Riskerar att inte hitta nytt jobb, kan jag klara mig ändå resten av livet? Tacksam för både tankar och räknehjälp

Ett rikare liv
1

Långt inlägg, TLDR: jag behöver sluta frivilligt på mitt jobb → ålderism gör att jag kanske inte får något nytt → ska jag blunda och hoppa → sparkapital-lean FIRE? Önskar åsikter om mina tankar och beräkningar.

Jag är 54 år, två tonåringar på halvtid, kul jobb med lön på 62 000 före skatt, och även om jag gärna skulle vilja ha högre lön är det här ändå en nivå som räcker till vardagen + lite roligt + sparande. Jag har även sparkapital, främste tjänstepension och pension men även eget på strax under en miljon, mycket av det ISK/indexfonder.

Det har uppstått en situation på företaget där jag arbetar som inte direkt involverar mig men som gör att jag inser att jag behöver byta jobb. Jag kan inte utveckla mer än att vissa beslut som tagits kan göra att det nog inte kommer gå bra för företaget och det kan hända saker relativt snart (nästa år). Jag sitter inte i en position där jag har något inflytande på detta, men skulle gärna lämna innan. Det finns mycket som är bra och jag trivs generellt men även om det går åt skogen gör ledningen av företaget att jag är inte ledsen om jag lämnar “i onödan”.

Problemet är dock att det är svårt att få nytt arbete i min ålder (jag har börjat söka redan). Jag skulle gärna göra samma sak någon annanstans men oftast vill man ha yngre personer med viss erfarenhet (→ billigare, bättre på teknik, AI etc och mer drivna) vilket jag absolut förstår. En 35-40-åring med 5-10 års erfarenhet gör antagligen ett bättre jobb till ett lägre pris. Även om jag antagligen måste gå ner i lön är jag inte förstahandsvalet. Jag har bytt jobb några gånger i mitt liv, har bra utbildning och arbetslivserfarenhet, är bra på intervjuer och har aldrig haft svårt att få erbjudanden tidigare, men nu är det helt annorlunda. Jag kommer förstås ändå fortsätta söka jobb.

Å andra sidan kan jag absolut tänka mig att göra något annat men jag kan inte så mycket på en tillräckligt bra nivå för att vara aktuell för t.ex. att arbeta i blomsteraffär, som äventyrsguide eller sjuksköterska (bara exempel, men överallt kommer det finnas andra med utbildning och erfarenhet långt över vad jag har som är relevant).

Så om jag inte får något annat arbete - hur löser jag ekonomin då?
Just nu och ca sju år till behöver jag ca 30 000:-/månad om jag slutar arbeta. Då sparar jag ingenting. Efter ca sju år (då jag är 61) behöver jag ca 20 000:-/månad men då är jag själv så då kan jag klara mig på ännu mindre om det behövs. Jag kommer givetvis fortsätta söka jobb hela tiden, både det jag gör nu men även annat, det kan ju vara hundpromenader eller vad som helst. Jag räknar dock inte med att jag får några arbetsinkomster under tiden. Jag kan inte heller räkna med några större arv, troligen max 50 000-100 000 totalt och det kan även vara nära 0.

Så först några år där jag behöver finansiera 360ksek/år → sparpengar där jag har ca 1 msek. Säg att de räcker tre år.

Sen kan jag börja ta ut tjänstepension, jag har ca 3,5msek. Kanske när jag är 57 då? Då är det fyra år * 360 ksek= ca 1,5 msek till jag är 61 och sen 240ksek/år framöver.

Och sen när jag når min riktålder 68 får jag leva på pensionen. Det blir inte jättemycket men jag kommer klara mig. Troligen finns en del kvar av tjänstepensionen också.

· På den här nivån kommer mina barn ha ett bra liv till de blir vuxna.

· Jag kommer dock inte kunna ge dem ”allt” och jag kommer t.ex. inte kunna bidra till boende eller bil. Jag kommer inte kunna stötta deras ekonomi särskilt mycket när de är vuxna. Jag har dock ett mindre belopp sparat separat som kommer vara bidrag till körkort t.ex. och de kan bo kvar hemma efter 20 utan att betala mer än mat och liten hyra (tar inte med denna som intäkt eftersom de kanske flyttar ut).

· Jag kommer med stor sannolikhet fortsätta vara singel resten av mitt liv, vilket jag trivs bra med.

