Skulle tro att civ ing prioriterar att ha ett jobb och inkomst. Och går hellre ned i inkomst än är arbetslös. Dom tänker nog att dom kan byta jobb senare när konjunkturen repat sig.
Och civ ing kan för det mesta gå ned i löneanspråk.
1 gillning
10% + 15% = 25% lönesänkning. Med normal förväntad reallöneökning på 2% per år tar det 12+ år att hämta igen.
Nu har jag nog aldrig hört talas om någon civilingenjör som får 2% per år i 12 år utan att byta jobb inom företaget eller bli befordrad. Räcker ju med en befordran som ger 20-30% mer så är du tillbaka.
Men ja du har ju helt rätt, köpkraften har sänkts rejält på senaste tiden. Men om räntorna går ner så ökar köpkraften igen.
Beror på ålder, ökar mer i början men mindre senare, för genomsnittet av anställda. När du kommer över en viss ålder planar lönen ut, eller kan tom bli lägre. Sen finns det naturligtvis undantag, så höga chefer kan få väldigt mycket högre lön när de blir äldre (och får mer ansvar, erfarenhet, etc), men det är en superliten andel det gäller.
Sen tänkte jag på arbetsmarknaden i stort. Där är väl reallöneökningen ungefär 2% i snitt per år.
Nja, finns ju ingen sådan direkt koppling såvida du inte har (bostads)lån. Däremot kan det indirekt leda till lägre inflation, och därmed möjligtvis bättre reallöneökningar.
Bara 2% per år är fullständigt verklighetsfrånvänt.
1 gillning
Det finns säkert en och annan som inte alls lyckas kapitalisera på sin femåriga utbildning.
Men det är ju rätt meningslöst att kämpa sig igenom en sådan för att sen bara jäsa sig fram i arbetslivet…
2 gillningar
Ja exakt, för civilingenjörer snittar man absolut minst 5% ungefär i löneökning per år, läs artikel från Sveriges ingenjörer:
1 gillning
Kan inte uttala mig om de reella ökningarna för civilingenjörer i allmänhet men inom data är snittet i vart fall i ett huvudstadskontext betydligt högre vad jag sett.
För vem? För arbetsmarknaden i stort är det väl den nivån som gäller ungefär, över lång tid.
De senaste åren har det snarast varit 5-8% reallönesänkning i snitt, pga den höga inflationen.
Löntagarna har förlorat ca tio års reallöneökningar, se nedan.
Ja, men en nybakad civ ing som utvecklas, specialiserar sig och/eller börja leda andra kommer inte att behöva nöja sig med ”arbetsmarknaden i stort”.
Ja, i alla fall under en period, tills man börjar slå i tak i löneboxar och annat. Sen finns ju naturligtvis alltid mycket höga chefer som kan dra iväg ordentligt i lön, men det är en försvinnande liten andel.
För civilingenjörer som helhet så ligger ju lönepotterna i procent i samma nivå som för övriga på arbetsmarknaden. I de lönepotterna inkluderas även specialister och vanligtvis också chefer på lägre nivå. De flesta företag följer det så kallade ”märket” vad gäller lönepotten, som förhandlas fram centralt via Industriavtalet varje avtalsperiod. Sveriges Ingenjörer ingår för övrigt i de förhandlingarna.
Sen finns det viss lokal variation mellan olika förtag och yrkeskategorier.
Jobbyte är (åtminstone tidigt i karriären då kompetensen och lönen ofta ökar mest) vanligtvis det bästa sättet att kunna ta större lönemässiga kliv. Speciellt för yrken som ingenjörer. I alla fall tills du nått upp i en viss lönenivå och slår i taket i företagens lönebox för din roll.
2 gillningar
Men det är ju inte utbildningsberoende. Vad har dina överordnade sagt att du behöver utveckla för att bli befordrad och hur har det gått med att utveckla dessa färdigheter?
