Du kommer aldrig bli rik eftersom du är smart. Någon kommer alltid erbjuda dig ett jobb som är precis tillräckligt bra betalt. Din inkomst bestäms av tre faktorer. Din unika kompetens / förutsättningar i kombination med ansvar och hävstång. Det är två av de tankespjärn vi pratar om i dagens avsnitt.
Som vanligt är jag ofta sen på bollen och upptäckte den amerikanske investeraren Naval Ravikant först nu. 
Han blev känd för några år sedan efter en tweetstorm som handlade om hur man blir rik utan att ha tur. Till dagens avsnitt bjöd jag och Caroline in Caspian och Oliver som båda hade läst Naval innan jag ens hade tänkt på det.
Här är några av höjdpunkterna som vi diskuterar:
- Din inkomst = kompetens + ansvar + hävstång.
- Du kommer aldrig att bli rik eftersom du är smart. Någon kommer alltid att erbjuda dig ett jobb som är precis tillräckligt bra betalt.
- Tjäna pengar med ditt huvud, inte med din tid.
- Det är relevant att spela pengaspelet. I alla fall ett tag. Därefter bör man sträva efter det pengar inte kan köpa.
- Spela långsiktiga spel med långsiktiga människor
- Jag vill inte ha ett liv där jag behöver skicka, eller ta emot, en swish-förfrågan.
- Konfliktlinjen är inte längre fattiga vs rika eller tjänstemän vs arbetare. Den är de med hävstång vs de utan.
- Hur kan du använda dig av hävstång i ditt arbete och ditt liv i det lilla?
Jag rekommenderar alla att läsa eller åtminstone skumma boken. Särskilt eftersom den är kostnadsfri. För dig som sponsrar oss på Patreon kommer vi att ha den som bokklubb inom kort.
Vi hoppas att du gillar avsnittet,
Jan, Caroline, Caspian och Oliver
PS. Tack till dig på Patreon som gör avsnitt som dessa möjligt. 
Sammanfattning
Visa sammanfattning av avsnittet
Denna sammanfattning är gjord med hjälp av en virtuell AI-assistent.
I avsnitt 363 av RikaTillsammans diskuterade vi Naval Ravikants tankar och idéer, med utgångspunkt i hans bok ”Naval Ravikants Almanack” som sammanställer hans mest kända tweets och fyller ut dem med intervjuer och artiklar. Vi går igenom hans koncept om hävstång och ett antal tankespjärn som kan tillämpas för att öka ens inkomster och skapa ett rikare liv bortom bara pengar.
Vi inleder avsnittet med att prata om hävstång. Hävstång handlar om att använda verktyg som kapital, arbetskraft eller teknologi för att multiplicera ens insatser och uppnå större resultat. Vi reflekterar tillsammans över hur detta kan tillämpas i våra egna liv och företag.
Naval pratar också om att tjäna pengar med sitt huvud istället för sin tid. Att bryta sambandet mellan tid och pengar. Att det enklaste sättet för de flesta är att göra det genom att börja investera. Vi pratar om ränta på ränta-effekten, där små, kontinuerliga insatser över tid leder till exponentiell tillväxt. Denna effekt kan appliceras inte bara i ekonomi utan också i personliga vanor och relationer.
Vi diskuterade också betydelsen av långsiktiga relationer. Naval betonar vikten av att spela långsiktiga spel med långsiktiga människor. Att inte gå efter de kortsiktiga vinsterna. Vi reflekterade över våra egna nätverk och hur vi kan stärka dessa relationer ytterligare. Ett starkt nätverk kan fungera som en hävstång i sig, genom att öppna upp för nya möjligheter och samarbeten.
Ett annat viktigt tema var vikten av att investera i sig själv och utveckla unika färdigheter. Naval menar att din inkomst är en funktion av dina unika förutsättningar, hävstång och ansvar. Vi talade om hur man kan identifiera och utveckla sina unika kompetenser för att öka sitt värde på arbetsmarknaden.
Avsnittet avslutades med en diskussion om vad som verkligen ger lycka och tillfredsställelse. Naval påpekar att pengar är ett verktyg för att lösa materiella problem, men de kan inte köpa hälsa, goda relationer eller lycka. Vi reflekterade över vad vi strävar efter i våra liv och hur vi kan använda våra resurser för att uppnå inte bara ekonomisk framgång, utan också personlig och emotionell välbefinnande.
Sammantaget var detta avsnitt en inspirerande resa genom Naval Ravikants filosofi, där vi lärde oss hur vi kan använda hävstång och tankespjärn för att skapa ett rikare och mer meningsfullt liv. Vi hoppas att våra lyssnare får lika mycket inspiration och insikt som vi fick genom att dyka ner i dessa idéer.
Lyssna eller titta på avsnittet
Precis som vanligt så kan du lyssna eller titta på avsnittet.
Avsnittet finns där poddar finns, leta efter avsnitt 363.
Transkribering av hela avsnittet
Visa hela transkriberingen av avsnittet
Nedanstående transkribering är delvis gjord med en AI-assistent.
Jan: Välkommen till RikaTillsammans avsnitt 363! Vi diskuterar boken Naval Ravikants Almanack där vi delar våra höjdpunkter, från ränta på ränta och hävstång till resonemang som att det är bättre att äga 1 % av Shell än 100 % av en bensinmack. Vi pratar också om att delegera, outsourca och betydelsen av pengar, samtidigt som vi strävar efter det som pengar inte kan köpa.
För dig som är med i vår Patreon blir detta även en bokklubb under sommaren. Boken är en sammanställning av Naval Ravikants tweets och intervjuer, gratis tillgänglig via länk i beskrivningen. Jag anser att det är det bästa jag läst på flera år. Om du är intresserad av ekonomi, företagande eller att nå nästa nivå, så är detta fantastisk sommarläsning.
Jan: Varmt välkomna Caspian Almerud och Oliver Allemog.
Caspian: Tack!
Oliver: Tack så mycket!
Jan: Oliver, det är din debut här idag!
Oliver: Ja, det stämmer. Jag har lyssnat på 250-300 avsnitt, så det känns kul att vara här för första gången.
Jan: Men det är inte din första gång i rampljuset. Du har tidigare drivit din egen podd och TikTok-kanal. Sedan januari jobbar du även tillsammans med mig och Carro, vilket är riktigt roligt.
Caspian, du har varit med oss ett tag. Det var ett tag sedan, eller hur? Ett år sedan? Två år sedan?
Caspian: Det var faktiskt tre år sedan.
Jan: Vi har samlats här för att prata om Naval Ravikant och hans samling tweets. Det kan låta lite konstigt, men jag tänker så här: Caroline presenterade Naval för mig och jag blev intresserad. När jag pratade om det med er så var ni som; ”Välkomen till klubben!”
Jag har varit lite långsam på att upptäcka detta, men det är aldrig för sent att komma ikapp.
Caroline: Du tar över nu och gör en podcast av detta. 
Jan: Ja, så det här är som en bokklubb, tänker jag. Om vi börjar med att prata om vem han är.
Caspian: Naval är mest känd för sin Tweetstorm ”How to get rich without getting lucky”. Han är VC-ängel från Kalifornien med lång erfarenhet inom investeringar och tech-entreprenörskap.
Jan: Det jag gillar med honom är att han är filosofisk. När han växte upp i USA, var hans mamma ofta borta på jobbet så han tillbringade mycket tid på biblioteket. Han läste mycket klassisk litteratur och filosofi.
