20 år av stockpicking – dags att kapitulera inför index eller dubbla insatsen?

Spara och investera
1

Hej Forumet!

Här kommer lite motbalans mot index-kåren och jag tar gärna mot era synpunkter.

Jag är ingenjör med en MBA i ryggen som under två decennier låtit mitt (kanske orimligt) stora intresse för siffror, teknik, och affärsanalys styra mitt kapital. Jag är strax över 40.

Min strategi har varit enkel, intressant, men också krävande: att hitta världens finaste bolag till ett rimligt pris.

Ofta är det relativt lätt att hitta dessa bolag med otroliga affärsmodeller och starka moat - men ofta till tyvärr helt orimliga värderingar.

Tidigare var jag en strikt värdeinvesterare, men med tiden har jag lärt mig att acceptera högre multiplar för bolag med mycket starka moat och/eller tillväxtsiffror.

Resultatet? Jag har slagit index med råge.

Portföljen har blivit stor. Och tar mycket tid i anspråk. Att köpa index känns själsligt dött, men med 100% av portföljen i enskilda aktier börjar jag fundera på balansen mellan intellektuell utmaning och livskvalitet. Trots att jag köpt bolag som familjen kan ha “for life” så kräver det en del analys, speciellt när nytt kapital ska in, eller när bolag förvävats och kapital frigjorts.

Det får en att fundera. Är min överavkastning skicklighet eller bara en lång period av tur? Högst troligt är det tur. Är det dags att kapitulera?

Ni som varit i samma sits – har ni gått över till index för att frigöra tid, eller är jakten på det perfekta bolaget och den perfekta portföljen en för stor del av er identitet för att släppa? Eller blev portföljen för stor över tid och tog för mycket tid i anspråk?

Jag är också nyfiken att höra om jag är ensam om att se systemfelen i index-investering? Att köpa en korg där tunga komponenter som Nvidia och Tesla värderas på rena spekulationer känns för mig rätt främmande. Vi befinner oss i ett läge där passivt kapital styr marknaden på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart, och det är just här den aktiva investeraren kanske har sin största edge?

Sanningen är ju att om du investerar som alla andra, får du också resultat som alla andra. Din relativa köpkraft står stilla. För att verkligen bryta loss och skapa en förmögenhet som sticker ut krävs något annat - högre belåning, annan allokering, högre löneutveckling, mindre omkostnader. Nån uppoffring. Jag är nyfiken på hur index-förespråkarna motiverar att de väljer bort chansen till överavkastning för att istället ‘flyta med’ strömmen?

Väl mött från MrMoat

6 gillningar
2

Passivt kapital styr ingenting alls. Passivt kapital köper efter marknadsvikt och kommer därmed inte ändra den relativa prissättningen alls.

All styrning av marknaden sker av aktivt kapital!
Det är vanligt skitsnack från aktiva förvaltare att påstå att passivt kapital driver marknaden, men det är rent matematiskt fel.

Alla kronor in på marknaden motsvaras av lika många kronor ut. Alla marknadsviktade köp påverkar inte relativ prissättning då de köper ju marknadsviktat.

Den totala prisättningen påverkas inte heller, varje krona som köper på marknaden har en motsvarande säljande krona.

Man kan självklart ha åsikter om att priset är fel på marknaden, men lura dig inte själv att det är några andra än aktiva förvaltare som drivit fram det priset.

Detta hade bara varit sant om alla noterade aktier som grupp endast avkastat inflationen i genomsnitt. Det finns inget som tyder på att så är fallet.

Aktier är bara en del av allt kapital. Alltså kör man hög andel aktier så tar man mer risk en genomsnittet.

Aktier innebär bolag som betyder att man tar ekonomisk risk. Ekonomisk risk sänker nuvärdet. Det gör att i snitt kommer aktier att överprestera riskfri ränta, då investerare i snitt vill ha betalt för risken. Det leder till lägre nupris än riskfri ränta, vilket leder till real avkastning-> köpkraft ökar över tid.

Hur motiverar du att inte ta chansen och köpa trisslotter för alla dina pengar?

17 gillningar
3

Min egen inkompetens för att finna såna fina bolag som du nämner, gör att jag siktar på 80% i aktieindexfonder som tex WEBN & IUSN. Resterande 20% i direktinvesterande aktiebolag samt obligationsfonder mm. Okunskap alltså. Men jag tycker du verkar vara en mycket intressant person :rocket: Så känn dig varmt välkommen till Rika Tillsammans forumet, jag ser fram emot lite tips & lärdomar på vägen :raising_hands:

Mvh / Stefan

2 gillningar
9

För majoriteten av folk så har han dock inte fel.

