Will do 
2 gillningar
Det här vet jag inte om jag överhuvudtaget håller med om. Det är inte så bra att späka sig i onödan, dvs dra in på mat och upplevelser som förbättrar vardagen för att spara lite mer, men för den som ängslar över framtiden kan du se en sparad krona som konsumerad i stunden på trygghet och dämpad oro, bara att man får ha kvar den också…
En ganska stor mängd människor älskar ju fysisk aktivitet. Just att bara träna kan jag till viss mån filosofiskt hålla med om kan bli överflödigt till vardags för många gånger veckan. Däremot tränar ju vissa för att uppnå ett mål eller vara med i en tävling. Det är lite som att spara pengar, bara att själva motionen är lite roligare än en stående överföring. Jag har varit ”smal”, eller vältränad hela mitt liv och kan tycka att spaningen om träning du gör är inkomplett. För den som bara ser motion som ett verktyg och nödvändigt lidande för att vara smal och vid god hälsa verkar det kanske onödigt för någon i form att träna. Den är ju klar?
Att se ut på ett visst sätt är imo mer bara en konsekvens av att man gör sin sport. Extremt ointressant. Det handlar ju om att bli bättre på det man övar på.
Ge mig totalt ekonomiskt oberoende så skulle jag ägna ännu mer tid åt mina fysiska discipliner.
Troligtvis kommer min lön komma upp till gränsen för statlig skatt inom ~3 år då mina chefer uttryckligen börjat förbereda en väg för mig att bli en chefskollega i framtiden. Om det mot förmodan inte blir av kommer jag och sambon ändå ha avklarad magisterexamen och blivit specialister inom våra områden (vården men ej läkare) inom samma tidsram. Med andra ord, den ordinära lönen är förhoppningsvis snart ett minne blott 
1 gillning
Mmm, men jag ser väldigt många unga smala, som till synes är nästan maniska med sin träning, jag tränade mycket själv när jag var ung, och då var det i mitt fall för att bygga muskler (För att kunna hitta en annan primat att para sig med) - en stark drivkraft som jag tror driver många som lever som singlar, men sen… Nej, jag har svårt för det där att se så pass många hålla på i princip dagligen med träning som om träningen i sig vore målet på något sätt.
Jag har lika svårt att förstå mig på de som åker vasaloppet, vad nyttan skulle vara med det övergår mitt förstånd, men vi har ju alla olika intressen.
Jag har träffat YTTERST få som på allvar tycker det är kul att träna, de flesta gör det av olika skäl, i en lagsport är det ju en social grej ofta, och att man är uppfostrad att göra sitt bästa och inte ge upp (Inte hunnit skapa egna livsprioriteringar). Vissa gör det för att gå ned i vikt, eller för att känna sig starkare och orka mer, men många gör det nog bara för att det finns ett tryck i samhället på att man ska vara för fitness, mindfullness och wellness på nåt sätt, det har blivit en industri som snedvrider bilden av vad som är viktigt lite som med bulemi och anorexi.
Bara säger att man kan fundera på om det verkligen är så viktigt som man tyckt, eller om det är omvärldens tryck och förväntningar som gör att man tycker att återkommande “träning” är så viktig.
Det är förstås bra för alla att ha någon form av kondition, och tänka på vad man äter, men…
Även jag skulle nog träna mer eller röra mig mer, om jag hade mindre annat att göra, och det är precis det jag menar med prioriteringar, det är INTE högsta prioritet med träning, och man kanske kan fundera över hur högt det är vettigt att prioritera det.
Är man extremt intresserad kanske man ska starta ett gym och tjäna in sina miljoner på det, säger inte att det är fel, bara att jag tycker mig se rätt många som verkar prioritera lite konstigt.
Och, jag uppfattade av att hen bad om allmänna råd för livet framöver, tycker inte alls att mina funderingar platsar dåligt som livsråd, även om jag förstås förstår att många som läser är lika indoktrinerade av “hälsotrenden” som råder och anser att jag är helt galen.
