Du vet inte vad du pratar om skulle jag säga, som stort företag har man vissa direktiv hålla sig till, ett av dom är att motverka löneglidning och även fackliga krav.
1 gillning
Jag vet precis. Men jag förstår inte varför du tror att du måste låta det begränsa dig.
2 gillningar
Men så funkar det ju inte i verkligheten. Att sticka ut för mycket är verkligen ingen fördel, man gör sig inga vänner bland kollegorna på det viset. Det fick jag lära mig ganska snabbt. Att byta jobb är det enda man kan göra, och hoppas att det blir bättre nästa gång. Men som sagt, jag tror att det beror på brist på jobb som verkligen kräver höga kvalifikationer. Jag har faktiskt lämnat jobb eller uppdrag som egenföretagare där jag så småningom förstod att det inte finns nånting vettigt för mig att göra där. Desto mer spännande att de ändå är beredda att betala en hel del för sådana “skitjobb”. Det är jättekonstigt tycker jag.
Är man för bra för kollegorna på säg 3 jobb i rad är det nog dags att starta eget och kapitalisera på det.
1 gillning
Om du är så bra att det blir ett problem för kollegorna så är du nog på fel ställe. Å andra sidan är det inte kollegorna som sätter din lön.
1 gillning
Har gjorts försök med i andra länder.
Man sätter sin egen lön och ska motivera den för kollegorna. Kan man inte det så får man inte den lönen. Inte gått så bra. Tror de avslutade försöken.
1 gillning
Vad som inte funkar heller är styrelsen sätter CEOns lön varpå styrelsen lön baseras på CEOns… 
1 gillning
Är väl det som kallas “win-win situation”? 
Vad jobbar ni på för arbetsplatser där det är så?
Är det bara griniga gubbar i 5-60 årsåldern som börjat inse att de passerat bäst före?
Jag har helt annan bild i organisationen jag jobbar i, där ser alla upp till de som jobbar hårt och är källa för inspiration.
Jag med. Men det verkar vara många som låter jante styra deras lycka.
1 gillning
Här träffar du verkligen huvudet på spiken, åtminstone i mitt fall.
Jag har inget emot en hög lön, eller hög timtaxa i mitt fall, men jag föredrar lägre timtaxa före ett dåligt uppdrag som inte ger mig nånting. Och jag skulle nog hellre jobba mer eller mindre gratis än att inte jobba alls.
Idén är ju iofs inte dum. Problemet är att det det inte funkar i verkligheten, eftersom människor blandar in känslor i det hela, avundsjuka spelar också en stor roll såklart. Å andra sidan, när lönen sätts av chefen, så blir det oftast samma procentsats för alla, oavsett hur bra eller hur dåligt man har presterat. Cheferna har tyvärr oftast extremt dålig koll på vad man egentligen gör på jobbet. När jag var anställd konsult träffade jag min lönesättande chef typ en gång om året, dvs till löneförhandlingen. Det funkar inte heller.
Jag vet att det funkar såhär på många arbetsplatser. Jag har dock aldrig valt att stanna på en sådan. Varför slita när man inte får lön för sin prestation?
1 gillning
Det finns många svar på den frågan.
- Brist på alternativ. Man är glad för det man har.
- man jobbar inte bara för pengar utan för att man tycker det är roligt.
- bra kollegor eller annat som gör att man trivs
- etc
Lön är absolut inte det viktigaste. Jag skulle aldrig byta jobb bara för att få en bättre lön. Däremot så skulle jag kunna tänka mig att byta ner mig lönemässigt om jag får roligare eller mer utmanade arbetsuppgifter till exempel.
2 gillningar
Nej, men nu var det ju en hel del ”tyvärr” och ”dåliga chefer” som inte klarar av att sätta ”rätt lön” så jag tänkte att lönen ändå var lite viktig… 
1 gillning
Ja, jo, det är ju såklart roligare om man får rätt lön. Det är ju logiskt. Men du undrade varför man inte bara byter jobb och så försökte jag förklara. I slutändan byter man förmodligen ändå så småningom, eftersom man inte känner att man uppskattas för det man gör. Så är det ju.
1 gillning