Tänk dig att du just fått en diagnos som säger att du har precis 10 år kvar att leva. Du har 10 miljoner (efter skatt) som du kan använda helt fritt. Du har alltså en tidsgräns men ingen ekonomisk gräns.
(Frågan kommer från Manisha Thakor: Finding Your Enough | Morningstar)
Jag tycker frågan känns lite flummig. Jag skulle gå igenom livet och se vad jag vill göra annorlunda. Jag kanske skulle vilja spendera mer tid med vissa personer eller med vissa aktiviteter. Att det skulle kosta massor av pengar tror jag inte. Det vore ju iofs skönt att kanske kunna gå ner i arbetstid eller så men det är också det hela.
Om jag hade tio år och tio miljoner hade exakt noll dagar lagts på ett arbete. Nästan all tid hade gått till att umgås med barnen och frun.
Inget annat svar är rätt 
Jag skulle börja med att sluta lönearbetare. Sen skulle jag samla familjen och informera om läget. Så kan vi tillsammans fundera ut hur vi vill använda tiden och pengarna. Det kan bli ett boende utomlands eller ett boende på annan plats i Sverige. Sen hoppas jag att vi kan resa och uppleva saker tillsammans som skapar goda minnen.
10 år är trots allt en ganska lång tid att förfoga över. Ingen vet ju att man ens har morgondagen.
Ekonomisk gräns har du väl? Den går vid 10 miljoner, eller missförstod jag frågan?
Jag satte gränsen till 10 miljoner för att det skulle bli ett överflöd för (nästan) alla, men inte så mycket pengar att man får problem med sitt privatliv och sin säkerhet. Om du behöver mer än så för att känna att det inte finns någon ekonomisk gräns så är det bara att öka på. 
Spännande fråga!.
Jag hade börjat med att sätta undan 2 miljoner till lillsyrrans konto och 2 miljoner till morsans pension så dom inte behöver oroa sig ekonomiskt inför framtiden. Sen hade jag rest överallt och lite till och köpt mig en hasselbladkamera.
Varför jag inte gör det nu är för att jag inte har 10 miljoner 
, har inte tillräckligt stort kapital för att köpa kameran och ett objektiv heller. Men jag vettefan om jag skulle njuta så mycket av livet som jag gör nu när jag vet när de kommer ta slut. Skulle bli sådan press att leva varje dag till sitt fulla medan man tickar av dag efter dag.
Fast… det vet du ju redan?
Eller e jag ‘dum’ som påpekar det?
Jag menar, vi vet ju att vi dör.
Själv så skulle jag… avrunda mitt linjearbete, som jag ändå inte tänkt stanna i ‘för evigt’ genom att hitta och lära upp en avbytare, skriva mer, mycket mycket mer, troligen påbörja mitt poddande igen, och njuta av ett liv i lugn och ro.
Vill inte resa mycket alls, mår bäst just nu här hemma, men skulle vilja umgås med nära o kära på sätt som ger mig energi.
Hitta världens bästa palliativa vård för att slippa eventuellt lidande. Göra vad jag kan för mina efterlevande. Det skulle skänka mig mening in i det sista.
Sluta jobba.
Behöver få en lön.
Jag har inte så mycket till familj, en sambo och lite släkt som jag ser ett par gånger/år. Så jag skulle se till mig själv mest
Skulle börja dricka mer/dyrare vin.
Gör det inte idag eftersom jag snarare borde dricka mindre för bra långsiktig hälsa. Och mina inkomster är begränsande.
Jag skulle sluta jobba och strunta i att ta hand om huset (typ måla, rensa rabatter och klippa häcken).
Gör det inte idag då jag behöver en lön och behålla/öka husets värde. Dessutom är jag mestadels hemma nu
Jag skulle resa mer, längre och göra mer vilda saker. Försöka få min sambo att följa med, utan att tjata. När jag reser prova riktigt fina restauranger, 3 stjärniga guide michelin.
Jag reser redan nu ganska mycket, men brukar ligga endel på stranden för att jag också behöver vila upp mig när jag jobbar. Behöver jobba för ekonomin.
Sluta träna - antagligen.
En del i att jag tränar är att jag när jag blir gammal ska kunna ut och ha kul, som 75 åring kunna lyfta min 20-25 kg resväska själv. Skulle inte bli så gammal. Gillar ändå att träna.
Skulle inte ha några problem att själv blåsa 10 milj på resor och vin, om jag inte behövde jobba.
Lägga pengarna på att bli ihågkommen för något samt trygga min familjs framtid.
Med tanke på att det drastiskt minskar min förväntade livsinkomst så behöver jag se över hur pengarna ska överleva efter min död.
Jo, att vi ska dö vet alla. Men vi vet inte när vi dör, vilket är största skillnaden mot att få 10 miljoner och veta att de är 10 år kvar.
Tanken är god men jag tycker ändå att jobbet är bra och trevligt. Det är också en realitet att alla andra kommer att behöva fortsätta jobba. Skulle frågan komma under någon tid nära pensionen kunde det förstås se annorlunda ut.
+1 på den, min fru och jag drar redan idag tillsammans in en miljon netto per år, så inget annat än att vi skulle strunta i att arbeta skulle hända, vi har redan utgifter i form av boende, bil, resor o.s.v. anpassat. 
Så förstår inte riktigt TS fråga även om jag kan förstå att en miljon netto för en del kan upplevas som mycket pengar, men i stockholm har man inte ens råd med en fin villa med de inkomsterna. 
Håller med, jobba så länge jag kunnat för att säkra min sambo o mina barns framtid först. Därefter ta lite längre semestrar. Har själv ärvt en rejäl slant då därför är jag inte så mycket intresserad som de flesta här att ge väldigt lite pengar till sina efterlevande, utan ser det som skyldighet att vårda o förränta mitt arv till mina barn. såg själv hur mina föräldrar var sparsamma för att jag skulle få en mycket bra ekonomisk bas att stå på och själv tagit lärdom av det att inte sväva ut. Många andra “normala” hade satt sprätt på mycket mer pengar än jag har gjort om de skulle ha haft lika stora besparingar som jag har.
Slutat arbeta och tagit med familjen ut på en resa under obegränsad tid.
Jag hade börjat be till gud och andra religösa handlingar så att min straff blir lite mildare.
Lägga runt 9.5 miljoner på forskning i vad som orsakar min framtida död och erhålla försäkringar om att bli den förste som får testa eventuella botemedel som kommer utav det.