Ja. det stämmer ju. Jag är väldigt långt från den sektorn men tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb där så det ska man ha i åtanke. Jag har arbetat inom service innan och var väldigt omtyckt (t.ex. i butik) så jag kommer bra överens med kunder/motsvarande.
Nej, jag har iofs tänkt på detta i flera år men att jag skriver här är första gången jag bollar med någon annan på riktigt. Mycket tacksam för alla som har svarat och jag har bestämt mig för att tänka över det mer och söka fler jobb.
Jag är med i facket inkl bra inkomstförsäkring sen länge.
Jag ska fortsätta se över mina kostnader men jag bor ganska billigt, ca 10 000:- för räntor, amortering, månadsavgift, hemförsäkring, el. Har svårt att bo mindre med två barn (vi bor i en trea). Däremot när de har flyttat hemifrån kommer jag bo mindre/billigare.
Du har rätt att jag inte ska vara någon overachiever just nu utan lägga energin på att söka nytt jobb, men det är svårt. Jag gillar mitt arbete och mina kollegor, och vill göra en bra insats. Men jag behöver tänka mer på det.
Ja, det här med ålder, jäklar vad det gör skillnad. Har så många runt omkring mig som upplever samma sak/varianter på det temat, och jag beklagar verkligen att även du gör det. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara såhär svårt. Jag har stora barn och vill verkligen göra en bra insats, är trevlig, social, flexibel men nej.
Nej, det är inte så bra, men oavsett är inte det vad jag vill göra i längden, och absolut inte om jag säger upp mig själv. Blir jag uppsagd eller om företaget går omkull är det en annan sak, då kan jag utnyttja a-kassan med gott samvete, men jag vill inte planera att göra det vid egen uppsägning (+ att då får man väldigt lite och kort ersättning).
Nej, för egen del är planen inte a-kassa och socialbidrag, utan leva på egna sparade pengar och sen börja ta ut pension vartefter. Och där går det ju att dryga ut med vad man kan kalla enklare jobb med lägre lön. Någon sorts Barista-FIRE.
Ja, det är verkligen samvetskval/mina principer som spelar in. Jag känner att jag kan inte står för vad det här företaget gör och kan tänkas göra. Det är inte olagligheter men oetiskt eller på väg dit. Det handlar inte främst om vad andra tycker eller skulle tycka och tänka om det går längre och sen kommer ut till allmän kännedom, utan mer om hur jag själv mår när jag arbetar på ett företag som jag anser gör moraliskt fel (det här har inte varit så hela tiden jag har varit där utan har accelererat det senaste året).
Ja, jag går inte runt och oroar mig för vad som händer om företaget går omkull, det löser sig. Men det är det här med vad jag tänker rent moraliskt.
Jag inser att jag ska stanna kvar och samtidigt fokusera mer på jobbsökandet. Och blir det så att jag får sluta av en eller annan orsak får jag leva på sparat + försöka hitta någon mer inkomstkälla.
Förstår att du inte läste allt, jag skriver ibland väldigt mycket :-D. Men i stort går det ut på att jag oroar mig inte för att bli av med jobbet utan mer att jag inte har samvete/moral att jobba kvar pga ledningens beteende som i vissa fall börjar bli oetiskt enligt mig.
Så härligt att höra! Jag har jobbat i kassa i butik och trivdes toppen, skulle lätt kunna göra det igen (inklusive fylla på i hyllorna). Blir klart inspirerad av ditt inlägg men har nu bestämt mig för att vänta några år, åtminstone till jag inte har så många år kvar med ekonomiskt ansvar för mina barn.
Jag har inte full insyn men känner inte till några olagligheter. Mer att jag inte mår bra av de i min mening omoraliska beteenden som har börjat ske den senaste tiden. Antagligen påverkat av att det går dåligt för företaget.
Mitt yrke i sig har inte svaga framtidsutsikter, det behövs pga regelverk etc. Däremot är man inte så attraktiv som äldre. Jag är svensk, akademiker, bra utbildning, bra cv, men anses vara lite gammal för rollerna. Jag har två relativt nära vänner som har sökt liknande arbete länge, och det är tufft, de har svårt att få komma på intervjuer.
Jag har pluggat ganska mycket så inte jättesugen på det, förutom att jag funderar faktiskt på polisutbildningen för akademiker Funktionsinriktad polisutbildning | Polismyndigheten
Klart lägre lönenivå men skulle vara kul tror jag (och tillsammans med mitt sparande klarar jag mig).
Jag tror fortfarande att du underskattar din egen attraktivitet på marknaden. Hur länge har du sökt jobb? Det kan mycket väl ta ett tag att hitta något, men det betyder inte att du inte kommer hitta något.
Hur vet du att du anses för gammal, har de verkligen sagt det? Eller är det för att det skrivs mycket om att man är mindre attraktiv som “gammal”?
Har egentligen inte så mycket att tillägga till ursprungsfrågan, du har fått många goda och kloka råd i tråden - men ville passa och tacka för tipset / länken, spännande. Den sparas! Man vet aldrig när “vi akademiska 50 plussare” kan behöva fundera på nya karriärvägar… Hoppas allt löser sig på bästa sätt för dig!
Gå med i facket för inkomstförsäkringen och A-kassa om du inte gjort det redan. Kan du vara kvar 1 år till så får du fullt stöd sen om du blir uppsagd.
Detta kan innebära 3-6 månaders uppsägningstid och 14-16 månader med 80% lön från inkomstförsäkringen, alltså nästan 2 år av nära full lön.
Sök jobb nu och framöver, hela tiden, men följer du min strategi så har du ju inkomst i minst ca. 3 år till, ifall du kan hålla dig kvar 1 år till. Säg inte upp dig, säg aldrig upp dig själv, under några omständigheter.
Anmäl till facket och polisen om ledningen är hotfull eller trakasserar dig, stanna hemma, men säg aldrig upp dig.