Hej!
Ska hjälpa barn med första bostaden och vill ha tips om hur jag ska göra. Tänkte tex 400 000:-
Alternativ:
1.sälja aktier jag har på gammal depå dvs skatt på vinsten. Har gott om kapital där.
2.belåna huset jag bor i, har inte mkt lån nu.
3.barskrapa cash jag har på konton.
4.Andra förslag?
Hej!
Utifrån din livssituation, vilka för - och nackdelar ser du med de olika alternativen?
Är det något av alternativen du lutar mer åt?
1 gillning
Ekonomin sätter gränserna.
- Men en gåva som förskott på arvet är aldrig fel.
- Köpa bostaden själv och hyr ut den till barnet, en bra avkastning på sikt kanske?
Jag har med mina barn, som samtliga är utflugna sparat så dom i praktiken har kontantinsatsen.
En av dom har köpt boende.
Enkelt. Välj ditt alternativ 3.barskrapa cash jag har på konton.
Gör det till ett lån där du lånar ut pengarna till en låg ränta. På så vis lär sig ungen hur lån, amorteringar och räntor fungerar utan att det blir för belastande. Dessutom fyller du åter på dina konton och slipper själv att låna pengar eller betala skatt genom att sälja av aktier.
1 gillning
Hej,
Lutar mot en kombi, ta av buffert och sälja en del värdepapper.
Känns som att jag sitter fast i att spara för mkt, spenderar sällan. Säljer jag aktier är det för återinvestering.
Känner att hjälpa barn med första bostaden är lämpligt och altruistiskt😊
Tack för tipsen rimma, martini och ove
1 gillning
Ett alternativ om du har “rätt fonder/aktier” och har Avanza är att ta Superlånet eller vad det heter, med 2 procents ränta. Se bara till att det är marginal upp till där räntan ökar. Sen tar du rimlig av barnet, säg 4 procent. Spara mellanskillnaden och ge tillbaka när de säljer och skall köpa nästa. Då har de både sparat en slant och lärt sig något på samma gång om de bor där ett tag…
Dvs, du talar inte om att de får tillbaka “överräntan” förrän de säljer…
Redan belånat och investerat.
Ett annat alternativ är att du går in som delägare med dina 400k och behåller insyn i hur barnen sköter investeringen i bostaden. Några år senare när du känner att barnen kan den här biten kan du efterskänka din andel.
Jag skulle inte rekommendera 400 000:- som en gåva till barnet… det ger inga förutsättningar att faktiskt förstå värdet av pengarna. Bättre är att som någon rekommenderade ge det som ett lån, lägg upp en avbetalningsplan med amortering/ränta tillsammans med ditt barn.
1 gillning
Skulle aldrig kunna tänka mig att bli delägare i något av mina barns hem. Vad ger det för signaler?
Jag har flera barn och de har olika kapitalbehov. Därför har de som behöver fått amorteringsfria lån till styrräntan. Jag drar dessutom av 30 procent så slipper vi hanteringen mot Skatteverket. Enklast och rättvisast så.
Hade jag bara haft ett barn, hade jag reflekterat över en gåva.
1 gillning
Jag ser inte varför det skulle vara fel. Har du lust att utveckla vad du menar med vilka signaler det sänder?
Jag läste någon tråd igår här på RT om en familj som delade bostadsrätt mellan föräldrar och syskon. Måhända är det inte vanligaste lösningen men för mig är det lika främmande att föräldrar skulle ta ut ränta för ett lån till sina barn. Det har man ju banken till i så fall.
Mina barn hsr varit runt 30 när de köpt boende eller fritidshus. Väletablerade på sina jobb och ett antal 100 000 i sparande. Dessutom har de valt partners av samma slag. Varför I all världen skulle jag engagera mig då ?
Verkligen inte. Det låter som dina barn inte heller behöver någon hjälp med bostad.
Jag tänkte mer ett scenario där barnen är relativt unga, kanske behöver hjälp tidigt innan de etablerat sig. Det kan vara näst intill omöjligt att hitta vettigt boende när man är ung.
Själv pendlade jag mellan förort i Södertälje och längst ut på Folkungagatan när jag flyttade till Stockholm. 80 min dörr till dörr. Flera gånger i veckan missade jag sista pendeln och då blev det minst 2 timmar nattbuss hem.
Självklart kommer jag hjälpa mina barn så de slipper hålla på med det åbäket om jag kan.
Betyder det att jag litar på deras ekonomiska mognad när de är omkring 20 år. Det kan jag inte garantera idag i alla fall. Det är samma anledning till att jag inte kommer låta barnen få fri tillgång till deras barnspar innan jag litar på att de är mogna. Det kanske händer när de 30-ish (vad vet jag).
1 gillning
Håller helt med. Som vuxen människa ska man äga själv, fatta sina egna beslut och inte ha föräldrar som är inne och daddar i åratal. Det är en självständighetsfråga.