Caroline: Det är något som är populärt i Silicon Valley. Många där ägnar sig åt filosofiska tankar och stoicism.
Oliver: Jag håller med om det, men ibland kan det vara lite överdrivet. Det låter så coolt och mytomspunnet. När jag läste hans bok kändes det dock inte så långsökt som det ofta kan vara i sådana här sammanhang. Vanligtvis försöker man vara extremt radikal och göra något sensationellt, men hans perspektiv känns mer realistiskt.
Caroline: Man ska gå tillbaka till antiken och sträva efter att höja sig över vardagliga saker.
Caspian: Ja, precis. Det är två olika spår. Han är inte ute på tysta reträtter mitt ute i öknen.
Jan: Han har inte ens skrivit sin egen bok.
Caroline: Det är det märkliga, att det inte ens är han som har skrivit den här boken vi pratar om.
Jan: ”Naval Ravikants Almanack”, den har sammanställts av andra. Boken finns gratis tillgänglig. Men nu ska vi inte fokusera så mycket på det. Vad är era höjdpunkter? Det är det intressanta.
Caroline: Vi tänkte ta tre var.
Ränta-på-ränta finns överallt
Jan: Jag har elva. Oliver, Vad stack ut för dig?
Oliver: Ett koncept som jag verkligen gillar är ränta på ränta. Vi pratar mycket om det här i podden, och han tar också upp det. Det handlar om att uppskatta hela livet på ett sätt som jag inte hade tänkt på tidigare.
Caroline: Vilken tweet var det?
Oliver: Jag kommer inte ihåg, men han sa till exempel ”Tjäna pengar inte med din tid, utan med ditt huvud.”
Make money with your mind, not your time.
Naval Ravikant
Det är mycket hävstång också, vilket visar på att försöka tjäna pengar med ditt sinne exponentiellt. Men det finns så många idéer.
Till exempel, jag var på mitt extrajobb i söndags, körde truck, gick in i en smutsig lokal och började sopa. Vi har pratat mycket om synergier och hävstång på jobbet, och då tänkte jag att det här är något man inte kan få hävstång på.
Det var en insikt för mig att utan att värdera det, är det väldigt viktigt. Om man applicerar ränta på ränta på alla aspekter av livet, finns det mycket att vinna. Det gäller inte bara ekonomi utan även vanor, positiva och negativa. Det finns mycket att diskutera kring ränta på ränta, och jag gillar verkligen det greppet.
Jan: Ja, kraften i små steg, eller hur? Tänk på lilla stegets kraft, som James Clear pratar om i ”Atomic Habits”. En förändring på 1 % varje vecka kan göra en enorm skillnad över tid. Det gäller även träning. Om man gör ett hälsosamt val eller tränar extra varje vecka under tio år, kan det vara skillnaden mellan att ha sexpack på magen eller ökad risk för hjärtinfarkt. Det handlar inte om hjältedåd, utan om små, små steg. Jag tänker precis som du säger, och det fungerar. Kan vi prata om något annat område? Tar han upp det? Jag kommer inte ihåg.
Caroline: Vilka områden fungerar det i?
Caspian: Rikedom, relationer eller kunskap
Oliver: Jag tycker att relationer är viktigt. Tänk på små handlingar, som RikaTillsammans-programmet vi diskuterat, att hålla kontakten med vänner och familj. Genom att göra det konsekvent kan man förbättra sina relationer avsevärt. Det är små saker som kanske inte verkar så mycket, men över veckor har de en enorm inverkan på relationer.
Caspian: Ja, jag upplever att speciellt med relationer accelererar det när relationen blir djupare. Vi har känt varandra tillräckligt länge för att förstå hur vi fungerar, vilket gör att vi kan ha helt andra samtal nu än för tre år sedan. Det gäller alla mina djupare relationer, att det går mycket snabbare på något sätt.
Jan: Jag läste en artikel om makroekonomi som betonade något vi inte alltid värdesätter i Sverige: tillit. Det finns tillit mellan människor och myndigheter, vilket minskar friktionen när svenska företag gör affärer jämfört med andra länder där tillit saknas. Det är det jag menar när jag talar om tillit. Det gör att vi kan diskutera, utbyta idéer och testa saker utan friktion. Sedan kommer hävstången, som jag tror vi bör prata mer om.
Ett fåtal principer förklarar det mesta i världen
Oliver: Det jag verkligen gillade med boken var hur den omfattar hela livet. Den är indelad i två huvuddelar och har också en bonusdel. Den börjar med att diskutera pengar, rikedom och sedan hälsa och välmåendet. Författaren binder samman dessa ämnen på ett mycket elegant sätt, vilket vi också diskuterar nu.
Han identifierar några grundläggande principer och modeller som gäller i alla livets aspekter, vilket jag tycker han belyser väldigt bra. Charlie Munger kallar det för ”Worldly wisdom”, vilket författaren tar upp på ett tydligt och välformulerat sätt.
Ränta på ränta är inte bara relevant inom ekonomi, vilket är det enklaste att förstå. Jag ser många av dessa koncept kan tillämpas på andra områden av livet. Det är något jag tycker författaren framhäver väldigt väl i boken. Det finns en enorm potential att dra nytta av detta.
Jan: Jag håller verkligen med. Det är något jag har börjat intressera mig för på senare tid. Att identifiera vilka modeller och principer som fungerar på alla områden är grundläggande. Att fokusera på frågorna istället för svaren har alltid fungerat och kommer fortsätta göra det i framtiden.
Caroline: Om man är intresserad av dessa principer?
Jan: Det finns en länk i beskrivningen till ett annat avsnitt. Jag tror det är avsnitt 334. Jag är ganska säker på att det är där du kan hitta mer om det. Hur är det med Caspian?
Vill aldrig behöva skicka en swishförfrågan (eller få en)
Caspian: Bygger vidare på Olivers princip som han pratar om:
Play longterm games with longterm people,
Naval Ravikant
vilket är som ränta på ränta-effekten med människor, enligt min synvinkel. Jag fick en insikt från en berättelse i boken om en annan investerare som har investerat i tio år. Den här investeraren går alltid den extra milen för att säkerställa att deras affärer fungerar smidigt. Han är alltid redo att betala extra kostnader utan att ens fråga om tillåtelse från Naval.
Det fick mig att inse att en av mina personliga rikedomsprinciper i livet är att jag aldrig vill hamna i situationen att jag behöver skicka en swishförfrågan eller att någon måste skicka en swish-förfrågan till mig. Antingen tar människor hand om det, eller så har vi en relation där vi kan vara ärliga och säga ”Jag bjuder på lunch idag och så bjuder du på nästa?”.
Caroline: Det låter som en regel som verkligen hjälper dig att hantera dina relationer och veta var gränserna går.
Caspian: Exakt. Om vi inte kan ha den typen av relation där vi kan dela på notan på lunchen, eller där jag vet att om vi äter tillsammans så kommer personen att ta ansvar för sin del av notan utan att jag behöver fråga, då är det helt okej för mig.
Caroline: För dig handlar det om att undvika missförstånd och att ha tillit i relationer.
Jan: Att ha tydlig kommunikation är avgörande.
Caspian: Precis, och att kunna lita på varandra, så att om vi äter lunch tillsammans så kan du säga att du får pröjsa för din egen mat utan några problem.
Pratar principer med barnen
Jan: Apropå principer eller som vi nämnde tidigare, så har jag kanske inte sagt det, men jag leker nu med Freja.