1 gillning
12

Jag tycker du ska fortsätta med att äga aktier. Du är uppenbart kunnig och har du sysslat med det så här länge med goda resultat så varför sluta om du tycker det är kul?

lyssna inte för mycket på de som inte vågar ta risk eller inte vågar stå ut ur mängden. De är en del av huvudfanan av en anledning :+1:t2:.

7 gillningar
13

Jag håller nästan med dig.

Köp och säljsidan kan dock ha olika priselasticitet (olika efterfråge-elasticitet och utbuds-elasticitet). Passiva MCW-fonder kommer agera oavsett pris (ingen priselasticitet/mekaniskt köpande), medan aktiva placerare kan hålla likviditet och måste inte regelstyrt reagera på varje förändring i förvaltat kapital.

Så om vi har ett nettoinflöde i passiva fonder som måste köpa en viss dag så kommer säljarna per definition netto bestå icke-passivt ägande, som har valt att finnas på säljsidan för att de tycker priset överstiger motiverat pris (så att förväntad framtida avkastning understiger deras avkastningskrav). Eftersom inte alla nuvarande ägare i praktiken sitter och tittar på priset varje millisekund eller ens varje dag kan det finnas skillnader i priselasticitet på kort och lång sikt.

På kort sikt kan det då behövas en prisuppgång för att locka in de aktiva att sälja så att alla affärer de passiva måste göra blir av. På lite längre sikt, när fler ser det nya priset, kan fler säljare komma in och återställa priset till ett rationellt marknadspris.

Hur snabbt detta sker kan förstås variera.

3 gillningar
14

För egen del har jag separerat det i att pensionsspar får vara tråkiga men i mina ISK har jag övervägande aktier och därmed lite mer risk. Man kan över tid tid växla mot mer och mer “tråkiga men säkra” investeringar. Jag tänker att det kommer naturligt när förmögenheten växer, något som också bekräftas i “The Wealth Ladder”. Om du inte lyssnat på de poddavsnitten eller läst boken så rekommenderas det starkt. Den viktigaste lärdomen är att det som krävs för ta sig från ett steg till ett annat kräver olika strategier beroende var på stegen man är. Och det är inte alltid värt att göra det. Högre upp på stegen handlar det mer om att förvalta och att inte förlora sin förmögenhet.

1 gillning
15

Rensat tråden på tjafs.
Uppmanar alla att vara välkomnande och respektera varandras olika åsikter.

3 gillningar
16

Låter klokt Stefan! Kommer nog sikta på att göra samma sak. Samtidigt kan tilläggas att en stor del av min portfölj ligger mot “index” fast i form av investeringsbolag (Industrivärden, Investor och exempelvis Berkshire Hathaway). Där är majoriteten sv pengarna idag.

Sen har jag kört en del cherry picking och köper fler bolag på exempelvis OMXS30 som jag vill övervikta mot (Volvo B ex).

@Stefan-84 hur väljer du dina 20% aktier till lekhinken? Microcap, en viss nisch, eller hur tänker du?

Har du olika strategier eller makrotrender du vill “tilta” mot? Jag har exempelvis i många år buffrat mot metallen koppsr exempelvis. Ser ut att behövas rejält mycket mer koppar än vad produktionen tillåter de kommande 10 åren vilket bör kunna driva priser och lönsamhet upp. Men vem vet.

1 gillning
17

IMG_2339
IMG_23391465×511 102 KB
Jag har slagit index de 6 år jag varit investerad.

Har kört ungefär samma strategi som dig och har köpt globala världsledare, samt svenska investmentbolaget och behållt . Dock har jag även haft kanske 40-50 % indexfonder som tyvärr dragit ned avkastningen mot snittet.

Jag tänker så här: Jag har investeringar som hobby. Att då växla om till indexfonder skulle bli en väldigt dyr hobby.

2 gillningar
18

Tack för inspel @juicer!

Är bekant med förmögenhetstrappan. Skulle säga att jag är på Nivå 3 och börjar ifrågasätta min förmåga att “våga” investera tillräckligt stor del av kapitalet för att få nålen att röra sig härifrån. Nu tenderar det att bli mer investmentbolag såsom Berkshire, Industrivärden, Investor mfl samt konglomerat (Google, Microsoft, Saint Gobain mfl). Alltså kommer jag successivt mer och mer mot en indexavkastning, också pga att antalet innehav stigit i takt med riskjusteringar.

Behovet att “slå” index och växa pengarna är inte heller lika viktigt längre, totalavkastningen blir god ändå.

Jag säljer mycket sällan ett innehav, vilket jag tror är en konkurrensmässig fördel i en annars så kortsiktig finansindustri. Köp. Återinvestera. Glöm bort. Låt åren gå.

1 gillning
19

Snyggt!

Kul att se.

