Hej! Vänder mig till alla kloka och erfarna människor här på forumet för att lufta mina funderingar om ett karriärbyte till Polis.
Nuvarande situation: 28 år, i tryggt samboförhållande, inga barn(dock inte otänkbart inom en snar framtid), nyinköpt boende i tryggt område (kan bo här länge, även med ev. barn), OK jobb med lön på ca 48k, ett skapligt sparkapital, sambon har trygg offentlig anställning och ungefär medianlön.
Har det alltså hyfsat bra materiellt(fullt tillräckligt), jobbet går bra och fortsätter det ser prognosen bra ut för vår framtida ekonomiska trygghet/frihet m.m
…Om det inte vore för att jag fått upp ögonen för polisyrket igen och funderar på att söka in. 2års studier, ett halvårs aspirant med superlåg lön och sen komma ut som färdig polis och tjäna typ medianlön (efter OB-tillägg etc. I guess). Min ålder gör att det är lite nu eller aldrig.
Varför? Känner en större och större vilja att göra mer gott, hjälpa människor och ställa tillrätta. Givetvis lockar även spänningen osv. Händelser som kriget i Ukraina, påskupploppen m.m spär också på min känsla av att vilja bidra mer direkt till samhället.
Vad gör man avkall på? Bekvämligheten i flexibla och icke obekväma arbetstider, lyxiga/större/dyrare materiella ting, ekonomisk frihet / ev. tidigare pension eller liknande.
Har du tips på intressanta frågor att ställa sig för att komma fram till ett beslut i frågan? Är det positiva och meningsfulla med polisyrket värt det man i så fall gör avkall på vad gäller lön och arbetsvillkor?