Caspian: Vet Freja om det?
Jan: Ja, hon vet. Vi gör så här: en tidlös princip om dagen (när intresse finns). Vi pratar lite introduktion, inget djupt. Häromdagen blev hon arg och ville ha en till princip. Jag sa nej, du får en imorgon. Vi pratade om principen kommunikation löser alla problem.
Hon kom arg till mig på kontoret och var irriterad på dig, Carro. Jag sa att hon borde prata med mamma, men hon ville att mamma skulle be om ursäkt, trots att mamma förmodligen inte visste vad som hänt. Du kom in och vi löste det genom att prata. Det visade sig vara ett missförstånd, du hade inte ens stängt av.
Caroline: Ja, det var något annat som hänt. Som tur var passade principen in.
Jan: Exakt. Det är det jag tänker på när det gäller kommunikation. Man vill ha relationer där man kan prata öppet och där spelreglerna är tydliga. Som Helena, en gemensam vän, brukar säga:
Rakhet är tydlighet och snällhet.
Helena Roth
Caroline: Det är intressant med konflikter också, hur man ibland undviker att prata med varandra. Nu har jag vänner där jag känner att jag kan fråga varför de agerat på ett visst sätt istället för att bara låta det grumla.
Hur Caroline värvade Jan till boken
Jan: När du sa den meningen för första gången, var det när du introducerade mig till Naval. Kommer du ihåg vilken?
Caroline: Jag tror det var när vi pratade om finansbranschen och människor där som du inte ville jobba med eller lita på. När jag sa ”Play long term games with long term people” var det nytt för mig också. Jag tänkte på hur Naval Ravikant, trots sin position inom finans, måste samarbeta med människor han kanske inte alltid vill arbeta med. Det är något du också har fått erfara.
Jan: Ja, precis. Det är som den där bisatsen: ”Häng inte med cyniker, för de kommer att få rätt.” Jag hade en fot i finansbranschen och var på väg in där, men jag insåg att jag inte gillade majoriteten av människorna där. Visst, det finns några guldkorn som jag är vän med och håller kontakten med, men överlag är det mycket annat som jag inte känner för.
Caroline: Vad tycker du själv om det?
Jan: Jag gillar konceptet. När jag tänker tillbaka, om det inte handlar om RikaTillsammans, vad är det då? Det handlar om att arbeta med människor jag verkligen vill vara med, oavsett projekt. Det är viktigt att vi trivs tillsammans, skrattar och gör roliga saker. För mig handlar det mycket om relationer, det är det som är avgörande till syvende och sist.
1% bättre beslut gör stor skillnad
Oliver: För mig var det en verktygsfråga, en till att lägga till i min mentala verktygslåda. Nu blir det mycket lättare att bestämma om jag ska samarbeta med den här personen eller inte. Jag tycker att boken genomgående, med alla olika teman som tas upp, är fantastisk på att presentera sådana här kontrollfrågor som jag försöker träna på att använda.
Jan: Precis, när ska jag genomföra det här projektet med dessa personer? Är det ett långsiktigt projekt? Ja, är det långsiktiga personer?
Oliver: Det blir mycket enklare på det sättet. Man kan spara sin mentala energi. Han pratar också om beslut. I en värld med oändliga möjligheter är det inte superenkelt att fatta beslut. Det är en stor del av boken som jag verkligen gillar – att lära sig att fatta 1 % bättre beslut, som James Clear också pratar om. Det kan ha en enorm effekt, som ränta på ränta.
Jan: Precis som Warren Buffett säger. Både du och jag har läst Charlie Mungers ”Almanack” där Berkshire Hathaways framgång diskuteras. Munger är ju inne på att majoriteten av framgången de har haft kommer från ett tiotal bra beslut. Inte mer.
Caroline: Vad är egentligen ”Almanack”?
Oliver: Den kallas ”The Poor Charlie’s Almanack”. Jag tror den inspirerades av Benjamin Franklins ”Poor Richard’s Almanack”, en av Mungers stora idoler.
Jan: En samling av visdom.
Underhållning idag men distraktion i framtiden
Jan: Vi ska göra ett avsnitt om den senare. Charlie Mungers bok är bra, men den är inte lika lättillgänglig som denna. Men jag tänker att jag vill koppla detta till något ni nämnde. Han har ett citat som säger:
”Om det underhåller dig idag men kommer att tråka ut dig i framtiden, då är det en distraktion. Keep looking!”
Caroline: Jag har också funderat över vissa saker jag gör. Kommer jag vilja hålla på med det här i framtiden eller är jag bara impulsiv?
Jan: Ja, du är en impulsiv person.
Caroline: Men det finns vissa saker som alltid är roliga.
Caspian: Som vadå?
Caroline: Att skriva, det är kul. Men vad tänker du, Jan?
Jan: Jag tänker på dig när du nämnde kontrollfrågan. Jag hade inte tänkt på det som en kontrollfråga, men det är precis vad det är. Jag tror det är viktigt att vara medveten om vilka långsiktiga projekt vi engagerar oss i. För många blir jobbet en sådan sak. Det var roligt ett tag, men nu känns det ganska tråkigt.
Caroline: Tänker du att man borde byta jobb då?
Jan: Ja, jag såg en undersökningen 60 % av Sveriges befolkning skulle byta jobb om de vågade.
Caroline: Men fungerar den här kontrollfrågan verkligen på jobb? Ibland utvecklas man klart på ett jobb och vill sedan hoppa till något annat där man kan utvecklas på ett annat sätt.
Inkomst = ansvar + hävstång + unik färdighet
Jan: Det handlar inte bara om att vara strategisk. Det handlar om att inte fastna vid det du lärt dig utan att fortsätta söka. Fortsätt leta, tänker jag. Det jag tog med mig var både ögonöppnande och inte, eftersom det inte var något nytt för mig, men det blev tydligare.
Det handlar om hävstång. Dock har jag svårt för uttryck som ”om har en stabil plats och en lång hävstång kan du flytta världen”. Det orkar jag inte med.
Caroline: Varför distanserar du dig från det? Det är något som Naval Ravikant har sagt och utvecklat.
Jan: Precis, det är det jag menar. Det knyter an till det du sa tidigare, Oliver. Jag upplever att mycket på nätet är ytligt och saknar djup. Det har varit en diskussion i forumet som jag inte riktigt har kunnat bena ut. Till exempel, när du var på jobbet, inte ditt Rikatillsammans jobb utan det andra som du sopade, det var ingen hävstång.
Att din inkomst är lika med dina unika färdigheter plus hävstång plus ansvar. För mig blev det tydligt att jag alltid pratat om att öka inkomsten men det är inte det som gör skillnad. Att byta jobb eller förhandla om lön är bra men inte det som gör den riktigt stora skillnaden.
Din inkomst = unik färdighet eller förutsättningar + ansvar + hävstång
Det handlar om hävstång, unika färdigheter och ansvar. Då blir det tydligt att på vissa jobb, som att sopa eller köra truck, finns ingen hävstång eller stort ansvar och därmed blir det också svårt med att få riktigt bra betalt för det.
Oliver: Det är svårt att hantera.
Jan: Ja, en lärare kan öka sin lön från 36 000 till 42 000 om hen gör ett bra jobb. Gör hen det dåligt, kanske lönens ökning bara blir från 36 000 till 38 000. Det är bra, men inte livsavgörande. Att bryta ner det handlar om hävstång, unika färdigheter och ansvar. Det blir tydligt att jobb där du har liten hävstång och marginellt ansvar inte ger samma möjligheter som jobb med högre ansvar och större hävstång.