Ingenting. Du gör ett bra jobb, fortsätt med det du gör. Detta eller liknande uttalanden har jag hört alldeles för många gånger. Jag har aldrig någonsin erbjudits kurser, utbildningar eller liknande. Det blev alltid tvärnej. Det är därför jag säger att min bestämda känsla är att man helt enkelt inte vill ha mig till nån annat än det jag brukar göra. Tidigare har jag regelbundet bytt jobb när jag började inse att det inte är nån idé att försöka avancera. Sen har jag kommit på att man ju faktiskt kan vara sin egen chef. Som egenföretagare kan jag välja mina uppdrag och uppgifter och jag kan mycket enkelt säga upp ett kontrakt när jag hamnar i en slavliknande situation igen.
Det kan mycket väl vara utbildningsberoende. Jag insåg det aldrig själv, men en kollega sa nån gång till mig “de är nog rädda för dig, för du kan mycket mer än de själva”. Och det kan faktiskt ligga nåt i det. Jag har tyvärr varit rejält överkvalificerad till en del jobb jag haft, och mina överordnade har - åtminstone delvis - inte haft varken utbildning eller erfarenhet som varit i närheten av min egen. Det tog faktiskt flera år för mig att överhuvudtaget få ett jobb i Sverige efter att jag flyttat hit från Tyskland. Det hade säkert varit helt annorlunda om jag hade bott i en storstad, men ute på vischan är det svårare. Här är det helt andra kvalifikationer som räknas.
Det där med att hamna i slavliknande arbeten har du mycket rätt i speciellt inom IT världen jag befinner mig inom, resultatet är då att man byter jobb och hoppas i sin naivitet det ska vara bättre men ibland är det till och med sämre.
Att börja ett nytt jobb vet man aldrig hur det blir så att köra egen låda och välja sina uppdrag är nog bäst i slutändan så att man kan göra en snygg exit om det inte funkar
1 gillning
Jag håller med, jag själv slår i taket senaste åren jag bytt jobb och många har kommit med bud som ligger ett antal procentenheter under vad jag har nu, hur tänker dom där egentligen…
Det är lite lustigt i Sverige men det måste vara socialism och annat som ligger bakom att vi ligger så lågt lönemässigt mot omvärlden och att det är så svårt höja sin lön om man inte byter jobb, men då slår man redan lönetaket att det inte är lönt byta.
Det är inte heller rimligt då lönerna inte hängt med prisuppgången som varit på bostäder.
Svt hade ju en artikel igår om detta om lön och bostadspriser, det är inte liksom mening man ska behöva ha VD lön på 200tkr/mån brutto.
Problemet tror jag är att det egentligen inte finns tillräckligt med kvalificerat arbete. Det har ju liksom gått inflation på att alla ska ha hur många högskolepoäng som helst. Även för väldigt enkla jobb krävs numera inte sällan att man är minst högskoleingenjörer, helst civ-ing. Och sen får man uppgifter som motsvarar sånt som en ambitiös skolelev skulle klara av. Man får ju aldrig chansen att verkligen visa vad man kan, eller åtminstone vad man har lärt sig en gång i tiden. Jag undrar ibland om de som bestämmer, och som skriker efter civilingenjörer i platsannonserna, överhuvudtaget har en blekaste aning vad detta innebär.
Varför söker du inte jobb som matchar dina kvalifikationer då?
Så är det till viss del, åtminstone för den stora massan som inte lyckas landa prestigefyllda kneg direkt efter examen. Men om du tvingas ta ”ett jobb som en skolelev klarar” så lär du som überbegåvad och driven civilingenjör ganska snabbt kunna sticka ut och dominera. Är du på någorlunda rätt bolag så syns det och får effekt snabbt.
1 gillning
Var skriver jag att jag söker jobb under mina kvalifikationer? Har man nått lönetaket så är det svårt, då stannar man kvar hellre.
Rent krasst är det ju så att om du anser att du inte får den lön du är värd så….
Det finns inget lönetak för den som har rätt kvalifikationer.