Bara tänk på att i uttagsfasen så är medelkronan av kapitalet ”bara” investerad ungefär 1/3del av uttagstiden.
Dvs 20 års uttag motsvarar egentligen en sparhorisont på 20/3 = 6,7 år. Ganska stor skillnad i sparhorisont.
En annan skillnad för TJP är att man inte kan stoppa uttaget (än, finns förslag på att ändra det) dvs man säljer av samma andel på botten men får ut mindre pengar.
Bara så man har en plan på hur mycket man kan sänka sina omkostnader för att ändå gå runt hyfsat i en krasch och inte behöva sälja av för mycket för billigt. Pengar som sedan är konsumerade och inte kan återhämta sig i nästa uppgång.
Kan man sänka sina kostnader i pension med 40-50% så kan man såklart ta högre risk, speciellt om man kan stå ut med den kostnadsnivån i ett antal år.
Ja, jag har sagt emot att man ska dra ner långt före pension vilket många gör. Sen har jag för mig du har fel om 6,7år borde vara 12-13år, kurvan måste bli brantare
Sen utgår du från någon ”die with zero” tanke jag har inga planer på att vara pank när jag dör.
Tur jag ser ut att slippa bry mig om TJP. Har bara ett par hundratusen och kommer inte bli mer än ev avkastning.
Detta blir lite samma tanke som undvik köpa när börsen är hög. Vilket man inte vet. Börsen kanske inte är låg när du säljer den är där den ska vara. Gäller bara ha tillräckligt investerat och inte sälja i panik.
Absolut. Det är speciellt det jag tycker fler borde fundera på. Hur man känner. Många tänker nog bara logiskt ”om 10 år är det på plus igen” men det är inte så lätt när man ser månad för månad att pengarna krymper trots att man lassar in mer genom månadssparandet. Bara att man är mentalt förberedd på det.
Nej jag menar specifika konton. Tex TJP eller andra konton som man planerar att ta ut på tex 20 år. För dessa konton så är sparhorisonten 1/3 del av uttagstiden. Man kanske inte ska ha samma risk på alla portföljer samtidigt. De som ska tas ut närmaste tiden kanske ska vara lite försiktigare placerade annat än man kan sänka sina utgifter rejält i pension/FIRE.
Men såklart beror allt på ens situation. Vi har blandade pengar på många konton i allmänpension, rätt mycket i TJP och sedan privata pengar. Vi försöker planera risken lite olika för dessa eftersom uttagen sker om olika antal år i framtiden samt med olika regler för uttag i olika åldrar (TJP vs allmänpension, samt ålderskillnad mellan oss) samt med olika lång uttagstid (5 år till livslångt). Det som år på 15+ års sikt kan man såklart ta högre risk på, så länge man kan hantera det - upp & nedgång.
Har man en enklare verklighet med i huvudsak ett eller ett par konton så kan man ju förenkla det.
Poängen är bara att tänka igenom det emotionella. Försöka sätta sig in i hur det känns om/när ens kapital halverats om man kör 100% aktier på huvuddelen av pengarna. Bara så
Det går alltid söka seniorjobb efter pensionen. Det är min plan B efter min 69 årsdag när jag blir pensionär . . Då är barnen vuxna att jag kan börja jobba 100% igen
Jag kör 100% aktier och max någon månads buffert på konton. Jag förstår ärligt talat inte varför jag skall ha fullt med resurser liggande som inte jobbar effektivt.
Om jag blir av med jobbet eller sjuk kommer a-kassa eller sjukförsäkring ticka in. Skulle tiden gå så ersättningarna tar slut så kommer jag definitivt ha anpassat mitt liv till betydligt lägre kostnader. (Mer tid för att göra saker själv, sälja en bil, dra ner på ”lyxkonsumtion” mm). Jag tror definitivt jag kan leva hållbart på halva månadsbudgeten under en längre tid om det krävs, även om det inte skulle vara jättekul.
Min risk består alltså i att jag tidigast om ett år kommer behöva leva på sparkapital som kortsiktigt gått ner upp till 50% och då kommer jag ha anpassat mig till lågkostnadsliv.
På uppsidan har jag ett par årsutgifter som arbetar effektivt och dubblar sitt värde var sjunde år, eller så, jämfört med att låsa dem på ett räntesparande.
Jag förstår att det här kan kännas lite extremt men tycker att det känns tryggt utifrån mitt helhetsperspektiv. Villa med 50% belåning och 3 milj övervärde, högskoleutbildning och sambo med stabilt jobb, två barn, far och morföräldrar i livet som bor i samma stad. 10+ årsutgifter i aktier.
Har jag 10 miljoner. Så är det lättare att ha högre risk än om jag har 200 000 kr.
Det är därför viktigt att se över hela ens ekonomi och prioritera sina pengar i rätt ordning. Se till att ha en bra buffert osv. Fyra hinkar principen är en metod att använda för att få rätt prio.
När det är gjort så är det lättare att ha högre risk i sitt långsiktiga sparande. För du är trygg med övriga delar.
Jag personligen kör 70/30 på hela mitt sparande (fritt kapital).
Det finns ingen poäng med att jämföra varandras risknivå i sina portföljer om man inte beaktar hela sitt sparande.