Samhället värderar vissa yrken högre trots att de inte alltid har stort ansvar eller hävstång. Det handlar om att utnyttja hävstången i sitt arbete, oavsett om det är kapital, medarbetare eller produkter. Att utveckla något en gång och sedan sälja till flera personer visar på hög hävstång. Det handlar om att tjäna på sina idéer, inte sin tid. För mig var detta en ögonöppnare, sista pusselbiten i min insikt.
Tre smarta frågor för ökad inkomst
Caroline: Kände du bara så, eller fick du alla tankarna på plats?
Jan: Jag fick alla tankarna på plats. När vi pratade med din kompis Carro om löneförhandlingar så insåg jag att det handlar om att spela på tre områden: ökat ansvar, hävstång och unik kompetens. Det kan vara att ha kontakter eller kunskaper som andra saknar. Det ger en fördel i förhandlingar eller i arbetslivet generellt.
Caspian: Precis, exakt så.
Oliver: Ja, precis som du sa om att vara förskolepedagog. Att ha speciella kontakter eller göra onlineutbildningar ger hävstång, även om det inte verkar så intuitivt till en början. Det handlar om att se värdet i vad man gör.
Jan: Det är där den intelligenta frågan kommer in. Istället för att bara tänka ”hur ökar jag min lön?” kan man nu fråga sig
- Hur kan jag öka min unika kompetens? (Eller förbättra mina förutsättningar?)
- Hur kan jag ta mer ansvar?
- Hur kan jag öka min hävstång?
Det handlar om att skapa förutsättningar där man är unik och efterfrågad. Det kan vara att välja en plats där ens kompetens behövs eller att ta på sig större ansvar, precis som Victor Bull gjorde för att öka sin lön med 10.000 kr trots han var under 30 år. Det är sådana tankar som vi diskuterar med RikaTillsammans, vad är hävstång och vad är det viktigt att fokusera på?
Det är enkelt, men inte lätt
Caroline: Jag tänker att om folk tycker det är intressant och ingen vidare diskussion uppstår, kan det vara så att man inte ser potentialen i det. Det är en ovanlig tanke, som Oliver sa, att man kan använda hävstång i nästan alla situationer, men det är något man ofta inte tänker på förrän man börjar fundera på det. Hur skulle det se ut om jag använde hävstång i mitt arbete? Kanske skulle jag ha varit en bemanningschef istället för att bara vara anställd, men det kräver att man tänker annorlunda, vilket inte är lätt från början.
Jan: Det är verkligen inte lätt, och det är något jag också ser ofta. Vi är inte vana vid att hålla fast vid frågor eller ställa frågor där vi inte omedelbart får svar. Vi vill ha svar direkt, annars känns det som att vi misslyckas. Istället för att säga ”det här är en bra fråga, jag vet inte svaret nu men jag kommer att reflektera över det”, sätter vi press på oss själva att ha alla svar omedelbart.
Caspian: Jag håller med, hävstång är komplicerat eftersom det inte är linjärt. Det blir ännu svårare att förstå när det gäller saker som kod, media och personal, där effekterna kan vara exponentiella eller icke-linjära. Det påminner mig om asymmetri, där det är svårt att förstå det innan man knäcker koden, men när man väl gör det kan man inte sluta se det överallt.
Jan: Absolut, det är något som appliceras överallt. Militären har till exempel forskat på optimala gruppstorlekar. En person kan göra en sak. Två personer kan göra flera saker tillsammans än vad de kan göra var för sig. Det är där hävstången kommer in och gör utväxlingen mycket större.
Taylor Swift dök upp på ett fans bröllop
Caspian: Jag tänker också, bara för att ta en annan ståndpunkt, att det finns mycket värde i att göra saker som inte genererar hävstång. Exempelvis Taylor Swift gjorde en gång saker som att delta i fans bröllop, vilket gav henne ingen direkt ekonomisk fördel.
Handlingen i sig har ingen hävstångseffekt. Det kan förvisso leda till något senare, men det finns också saker som man gör utan att förvänta sig någon direkthävstång. Gary Vaynerchuk, som jag lyssnat på, började som vinbutiksförsäljare i sin pappas butik i New Jersey.
En julhelg körde han 12 timmar för att leverera vin till en kund. Ingen direkt hävstång, men det byggde lojalitet och återkommande kunder, vilket senare gjorde honom till VD för en stor vinbutik. Handlingen i sig genererar ingen hävstång.
Oliver: Jag tänker så här. Det beror på situationen. Att spela in en podcast kan verka som utan hävstång tills det publiceras. Men handlingen kan ha en inbyggd potential, precis som när Taylor Swift gick på bröllop. Kanske inte vid första tillfället, men senare.
Jan: Jag tror också att jag förstår vad du menar, Caspian. Det handlar om att handlingar ofta är genuina i början. Precis som när idrottsstjärnor gör något för fans. Det kan vara livsavgörande för dem. Det är det som driver handlingen.
Sen blir frågan om det kan generera hävstång. Det är som Steve Jobs sa, man kan inte koppla ihop punkterna i förväg, bara i efterhand. Jag håller med om att det inte handlar om att vara kalkylerande, utan spontanitet är viktigt.
Caspian: Exakt, det är inte motstridigt. Det jag vill säga är att man behöver inte starta en stor YouTube-kanal för att få hävstång. Det kan komma från oväntade håll.
Jan: Precis. Det här kommer säkerligen vara ett återkommande tema. Det finns hävstång även i små handlingar. Och det stora är, hur kan vanliga människor se och använda hävstång?
LinkedIn är en enkel hävstång
Caspian: Det enklaste sättet för folk att komma igång idag är att börja skriva inlägg om sitt jobb på LinkedIn. Det ger dig distribution. Även om bara tio personer läser det så har du delat din unika kunskap med dem. Pang bom.
Jan: Vilka fördelar ser du med det?
Caspian: Vem som helst kan läsa det. Om jag inte hade börjat publicera saker på Facebook för nästan tio år sedan så hade jag inte suttit här idag. Det var så jag började lära mig om medieproduktion och fick mitt första jobb. Rätt person såg det. Du vet aldrig vem som läser och vad det kan leda till.
Jan: Absolut.
Caspian: Så det är verkligen det enklaste sättet för vem som helst att komma igång idag.
Oliver: Det kanske låter knasigt, men tänk så här. Till exempel, när jag är hemma och frågar ”Mamma, hur startar jag tvättmaskinen?” och med syskon så tänker jag att om jag får barn så skulle jag systematisera allt. Jag tänker använda Notion för att skapa instruktioner för allting, så man aldrig behöver förklara igen. Det kan låta töntigt, men det är min grej.
Jan: Oliver du måste outsourca!
Jan: I företagsvärlden kallas det instruktioner och rutiner, eller SOP (standard operating procedure). Det är precis så det fungerar. Ett exempel är när jag tjatar på dig, Oliver, om hävstång. Just nu experimenterar vi mycket med sociala medier. Att schemalägga inlägg tar otroligt mycket tid, och trots att det finns tjänster för det, har de sina begränsningar.
Jag har sagt till dig att det inte är produktivt att du själv sitter med detta. Vi kan anställa någon online för mellan 5-10 dollar i timmen, men då måste du lära dig processen så vi kan delegera det till någon för 50 kr i timmen. Det är inte kvalificerat arbete, det handlar om låg hävstång, lågt ansvar och låg kompetens.