· Jag har en bra livförsäkring, vilket gör att mina barn får ut ett par miljoner om jag går bort innan de är vuxna.

Allt ovan gäller ju också om företaget skulle gå i konkurs med tillägg för att då får jag a-kassa med inkomstförsäkring vilket skulle ge mig ett år utan att jag behöver plocka från sparpengar.

Om jag väljer att säga upp mig och sen inte får något nytt arbete någonsin: är det ens realistiskt att tänka att detta skulle fungera? Vad tänker ni och hur hade ni gjort? Jag är så tacksam för alla åsikter och tankar.

2 gillningar
2

Om jag var i din sits så skulle jag inte frivilligt säga upp mig utan snarare vara kvar så länge det går. Jag skulle dock samtidigt leta efter nytt jobb men endast säga upp mig om jag hittar något bra.

Om företaget skulle gå under, vilket inte är säkert även om det enligt din mening ser ut så, betyder a-kassan att du kommer längre med dina besparingar.

37 gillningar
3

Jag läser in (kanske felaktigt) att du har en akademisk utbildning och någon form av kontorsjobb? Jobbar du kanske i en bransch där du kan konsulta?

Jag tycker spontant att det låter riskabelt att gå i pension redan nu.

2 gillningar
4

Hur ser din boendesituation ut, finns det kapital du kan frigöra vid en försäljning? Jag tycker det låter riskabelt att säga upp sig med knappt en miljon sparat. Är det inte bättre (ekonomiskt) att hålla ut tills du (eventuellt) blir uppsagd? Eller är arbetssituationen akut ohållbar?

9 gillningar
5

Finns det inte en chans här att företaget börjar “köpa ut” folk om det går dåligt som du tror?

5 gillningar
6

Gå med i facket, om du inte redan gjort det. Främst för inkomstförsäkring men även för att de kan bevaka din rättigheter vid uppsägning, bl a turordningsregler o kompetenskrav på kvarvarande tjänster

7 gillningar
7

Utan att räkna så tycket jag nog det ser bra ut. Du har ju tjänstepension som är riktigt bra. Börja ta ut tjänstepensionen och sen fixar du något extrajobb och drygar ut den lite.

1 gillning
8

Jobbigt läge förstås. Jag kan inte sätta mig in i allt du upplever men jag tänker spontant ett par saker:

  • Varje extra månadslön du tjänar nu gör livet bättre sedan - t ex om företaget kursar och du tvingas gå.
  • Det är alltid lättare att söka nytt jobb om du redan har ett (referenser, inget hål i cv:n, du måste inte ta vad som helst etc).
  • Det kan ju gå bra också? Kanske värt att vänta ut förändringen om det visar sig att beslutsfattarna var något på spåret.

Men jag är ganska riskavert, lite hängsle och livrem-typen, så ovan ska tas med en matsked salt :wink:

Lycka till!

7 gillningar
9

Säg inte upp dig innan du har hittat något tillräckligt bra (lika bra) arbete. LAS kommer att gynna dig som gammal med många års anställning. Det finns en chans att facket och företaget förhandlar fram någon slags avgångspaket för att runda LAS. Så mitt råd är att ha is i magen och invänta hur det går så länge som möjligt om inte något riktigt bra alternativ dyker upp.

20 gillningar
10

Håller med övriga om att du inte aktivt bör söka dig bort från nuvarande tjänst så länge du inte har ett påskrivet kontrakt på annan tjänst.

Som jag förstår har du a-kassa och fackets inkomstförsäkring. Om det är möjligt bör du direkt börja betala för utökad inkomstförsäkring som gäller fler antal dagar än standardvarianten. Mycket värt i din situation att ha 300 dagar i stället för 120, eller vad nu standard är. Givet att ditt fack erbjuder detta alternativ.

3 gillningar
11

Verkar som du tänkt igenom detta ganska ordentligt. I din situation hade jag arbetat kvar tills jag blev av med jobbet, sedan mjölkat omställningsstöd (gå någon rolig utbildning!) och a-kassa tills det inte gick längre. Då är vi nog åtminstone 4-5 år i framtiden, vilket borde göra kalkylen ordentligt ljusare.

Under tiden kan du ju fortsätta söka andra jobb (för varför inte?), men ha detta som din plan A som du följer om inget annat dyker upp. Som bonus kanske du hittar nåt lammkött på utbildningen.

11 gillningar
12

Kom till tråden för ekonomisk rådgivning.

