Du kan alltid få timanställning inom omsorgen. Men om du verkar tycka nuvarande situation är illa pga “ledningen” så vänta och se.
Jag förstår inte riktigt varför du skall sluta innan skiten träffae fläkten. Du får lite respit med akassan med barn hemma men …
Det är tydligt att du kommer behöva vända på slantarna så jag hade sugit mig kvar så länge det går. Det är väl om förändringarna innebär samvetskval eller något olagligt ?
Vill de bli av med dig så får de sparka dig Om ett år har du fyllt 55 och har nog dubbla uppsägningstiden mot LAS enligt de flesta kollektivaavtal. Efter september 26 blir det ny regering som kommer backa Akassereglerna.
De nya reglerna för a-kassan är rent skamliga, och timingen är sällsynt urdålig. Det gränsar till ”kontraktsbrott” på samhällsnivå med tanke på skatterna vi betalat och betalar för detta. Samma gäller förövrigt Försäkringskassan.
Det är inte heller gynnsamt gällande att få de ekonomiska hjulen att snurra igen, vem vågar göra utsvävningar efter att ha bevittnat grannar/vänner/bekanta gå igenom smärre ekonomiska katastrofer pga. arbetslöshet eller sjukdom?
Här är anledningarna till att jag tycker du ska hänga kvar vid nuvarande jobb ett tag till. Visst företaget/ledningen kanske är på väg att köra i diket men man vet aldrig OCH det kan också funka bra mycket längre än man tror. I ditt fall skulle t ex ytterligare något år med lön och sen eventuellt lön under uppsägningstid/avgångsvederlag, ev omställningsstöd A-kassa efter det kunna göra ganska stor skillnad om det t ex löser 2-4 år till framåt.
Här är helt klart en akilleshäl i många sammanhang. Har själv upplevt det flera gånger MEN samtidigt kanske du ändå kan hitta något heeelt annat jobb som betalar betydligt sämre men som du fortfarande tycker är kul och drar in en del pengar? Kom också ihåg att du antagligen kan börja nagga lite av din relativt goda tjänstepensionen från det du fyller 55 år.
Sen är det ju alltid bra att du parallellt ser dig om/söker efter nytt men personligen ser jag ingen anledning att du aktivt ska sluta på nuvarande jobb om inget bättre finns klart/påskrivet.
Men jag ser ju ingen anledning till att du skulle säga upp dig själv innan du fått nytt jobb.
även om det går åt skogen med företaget och det kanske i värsta fall går i konkurs, så har du bättre skydd och möjligheter än om du säger upp dig själv.
Likaså om du skulle bli uppsagd pga arbetsbrist framöver så kommer du få en påse pengar och mer stöd till omställning.
Håller med många andra här om att det vettigaste nog är att hänga kvar och söka jobb under tiden. Jag gjorde dock inte det när jag fick ett erbjudande om avgångsvederlag på 15 månader. Jag hade lite kapital och valde att resa och vara ledig tills avgångsvederlaget var slut. Då var jag 59 år…Började med a-kassa och sökte alla möjliga jobb, var redo att ta vad som helst och börja ta pension när a-kassan tog slut. MEN, hör och häpna så fick jag inom 3 månader två olika behovsanställningar på bensinmack och i butik, vilket strax utvecklades till att jag fick jobba så mycket jag hade lust med. Släppte macken och körde butiken bara en period, a-kassa nån dag emellan om jag inte hade jobb. Några månader senare vid 60 år fick jag ett administrativt kanonjobb som passar mig perfekt och som jag tycker är svinkul!! Nu är jag 64 och kommer nog att jobba minst ett par-tre år till om inget oförutsett inträffar. Så man ska inte ge upp även om man har åldern emot sig! Det finns arbetsgivare som uppskattar erfarenhet och att vab-tiden är förbi.
Stort tack till alla som har kommenterat. Jag hinner inte skriva så mycket förrän i morgon kväll men vill kommentera ett par saker:
· Jag är inte orolig för att bli uppsagd, om det skulle hända har jag möjlighet till a-kassa och jag har inkomstförsäkring, vilket mer än väl täcker mina ”högnivåkostnader” utan att jag behöver ta från sparande. Den gäller för 300 arbetsdagar och är först 80%, sen 70% av min lön.
· Jag tror att det kan bli tal om uppsägningar framöver. För min del, om jag blir uppsagd, löser det den här situationen jag är i nu men som det ser ut nu behövs jag, jag har jobbat där sju år och har en unik roll som är nödvändig. Det är snarare så att det kan sluta med skräll/rubriker/konkurs.
