Hej!
På sistone så har jag hamnat i funderingar om att byta jobb för att jag vill ha en högre lön men även en större trygghet i vardagen för både mig och min sambo.
Min sambo studerar och jag är en 24:åring som jobbar natt på DHL. Min förman har pratat med mig om att de vill ge mig fast anställning (på 50%) vilket skulle ge en större trygghet då jag garanterat har en inkomst men den stora nackdelen är att jag bara kan jobba 200h extra om året.
Så då kan jag inte fortsätta jobba så mycket som jag gör nu men det positiva i det är att jag skulle kunna ägna tid åt att försöka bli bättre och bättre med min konst. Och kanske söka till en konstskola.
Men på samma gång får jag lite skuldkänslor om jag skulle prioritera min strävan att kunna jobba som konstnär/tatuerare i framtiden. Hon är väldigt stöttande i det hela men jag vill kunna ge oss det bästa jag kan. Vi har en delad ekonomi så allt som hör till hemmet är 50/50 men jag gillar att göra vardagen bekväm för oss.
Saken med mitt nuvarande jobb är också att jag ofta vantrivs där. Jag trivs med de flesta av mina arbetskamrater men det har blivit mycket skitsnack om varandra på jobbet, mycket drama och folk som gärna skyller på någon annan.
Så jag antar att min stora fråga är om jag borde byta jobb och lägga drömmarna om att söka till konstskola på hyllan för tillfället eller om jag borde stanna kvar på mitt nuvarande jobb och jobba arslet av mig för att lyckas med mitt konstnärsskap/kombinera min halvtidstjänst med studier?
Tack så mycket till alla som orkar att läsa den här långa frågan
Behöver du gå på konstskola för att bli tatuerare?
Jag har väldigt svårt för personer som går runt och säger “Följ dina drömmar!”. Man ska låta drömmarna hjälpa en välja riktning, men man ska inte vara helt naiv. I min mening är sysselsättningar såsom kostnär, författare, musiker inte yrken utan det är någon man gör på fritiden som en hobby, som visserligen kan bli något som drar in pengar på sikt, men inget man ska ha som sin tänka huvudsyssla på kort sikt. Yrken är sådant som t.ex. grafisk formgivare, journalist, ljudtekniker.
Om jag skulle ge ett tips, sikta på att försöka bli grafiker, animatör, tatuerare, etc och jobba med ditt konstnärsskap på fritiden tills du har utvecklat det till något som drar in tillräckligt med pengar för att kunna sluta jobba. Lyckas du inte så har du i alla fall en karriär i närheten av ditt intresse som drar in pengar.
Man behöver inte gå någon konstutbildning för att få en lärlingsplats hos en tatuerare men vad jag har läst så kunde det hjälpa. Men för de flesta är det förmodligen irrelevant om man har en eller inte.
Och jag håller helt med dig om att man måste vara realistisk med sina mål och försöka skaffa utbildning/jobb som är kopplat med det så att man fortfarande får den kreativa tillfredsställelsen.
Tack så mycket för svaret och tipsen. Uppskattar att få ett annat perspektiv på det hela då många i ens närhet kan vara lite partiska etc
Jag har en vän som läste några år på konstskola som ung. Senare läste hon in en examen till ett mer ”vanligt” yrke. Hon håller fortfarande på med konst som hobby. Hon har kommenterat valet att läsa på konstskola att ”vad skulle det där vara bra för?”. Hon är ensamstående mor till två barn men annars går det mesta i livet bra.
Det finns många saker som kan framstå som intressanta under den period i livet när man har mer begränsat ansvar för saker. Man kan leva enkelt och klara sig på lägre inkomst, göra val som verkar roliga etc. Ganska snart blir det tydligt att även om själva aktiviteten på jobbet är hyfsat rolig så är allting runt om kring inte roligt. Det blir sannolikt att senare skola om sig till något mer stabilt som man kan försörja sig på varaktigt.
Jag tror det du bör göra är att undersöka vilka yrken det finns som innehåller ”element av det roliga” men som också med hög sannolikhet ger minst en medellön och där normen är att ha fast jobb med kollektivavtal. Arbetsförmedlingen kan ge tips på sådana typer av jobb om du inte har bekanta du kan fråga. Viss hjälp kan du säkert få här i forumet också.
Jag försökte själv som ung kombinera det roliga med det nyttiga. Mitt eget spår har landat mer i den nyttiga fåran men med vissa inslag av det roliga. I förra veckan fick jag plötsligt gå en ”rolig” kurs på jobbet för att framöver göra ett ”roligt” projekt. Andra kurskamrater till mig hade lite annorlunda förutsättningar och har lyckats bättre med att hålla sig till det roliga. Samtidigt finns det delar av det nyttiga som jag också insett är roliga, men på ett annat sätt. Den bild jag hade som ung av det roliga vs. det nyttiga var förenklad och naiv. Det är å andra sidan normalt. Man blir klokare med åren.