Caspian: Om det blir fel är det ingen katastrof.
Jan: Precis. LinkedIn är ett bra tips. Ett annat är att delegera. Om du inte har någon att delegera till kan du använda Upwork eller liknande plattformar där det finns många frilansare. Se om någon kan ta över uppgifter från dig till en lägre kostnad.
Det fungerar även om du inte har ett eget företag, utan sitter som mellanchef. Om du kan öka ditt output med 200 % för en extra kostnad på 5 000 kr i månaden, då skulle nog vilken (klok) chef som helst acceptera det erbjudandet.
Caspian: Men tänk om chefen inte gillar det?
Caspian: Många chefer är rädda för det där, tror jag. De är rädda för att de skulle förlora sin position om de bara går direkt till en frilansare och struntar i mig som mellanhand. Chefernas rädsla är att kvaliteten kan lida och att det kan uppstå skatteproblem. Det är jobbigt och annorlunda, och det är få som gör sånt, så det väcker många farhågor.
Jan: Om ingen tar risken blir det ingen löneökning för någon av er.
Oliver: Men dessa farhågor går att hantera. Det är rätt enkelt, tycker jag. Du har fortfarande ett värde som gatekeeper som måste säkerställa kvaliteten.
Caroline: Du kan till och med styra hela processen. Jag vet att Disney använder den metoden. De har anställda som koordinerar Upwork-freelancers som levererar ritningar och annat.
Caspian: men det är ju jättemånga chefer som inte tycker det här är någon bra idé.
Jan: Det är irrationellt. Det påminner om det där bristtänket ibland. Om du kommer på en idé och genomför den, och sen blir rädd att någon annan tar över ditt jobb. Men den smarta tanken borde vara att den personen kanske har fler idéer att bidra med.
Det kommer alltid att finnas en nästa nivå. Samma sak händer ibland när folk undrar, Jan, är du inte rädd för att bli kopierad när du delar med dig eller lägger ut allt på nätet? Jag tänker att om någon snor mina idéer, kommer de ändå aldrig kunna göra det bättre.
Caspian: Nej, det kommer de inte.
Jan: Nej, precis. Så jag är inte så rädd. Kvalitetskontroll har sitt värde, det är klart. Men det är också okej, även om det kanske inte är det enklaste sättet att få hävstång. Det är ändå ett sätt.
Oliver: du har förstört mig Jan!
Jan: Carro, minns du när du skulle göra ditt CV för några år sedan? Då anlitade vi en tjej från Brasilien som också gjorde CV:n. Vi har även Pavlo från Ukraina som jobbar med oss. Vi har verkligen haft många från Upwork.
Oliver: Jag tycker också att det är bra, men att outsourca kan vara extremt. Jag förstår att Caspian ser det från den andra sidan av spektrat där det krävs mycket träning för det också.
Jan: Oliver, du har varit med oss i ungefär sex månader nu. Även om du kanske inte har så mycket att jämföra med ännu, vad tycker du? Jag menar, jag var ganska snabb på att ta till Upwork. Här är vi, här är de vi jobbar med. Du får administrera dem. Har du några tankar om det?
Oliver: Du har förstört mig, Jan. Du har verkligen öppnat mina ögon. När man tar det ut i världen och säger att vi kan göra det här bättre och bättre.
Caroline: Det är bra på sitt sätt också.
Oliver: Det är en positiv sak, och jag håller med. Definitivt.
Jan: Man måste bara våga prova.
Oliver: Man måste våga prova och vara redo att misslyckas. Men om det inte funkar, kan man testa att outsourca något annat område. Så ja, jag håller med. Jag har också försökt träna mig i detta med Naval och annat, så jag är på samma spår. Men det tar tid att utvecklas. Som när du hade problem med Gmail-kontot förra veckan, Jan, och du hoppade på ett möte med någon från Upwork i Sydafrika. Han berättade om hur han hade hjälpt en högt uppsatt Microsoft-chef med sina högtalare.
Jan: Det var helt fantastiskt. Att en Microsoft-vice president satt hemma och hade problem med en överbelastad dator.
Caroline: Det visar hur globalt sammanlänkade vi är. Det var verkligen imponerande.
Jan: Han berättade det medan vi försökte lösa ditt Gmail-konto för 15 dollar. Istället för att sitta där och klura på hur vi skulle lösa mail-migreringen, föreslog han enkelt att installera Outlook och överföra mejlen mellan dina Google-konton. Jag hade kämpat i timmar med det tidigare och inte hittat någon lösning. Så självklart när han sa det. Han hade en bra idé, men han kunde inte utnyttja den fullt ut.
Caroline: Det är därför man behöver anställda som kan göra det han kan.
Oliver: Eller podcaster och media. Det finns möjligheter om vi försöker tänka kreativt för att utnyttja hävstång och andra mentala modeller.
Jan: Det är precis vad Charlie Munger säger. Han och Warren Buffett har använt mentala modeller som fungerar i alla områden. Att samla på sig dessa modeller är nyckeln. Ibland kan jag publicera en mental modell i sociala medier och det är fantastiskt. Men det är inte alltid uppenbart för andra. Det kan vara enkla idéer som vaknar till liv mitt i natten, som när man oroar sig för höga fondavgifter. En video om det kan få miljoner visningar. Vad säger du, Caspian?
Caspian: Det vi har pratat om länge är att om man tar in en idé i en ICA-butik skulle det ta två veckor att omstrukturera hela butiken för att göra den optimal. Det handlar om att se potentialen till utveckling som sträcker sig långt utanför ens egna ramar.
Caroline: Hävstång på universitet
Caroline: Då får jag starta eget och lösa problemet själv.
Oliver: Det är lite oplanerade problem, alltså. Vi har något som fungerar hyfsat bra och vi kan alla ta våra semesterveckor. Livet fungerar och alla är hyfsat nöjda på jobbet.
Caspian: Precis. Jag hade tre jobb innan jag började frilansa igen. Det var fruktansvärt. Jag passar verkligen inte som anställd. När jag kom in och föreslog förbättringar, som att omforma hemsidan eller kritisera något, så säger UX-chefen ”Bra idé! Jag lägger till det på min att göra-lista.” Sedan händer ingenting. Det var så det fungerade. Det var fruktansvärt.
Caroline: Jag tror att många inte är vana vid det, att tänka i termer av hävstång. Jag jobbade på Lunds universitet där jag arbetade med forskare som var världsledande inom sina områden. Jag föreslog att vi skulle förbättra hemsidan och marknadsföra mer för att locka till oss doktorer som hade egna stipendier och ville publicera under 2-3 år.
Men de var skeptiska och sa att vi inte skulle klara av att hantera alla ansökningarna. Jag menade att vi bara skulle välja de bästa och det skulle lösa sig. Men jag tror att de inte var vana vid att tänka på hur vi skulle hantera en stor mängd intresserade kandidater som finansierade sina egna löner.
Mer hävstång = mer du
Jan: Det handlar mycket om hävstång. Han har många exempel på hur hävstång förstärker ditt omdöme. Pengar är inte lösningen, det är bara en förstärkare, en hävstång. Moa sa det också, mer pengar förstärker dig. Men jag tror att man får tillgång till den hävstång man förstår och behärskar, för hävstång kan också gå fel.
