OB får man som kompensation för det obekväma med tider utanför kontorstid ja.
Man kan också ha yrken som aldrig någonsin ger varken OB, övertid, kompledigheter eller någonting. Noll, zipp, nada - bara grundlön som tickar uppåt 1,5-2%
Och man kan förvisso gå på varenda släktkalas, men man måste också lägga helgerna på hushålls/trädgårdsarbete, träning mm som man inte hinner på vardagar. Och mycket är stängt när man är ledig, så det går semester varje gång man ska på utvecklingssamtal med barnen, gå till banken eller besöka tandläkaren.
Jag har hört folk som gått från treskiftsjobb till dagtid säga att det nu suger ordentligt.
Det verkar vara rätt låga intagningspoäng på psykologprogrammet om man söker via högskoleprovet. Har du testat att göra det? Sen skulle nog jag rent allmänt avråda från att på något sätt ha att göra med människor som har problem. Kanske känns kul i teorin men vill du jobba med det dag ut och dag in år efter år efter år? Också värt att fundera på.
Över 40% av de som går psykologprogrammet gör det för att självdiagnosticera eller självbehandla.
Terapeut är ett tufft jobb och psykologerna som slåss om jobben kan sällan ha råd att bo där de jobbar. Det är inget lätt jobb som man kan vars särskilt bra på medan man kämpar med sina egna inre problem.
Pröva istället att gå i terapi, se till att träna och försök börja jobba med det du kan idag.