Du är ju fortfarande ung och kan prova dig fram. Men jag tycker det beror på om ni har några planer på barn om några år? Kan vara svårt att veta men det gör stor skillnad. När ni väl kanske kommer på att ni vill ha barn vill man gärna ha en ordnad tillvaro med säker inkomst. Och har man inte det kanske det inte kan lösas direkt. Och hur vill ni göra med boende mm? Pengar från arbete löser inte allt men avstår man länge ger även det problem på sikt.
Samtidigt vantrivs du på jobbet vilket inte låter bra. Mitt råd skulle va att leta nytt heltidsjobb som du förhoppningsvis trivs bättre med och har skapandet på fritiden.
Barn planerar vi inte på ett bra tag som tur är Vi har pratat om att vi skulle vilja bli föräldrar men att det definitivt inte måste ske inom en snar framtid. Sen är det inte säkert att just jag och min sambo har möjligheten att få egna biologiska barn så man får kanske överväga adoption i framtiden.
Pengar till boende i framtiden sparar vi båda till. Men vi tänker som så att när hon är klar med sina studier så försöker vi ta oss så nära som möjligt till den ort där hon har störst jobbmöjligheter.
Men planen lutar åt det du tipsade om där. Att man gör det vid sidan som en hobby för tillfället. Och kan man tjäna lite extra på det så går pengarna in på avanza som en liten boost
Tack så mycket för svaret! Jag svänger väldigt mycket emellan utbildningar man potentiellt skulle kunna gå för att man är lite rädd för att göra ”fel” val eller att man kanske jobbar med något som inte ger så mycket mening.
Man har pendlat mellan allt möjligt i huvudet som att man skulle vilja bli socionom, psykolog, beteendeekonom etc. Jag antar att den röda linjen som går igenom mina intressen är att man gillar att hjälpa människor och analysera beteenden. Det är ju något som jag gillar starkt men sen har man den där rädslan i bakhuvudet att man kanske gör ett misstag.
Men jag uppskattar verkligen alla dessa olika perspektiv som jag får
Jag tycker du ska satsa på det du vill se i din framtid, även om det kanske betyder mindre pengar i det långa loppet och du kanske inte ens når fram till det målet du har. Jag personligen vill kolla tillbaka på mig själv när jag är en gammal lort och tänka “Japp, jag gav i alla fall mig själv chansen!”
Gällande skola: Jag vet inte vad du kan få ut av en utbildning. Du kanske bara får ett “dyrt” och onödigt papper i slutet, men du har kunnat lägga all din energi på att utveckla ditt konstnärskap. Du kan inte jämföra detta med en “vanlig” utbildning på typ Chalmers.
Du kommer kunna ägna mängder med tid att öva. Du kommer träffa likasinnade människor som kommer sporra dig till mer utveckling, skapa ett nätverk med vänner i branschen och ge dig insikter i ditt ämne som du aldrig tänkt på innan. Du kommer förstå hur lite du vet om detta och hur mycket du kan lära dig. Du kommer kunna träffa lärare som kan styra dig i rätt riktning som du kanske helt och hållet gör ett skifte i, vem vet…?
Visst, du kanske hatar det och hoppar av efter ett år. So what…?
Att “skaffa sig” en karriär (utbildning) tar ca 3-5 år. Du lever i ett land där du kan få betalt då du skaffar dig en HELT ny utbildning.
Men, det viktigaste av allt: Vad vill DU?
Försök se bortom rikedom i pengar. Är det pengar direkt efter en utbildning du är ute efter så tror jag att en ingenjörsutbildning är en bättre början. Är det ett rikt liv du eftersträvar säger jag: Shoot baby! Börja tänka på din ansökan så fort du bara kan. Sök flera skolor och försök få feedback av någon som kan din inriktning innan du skickar in något
Sorry, detta blir väldigt “rantigt”, men jag vill bara ge dig en annan syn på det hela.
Skygglappar på och dra ner kepsen. Försök att inte involvera dig i detta. Vet inte hur ditt jobb går till, men jag tänker att det kanske går att isolera sig, både fysiskt och mentalt, utan att bli utstött. Är du på något sätt “beroende” av kontakt med dom i ditt arbeta?
Kontakten på jobbet är ju tyvärr ett måste med vissa Vi arbetar som i 2 olika lag kan man säga som skiftar uppgifter med varandra varannan timme. Det gäller att man hamnar i rätt arbetslag så är jobbet helt okej.
Men har man tur så kan man jobba självständigt med att lossa och lasta bilarna. Gör man det så kommer frustrationen istället från att någon på den ena terminalen har gjort en väldigt konstig lastning som orsakar en massa extra arbete för oss.
