Har varit på intervju nu och de ville inte prata lön, för pengarna ska inte vara drivande, men jag sa att det var viktigt för mig att veta ungefär var de ligger innan jag lämnar mötet. Då sa de någonstans mellan 45-50k, jag har 44k idag om jag förhandlar bort min övertid så det känns inte så intressant längre, trodde de skulle ligga mycket högre. Räknar jag med bonusar och extra pensionsinsättningar ligger jag runt 48k idag utan övertidsersättning.
Jag tänkte ändå fortsätta processen och försöka få 52k + 3k under uppdrag på rörliga delen, då kan det ändå vara intressant.
En annan sak som känns konstig är ju att många blir uppsagda nu, kanske egentligen ganska dålig tajming att byta jobb, speciellt när det bara skiljer några tusenlappar, hur tänker ni andra kring det?
Sen börjar jag störa mig på folk som säger att pengar inte ska vara drivande… nehe, men då kan ju ni ge en stor del av era löner till mig, det spelar väl ändå ingen roll då eller ?
Jo du har nog en poäng här, ligger nog helt Ok till, speciellt om jag förhandlar bort min övertidsersättning. Men jag är väldigt trött på att andra säger till mig att jag inte ska tänka på lönen. Den är helt enkelt viktig för mig, speciellt efter all inflation och de höga räntorna som är nu, har ju bolån också.
Är kanske då helt enkelt den enda personen i världen som bryr mig om att få en rättvis lön för mitt arbete, ingen annan bryr sig eller ser pengar som någon som helst drivkraft. Intressant att vi tänker så olika allihopa.
Märkligt, det brukar alltid vara tvärtom, det brukar vara arbetsgivaren som vill ha löneanspråk tidigt i processen. Gör de tvärtom så tyder det på att de vet om att de har ett rätt dåligt erbjudande. Taktiken som jag har lärt mig är att som arbetstagare är att förhala lönefrågan till så sent i processen som möjligt; målet är att inte vara den första som säger en siffra. Läs gärna Patrick McKenzies artikel om detta.
Jo förstår att man ska dra ut det så mycket som möjligt, men nu var det andra intervjun och kände inte att jag ville slösa mer tid, efter ett tag känns det fjantigt att inte veta alls vad de erbjuder, vill ju ha i alla fall en fingervisning mellan tummen och pekfingret.
Annars kan det ju bli en situation där man slösar flera veckor eller till och med månader på en anställningsprocess men är helt oense om hur mycket man är värd lönemässigt, båda förlorar ju i den situationen.
Hade jag varit student så hade jag ju stått med mössan i handen, men nu har jag ändå ett hyfsat jobb och kan bara tacka nej om de inte erbjuder något bra.
Nja, jag kommer ihåg när jag utexaminerades och mina klasskompisar valde jobb för att dom fick 100 kr mer i månaden för det.
Och när jag sa att jag kunde acceptera 1000 kr lägre lön bara jag fick flextid så tittade dom på mig som dom såg ett ufo.
Men det där ändrar sig med åren. Man blir äldre och konsumtionsutrymme är mindre viktigt. Som du noterat finns det även en del som slutar jobba i förtid och då acceptera 0 kr i lön.
Mja, det där med rättvis lön. Hur avgör du vad som är rättvist då?
Den lön du får, om den skall vara rättvis så skall den då motsvara det värde du levererar till din arbetsgivare. Vem tänker du kan avgöra det värdet?
Det finns bara en som kan avgöra det. Och det är din arbetsgivare.
Det är inget underskott på anställda som har för höga tankar om värdet av den egna insatsen.
På så vis gör du rätt som testar vad du får på andra ställen. Då får du så att säga en second opinion.
Sedan finns ju lite olika kvaliteer på olika arbetsplatser förutom lön. T ex olika karriärmöjligheter. Det finns även om du inte riktigt ser de idag.
Det låter ju bra, om pengar inte är viktigt för dem kan de ju ge dig vad du ber om.
Men på riktigt, det låter inte som en arbetsgivare som är särskilt vass i sitt erbjudande, om det nu är en roll som egentligen skulle motivera en högre lön.
Du kan ju fortsätta processen men vara supertydlig i din hållning att du anser att marknadsvärdet för dina tjänster är X. I värsta fall slösar du några timmar men får med dig lite erfarenhet. För rekryterande arbetsgivare är det dock obegripligt att man inte känner av läget innan man ödar tid.
För din information kan jag berätta att det är så här man gör när man har flera kandidater på gång, och vill ha kvar flera tills kontrakt är skrivet med den man är mest intresserad av. (Ifall det skulle skita sig).
Det företaget gör här ter sig synnerligen rationellt. Och Rewzen är inte förstahands-kandidaten).
Kan mycket väl vara så som du skriver. Skönt då att jag ändå sitter tryggt i båten även om de har någon bättre kandidat som kan tänka sig en lägre lön på ett konsultbolag i kommande lågkonjunktur.
