Hej, har hängt med här ett tag men aldrig skrivit något.
Har en ganska speciell situation, har försökt att prata med vänner osv men det är ingen som kan relatera. Får oftast höra “klart du skall köra på med det du gör, sluta klaga!”
Hade varit intressant att höra om någon här med har någon input.
Jag driver eget utomlands inom filmproduktion sedan 10 år tillbaka.
Har de senaste 5 åren hatat det pga av allt ansvar, krävande kunder och all stress som kommer med. Har nästan ingen fritid och även när jag är ledig känns det som jag är på jour.
I den här branschen är det allt eller inget som gäller, skulle inte fungera att gå ner i tid.
Det är framförallt en osäkerhet för framtiden som håller mig kvar.
Har sedan 5 år tillbaka en månadslön på ca 180 000 sek efter skatt.
Har ca 12 miljoner sek sparat och är 34 år. Inga barn. Sambo med minimilön.
Lever enkelt och har inga större utgifter.
Företaget går inte att sälja, när jag slutar upphör även inkomsten.
Har de senaste åren tänkt: bara ett år till med den här lönen så har jag en bra bas för att göra någonting helt annat sen. Börjar känna att livet är för kort för att fortsätta.
Har ingen Plan B och vet egentligen bara att jag inte vill hålla på med produktion och att vi vill flytta till Sverige om några år. Har ingen utbildning inom något som jag vill syssla med.
Är det värt att köra på 2-3 år till för att ha en stark buffert (+4 miljoner sek extra) för resten av livet eller är det fel prioritering?
Är det rimligt att sluta och ta ett sabbatsår för att fundera på / testa vad man vill hålla på med?
Vad är dina utgifter? Det där är ju helt klart nog med pengar att leva på räntan resten av livet, men jag misstänker att du har högre utgifter än vad jag har
För övrigt skulle jag säga: Du lever bara en gång, vad ska du med pengarna till om du ska lida fram till pensionen, eller att du blir påkörd av en buss?
Intressant frågeställning då jag sitter i liknande sits, om än mycket mindre kapital och lön. Har dock drivit eget i 10 år, större delen av dem med externa investerare. Det har varit en extremt lärorik resa och nu är det äntligen stabilt och bolaget tjänar bra med pengar.
Det är dock den klassiska “mycket vill ha mer” attityden och man blir piskad och jagad på resultat. Uppsidan är ett bra värderat bolag inför försäljning, alternativt stabil utdelning kommande år. Nackdelen är samma som du beskriver - konstant stress och press med kunder, underleverantörer med mera.
På senare tid har man mer och mer övervägt ifall man inte bara ska göra något helt annat, med mer stabilitet och lugn. Man brukar känna i magen när det känns rätt eller inte.
I din sits kanske du borde börja med att räkna på hur mycket du behöver för att leva på med ditt nuvarande kapital? Med placeringar, ränta med mera kan det kanske finansiera ett sabbatsår eller annan utbildning. Livet är för kort för att gå runt och må dåligt.
Ta sabbatsåret för tusan. Du har tjänat ihop en stor summa vid ung ålder och du har gott om tid att flytta hem, samla dig och fundera på vad du vill göra. Det kan du investera ett par årslöner i utan att din situation försämras nämnvärt.
Sedan vill jag utmana din känsla av inlåsning i yrket. Kanske fungerar inte just ditt nuvarande upplägg på deltid. Men det känns svårt att tro att den kompetens som tjänar dig 180k/mån idag inte skulle kunna användas på ett annat sätt som ger dig inkomst och livsstil i linje med dina önskemål och värderingar. Ibland behöver man sluta först för att de nya vägarna ska bli synliga.
Sabbatsår eller ta färre uppdrag, skapa utrymme mellan jobben. Funkar det inte att säga nej till folk och skippa vissa jobb må så vara, det låter ohållbart.
Skulle nog vilja få ut ca 40 000 / mån för att leva bekvämt. Har inte räknat på det så exakt.
Kanske köpa en lägenhet för 5-6 miljoner med 20% kontantinsats och bara då gå månadskostnaden för boende upp till 20 000 - 25 000 med dagens räntor.
4% av 12msek ger ju 40 000 kr månad exakt om nu den där 4% FIRE regeln fortfarande gäller.
Hade nog velat räkna mer konservativt på 3%.
Vill däremot inte sluta jobba utan snarare hitta något jag trivs med, hellre något stressfritt som jag tycker är kul som drar in 15 000 / mån.
Känns egentligen safe att sluta nu men min inre pessimist säger att jag borde jobba 2 år till för att verkligen ha god marginal. Det blir kanske en kompromiss med bara 1 år till.
För länge sen jobbade jag på ett större företag å hade bra betalt, men de kändes som man trampa vatten…
Byte jobb som va klart mer inspirerande för nästan hälften av lönen… Har inte ångrat de beslutet…
Tack för intressant svar!
Kanske kommer motivationen att starta något nytt som drar nytta av nuvarande kunskaper och kontakter när man fått lite distans till det.
Som vi brukar skriva här: Grattis till en god ekonomisk situation!
Plan B… Men om du tjänar 180k i månaden. Är det inte rimligt att anta att om du tar ledigt och sen vill tillbaka så kan du det jobbet igen? Det jobb du gör måste ju vara nånslags bristvara?
Personligen tänker jag i liknande banor men jag är inte helt säker på att jag skulle lyckas komma tillbaka ifall jag skulle vilja det. Men jag tror det, på ett eller annat sätt. Mina tankar kring min närmsta framtid rör sig i dessa banor… Får se var jag landar i den processen, men kanske blir det autopilot i år också?
