Håller på att stukturera min privatekonomi efter fyrahinkars-strategin, men min bufferhink hamnar på -110.000kr om jag slår årsutgifter - A-kassa vid eventuell arbetslöshet.
Jag har relativt högt human-kapital då jag är programmerare till yrket.Något tips om vad jag bör sätta för buffert? Jag har redan räknat in stora resekostnader på 60000kr i 2020 års utgifter. Vad bör jag basera min buffert på?
Bör jag belåna mitt sparande i passiva hinken för att få upp utgifterna? (ironi)
Har du räknat rätt då? Jag tänker såhär. 6 karensdagar, 910/dag kr i 100 dagar och 760/dag i 200 dagar. Sedan får man ersättning endast för arbetsdagar (5 av veckans 7 dagar).
Arbetsdagar / år = 52 veckor * 7 dagar * 5 / 7 arbetsdagar = 260 dagar totalt. Borträknat karensdagar så 254 dagar.
Så för ett år max 100 dagar á 910 kr + max 154 dagar á 760 kr med 33% skatt = 191 000 kr.
Enligt ditt exempel är dina utgifter då 191 000 - 110 000 - 60 000 = 21 000 / år eller 1 750 kr / månad. Det låter lite tycker jag.
Jag tänker för min egen del att jag ska klara mig på bufferthinken i 3 månader och mellanrisk hinken i ett år. Därmed tänker jag att bufferthinkens storlek är den största mellan (a) årsutgifter - årsinkomster, eller (b) 3 månaders samlade utgifter.
Jag ligger också “minus” för år 1 av arbetslöshet, men jag tänkte såhär: buffert är typ tre månadsutgifter (inkl. amortering men exkl. sparande) och underskottet per månad år 1 i mellanriskhinken räknar jag som noll kr istället för minus. Det blir lite extra luft för första året i mellanriskhinken, men å andra sidan har jag bara räknat med 3 år.
Jag tänker att bufferten ska vara tillgänglig med kort varsel om nåt går snett. Även om man har försäkringar kan det ta tid innan de betalar ut. Rätt vad det är blir man sjukskriven men får inte ut någon ersättning förrän ett par månader senare pga byråkratiskt strul eller liknande.
Även A-kassorna kan ha brutala handläggningstider.
"Förra året betalade Alfakassan ut ersättning till 20 000 personer och var därmed den tredje största a-kassan efter dem som administreras av Unionen och Kommunal.
Många av dem tvingades vänta ovanligt länge. Det visar ny statistik från inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF.
Medianpersonen som sökte pengar hos Alfakassan under första halvåret 2019 fick vänta 14 veckor, alltså mer än tre månader. "
Och detta handlar alltså om hur väl systemet funkar på toppen av en högkonjunktur. Hur lång väntetiden kan förväntas bli under en lågkonjunktur tål att grubblas på.
Det tar lång väntetiden när man inte ha A-kassan och får pengar från Försäkringskassan. 1år AF väntetid och skriver rapport till AF. Efter 1 år och några månader skriver rapporter, väntar AFs beslut om du kan delta i aktiviteter då kan du ansöka Försäkringskassan.
Jag har samma yrke som du. Jag får också negativt värde på bufferthinken givet a-kassa och liknande försäkringar. Dels tack vare bra ersättningar, men också dels tack vare låga utgifter.
Då jag är i yrket gillar jag formler och har så klart automatiserat hela privatekonomin och alla nivåer på alla tänkbara sparanden.
Mitt buffertbelopp är det största av tre saker: Antingen formeln med säkra inkomster under ett år minus ett års nödvändiga utgifter; eller sex månaders utgifter (alltså med 0 säker inkomst); eller tre nettolöner. Min buffertnivå är alltså den av dessa tre som ger högst siffra, och kan aldrig bli under 0.
Då kan jag vara säker på att:
Kunna låtsas som ingenting i tre månader (så länge har jag aldrig någonsin varit arbetslös, ofrivilligt)
Vara trygg att jag kan klara alla rimliga utgifter ett halvår utan någon hjälp från någon.
När akassa/försäkringar väl faller ut klarar jag mig året ut.
Jag brukar “uppdatera” mina gränser vid årsskiftet å räkna genomsnittlig faktiska inkomster, utgifter, någon kalkylator för hur mycket ersättning från a-kassa jag får (detta tenderar och byta regelverk varje år känns det som) och sådant och fyller i i modellen. Undantagsvis uppdaterar jag gränserna vid andra tillfällen, exempelvis när jag bytte bostad senast, då detta påverkade en del. Annars tenderar bufferten att ligga ganska stabilt.