Aa det var helt rätt prickat av dig. Ska fortsätta förhandlingen och intervjuerna dock med mål om 52k+3k rörligt och se om jag kan få det. Så häng kvar i tråden
Är övertygad om att de kan ge mig 52k i grundlön om de själva säger 45-50k. Men kanske tänker fel här?
Jag hade försökt höja rörliga delen och inte grundlönen. Du kan nämna att är du ute på uppdrag så har de marginalen att betala mer och är du inte ute på uppdrag blir fasta lönen som de vill ha den.
För din information kan jag berätta att sättet du uttrycker dig på indikerar att du tror att det bara finns ett vedertaget sätt att göra saker på…
Även om det absolut finns gott om ointelligenta arbetsgivare med inkompetenta rekryterare så är det ju fullkomligt värdelöst att diskutera med en kandidat som ligger helt fel i sina förväntningar. Och har man helt plötsligt, hux flux, en budget att höja budet med en relevant slant bara för att alla andra hoppar av, ja då kanske man skulle satt rätt lön från början.
Du är i början av din karriär och konjunkturen kommer att vända, jag skulle inte stå med resväskan för några tusenlappar.
Jag skulle tänka arbetsmiljö och utbildning i din sits, med erfarenheten kommer lönen.
Ja jag tror du har rätt här. Tar det lite lugnt och försöker få så mycket utbildning jag kan inom bolaget för att växa där jag är idag, men det här var en bra erfarenhet.
Konsulter verkar ändå inte tjäna något speciellt, så lämnar det bakom mig. Trodde helt ärligt att de hade det mycket bättre med tanke på risken de tar och den ökade pressen.
Det går inte att generalisera så. Starta eget och dubbla din lön. Eller jobba för ett mellanmjölkskonsultmäkleri och få same same som nån i industrin. Eller jobba för elit-konsult-allanballan och tjäna trippelt.
Jag tror dock du gör rätt i att fokusera på att hänga kvar lite där du är, lägg en plan för din egen utveckling och karriär och ta det lugnt och stegvis.
Du kan ju fortsatt hålla utkik och nätverka på Linkedin osv. Framöver när ett företag söker folk kan du slå en signal till rekryteraren och fråga ungefär vad lönen kan landa på om ni gillar varann arbgivare o arbtagare. Då vet du till nästa gång om det är en rekryteringsprocess värd att jaga. Samt du bygger upp en överblick kring vad lönerna brukar ligga på. Att förkasta teorin efter 2 företag sagt tex 45tkr är inte en full research. Nästa 2 företag kanske har en 60tkr tjänst.
Jag höll på att signa på ett nytt jobb på 37,5k/mån, en annan tjänst lades ut på annat ftg och jag ringde och fick höra 40-45k o mycket frihet i spännande bransch, fick det på 45k. Så att bara lyfta luren blev väldigt värdefullt.
Jobbslakten i techsektorn gör att unga talanger hellre lockas till traditionella storbolag än hypade startups. Men efter skenande inflation och räntehöjningar har löneanspråken sänkts rejält.
Globalt talar man om layoffs på över 262000 pers av IT-kategori. Mest i USA då. Här i Sverige har det varit en del också. Och så konkar en del företag, varvid IT-personal är arbetssökande.
”En annan intressant trend är att kandidaters ersättningsanspråk toppade någonstans i april 2023. Sedan dess har kandidaters löneanspråk kontinuerligt gått ner för varje månad. Om man har ett normalvärde över tid så låg vi i april 2023 3,5 procent över normalvärdet. Sen dess har det sjunkit och nu ligger vi 12 procent under normalvärdet. Det är en ganska drastisk nedgång”
Om jag tolkar rätt så skulle löneanspråken backat med ca 15 % på mindre än ett år. Det skulle vara ganska drastiskt.
Dock säger man att det ser ljusare ut på arbetsmarknaden. Och så nämns en åldersfixering där äldre erfarna har svårt att få jobb.
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Tror jag och många andra blivit lite trygghetsnarkomaner efter pandemin och krigen som pågår.
Ska bli intressant att se om det finns en stor riskaversion hos min generation eller om det mest gäller hur jag själv tänker.
Under pandemin så sa mitt företag inte upp några fastanställda alls utan de permitterades, när jag frågade på konsultföretaget under intervjun om någon fick gå under pandemin så sa de ”tyvärr fick många gå då”. Känns ju inte jättebra i magen om man ska starta familj eller så i framtiden.
Är nog så att många konsulter ligger ganska lågt i lön av de som hyrs ut längre tid till just industrin eller i alla fall jämnt lönemässigt men med mycket högre risk för att bli arbetslösa. Plus att framtidsutsikterna blir ju sämre för det är svårt att växa som konsult och ta riktigt bra positioner på stora bolag utan historiken i bolaget.
?
