Är helt ny här och vet inte om jag ställer en en helt korkad fråga.
Har sparat i aktier (Aktieinvest) till mina barn sedan 2006 & 2007.
De har varsin portfölj med ganska stor spridning i ett 20 tal olika
aktier.
Nu börjar de närma sig 18 år och jag satt och funderade på om
det finns tips och råd hur man skall tänka när det formella föräldraansvaret försvinner
och ungdomarna själva får sköta ansvaret för ekonomin i portföljen
Finns det något skattemässigt man skulle fundera kring eller något helt
annat råd som någon sitter inne på?
Jag skulle säga att det absolut viktigaste är att ge dem en ekonomisk kompetens och självförtroende. Så lite motfrågor:
Vet de om pengarna?
Vad kan de om sparande, aktier och fonder?
Vad kan de om ekonomi?
Jag experimenterar rätt mycket med mina barn kring det där och försöker fånga inlärningsögonblicket när de kommer. Vi har haft en intervju med en gymnasielärare som t.ex. pratade om att han hade elever som visste att de skulle få pengar men hade ingen aning om vad en fond är, vad föräldrarna hade gjort och uppoffrat etc.
Jag själv har försökt “leka” pengar med barnen sedan de är små med allt från:
Olika sätt att tjäna pengar
Olika delar med veckopeng
Sätta dem i unga aktiesparare (även om jag inte tror på enskilda aktier)
Tvingat den äldsta att läsa vissa böcker (t.ex. Rikaste Mannen i Babylon) m.fl.
etc.
Så jag skulle definitivt lägga mest krut på kompetensdelen.
Jag läste citatet nedan i en annan tråd och funderar på hur dina barn känner inför att “mjölka sina föräldrar på pengar” så fort de blivit vuxna. Ser de ens sig själva som vuxna i så fall?
Jag har själv fått en större summa när jag fyllde 18. Över miljonen. Jag kände just så som Aktiegubben skriver. Skam och frustration över att aldrig riktigt stå på egna ben.
Avseende hur du uttryckte dig kan det vara så att du sparat i barnens namn.
Kan vara bra att påminna om att man behöver ta kontakt med överförmyndaren då som vill ha viss koll på vad som händer med pengarna om det är över ca 420.000 per barn.
Oftast brukar rådet vara att istället spara i eget namn eller ge pengar till son/dotter som sparar i sitt namn om det sparas åt barnbarnet.
Många barn är inte mogna att hantera en större summa pengar vid 18 helt själva och tyvärr blir en del aldrig redo för det. Kan bli ett långvarigt sår i relationen om studerande avbryts och pengarna bränns på långa resor och festande. Om man sparat i barnets namn går det inte att hindra formellt sett.
Vi hade turen att få en son som var mycket bra med pengar direkt, Ex när banken sa att han borde klara 6% ränta fastän han fick låna till 2%ränta till lägenheten la han undan 6% varje månad för säkerhets skull på helt eget initiativ.
Nu när vi gett en summa som grundplåt till sonens barn för framtida insats till boende sparas dom i aktiefonder i sonens namn.
Vi fick inte en krona av våra föräldrar pga att dom inte hade råd och det inte behövdes. När vi köpte vårt första hus i kranskommun till Stockholm kostade det bara 4 års nettolön för mig… I nuläget är det 12 års Nettolöner som går åt för samma hus för familj i samma situation. Stort behov av en bra kontantinsats för unga numera.
Ja, börja speca på din Porsche redan nu. Leveranstid är ca. 18 månader, så att du tar emot bilen lagom i tid tills att barnen flyttat ut.
(ironi).
Är tanken att barnen nu själva ska få förvalta portföljen? Jag minns att mina föräldrar höll de pengar som sparades till mig tills jag var ungefär 23-24 år gammal. Tror att dom insåg att jag var mogen nog att förvalta dessa vidare då. Ingen astronomisk summa, ca. 60.000.
Så grundfrågan är om dina barn är tillräckligt ekonomiskt mogna för att förvalta pengarna vidare? Eller om du ska hålla i dessa fortsatt, tills du ser om så är fallet.
Personligen ville jag inte ha några pengar från mina föräldrar när jag blev myndig. Det är en speciell känsla när man har slitit häcken av sig för att kunna betala körkortet och sedan efter det kunna skaffa ett bättre jobb som man kan tjäna mer pengar. Skaffa sin första egna bostad som man själv betalar. Det har alltid skänkt mig någon form av stolthet.
Nu tjänar ju jag inte någon topplön på mitt jobb men man klarar sig, har precis kunnat börja spara nu för några år sedan efter att ha vart luspank småbarnsförälder i många år.
Mitt tips vore väl att använda dom pengarna att investera i någon utbildning ungarna behöver för att kunna ta hand om sig själva och tjäna bra pengar, eller använd pengarna att göra saker tillsammans med barnen även när de är vuxna. Bjud med dom på en resa eller något. Skapa minnen som de kan minnas när du är död och begraven.
Förstår att det är en fin tanke att spara ihop miljonbelopp åt ungarna men även goda gärningar kan ha negativa konsekvenser
Hoppas du inte spatat i barnens namn. I sådana fall disponerar barnet kontot vid 18 års ålder. Alla barn är inte mogna att ta ansvar för större belopp vid 18 års ålder. Pengarna kan ju vara grundplåt till lägenhet. Potionera ev ut tills behov och mognad finns.
Är inte det lite av ett misslyckande i sig? Självklart vill man inte ge pengar till en 18 åring som beter sig som en 8-åring och läcker pengar som ett såll. Men då är det väl något som felat i uppfostran långt tidigare? En större gåva än ett enskilt belopp borde ju vara att förmedla ekonomisk kontinens. Att prata pengar och hur man redovisar en privatekonomi.
Jag har inte barn än, men min första son är på g framåt våren. Jag funderar på att låta honom flytta ut permanent i något skjul, typ friggebod vid 11-12 och kanske skaffa lägenhet åt honom vid 15-16 parallellt med alltmer avancerade jobb. Han kan börja med att snickra ihop skjulet själv. Givetvis förutsätter det en god relation i övrigt, men jag är inte särskilt sugen på att försörja någon i 19-20 årsåldern. Och varför skulle han vara mer mogen vid 20 än vid 12 om inte jag eller någon förmedlat vuxna värderingar och kunskap under tiden?
Det märks att du inte provat att vara förälder ännu. Återkom om 11-12 år och meddela hur det gick med att låta grabben bygga sig ett skjul att bo i redan innan han fått hår på pungen.
Jag kan ju inte veta nu vilka egenskaper han får, men… mina föräldrar ville ju inte låta mig göra sådant där. Jag tycker det låter som en win-win att låta barn hjälpa till och lära dem ifall de vill. Förr skaffade man ju barn som arbetskraft. Nu verkar barnen mest vara en utgiftspost. Sedan ska de plötsligt vara fullfjädrade vid 18. Det låter orimligt att de ska bli det med noll träning.