Investeringar är precis som för dig, även en stor hobby för mig. Jag kan gärna analysera en industri, sektor, eller ett bolag istället för att scrolla instagram en kväll.

I min naivitet tror jag att man då kan slå börsen. Finansindustrin är dessutom skev och tiltad mot dyra avgifter och alldeles för hög aktivitet med köp och sälj. Dessutom är min analys att många av de som jobbar i branschen helt saknar intresset och snarare har rollen som säljare än rådgivare. Självklart är det att generalisera, men det stämmer i min umgängeskrets.

Dessutom lär man sig otroligt mycket om man är aktiv investerare. Och litar man på sin analys så känner man sig inte särskilt orolig när innehaven rör på sig. Får man möjlighet att köpa ännu billigare tackar man och tar emot.

Men trots att jag har en buy and hold strategi så kräver det mycket tid. Jag kan vara mycket säker på att bolagen jag köpt haft OK värdering när jag köpte dem, men när de rört sig 50-110%? Inte lika säker. Hur har marknaden förändrats? Hur gör du här @Veritas?

Det är omöjligt att analysera en bred portfölj kontinuerligt och ofta hamnar jag i att återinvestera kassaflöden mot investmentbolag för att jag saknar insikt i hur innehaven står och vad som bör köpas just nu.

20

Mitt utgångsläge har varit ett annat mer styrt av makrotrender och mindre av värderingar.

Jag lade ned mycket tid på att ställa upp kriterier inför en screening av bolag att investera i men när jag väl gick ”all in” i dessa bolag, så har jag knappt gjort mer än att återinvestera utdelningarna som mest går in i fonder eller investmentbolag precis som hos dig .

Min enda oro är att något av mina bolag skulle sluta rida på megatrender, att de skulle tappa sin vallgrav så att säga. Hur går det exempelvis för Alphabets affärsmodell ”sök” kontra AI, hur växer deras marknadsandel av cloud, hur mycket aktier återköper de per år? Sådant är ju bara kul att läsa om ändå. Stora affärstidningar skriver om det hela tiden och olika techpersoner intervjuas på löpande band på YouTube. Sådan makroanalys är ren underhållning.

Kräver din strategi verkligen all den analys du lägger på den i form av att den mynnar ut i transaktioner, eller hade du lika bra kunnat stänga ned Avanza ?

21

Låter väldigt likt hur jag resonerar. Köper bland annat mot koppartrenden kontinuerligt (kanske snäppet mindre nu när värderingarns kommit ifatt).

Jag gör relativt få transaktioner. Som du säger är en stor del av tiden jag lägger ner mer av rent intresse än för att eg. göra transaktioner.

Vad tänker du om viktningen framöver? Fortsatt 50% indexfond och 50% placeringar?

1 gillning
22

Lust att dela vilket CAGR du har på avkastningen. Råge är ju relativt.

Spot on. Hur tänker du kring riskhantering och värdebevarande? Stock-picking kommer ju, med all respekt, förr eller senare leda till ett misstag - inte bara att man hamnar lite under index.

Att chansa med motsvarande nögra årssparande bör man är ung är ju inte samma som när man är +40 och har nått ett betydande kapital som är svårt/omöjligt att jobba upp igen.

Sedan tiden, man måste verkligen älska detta med tanke på hur lätt det är att många andra sysslor får stå tillbaka.

Jag släppte allt vad analys och strategier hette för några år sedan just av kombinationen att jag 1) underpresterade index, 2) hade fått en size på kapitalet att jag insåg att det är för mycket för att betta/leka med och 3) frigjorde massor av tid för familj, andra intressen och karriär.

Och samtidigt blev avkastningen bättre i mitt fall :sweat_smile:

Du får väl samma avkastning som de som investerar index? D v s mycket bättre och säkrare än majoriteten som inte sparar index och tillhör den lilla klick som oavsett tur eller skicklighet slår index över tid.

3 gillningar
23

Jag tänker att om du eller jag har en aktiestrategi som överavkastar index på lång sikt, så kan man använda en del av avkastningen, exempelvis direktavkastningen, för att investera i indexfonder. Aktierna kan man ju dessutom värdepappersbelåna en del för att köpa indexfonder, för att skapa en bredare och säkrare avkastning.

På så sätt kommer ju i bästa fall aktiestrategin vara intakt men med en bredare portfölj, vars totalavkastning ändå vida överstiger en indexfond, i värsta fall så har man iallfall säkrat upp med fonder om aktiestrategin blir obsolet.

Ursäkta om det lät. Jag är inte ekonom utan samhällsvetare.

Hur tänker du kring hävstång ?

1 gillning
24

Från rational reminder podcasten så har ett nyckeltal fastnat.
För att statistiskt påvisa att du faktiskt slår index så är det storleksordningen +2% överavkastning mot jämförelseindex med samma risk i ca 30 år i rad.