1 gillning
Varje inlägg på RT ödslar tid som hade kunnat satsas på annat…
Träningspass å andra sidan ger dig bättre hälsa, ser till att du orkar leva ett bra liv längre, ökar din livslängd, ökar dina energinivåer, ditt mentala välbefinnande, m.m. Det har många andra fördelar än att bara gå ner i vikt.
Jag är inte dugg förvånad. Träning är bäst som förebyggande åtgärd och människor som fokuserar på träning löper mycket mindre risk att få problem med sin hälsa eller vikt.
De är förmodligen smala för att de tar hand om sin kropp bättre, vilket inkluderar matvanor. Träning hjälper också såklart.
Och de tränar antagligen för att de mår bra av det, inte för att omvärlden pressar dem till det. Den pressen känner du förmodligen mycket mer.
1 gillning
Ingen ide att debattera träning med någon som anser att alla som är överviktiga är lata och dumma, och gillar att också låta dem förstå det. Tråkigt attityd, men alla har ju rätt att vara hur otrevliga som helst förstås.
Du verkar inte alls förstå vad jag vill få sagt, av omtanke om frågeställarens livsprioriteringar.
Men OK, då kommer jag med ett nytt råd.
Träna mer, allt annat är oviktigt.
Nöjd nu?
Mina tankar rör alltså en ung person vars två viktiga prioriteringar är sparande och träning.
Det enda jag menar är att det finns annat i livet också, och att det kan vara värt att då och då överväga om de prioriteringar man gör är rätt för stunden.
Gå en starta eget-kurs istället?
Lägga två timmar/dag på att leta efter nytt jobb som ger mer betalt, och ett roligare jobb?
Jag känner absolut ingen press från omvärlden, jag är för gammal för det, jag tränar för att slippa värk i leder och muskler, något som en 28-åring inte behöver bry sig om.
Möjligen är det också så att jag har ont för att jag slitit av ledbanden när jag spelade fotboll, slet av en muskel när jag tränade på gymmet, och att jag gått på så många promenader att jag slitit ut lederna.
T.o.m läkarna säger att en gamling som jag ska vara försiktig med överdrivna promenader, när man kommit upp i min ålder sliter det mer än det gör nytta.
Träning på gym däremot. 
Livslängd och kroppskonstitution avgörs främst av gener, men kan väl på marginalen påverkas om man håller sig ifrån det mest skadliga som finns som rökning, överdrivet drickande eller knark. Att träna hela livet för att bli ett par år äldre när man är lastgammal redan… Det är det man kan tänka på som livsprioriteringar, men jag ser ju många unga som tror att det är livsviktigt för dem att träna för att kunna bli gamla. Då tror jag man prioriterar fel. Ingen garanti att man blir gammal för det, och lika många vältränade dör som otränade. 100%
Jag dör hellre några år tidigare om jag levt livet också, inte mest bara tränat för att kunna bli gammal.
Hoppas det finns någon som förstår vart jag vill komma i alla fall.
Träning är bra, men låt det inte bli till en mani.
Ska jag komma med ett råd är det att träna när du börjar komma upp i 50-60-årsåldern, det är då jag tror man kan få ut mest nytta, och livslängd, av träningen. Inte när man är 28, då måste det vara något annat som driver dig.
1 gillning
Kan inte förstå varför du tror jag anser det. Ta bort offerkoftan.
Suck. Nej.
Bra, instämmer. Men att träna 5ggr i veckan är inte någon mani.
Det är alltid någon besserwisser som ska idiotförklara överviktiga som ska kommentera, jag visste att det skulle komma och bad att få slippa, men icke heller så denna gång.
Förstår du nu då?
JO, det är maniskt, speciellt om man gör det för att man påverkas av “hälsotrenden” och på allvar tror att man kommer dö ung om man inte gör det.
Tränar själv minst 5 gånger i veckan, men jag vet ju att jag är maniskt målinriktad just nu, det är också därför jag kan dela med mig av mina livsråd och kan skilja på vad som är sunt och maniskt.
Knappt ens elitidrottsmän tränar mer än 5 dar i veckan.