Caroline: Det är intressant. Vad menar du med ”man får tillgång till den hävstång man behärskar i tanken”?
Jan: Jag menar så här: Om jag försökte skaffa kapital till ett företag, tror jag att jag skulle få in mycket mer pengar än en 20-åring från skolan. Jag har själv varit investerare, jag har kontaktnätet och jag vet hur man navigerar och presenterar. Jag behärskar spelet och det ger resultat, speciellt i idébaserade områden. Om idén inte får kapital, då är den inte tillräckligt bra, så enkelt är det. När man visar att man kan hantera en viss hävstång, då öppnar det dörrar.
Caspian: Det är en unik förmåga du har.
Jan: Glöm mig.
Caspian: Det är ett bra exempel på en unik förmåga snarare än en hävstång. Du har dina kontakter, din förmåga att presentera. Det är de hävstänger du behärskar väl.
Hellre äga 1% av Shell än 100% av en bensinmack
Jan: Okej, jag förstår. Tillbaka till ritbordet. Ska vi avsluta? Har du något sista att tillägga, Caspian?
Caspian: Jag gillar konceptet build or buy equity in a business eller att hellre äga 1 % i Shell än 100 % i en bensinmack som du säger. Jag tycker mycket om det eftersom det ger möjlighet till hävstång på kapital till sin fulla potential.
Jan: Det handlar ju om hävstång igen. När jag arbetar på jobbet, bygger jag samtidigt ett värde och får hävstång på min tid. Jag får betalt både i lön och i värdet jag skapar. Så det är väl egentligen vad han säger, att bygga istället för att sälja ger asymmetri och hävstång. Att sälja något för 10 kr kräver många transaktioner, medan att sälja för 100 000 kr ger en stor skillnad. Det handlar alltså om hävstång igen.
Caspian: Absolut.
Dagens konfliktlinje: De med hävstång vs de utan
Jan: Men vet du vad? För att summera sa han något så här, låt mig se om jag kan hitta det. Han sa, och jag citerar på engelska,
Forget rich versus poor, white collar versus blue collar; it’s now leverage versus unleverage.
Naval Ravikant
Glöm rika mot fattiga, glöm tjänstemän mot arbetare. Den nya kontrasten är mellan de som har hävstång och de som inte har det.
Caroline: Handlar detta om att skapa förmögenhet och att spela pengaspelet?
Jan: Precis, eller att hantera pengar.
Caspian: Det finns en intressant trend som har funnits ett tag inom indie hackers-communityt. Det handlar om folk som ensamma bygger digitala produkter. De använder sina programmeringskunskaper för att skapa företag eller produkter som de sedan kan sälja många gånger om.
Produktionskostnaden per ny kund går mot noll. Det är mycket mer lönsamt än att arbeta på stora företag som Facebook eller Netflix. Allt fler säger upp sig för att starta egna projekt som indie hackers.
Jag har en svensk bekant som utvecklade en AI-tjänst efter att ha blivit uppsagd från sitt jobb med bra lön. Nu tjänar han mer per månad än sin tidigare årsinkomst, bara genom att ha skapat en digital produkt och varit först på marknaden. Det handlar verkligen om hävstången här.
Jan: Men det är också viktigt att vara medveten om att det inte är enkelt. Risken är betydande.
Caspian: Absolut, det är vad han får betalt för.
Jan: Ja, precis. Det handlar om risk.
Caspian: Den riskjusterade avkastningen.
Enklaste formen av hävstång är att investera
Jan: För att sätta det i perspektiv till vad vi brukar prata om: den enklaste formen av hävstång som de flesta använder är att spara och investera pengar. Genom att investera får du en avkastning på dina pengar som inte är beroende av din tid. Ändå är det bara cirka halva befolkningen som investerar pengar utanför pensionen.
Caspian: Och det är kopplat till hur mycket du tjänar…
Jan: Det är kopplat till din inkomst, så det finns en begränsning. Det tar också tid. Det du betalar är att du inte behöver lägga ner tid, ha särskild kompetens eller ett speciellt intresse. Men du betalar med tiden. Det är där jag ser problemet. Jag har inte tid att investera. Det kan bli väldigt lönsamt, men risken är hög.
Jag tror det var Naval Ravikant eller någon annan som sa att vinnaren i spelet är den som fortsätter spela när det egentligen inte finns någon anledning att fortsätta spela. Man har redan vunnit, men man fortsätter ändå.
Caroline: Är det inte snarare förloraren?
Jan: Nej, jag uttryckte mig fel. Vinnaren eller mästaren i spelet är den som fortsätter spela även när det inte längre ger någon nytta av att fortsätta spela. Det vill säga att man spelar för spelandets skull.
Oliver: Det låter nytt för mig.
Mästaren i ett spel är den som förutsätter spela när marginalnyttan går mot noll
Caroline: Oliver håller med dig. Vad säger du?
Oliver: Min tanke är att enligt 80/20-regeln, om ni känner till den, så är det bara några få saker som genererar majoriteten av resultaten. Om man fokuserar på de 20 % som ger mest effektivitet i stora saker, får man 80 % av resultaten. Sedan bör man lägga ner den sista 20 % ansträngningen för att bli riktigt, riktigt bra och expert på det man gör. Jag håller med om det. Sen minns jag inte om det var Naval som sa det eller inte.
Jan: Det som fångade mitt intresse var att personen fortsätter spela för spelets skull. Jag tycker att det ger andra värden. Precis som Caroline sa, när vi sitter här och diskuterar. Ja, precis. Hur ska jag förklara det?
Oliver: Jag tänker så här: Det här är 360:e avsnittet. Enligt en Reddit-post, om du når 21 avsnitt så tillhör du topp 1 % av alla podcasts i världen. Ni har fortsatt spela och många andra som började podda samtidigt har fallit av längs vägen medan ni har fortsatt.
Sträva efter det som pengar inte kan köpa
Jan: Vi tycker att det är roligt och om någon frågar, om du hade sålt RikaTillsammans och inte fortsatt med podden, hade du fortfarande gjort det? Det är riktigt häftigt. Vi har inte ens börjat prata om det än, vilket jag trodde att vi skulle göra.
Han säger att pengar är ett relevant spel att spela eftersom det löser problem i den materiella världen och skapar möjligheter under en period. Men sedan betonar han att man också måste sträva efter det som pengar inte kan köpa: en frisk kropp, en god familj, fantastiska relationer och andra viktiga saker.
Caroline: Han sa ju precis det. Jag tror det var i Wealth-avsnittet om förmögenhet. Han säger det i slutet. Fast det är inte direkt det du letade efter.
Jan: Det var en annan tweetstorm, tror jag. Jag håller helt med om det. Ibland måste man sluta spela pengarspelet för att undvika olycka. Samtidigt spelar jag spelet för att det är roligt att spela, inte bara för att tjäna pengar eller tvärtom. Var det något mer som ni tog med er?
Caroline: Meditation kommer förstöra ditt liv. Han mediterar 60 minuter om dagen.
Oliver: Han rekommenderade i boken att köra 60 minuters meditation i 60 dagar för att till slut tröttna på de återkommande tankarna och upptäcka nya inre aspekter som gör att man vill förändra sitt liv.
Caroline: Jag har inte kört 60 minuter om dagen, men jag har testat att göra Julia Camerons ”Morning pages”, där man skriver tre sidor i ett kollegieblock varje morgon utan att censurera tankarna. Det var svårt i början, men efter ett tag insåg jag att jag ville göra förändringar i mitt liv.
