plats.
Kan man inte bara tänka så att betydelsen av pengerna minskar för varje krona. Har man 0 kr kan några tior bara skillnaden mellan om man får mat eller ej.
Det är det naturliga antagandet att ha från början. Men det som har slagit mig är att det känns som att det finns ett “glapp” i den kontinuiteten där utgifter mellan “några tior” och 1 Mkr sällan är så betydelsefulla. Och bortom 10 Mkr kan jag inte komma på något som kan köpas för pengar som är mer än en lyx med signalvärde.
Det hela kompliceras lite av att basala utgifter som mat är kontinuerliga och lägger man ihop dem blir det mycket pengar efter ett tag (dvs ett FIRE-kapital om ca 10 Mkr).
Det behöver inte handla om att utbildningen utomlands skulle vara bättre eller att det skulle handla om ett flerårigt program på grundnivå. Ofta finns det stipendier som man kan söka men att bara bo någonstans och vara utan inkomst i 1-2 år är ju en stor kostnad.
Just ordet “miljonär” verkar odödligt när det gäller ens ekonomiska situation. När man började jobba i början av 80-talet var det ett av målen många såg framför sig och man ser/hör det ofta fortfarande, även här på RT.
Men ju äldre man blir destå mer urvattnat känns det och skillnaden på det faktiska värdet “då” är ju stort om man jämför mot idag. T.ex när mina föräldrar pratade om det på 60-talet motsvaras det (enl SCB) idag av >12 miljoner. Och motsvarande när jag började jobba är 3,4 miljoner.
Sen beror det ju på vad man räknar in i miljonen och om det är endast likvida medel eller annan förmögenhet inkl. hus och annat. Men gränsen nås väl av betydligt fler idag än för 50 år sedan om man har ett hyfsat jobb, varit frisk och planerat sin ekonomi och sitt liv på ett bra sätt.
Fattar ungefär vart du vill komma.
Men som exempel emot kan nämnas att 600K i ökat sparande kan ge 600K passivt vart 12:e år.
En hyfsad gamechanger för en ekonomi som ligger under miljonen
Exakt när jag var liten så köpte mina föräldrar sin stora villa för en miljon (de sålde den för 6 miljoner runt 2017)
Idag räcker den där miljonen för kontantinsatsen till samma hus
Men jag ska ej ljuga den där siffran på en miljon var ett man mina första mål också när jag väl nådde den insåg jag att den inte ens räckte för en etta i stockholm
Men låt mig formulera mitt spekulativa påstående såhär: Skillnader i förmögenhet 0-0.5 Mkr gör liten skillnad för ens liv, liksom skillnader i förmögenhet 50+ Mkr. Men skillnader i förmögenhet 1 Mkr-20 Mkr gör potentiellt avgörande skillnad för ens liv. Det förutsätter i övrigt någorlunda normala förutsättningar, som tillgång till mat.
Någon skrev att snittvillan i Sverige var 3,8 MSEK dvs ~0,57 MSEK kontantinsats