Exempel:
Jag kan ha 1 miljon i sparkonto och sen 1000 kr i mitt långsiktiga sparande. Jag kör då 100% aktier i den även om jag är 94 år.
Jag kör 75% Soffan på pensionen och iom att jag är pensionsmogen har jag valt den del som viktar efter ålder och justeringen görs automatiskt från aktier mot räntor succesivt. 25% har jag dock
i Roburs teknikfond.
Tjänstepensionen är baserad på olika indexfonder, (25%Euro, 25%usa, 25%sverige, 20%norden, å en liten slask på Japan och tillväxt) likaså mitt ISK eftersom de ska ticka på i 10- 20 år till. ISK omfattar även lite enskilda aktier, endast Sverigemarknaden som Investor.
Jag är av motsatt åsikt. D.v.s. det är lättare att ha hög risk med ett, i sammanhanget, litet belopp.
200 000 SEK är ingen livsförändrande summa och är, förutsatt att man är arbetsför, något man kan skrapa ihop under en överskådlig tid. För att den summan ska få någon större effekt behövs två saker: tid och risk, d.v.s. hög aktieexponering under lång tid.
Jämför det med 10 miljoner SEK så är jag betydligt mer riskavert vid så stora belopp. Beloppet är livsförändrande och fokus torde, för många vanliga dödliga, vara att bevara kapitalet då det är ett belopp som få kan arbeta ihop om kapitalet skulle gå förlorat. Vissa bemöter kanske detta med “ja men om börsen rasar 50% har du ändå 5 miljoner kvar”, vilket är sant, men i absoluta tal är ju förlusten enorm, jämfört med det lägre beloppet i stycket ovan.
Med en investeringshorisont på 10 år bör du ligga 100% aktier. (givet att du klarar den risken) Du får inte en högre förväntad avkastning genom att inkludera räntor i det långsiktiga sparandet. Du kan få en högre förbäntad avkasting genom att inkludera Alternativa Investeringar i form av fastigheter (dock begränsad del av aktieandelen mot fastigheter). Allokering bör ske med merparten mot Nordamerika och resterande fördelat på lika delar Sverige, Europa och Tillväxtmarknader. Ev. innehav i småblagsfond ska vara begränsat. Att tro att du kan tajma och slå marknaden genom att ha en annan allokering är sannolikt dömd att misslyckas.
Det är för mig oklart varför den högsta gränsen ska gå vid ca 10 år och varför 100 % ska vara maximal allokering till aktier. Jag tycker att man gott och väl kan köra med lite belåning om man har en horisont på mer än 10 år.
Jag förstår vad du menar. Och rent strategiskt kan det vara så, om du inte blir sjuk, något går sönder, skiljer sig, får barn, ökade kostnader osv.
Beror på var man är i livet. För vissa kan 200 tkr vara en viktig buffert med tanke på livssituation. Därför viktigt att se över helheten. Allt är relativt.
Hade jag haft 200 tkr så hade jag varit mer konservativ än om jag hade 10 milj kr. Med tanke på min livssituation.
Men visst, är allt grönt, så är det bra med hög risk vid litet kapital och ung ålder
För mig är 100% aktier hos lysa en stor trygghet jämfört med hur jag hade det innan, enskilda aktier.
Jag har: Lysa 100% aktier
Spiltan aktiefond
Santander sparkonto med ränta
Lekhink som dock blivit för stor och ska krympas ner och fyllas på i de andra hinkarna.
Bra poäng där . Det är väl heller ingen kvalificerad gissning att man ser olika upplägg och tagen risknivå inom en grupp med liknande förutsättningar (livssituation och totalt sparande). Personlighetsdrag och psykologiska faktorn….
Väldigt personligt kring vilken strategi är bäst för en själv då väldigt mycket är psykologi.
Personligen kör vi 400 ksek på ett sparkonto och sen 100% aktier på resten. För oss räcker denna summa för att vi ska kunna sova gott om natten och övervintra börsnedgångar . Att ha denna summa är något som jag lärt mig från tidigare börsnedgångar och mina reaktioner vid dessa tillfällen…
Vår aktiekvot (och risk) ökar för varje månad men det är okej för oss. .
Det är detta som gör det svårt att resonera kring allokering/risk för det finns ingen överenskommen definition. Två individer kan båda hävda att de har 100% aktier, men den ena har också 400K sek på ett sparkonto medan den inte har det. ty, jag skulle ju hävda att du inte har 100% aktier.
Ligger mycket i vad du säger här. Även om man tidigare stått pall för trycket så kan ju läget vara annorlunda nästa gång (även om man tror att man har 100% självinsikt kring sin tålighet och bara ska fortsätta enligt lagd strategi).
Jag var själv med delvis under finanskrisen och även under Corona. Skulle ändå säga att den senare var mer obehaglig att hantera mentalt, kanske pga att det just var en sjukdom involverad. Men det är väl grader i helvetet. Nästa gång är det något annat…
. Då är barnen vuxna att jag kan börja jobba 100% igen 
. Det är väl heller ingen kvalificerad gissning att man ser olika upplägg och tagen risknivå inom en grupp med liknande förutsättningar (livssituation och totalt sparande). Personlighetsdrag och psykologiska faktorn….
. Att ha denna summa är något som jag lärt mig från tidigare börsnedgångar och mina reaktioner vid dessa tillfällen…
.