Är nog ett år sen jag lyssnade på podden men tycker det är rätt talande att man inte ska överskatta sig själv.

Om du slagit index med säg 10% per år (varje år) och tagit samma eller lägre risk, så är det såklart mycket kortare än 30 år man pratar om.

(Det sagt, jag har också inga problem att köpa individuella aktier).

2 gillningar
25

Vad är det som gör att du tror att du “kan” ha en aktiestrategi som överavkastar index på lång sikt? Det är där skon klämmer för mig, och jag är osäker på om jag kan göra det. Vad är det i så fall som ger mig en edge mot andra investerare, givet att jag lägger större delen av min tid på annat än att faktiskt analysera marknaden? Borde jag, och du, inte bara kapitulera till det faktum att nästan samtliga analyser pekar på att en enskild individ inte kan slå marknaden på det långa perspektivet, och istället lägga vår tid på att skapa värde inom, låt säga, bolagsbygge istället?

Dela gärna vad du tänker här.

Motvikt till ovan är att jag inte alls har något förtroende för många av de individer som jag både känner och stött på i olika sammanhang som arbetar inom finans. Ofta är de inte intresserade ö.h.t men har fastnat i branschen efter att studerat ekonomi. Därefter har de fått jobb på en bank, börjat jobba på investeringssidan, och börjat som “säljare”. De får helt enkelt en palett med bolag och fonder varje dag som de sen ska “sälja” till kunderna. Analysen ligger hos ett fåtal individer som ofta inte själva drivit bolag, förhandlat kontrakt, satt sina strategier för att låsa in kunder och motverka konkurrensen.

När jag själv intresserat velat ha dessa individers synpunkter på nya innehav i min portfölj har de ofta skakat på huvudet och förklarat att de inte på något sätt kan komma med synpunkter, då de inte kan och inte jobbar med analys.

2 gillningar
26

Jag har legat omkring 21-26% CAGR de senaste 6+ åren. Men riskjusterat, såsom @DavidtheDoom så rätt kommenterat, har jag inte analyserat. Det ska tilläggas att jag äger innehav i alla “caps” från micro till Magnificent 7.

På sätt och vis gör jag det. Jag gillar att göra analys och att nörda ner mig för att förstå hur vissa bolag, år efter år, kan hålla enorma marginaler och påvisa ökad tillväxt med lågt CAPEX-behov.

Jag gör det dock inte särskilt svårt, utan har AI-assisterad screening, och tittar på vissa nyckeltal såsom ROIC över tid och hur marginalerna rör sig. När jag väl hittat bolag i brancher jag gillar gör jag DCF-beräkningar med 10% diskonteringsränta och ser vad som behöver falla ut för att värderingen skall hålla över tid. Det är mycket sällan dessa håller, givet värderingarna på börsen i dagsläget. Jag lägger då notiser på priser jag vill köpa på, och kan vänta i många år innan dessa slår in.

Kan jag handla bolag på 10x Fritt kassaflöde eller mindre så tänker jag däremot att risken är låg. Jag vill inte heller se hög belåning. Min checklista innehåller 5-6 punkter som helt enkelt behöver hålla som relativt ofta hittas på micro- och small cap i tråkiga industrier som ofta inte hamnar på förstasidorna.

Valutarisken har jag släppt helt. Jag köper regelbundet USD, EUR, Emerging Markets och hoppas på det bästa. Här tänker jag snarare att risken är enorm att endast ha SEK, givet vår enprocentiga vikt i globala ekonomin.

Det här känns spot-on för mig med. På så sätt jag löst det är att återinvestera större summor mot Industrivärden, Investor, Berkshire, Lator mfl. Innehaven trimmas av regelbundet om de blivit för stora (Meta, Google, Microsoft) och omallokeringen är svår och tar tid. Jag lutar mot att skifta över halva portföljen mot index.

2 gillningar
27

Jag undrar ibland vem som är rätt lämpad för att prissätta aktier och bolag.

Jag tror inte nödvändigtvis att fondförvaltare är rätt grupp för detta, över tid, utan att deras incitamentsmodeller blir skeva och inte ligger i linje med företags värdeskapande över tid. Jag tror mer att en aktieintresserad individ med affärsmannaskap och en del värderingskunskap och gärna branschspecifik insikt är den som vinner.

Men att jag har rätt bakgrund och tänk att prissätta rätt är också en skev tanke. Speciellt när jag investerar brett och i industrier utanför där jag själv är aktiv. Det får mig att fråga: Vad vet egentligen jag och har de senaste åren gett mig hybris? Billigare att inse de nu, än om några år!

Marknaden gör en helt enkelt ödmjuk. En kombinerad approach är nog rätt väg.