Tjänstledigt är kanske ett alternativ så att man har kvar sin anställning?
Du har redan vantrivts i fem år. Du har små utgifter, 12 miljoner i sparat kapital och är 34 år. Spontant känns det som att nedsidan med att ta ledigt i ett år är väldigt liten. Har du nått en lön på 180 000 i månaden och sparat 12 miljoner i den åldern skulle det vara väldigt förvånande om ett sabbatsår innebar en katastrof.
Jag gissar att du nästan tvekar mer nu än vad du skulle gjort om du haft ett vanligt jobb på 40 000 i månaden och en miljon i sparpengar. Men du är 10 gånger starkare i din nuvarande sits. Jag tror också att det finns en risk att du kommer att tveka ännu mer om 2-3 år snarare än mindre. Ju äldre man blir desto mer fastlåst tenderar man ofta att känna sig.
Grattis till ett fett bra utgångsläge.
Du har en sots såm de flesta bara kan drömma om. Vad krävs för att du ska kunna leva ett acceptabelt liv på enbart passiva inkomster? Rätt skönt att bara behöva lyssna på sig själv resten av livet.
Jag stog ut med snickarjobb vakna kl. 04.30 varje morgon och kom hem kl. 17.00 i 30år. Nu som 51 åring är jag fri. Sa dra åt helvete åt arbetsgivaren när han bara krävde mer och mer nu inför lågkonjunkturen och kan leva hela livet på besparingar. Har alltid varit duktig på matte (högsta betyg) och har ett fantastiskt liv när jag är prismedveten. Vi reser till Spanien i huvudsak fyra gånger om året och hyr lägenhet och hyrbil när vi är där. Både jag och frugan älskar matlagning och maten ute i Spanien är medioker. Har haft en splitterny Bmw m3 tidigare som jag inte blev lyckligare av och har nu en billig bil i drift så mitt liv är fantastiskt när jag har frihet. Frihet är det värdefullaste jag vet. I din situation när du har så bra ekonomi och låga utgifter hade jag sagt upp mig och tagit ett sabbatsår och funderat på vad vill jag egentligen uppnå i livet. Sparräntor på 4,35-4,40% som nu finns ger bra årsinkomst. Det är farligt att bli girig man kan både förlora hälsan och vänner.
Jag är inte alls i närheten av din lön eller tillgångarna, jag resonerar dock som att man ska göra det man gillar bäst i livet. Då har man iaf alltid gjort drt man gillar under sitt liv och tror på. Vart 5e år gör jag så att jag säger upp mig från jobbet och bokar en resa på obestämt tid, då låter jag nya tankar komma in vad jag vill göra när jag inte är låst av jobb eller studier. Jobb finns det alltid och du kan alltid återgå till samma om du känner det efter ett år.
Jag resonerar så att jag jobbar typ 125% i 5 år sedan gör jag något annat för då ser jag det som om jag har 1 år till godo på dessa 5 år jag jobbar.
Nu vet jag inte vilket land ni lever, bor och jobbar i nu och vad levnadskostnaderna där är. Men att flytta hem till Sverige har den stora fördelen runt utbildning att den är gratis. Det gäller förstås att vara behörig och komma in på den utbildning som du skulle vilja, som du tycker är roligt. Och vad det är, kanske du inte vet och det är inte alls speciellt lätt att komma fram till – karriär coaching eller nåt slag studievägledning kan vara en god ide. Om du har rätt till CSN studiemedel (läs: bidraget ) så har du mycket fina möjligheter att studera i Sverige och samtidigt ha en livsstil som inte skiljer sig nämnvärt från den du/ni har nu eller t.o.m. bättre (du har råd och också mer tid och lugn).
Men som sagt: hur aptitligt det är att vara student i Sverige (på universitetet om jag antar det) beror en del på vilket land ni lever i nu och vilka fördelar det finns med miljön där. Det kan vara en stor räcka faktorer som spelar in hur det känns, s.a.s. det vet jag för jag har själv bott utomlands en kortare period och trivdes med det men det var ingen tvekan om att jag skulle flytta hem till Sverige igen efter den perioden.
Så sant. Men man behöver inte vara girig direkt, det räcker att vara lite skraj och hela tiden falla tillbaka i att tänka “better the devil I know…” Och det är inte så sällan sant, ju äldre man blir desto mer avert blir man till “Ur askan i elden”.
Min hälsa påverkades negativt av jobbet, ett mkt stressigt jobb med hemskt mycket ansvar – som jag dessutom s.a.s. skapade åt mig själv under ett antal år. Den situationen alltså, genom att bete mig som en entreprenör och inte som den anställde jag hela tiden varit. Både den mentala och fysiska hälsan menar jag då. Vänner förlorar man när man känner sig tvingad att spendera så mycket tid på att jobba att man aldrig har tid att prata med dem, än mindre träffas.
Hmm, det vet jag inte om jag håller med om. Man kan hata sitt jobb, eller människorna där om än inte arbetsuppgifterna i sig, utan att ha en önskan att inte jobba. Kanske t.o.m. med arbetsuppgifterna i sig men inte i den kontexten s.a.s. Visst, man kan jobba volontärt/ideellt. Om man kan nåt som nån sådan org vill ha. Men att ha ett jobb med ett gäng man trivs med för det allra mesta, som berikar ens liv ofta och samtidigt åstadkomma nåt nyttigt konkret som behövs, är inte dumt.
du har kapital att få ut 40 000 i månaden och på det kommer du/ni långt!