1 gillning
Jag förstår att det vid första anblick kan verka så. Men då vårat sparande och fondköp i princip sker automatiserat och gymmet finns på jobbet och sker i rena farten innan man tar sig hem så tycker jag inte mig vara särskilt disciplinerad utan det är mer så som livet är och blivit utformat. Jag är intresserad av beteendemedicin och arbetar med det så har passat på att försöka leva som jag lär.
Jag må vara något skadad i bollen men gymmet är min höjdpunkt på dagen. Det är på riktigt meditativt för min del och rensar skallen (likaså promenader i vårsolen). Att fysiken sticker ut efter en barndom med elitidrott och därefter över ett årtionde av progressiv styrketräning är en välkommen bonus och må vara ytligt. Det är också förjäkla fint med pump i musklerna och veta att man investerat i sin hälsa.
1 gillning
Här är ett livsråd: du behöver mycket mer kontext för att säga om något är maniskt eller ej. Jag har tränat 5ggr/vecka många gånger i livet och det har varit väldigt positivt.
Riktig mani är också något extremt allvarligt, där du i princip behöver ringa 112.
Jag är jättetacksam för dina inputs i tråden. Det är såna här diskussioner som får en att tänka till ett varv extra!
1 gillning
Jag brukar säga att jag är en manisk psykopat, och att det har gynnat mig väl, troligen har jag väl en lagom släng av båda delarna, men jag vet förstås när jag agerar maniskt eller som en psykopat för att nå mina mål. Väldigt många som är framgångsrika är maniska psykopater, men de flesta verkar hellre vilja ha en adhd-diagnos, kanske för att de får amfetmin då?
Hälsotrenden är indoktrinering från många olika håll, och jag ser ju många unga vuxna som på allvar tror de ska dö om de äter kött, friterad mat eller chips, eller inte tränar 5 dagar/vecka bara för att någon rapport visat att det finns en si och så liten risk för det ena eller det andra. För att nösta vecka överbevisas av en annan rapport, att de hade fel.
Hela samhållet är sjukt på många sätt, och jag vill bara med mina enkla råd ge de som vill en möjlighet att tänka på vad som egentligen driver dem till det ena eller andra.
Jo, man kan vara skadad i bollen av många olika skäl, men när man är ung är det väldigt lätt att drivas av (talar av egen erfarenhet) vuxnas förväntningar, samhällets förväntningar, utseende, status, makt eller rikedom (De rika och vackra).
Sedan några månader tränar jag på gym 3 dagar/vecka, och jag känner mig förstås jätteduktig, och det är skönt efteråt, men inte längtar jag, och jag tränar ju med ett mål och av en anledning.
Dels för att fixa ryggen, men även för att det är bra mot begynnande artros. Det är drivkrafter som är viktiga och går att ta på, med omedelbart resultat i form av ett bättre liv, och jag tror inte att vare sig ryggen eller artrosen hade kommit senare om jag tränat livet ur mig sedan barnsben.
Om du verkligen uppskattar träningen som dagens höjdpunkt är det bara att gratulera, fortsätt så.
Men lite sorgligt är det nog ändå, om man får vara ironisk 
2 gillningar
Can’t argue with that 
Jag kommer inte och säger att du har helt fel alls. Jag menade bara att du inte tillkännager den andelen människor som har träning som genuin hobby. Det låter som att du menar att de lurar sig själva på något patologiskt sätt. Jag tränade själv en massa styrketräning i tonåren relativt maniskt och förstår del av vad du menar. Det finns en del av det som handlar om att bli starkare men mest är det för att se bra ut, upplever jag i stora delar av den sfären. Det kanske har färgat din syn på träning i stort.
När jag har fritid läggs det på motion och konst. Löpningen är ett härligt sätt att njuta av fint väder, och resten av dagen är så lätt när man haft pulsen uppe litegrann. Jag tycker att jag väldigt märkbart sover bättre och kan verkligen se fram emot ett morgonpass, även om det är på ett löpband mitt i vintern. Annars blir det handbalans, en svår disciplin som kräver mycket tålamod och rörlighet. Jag skulle inte byta ut stunderna uppochned mot mycket annat. Det är frihet i min värld, och inga pengar kan köpa den förmågan.
