Är 63, snart 64 och har gått arbetslös i snart ett år. Hade tänkt ta ut pension om ett år då jag fyller 65. Har inga skulder och har c:a 2 mille på banken. äger inget eget boende och där är problem 1 då jag bor hos min sambo utan avtal. Pengarna är alltså min trygghet. Men det som är jobbigast är att jag lär nog inte få nåt nytt jobb mer. Bor på helt fel pats för att hitta nåt som funkar för mig och min aerfarenhet. Hur ska jag orka med arbetsförmelingens “åtgärder” i ett år till? Har haft dubbelt boende under så lång tid att jag bara inte orkar dra igång nåt sånt igen. Så hur ska jag göra? Köra på som jag gör nu till AF slänger ut mig eller ställer till det rejält? Och sen kanske ta ut lite tjänstepension bara för att ha till det löpande? Att samtidigt leva lite på avkastningen av det jag har sparat?
Tankar runt detta med att få ett hål och glapp i mellan arbtesliv och pansion.
Försöker o försöker… hartagit mycket hjälp av ChatGPT för att automatisera processe. Söker aktivt, men vill jag ha jobben egentligen? Nu är vi inne i ett jobbigt moraliska dilemma. Jag har hög moral, men det börjar crackelera ordentligt nu.
Jag skulle gå in på MinPension.se och använda uttagsplaneraren där som man har tillgång till. Uttagsplaneraren kan simulera uttag av sina pensioner, och exempelvis hur det påverkar att gå i pension ett år tidigare. Där kan man även se hur stor skillnaden blir efter skatt. Där kan man simulera olika uttagsstrategier för de pensioner man har, inkomstpension, tjänstepension och eventuellt eget pensionssparande.
Då kan man se hur mycket det “kostar” i sänkt pension att sluta arbeta ett år tidigare och då blir det enklare att bedöma om det är värt besväret att “kriga” med arbetsförmedlingen.
I ditt fall TROR jag att det kan vara smart att ta ut en mindre del av tjänstepensionen för att utnyttja grundavdrag och eventuellt avdragsbehov i deklarationen. Leva lite på besparingarna fram till 67 år och sedan plocka ut pensionen till lägre skattesats.
Jag hade försökt prata med olika arbetsgivare där du bor om att få ett jobb. Förklara situationen och var ärlig. Kanske finns det butiker där man behöver deltidspersonal eller liknande? Någon skola som behöver en vaktmästare eller vuxenstödjare? Tänker att du kan vara öppen med att du tänkte gå i pension om några år men att du kan vara flexibel där, och att du lovar att sköta jobbet riktigt bra mm. Du kan ju gå med på 6 månaders provanställning så de tar ingen jätterisk om de anställer dig. Du kan ju också godta ett vikariat eller tillfällig anställning och du behöver inte maxa lönen.
De enklare jobben Pelpet nämner är ju det jag helst skulle vilja ha nu, men de går troligen ovillkorligen till “bättre behövande” som kommuner o så behöver få in svårplacerade sökande på. Har sökt det som finns, men det varkar som att annonserna bara ligger ute för att de måste. Jobben är redan tillsatta. Sen så har jag kikat lite på att gå i pension nu redan till årskiftet när jag blir 64, men ett par tusen mindre i månaden blir det. Vill känna att jag verkligen har råd att göra det jag vill som pensionär.
Jag tror inte att du behöver bekymra dig för att kommunen ska dela ut svårplacerade sökanden. Dessa är svårplacerade av ett skäl medans du är produktiv.
Tänker att du behöver gå ut och söka aktivt. Skicka brev och ring och följ upp en vecka senare. Använd Facebook och LinkedIn.
En idé kanske skulle kunna vara att starta eget? Då kan du fasa in pensionen som det passar sen - kanske genom att jobba deltid. Du kanske kan få någon form av starta eget-bidrag? Jag vet inte exakt vad du skulle göra men förhoppningsvis något du redan kan och kanske inte något som är överdrivet fysiskt tungt.
Det låter som att du egentligen redan har gjort ett fantastiskt jobb – både med din ekonomi och din livssituation. Att inte ha skulder, ha ett kapital på banken och dessutom tjänstepension att ta av ger dig en trygghet som många i samma sits faktiskt saknar.
Det låter som att du med din höga arbetsmoral brottas med känslor kring det som förknippas med detta, exempelvis att vara nyttig, sammanhang och att göra rätt för sig.
Visst, det blir lite mindre per månad om du går vid 64 istället för 65, men den trygghet du redan har i form av kapital kan jämna ut det. Lägg tid på https://minpension.se och gör en uttagsplan. Frågan är: vad är mest värdefullt för dig – ett par tusenlappar extra varje månad i framtiden, eller ett år till av lugn och frihet här och nu?
Kanske handlar nästa steg inte om att kämpa mer, utan om att ge dig själv tillåtelse att välja den väg som ger dig mest ro och livskvalitet.
Tack för alla svar. De har bringat lite lungn i min hjärna nu. Helt klart verkar det som om att jag är lite av trygghetsnarkoman, men för att försvara det så var min ekonomiska livsituation för 15 år sedan helt annorlunda. Just denna “trygghet” att se att man har en hyfsad grund att stå på gör att man inte gärna börjar karva i den. Och att en stor del av pengarna kom av en tragisk händelse i familjen för 10 år sedan som gör att det är svårt att sätta sprätt på dem.
Men sen finns en annan aspekt som gör att jag fortfande försöker få ett jobb och det är att jag under många år hamnat ganska fel och aldrig trivts. Tomma löften mm mm. Önskar nu att jag kunde få ett jobb där man kan känna att detta är bra, detta funkar för mig o alla runt omkring. Kanske för mycket begärt… Men det kanske kan bli så i framtiden när vinstjagandet i företaget inte längre är prio utan man enbart jobbar för målet och resultatet. Så tråkigt att se detta hysteriska där månadsresultatet är så heligt att man jagar sönder folk och organisationer med resultat att kundrelationer förstörs.