Jag överraskades av tankar och känslor som kom fram inifrån, vilket fick mig att fundera på vem jag höll på att bli. Det var en ögonöppnare, men inte farligt. Man måste vara öppen för förändring när man börjar lyssna inåt, för livet är inte perfekt trots att man har anpassat sig till det.
Oliver: Jag tror han också citerar någon filosof som sa att majoriteten av människors problem uppstår för att de inte kan sitta tysta med sina egna tankar i 30 minuter. Det har fått mig att fundera mycket. Jag försöker bli bättre på det, men det är så lätt att ta upp mobilen direkt istället.
Att vara ensam med sina tankar kan vara skrämmande, men jag försöker lyssna mer på min egen inre röst när jag är ute och går. Jag försöker bearbeta tankarna mer, antingen genom att släppa dem om de inte passar mig eller genom att ta tag i dem och arbeta med dem. Jag tycker det är två rimliga alternativ.
Caspian: Meditation är inte för mig
Jan: Vad tycker du, Caspian?
Caspian: Nej, det här är den delen av Naval som känns mest Silicon Valley. Vi pratade om att åka ut i öknen och vara på Silen Retreat. Jag har provat, men det är för tråkigt.
Caroline: Jag har kört en annan form av meditation med anteckningar. Det var så kraftfullt, jag förstår inte hur det påverkade mig.
Caspian: För mig hände ingenting. Yuval Noah Harari säger att man bör meditera 3 timmar om dagen, 1,5 timme på morgonen.
Caroline: Ingen har tid för det. Kanske räcker det med 20 minuter då?
Caspian: Det är för tråkigt, jag vill inte det.
Jan: Det roliga var när du sa att du hade läst den två gånger. Jag hade helt missat det. Min hjärna var inte där.
Livet: en kombination av in- och utandning
Caroline: Nej, men det är precis så jag tänkte innan vi började här. Man dras till det som man redan känner till eller har en fallenhet för. Jag har inte mycket att säga om förmögenhet här, förutom idén om att leva enkelt och sparsamt. Det här med att meditera vid Medelhavet och
Tension is who you think you should be, relaxation is who you are.
Caspian: Jag håller verkligen inte med. Det gör mig faktiskt irriterad.
Caroline: Jag nämnde det inte för att göra dig irriterad.
Caspian: Jag förstår tanken att spänning indikerar när saker inte är enkla. Men det är också en del av en person. Jag menar inte att de är motstridiga. Många skulle må bra av att vara mer avslappnade och lyssna på sig själva när de är det. Men jag trivs faktiskt med att vara i kamp ibland. Det kan vara kul.
Jan: Min spontana tanke är att livet handlar om både upplevelsen av utmaning och avkoppling. Kamp behöver inte vara dåligt, det kan vara njutbart som träning. Det är jobbigt att träna, men jag kan ändå njuta av processen och känna stolthet efteråt. Som när man har träningsvärk eller känner smärta – ”enjoy it, you earned it”.
Oliver: Jag tolkar det på ett liknande sätt. Tänk på det som två cirklar i ett Venn-diagram. Det är lätt att vara i den del där utmaningarna överlappar med det man tycker är kul. Om du älskar att springa 50 kilometer i Transylvaniens berg och kämpa i sex timmar, även om det kanske inte är för alla, så kan det ändå ge avslappning både under och efter. Det är min tolkning av det. Man ska utmana sin komfortzon, men det ska också vara meningsfullt för en själv. Det handlar inte om att någon tvingar dig att springa.
Att vara som vatten i livet
Caroline: Jag måste bara säga det här. Om jag hamnade i rullstol skulle det vara traumatiskt. Man måste anpassa hela sitt hem, man kanske får sår på benen av att sitta för länge. Mitt ego skulle säga att läkarna sa att jag aldrig skulle kunna gå igen, men jag ska visa dem att jag kan. Om jag lyckas med det och kan gå igen, är det en seger.
Men om jag istället bara accepterade situationen skulle jag också kunna träna för att gå, fast på ett mer avslappnat sätt utan så mycket kamp. Jag skulle kunna fråga mig själv: Vad är bra med detta? Hur kan jag leva ett fullt liv trots det här? Det avslappnade tillståndet bryr sig inte om andras åsikter eller att jag borde kämpa mer. Det handlar bara om att nå lycka i det nuvarande tillståndet.
Jan: Metaforen med att vara som en flod är intressant. Att ligga på rygg och flyta med floden, att vara som vatten. Jag har känt att jag kan hämta mycket energi från rörelse och arbete. Det handlar om balans.
Caroline: Ja, exakt. Men det var något jag inte kunde identifiera mig med för flera år sedan. Jag vill vara som vatten, men det är inte något jag var då eller är nu. Jag försöker bli det för att när jag är avslappnad öppnas fler möjligheter. Då blir det lättare att undvika stress och att bara göra saker för att andra förväntar sig det.
Caspian: Det finns olika sätt att kämpa på.
Caroline: Precis. Även om man gillar det här citatet kan man ändå ha mål och sträva efter dem. Man kan till exempel vilja vara vältränad även om träning kan vara jobbigt.
Jan: Ja, det är en balansakt. Det handlar om att hitta det som fungerar för en själv. Vissa behöver kanske kämpa mer medan andra behöver slappna av mer.
Caspian: Det handlar också om att ha kontroll över sin situation.
Caroline: Jag tror att du har en poäng där.
Caspian: Det är viktigt att ha agens och inte bara acceptera omständigheterna. Det är det som är svårt med det citatet. Det kan tolkas på olika sätt. För det du säger håller jag med om. Man kan kämpa för att uppnå sina mål, oavsett om det är genom hårt arbete eller från ett mer avslappnat perspektiv.
Gör allvaret till lek, och leken till allvar
Jan: Jag tror att många gånger när vi kämpar, behöver vi lägga till lite avslappning, och när vi slappnar av behöver vi ibland lägga till lite spänning. Det handlar om balans. Ibland, när jag kämpar med nya saker, skulle jag må bättre av att ta ett steg tillbaka, få lite distans och komma ihåg att det fortfarande är en lek. Ibland känner jag att jag inte orkar mer, då säger jag till mig själv: ”Get your shit together.”
Caroline: Det handlar också om att slappna av, få perspektiv och fråga sig varför man valt att göra något. Även om det är utmanande kan man ändå få något positivt ur det.
Jan: Precis, när du har valt din riktning och satt igång, kan du se allvaret som lek och leken som allvar. Det är ungefär samma sak.
Caroline: Jag kopplade ihop det med hans tanke om att undersöka allt vi fått som ”förpackats snyggt” till oss, som religion eller andra livsåskådningar från föräldrarna. Det var något han nämnde i anslutning till citatet, även om jag inte riktigt minns varför. Men det spelar egentligen ingen roll.
Caspian: Vi har gått igenom det mesta jag ville ta upp.
Rikedom, hälsa och lycka – rätt saker, fel ordning
Oliver: Jag har också tänkt mycket på det du nämnde, Caroline, om den andra delen av boken om livet. Vi berörde det lite tidigare. Det finns ett citat översatt till svenska:
De tre stora områdena i livet är rikedom, hälsa och lycka. Vi jagar dem i den ordningen, men betydelsen är egentligen omvänd.
Jan: Säg det igen.