1 gillning
Problem med ryggen, och begynnande artros, troligen - men inte alls säkert, som ett resultat av min övervikt.
Jag vet förstås att jag borde vara lättare och smalare, och jag vet exakt hur jag ska göra, jag måste äta så lite att jag är hungrig i princip hela tiden, och jag måste träna för att bli bättre i kroppen.
Jag hatar att gå hungrig, och längtar inte efter att träna, men jag har den dolda talangen att jag är lätt både manisk och psykotisk när jag väl bestämmer mig för något, så ja, jag tränar maniskt just nu, det är inte farligt, men ändå en av hjärnan tvingande aktivitet på något sätt, låt vara att det är en rationell/viljestyrd mani och inte en psykisk kris.
På samma sätt jobbade jag 15 timmar/dag 7 dagar/vecka tills jag fått mitt företag lönsammare än mitt gamla jobb, det tog nästan 4 år, men jag skulle aldrig klarat det om jag inte haft en släng av de två diagnoserna.
Räcker det med äktenskapsförord i samband med giftemål? Att all egendom som tillförskaffas innan under och efter äktenskapet ska behandlas som enskild egendom?
Som jag skrev så är det överdrivna fokus som många unga, friska, smala människor som lever i ett förhållande som ändå prioriterar träningen mycket utan uppenbara skäl.
Det beror förstås på något, och för 50 år sedan var det ju i princip ingen som kom på tanken att träna, det var väldigt nytt då om man så säger, så att det har blivit något av en masspyskos, låt vara med delvis rationella skäl, är ju ställt utom varje rimligt tvivel.
När jag var barn hade vi både fotbollslag och skidåkare i byn, i fotbollslaget rökte man och söp när man inte spelade fotboll, det var en social inrättning helt enkelt, och visst fanns det kanske 2 vuxna av 300 som tränade längdåkning, men det var ju mest lite knepigt folk som höll på med sånt om man säger så. Individuell sport vara ett nytt påfund.
Jag kan ha förståelse för att träning kan vara en grej i storstäderna, som ett alternativ till att sitta instängd i en lägenhet, en av rätt få saker man egentligen kan sysselsätta sig med om man inte vill shoppa eller bränna pengar på annat, kanske färgas min bild av att jag bor på landet och som regel är aktiv på många olika sätt, allt från fiske, motorcykel, snöskoter, ATV, köra en sväng med bilen eller gå ut på en promenad - det finns alternativ om man säger så. Lättare tillgängligt än om man bor i storstan i en lägenhet.
Som många andra här sagt så tror jag att du behöver skifta fokus, du har redan vunnit pengaspelet. Så börja forma ditt liv ,vad du vill göra, uppnå, lära dig, drömmar, resor etc. Pengar är bara en pusselbit av många och den pusselbiten har du, men vad gör dig lycklig tex? som motfråga vad är lycka för dig?
1 gillning
Det känns fortfarande som ett lite endimensionellt sätt att se på motion. Det är klart folk älskar träning på ett hälsosamt sätt. Du tar upp olika motorfordon, som att folk inte skulle kunna tycka det är helt ointressant. Supa och röka är heller inte alls något folk i grunden helst vill och bara smärtsamt begränsar sig för att avstå. Jag skulle behöva få betalt för att äga en bil med allt elände det innebär. Sprit kan vara det onödigaste folk lägger pengar på imo. Extremt dyrt och ovärt.
Att yngre är hälsomedvetna och mer intresserade av det än tidigare generationer tror jag är mer positivt än något annat. Jag skulle kalla det framgång snarare än psykos. Typ som att folk har säkerhetsbälte i större utsträckning.
3 gillningar
Vidare så maximerar du ditt health-span, alltså antalet år i livet med kognitiv och fysisk hälsa som låter dig göra allt du vill.
Fler år med bilar och fyrhjulingar - eller att bara kunna leka med barnbarnsbarn lite beroende på vad som ger glädje. Några timmars träning i veckan är ju ett ganska lågt pris för att minimera risken att ha ont i kroppen 24 timmar om dygnet varje dag från att man är 60 bast.
2 gillningar