För det första skulle jag förmodligen bli besatt av min egna sjukdom. Söka all information som finns att hitta, bekosta privat vård utomlands om så krävs. Jag skullen även lägga mycket tid på kost och träning för att förhoppnings vinna något år extra.
Jag skulle sannolikt jobba in i det sista, dels för att det ger mig en meningsfull vardag men även för att slippa vara hemma själv med min dödsångest medan min familj är på sina skolor och jobb. Däremot skulle jag gå ner en del i arbetstid för att hinna och orka med träning och tid med familjen.
Barnen skulle få välja vilka minnen de vill ha med mig genom resor och aktiviteter.
Jag skulle även se till att ordna med allt praktiskt medan jag fortfarande har krafter kvar och säkra upp ekonomin så att familjen ska få det så enkelt som möjligt efter min bortgång.
Jag inser att jag lever väldigt nära så som jag skulle ha levt om jag redan haft ett slutdatum. Jag har länge funderat på att gå ner i arbetstid för att få mer tid till träning, matplanering etc utan att det påverkar tid med familjen. Det kanske blir nästa steg ändå…
Denna har varit väldigt levande för mig sedan jag såg frågan, så pass att jag igårkväll lyfte frågan och mitt svar i flera konversationer.
Satt nu och fastnade på lite WestCoastSwing - Jack n Jill-dansklipp på IG och insåg, det jag glömde:
Dansa mer (swing).
Det vill jag. Dansa mer.
Just nu vill/Orkar jag inte ta mig ut, bort, signa upp för kurser etc, men dansa mer kan jag ju göra med mig själv hemma också.
För det är så jag ser detta, eller mitt svar helt enkelt:
Som något för mig att ta action på.
Fast jag inte har 10 års utlovad tid eller några 10 utlovade miljoner.
Men jag har mitt liv.
Jag hade byggt 2 st pengamaskiner på Avanza och skänkt varsin till mina 2 barn och lärt dom att inte ta ut en krona på en 5-6 år och låtit dom bli faschinerade av ränta på ränta effekten och plocka guldäggen men låta Guldhönan värpa ifred.
@tankespjarn Jag är glad att frågorna fick även dig att börja fundera över vad som verkligen är viktigt i livet och varför vi inte fångar dagen och börjar göra det som vi värdesätter mest.
Här är några av de svar som Manisha fick:
I have hundreds of these index cards now and almost uniformly people say I would stop work and/or I would stop worrying and I would start spending more time with my family and friends. I would engage in my hobbies. I would travel, learn a language, play a musical instrument, volunteer, give back to my community.
Och några små tips om hur man kan börja även om man inte har 10 miljoner:
So, then the question becomes what’s stopping you from doing those things right now? [—] Spending time with your family doesn’t mean you have to abandon your career. Many people listening to this are in professions that historically have long hours, and many people may with children have to do some work in the evening in order to leave work in time to be there for whether it’s school pickup or bedtime. So, what I’m saying is, if family is important to you, be present during those hours. You want to learn a new language? Well, hop on Duolingo and do five minutes when you need a mental break between projects at work. [—]
Slutat med: Motion.
Börjat med: Äta god, onyttig och dyr mat så ofta jag kunnat.
Varför inte nu? Önskar inte möta de hälsoproblem och för tidiga död detta levnadssätt hade resulterat i.
Jag tror för min egen del att jag skulle fortsätta jobba ett tag till. Det skulle kännas konstigt att bara säga hejdå till jobbet och därmed också alla kollegor och den meningsfullhet jag känner i mitt jobb. Men på relativt kort sikt tror jag att jag skulle börja fundera mycket på vad jag vill få ut av mina sista år och vad jag vill lämna efter mig.
Jag har relativt nyligen flyttat ihop med min partner och vi vill försöka skaffa barn snart. Vi har båda viljan och ekonomin att göra det idag. Så för mig handlar frågan mycket om, skulle jag skaffa barn nu om jag visste att jag skulle dö om tio år? Ja, jag skulle göra det och jag tror att jag skulle spendera majoriteten av min tid på att bygga vidare på min relation med min partner och spendera tid med barnet.
Jag vet att det inte finns någon kraft i universum som ens kan garantera mig morgondagen. Men jag kan inte undvika att tänka att det känns egoistiskt att vilja skaffa barn om jag visste att jag inte skulle leva på barnets tioårsdag. Jag tror dock att det skulle kännas värre och värre när slutet närmar sig om jag hade valt att inte skaffa barn. Min tillvaro hade nog känts alltmer meningslös.
Jag tror ärligt talat att jag just nu inte skulle ändra så mycket. Jag har ett jobb jag trivs med och vill gärna göra lite karriär. Jag har hobbies jag uppskattar och träffar mycket folk både på jobbet och utanför. 10 år är en lång tid och mycket hinner hända på den tiden känner jag. Bara jag kolla tillbaka på mitt eget liv är det hur mycket som helst som hunnit hända. jag hade aldrig kunnat förvänta mig hamna i staden där jag bor i till exempel. Jag känner inte att jag är klar med mitt jobb och kommer säkert vilja fortsätta. Men sannolikt skulle jag ta det lite långsammare.
Jag känner att en bra mellanväg skulle vara att gå ner i tid. Kanske jobba någon dag mindre i veckan och vara helt ledig på sommaren. Så att man kan ägna sig åt sina hobbies, och besöka sina vänner som hunnit sprida ut sig i landet. Om det skulle bli så att jag sitter hemma utan jobb tror jag att jag endast kommer bli uttråkad och mycket tid skulle gå till att doomscrolla.
Men som sagt så kan mycket hända på 10 år. Vem vet var jag befinner mig om 2-3 år? Jag vet inte om detta är staden jag vill spendera resten av mitt liv i. Men vissa saker kan man bara svara på när man befinner sig i situationen. Det kanske blir så att jag känner för att säga upp mig och åka ut och resa istället. ::