Stannade för de solida relationsråden.

18 gillningar
13

Håller med, speciellt efter de nyare åtstramningar som införts för a-kassan och de nya tidsramarna.

Jag skulle inte sagt upp mig i dagens arbetsmiljöklimat om det inte var total katastrof och hälsofarligt på jobbet. Men även då borde facket kunna ingripa.

Så mina råd är, utöka inkomstförsäkringen, sök jobb som passar dina förutsättningar och se hur det utvecklar sig. Sjunker skeppet, så lär du få någon typ av ekonomisk och eller annan stöttning vid avsked. Vid egen uppsägning så saknas det och det blir en större ekonomisk konsekvens, om ny tjänst saknas.

Även avsättningarna till din pension påverkas kraftigt utan en anställning, så det kommer påverka både resten av ditt liv fram till pension och därefter.

Så är rimligt att räkna på alla troliga scenarier och se hur de påverkar ditt liv och din ekonomi. Både nu och i framtiden.

4 gillningar
14

Skulle du komma i läget att bli ofrivilligt arbetslös, och verkligen vill ha ett jobb, så är det enorm brist på “bra folk” i hela omsorgssektorn. Framförallt äldreomsorgen skriker efter personal. Så om du kan uppträda trevligt, pratar bra svenska och kan lära dig nya saker kommer du kunna få jobb. Mycket sämre lön än du har idag men du slipper tömma sparkontot så tidigt.

2 gillningar
15

Vi bor i Sverige och här har vi LAS. Du ska absolut inte göra någonting……förutom att ha is i magen. Självklart säger du inte upp dig om du inte hittar ett drömjobb. Låt de säga upp dig på grund av arbetsbrist. I det här läget skulle jag se till att gå med i facket om du inte redan är med i det. Det gäller att du inte gör något förhastat.

Du har för lite pengar för att gå i FIRE och det finns ingen anledning att tömma dina reserver. Jag skulle också se över boendet för att få ned kostnader. Det bör du göra oavsett din jobbsituation. Som det låter på sig så är bolaget på “life support” och jag som medarbetare skulle bara göra det absolut nödvändigaste för att ha uppfyllt min plikt som anställd. Spara på energin och fokusera på jobbsökandet.

2 gillningar
16

Vad du än gör, säg inte upp dig frivilligt.

Åldersfixeringen börjar strax under 50år och ju längre man går arbetslös desto mer oattraktiv blir man.

Själv förlorade jag jobbet pga nedskärningar för 6mån sedan. Som tur var fick jag avgångsvederlag som räcker 7-8mån totalt.

Sedan blir det A-kassa och inkomstförsäkring ett år.

Planen var att få ett nytt jobb under de “lediga” månaderna men jag söker 20-30 jobb i månaden och har varit på ca 10 intervjuer men det känns som de alltid tar någon yngre.

Sitter inte på pottan ekonomiskt och klarar mig nog till pensionen på drygt 30 000:- i månaden men det var inte riktigt vad jag räknat med….

2 gillningar
17

Man kan väl klara sig rätt bra på Akassa i Sverige och sedan lite “åtgärder” där man sitter och pillar på sitt CV och sedan tillbaka till Akassan osv? Jag kanske har missförstått något men jag trodde inte man behövde oroa sig i Sverige?

2 gillningar
18

Nya regler från 1 oktober 2025, tror få vill bli arbetslösa idag om man kan förhindra det.

Så numera är en extra inkomstförsäkring extra viktigt, speciellt om man har barn och dyrare boende.

3 gillningar
19

Har inte motivation att läsa på på djupet för att vara ärlig men om du har koll - hur blir det i fortsättningen då? Akassa i ett år och sedan socialbidrag typ?

Vill inte gå för OT men det känns som att själva dealen i Sverige borde vara att om man betalar bland världens högsta skatter ska man inte bli utslängd på gatan vid arbetslöshet som iblanf händer i det land där jag bor.

Men till TS, Om det börjar likna ett amerikanskt system så är det så att många som blivit “för gamla” för att få välbetalda jobb så får man försöka klara sig på andra jobb som inte betalar så bra men ändå har en del värdighet. Typ vara en greeter på Costco.

1 gillning
20

Mitt råd är att TS läser på om nya tidsfönstren, efter 3 månader cirka så sänks ersättningen rejält om jag förstått det rätt.

2 gillningar