Oliver: De tre stora områdena i livet är rikedom, hälsa, lycka. Vi jagar dem i den ordningen, fast betydelsen är omvänd. När jag läste det kändes det bara så rätt. Det är som att vi börjar jakten på fel ände, prioriterar fel. Trots att man gör mycket bra kan man hamna snett om man inte tänker om och prioriterar lycka och hälsa först, istället för att bara jaga pengar.
Jan: Ja, titta bara på exempel som RikaTillsammans, som börjar med pengar och sedan, 15 år senare, börjar tänka på något annat än pengar.
Caspian: Har du gjort några ändringar i ditt liv baserat på det?
Oliver: Jag försöker vara mer aktiv och tänka på mina värderingar. Jag försöker inte längre sätta rikedom högst utan försöker verkligen uppskatta vardagen, vara glad och prioritera hälsa. Det här resonemanget är kopplat till Die with Zero, där hälsa är avgörande för att verkligen få ut något av sina pengar. Jag har inget konkret exempel just nu på förändringar jag gjort, men det är en process.
Caspian: Det är intressant att höra hur det påverkar dig i praktiken.
Caroline: För oss börjar det med pengar, sedan hälsa och sedan lycka. Kanske borde vi tänka om till lycka, hälsa, rikedom.
Du kommer aldrig bli rik för… (du är smart och någon kommer alltid erbjuda dig ett jobb)
Caroline: En god hälsa kan göra dig lycklig, eftersom lycka enligt honom också handlar om dina rutiner. Det fanns många små insikter på slutet.
Caspian: Har du några andra, Jan?
Jan: Massor. Men jag kan ta en som brukar provocera folk.
Du kommer aldrig att bli rik eftersom du är smart och någon kommer alltid erbjuda dig ett jobb som är precis tillräckligt bra.
Naval Ravikant
Caroline: Ja, det finns många exempel på det. Jag tänker på folk som var på väg att starta egna företag eller hade något på gång, och så dyker det upp någon som säger: ”Ska du inte komma och jobba hos oss på Google eller något? Det skulle se bra ut på släktträffen nästa år.”
Jan: Jag kan läsa det igen. ”Du kommer aldrig att bli rik eftersom du är smart och någon kommer alltid erbjuda dig ett jobb som är precis tillräckligt bra.”
Caspian: Det var precis därför jag slutade vara frilansare. Jag fick ett jobb som var precis tillräckligt bra första gången. Ja, det var dumt.
Caroline: Kände du att du ville ha mer trygghet, eller vad var det du sökte då?
Caspian: Jag tänkte att jag skulle få mer tid, eftersom jag hade sett frilanslivet som en livsstil och hoppats på mer tid och lite mer pengar. Det kändes stabilt och tryggt då. Jag hade också en flickvän som jag ville spendera mer tid med. Men det var inte rätt för mig att vara anställd i längden. Jag hade definitivt haft mer pengar idag om jag inte hade tagit det jobbet.
Vi letar efter varandra i mörkret
Jan: Och sen en avslutning som jag tyckte var nästan den finaste, den träffade mitt hjärta.
”The business world has many people playing zero-sum games and a few playing positive-sum games searching for each other in the crowd.”
Caroline: Jag skrattade inte så hårt som du kanske tror. Jag tyckte det var fint. ”Searching for each other in the crowd.” Jag tänkte nästan på ”searching for each other in the night”. Jag känner igen det här från något annat, och det var ingen romantisk komedi, utan det var fint.
Status och politik är ett nollsummespel
Jan: Ja, jag gillar den verkligen mycket. Den träffar verkligen mina värderingar. Avslutningsvis tycker jag det är väldigt spännande att vi aldrig diskuterade statusspelet.
Caroline: Det ville jag också, men jag hittade inte det när jag försökte återvända och leta efter det. Vi nämnde det i början av vår diskussion.
Caspian: Vad tänker du?
Jan: Jo, det jag gillade som han skrev i början är att människor spelar antingen pengaspel eller statusspel. De som har gett upp på att spela pengaspel, tror att förmögenhet inte är för dem, slutar med pengaspel och börjar spela statusspel.
Caroline: Jag förstår inte helt. Kan du förklara mer om du har mer att säga?
Jan: Jo, man får status genom att kritisera dem som spelar pengaspel. Så även om man säger ”jag är inte intresserad av pengar”, så har man ändå massor av åsikter om pengar och spenderar mycket tid på arbete tidigt på morgonen. Det visar att man faktiskt är ganska intresserad av pengar. Sen när det blir opopulärt att vara intresserad av pengar, då handlar det om att ta avstånd från det eller att framstå på ett visst sätt. Jag har en inbyggd motvilja mot nollsummespel.
Det är därför jag ogillar aktiva investeringar och politik. I politik är det enda sättet att avancera genom att angripa andra, vilket jag inte gillar. Jag föredrar samarbete där båda parter vinner, tillsammans med kunderna. Det är magiskt. Jag vill inte vara den som försöker bli partiledare genom att smutskasta andra kandidater.
Caroline: Det är förmodligen varför jag ogillar politik, för att det handlar om allianser och taktik istället för att arbeta metodiskt.
Överflödstänk istället för bristtänk
Jan: Det behöver inte handla om politik. Det kan gälla styrelsearbete i en ideell förening. Vad tycker du? Jag har inte helt greppat det här ännu. Jag får en känsla av att både politik och affärer ofta ses som nollsummespel, men jag föredrar tanken på överflöd, där ingen förlorar. Vad tänker ni? Eller är det en cliffhanger till nästa?
Caspian: Nej, jag tänker på ett citat: ”We’re busy with a management of lack rather than the distribution of abundance.”
Jan: Säg det igen, det var bra.
Caspian: ”We’re busy with a management of lack rather than the distribution of abundance.”
Jan: Det handlar om brist på pengar eller brist på kunskap om pengar, och att det formar ens synsätt. Det är därför jag träffar andra i vår community, även om det var ett tag sedan. En del pratar om giriga fastighetsägare utan att förstå spelreglerna, som att vissa subventionerar hyresgäster vid kostnadsökningar som överstiger hyreshöjningar.
Caspian: Vad säger du, Oliver?
Oliver: För mig handlar det mer om att välja mellan att bygga förmögenhet eller att spela statusspel, som Morgan Housel sa om att rikedom är att ha tillgångar som genererar pengar utan att man behöver arbeta. Det handlar om att välja vad man fokuserar på.
Jan: Han säger också att statusspel är ett nollsummespel där du måste dra ner andra för att klättra själv. Det är ett sämre spel än att skapa verklig förmögenhet, som är ett positivt spel där alla kan vinna.
Caroline: Jag förstår, det är svårt när statusspelen är så betydelsefulla. Vår tonåring upplever hur folk skaffar sig status på andras bekostnad, vilket vi alla har varit med om.
Jan: Det är mänskligt, men jag väljer att inte spela det spelet. Jag fokuserar på annat.
Caroline: Det är viktigt att lära sig av sådana situationer.
Jan: Tack till er alla för att ni kom och delade era perspektiv. Det har varit väldigt givande!
Caroline: Tack själv.
Jan: Stort tack till er som har lyssnat eller tittat, och ett särskilt tack till våra Patreons som stödjer oss utan sponsring, vilket gör sådana här långa avsnitt möjliga. Vi har olika nivåer på Patreon, så om du vill fortsätta att följa oss eller vara med i vår bokklubb finns det alternativ för det på Patreon.
Däremot blev jag helt såld på avsnittet om lycka och har plockat många guldkorn därifrån.
)