· Om jag säger upp mig själv har jag inte för avsikt att använda a-kassa eller socialbidrag (det som kan vara bra att veta är att inkomstförsäkring gäller vanligtvis inte om man säger upp sig själv). Jag har läst på universitet och sitter på kontor nu men har jobbat inom hotell och handel och trivdes som bara den och kan absolut tänka mig det igen, men det är svårt att få såna arbeten också.
· Företaget går relativt dåligt men det är inte det som är problemet i sig. Det kan vända och gå bättre igen, branschen i sig är ok. Det som påverkar mig att tänka på att lämna är att ledningen fattar beslut som enligt mig inte enbart är dåliga utan börjar närma sig det oetiska, och jag vill inte vara kvar på ett sånt företag. Vi är AB, inte börsnoterade, men relativt stora. Kollektivavtal finns men det som sker är ännu inget som facket kan påverka eller påverkas av.
Jag tror att du är väldigt överdrivet pessimistisk gällande dina möjligheter att få ett nytt jobb. Jag förstår att du blir orolig, men att redan oroa sig för att aldrig hitta ett nytt jobb skulle jag säga är lite katastroftänkande och dina förutsättningar är nog bättre än du vågar hoppas. Du är dessutom så pass ung att du hinner skaffa dig en helt ny utbildning och prova en ny bana om ditt yrke har svaga framtidsutsikter.
Nu vet jag ju inte så mycket om din situation, men jag har många bekanta som bytt jobb i betydligt högre ålder än så, och jag har varit med och letat efter folk att anställa och vet att om vi pratar om ett tjänstemannayrke som kräver akademisk utbildning så dräller det inte direkt av arbetslösa som bara går och väntar på ett jobb. Arbetslösheten totalt är visserligen hög, men den är väldigt snedfördelad. För akademiker födda i Sverige är den ca 3%.
Däremot är det sant att personer som blir arbetslösa efter 55 är arbetslösa en längre tid än yngre. Vilket skulle kunna bero både på att arbetsgivare hellre anställer yngre, och på att äldre är mindre sugna på att byta bana eller ta vilket jobb som helst. Men det är ändå väldigt ovanligt att akademiker går arbetslösa i 10 år från 55 års ålder.
Ja, efter att ha läst igenom alla svar har jag bestämt mig för att stanna kvar, leva extra sparsamt och speeda upp jobbsökandet. Jag trivs med jobbet i sig, det är företaget (ledningens beteeende) jag inte trivs med så jag behöver göra något åt det.
Jag är med sen länge, och har full inkomstförsäkring. Känner att det är ett bra val som singelmorsa . Men tack för tanken, och jag har även fått annan bra hjälp av dem (t.ex. cv-granskning, seminarier) - för mig är det klart värt pengarna.
Ja, du har rätt, varje månadslön är ett plus. Jag drog dessutom igår en snåla mer, spara mer månad i november bara för att testa. Ska nog fortsätta med den. Och söka fler jobb.
Det kan absolut gå bra, även det har varit knackigt ett längre tag, och några affärsmässigt dåliga beslut. Jag hoppas det för allas skull. Har bra kollegor som inte skulle klara sig lika bra som jag. Men det är de beslut som börjar gränsa mot det oetiska jag har problem med och som gör att jag vill lämna.
Jag är inte så orolig för att bli uppsagd, har ett ganska unikt arbete och rollen behövs (pga regelverk). Blir jag det så klarar jag mig. Har sett det hända på nära håll som anställd i andra företag och det görs även på mitt nuvarande, inkl “paket”/avgångsvederlag.
Ja, jag har bestämt mig för att bli kvar åtminstone ett tag till. Tyvärr har jag med stor sannolikhet inte rätt till omställningsstöd, annars finns det ju mycket kul att plugga.
Haha lammkött, jag vet inte det… men det vore kanske en kul erfarenhet . Det ligger nog ändå ganska långt bort…
Ja, det har blivit väldigt tuffa regler.
Det är inte hälsofarligt, det är mer min moral och mitt samvete som påverkas. Kan säga att jag arbetar inte inom vård/skola/omsorg så det är inte på det sättet. Snarare oetiskt/på väg mot oetiskt mot andra företag och staten.
Jag har högsta möjliga nivån på inkomstförsäkring, det tycker jag är ett bra val för mig. Det man ska tänka på i den här situationen (om någon annan går i liknande tankar) är att inkomstförsäkringen gäller inte om man säger upp sig själv.
Du är dessutom så pass ung att du hinner skaffa dig en helt ny utbildning och prova en ny bana om ditt yrke har svaga framtidsutsikter.
(vi bor i en trea).
. Det ligger nog ändå ganska långt bort…