Programmering är min absolut största hobby men det är ändå roligare och mer tillfredsställande att programmera på helt egna saker än att behöva anpassa sig till att få betalt för det (vilket begränsar friheten och kommer med krav även om du har eget, som jag har).
Såklart ska man försöka hitta ett jobb som är roligt, men i min mening är det strikt bättre att ha det som hobby än som jobb. (Givet att man inte behöver pengarna såklart.)
Du kan vara lugn. Sluta kommer du alltid att ”kunna” göra, inte bara kunna utan tvingas till det så småningom - så ingen brådska.
Det är här jag inte riktigt hänger med… Tär man på sitt sparkapital borde det bli mindre och mindre skatt med tiden vilket borde vara motsatsen till att den som jobbar längre betalar mer och mer skatt eftersom lönen ökar med åldern? Statens ökade inkomster från progressiva skatter (marginalskatter) bygger väl även på att befolkningen får ökade inkomster med tiden och ökande antal år i arbetslivet? Och ingår inte även sjukskrivna och bidragstagare i snittsvenssons skatt?
Mest undrar jag över hur samhället skulle klara produktion, utveckling, välfärd, ökad livslängd, utgifter och den allt mer åldrande befolkningen om fler och fler sparade ihop 10 miljoner fram till 40-50-årsåldern och sedan slutade jobba.
Det låter för mig för enkelt att om alla hade ett sparkapital på 10 miljoner skulle statens skatteintäkterna räcka att finansiera hela samhället, nu och i framtiden…
Intressant! Jag är helt tvärtom. Älskar att lösa problem på jobb, men svårt att få fram motivation för hobbyprojekt.
Denna diskussion har säkert förts tidigare, men att välja FIRE är enligt mig samma sak som att välja ett yrke.
Sverige skulle inte funka om alla gick mot FIRE. Men skulle heller inte funka om alla var läkare.
Jag har landat i en annan slutsats än du. Jag värdesätter investerande pengar. För mig förlorar inte pengarna sitt värde för att man sparar dom.
Jag skulle kunna skriva mycket om varför och peka på flera anledningar till varför jag landat i den slutsats jag gjort men kan begränsa det till en 
Jag har fått en bra ekonomiskt uppväxt på många sätt bl.a. värderings- och kunskapsmässigt och i absoluta tal för att nämna några exempel.
Att denna generositet från mina föräldrar ska stanna med mig tilltalar mig inte alls. Därför ser jag inte någon glädje med att spendera allt eller sluta arbeta eller satsa på die with zero. Jag vill se mina föräldrars generositet leva vidare i generationer.
Det enkla svaret är att det inte skulle fungera, men inte som man kanske tror för att det inte finns någon som jobbar, utan för att om ingen jobbar så skulle priserna på allt gå upp. Dina 10 miljoner kronor kan inte köpa någonting om ingen jobbar, och vad händer då - jo folk kommer att börja jobba igen. Sen når vi ett nytt jämnviktsläge mellan hur många som försörjer sig på arbete och hur många som försörjer sig på kapital.
Alla påståenden som börjar med “Om alla gjorde X” kan besvaras med att alla kommer inte att göra X, för innan vi ens når att en majoritet gör X så kommer X inte vara något folk kan eller vill göra.
Att låta pengar gå i arv tycker inte jag är samma sak som att “lägga på hög”, då har ju pengarna ett syfte och kommer spenderas, men inte nödvändigtvis av dig själv. Lägga på hög är för mig att man sparar av ren rutin men utan att veta varför eller vad de någonsin ska användas till.
Arv blir dock ofta ett bekvämt svepskäl på den frågan, men jag ser inget fel om man aktivt har bestämt sig för att man vill bygga en generationsförmögenhet.
Så kan man se det. Det var bara ett exempel.
Låt oss titta på ett annat scenario. Låt säga att jag blir 100% arbetsoförmögen. Kan låta drastiskt, eller väldigt osannolikt (eller ytterligare ett svepskäl?) men likväl har jag en nära familjemedlem som råkat ut för just det i ung ålder. Skulle samma olycka drabba mig eller ytterligare en person i min närhet vill jag inte att jag eller personen ska behöva bli 100% beroende av andras (familj, vänners, skattebetalarnas) generositet eller brist på generositet. Då skulle investerade/sparade pengar helt plötsligt få ett väldigt stort värde för mig (i syfte att användas följdakteligen).
Det är inte skrivet i sten vad mina pengar kommer att få för liv men för mig finns det ett extra inneboende värde i pengar som inte spenderas i onödan.
Att spara ihop en stor summa pengar för att klara sin försörjning när man inte längre kan/vill jobba är verklighet för många i andra länder där man inte har något pensionssystem.
I Sverige har vi ett system där vi är överens om att ta hand om alla, även de som inte är lika kapabla till att ta hand om sig själva.
Ett av skälen till att många svenskar inte har så mycket sparande ligger nog i att vi har ett system där resurserna fördelas lika mellan alla (i stor utsträckning).
Om ”alla” skulle ha 10 miljoner över en natt för att sedan leva på kapitalet skulle man behöva antingen höja skatterna på avkastning kapital rejält, eller drastiskt minska på alla offentliga utgifter rejält. Över en natt.
Över en längre tid däremot kommer samhället och politikerna anpassa sig till en ny verklighet. Det är så man har gjort i alla tider.
Mitt inspel handlade om att jag inte riktigt förstod hur de totala skatteintäkterna till samhället kan vara lika stora (dvs. leva på 10 mille på ISK vs. att jobba).
Utöver det jag skrev tidigare borde väl även de ytterligare runt 30% i avgifter som arbetsgivaren betalar in utöver lön förr eller senare bidrar till samhället när pension och andra ersättningar faller ut och spenderas eller sparas i Sverige. Men jag är varken ekonomi- eller skatteexpert så jag kan ju ha fel och då är ju inte heller välfärd och andra saker som samhället behöver framöver någon ekonomisk issue.
Vi ser redan problem i länder med en befolkning som är rik. Det som händer är att man måste importera arbetskraft för att upprätthålla levnadsstandarden.
Det får väl Sverige i allra högsta grad redan nu och sedan 70-talet.
Hur många är svenskar på en genomsnittlig byggarbetsplats idag? För att ta ett exempel.
Den generella svensken har väl sin förmögenhet i sitt boende?
Det har ju varit mantrat i alla tider, köp boende och amortera. Tror väldigt många är miljonärer ifall man räknar likvida tillgångar + värdet av bostad - lån, eller?
Njae, snittbostad på tre mille, belånad till hälften och två ägare… Antalet miljonärer är nog färre än vad vi på RT tror.
Medelpris villor stor-stockholm nära 7msek. 9000 objekt sålda till detta snitt senaste året. Ganska många miljonärer med din logik 
Den internationella definitionen på en dollarmiljonär är en HNWI = High Net Worth Individual.
I den summan är den primära bostaden exkluderad (oavsett hur mycket den är värd och/eller belånad). Man tittar enbart på lätt omsättningsbara tillgångar (det primära boendet är inte lätt att omsätta) såsom finansiella tillgångar, andra fastighetstillgångar samt övriga ägodelar med bestående eller ökande värde såsom guld, antikviteter, konst etcetera.
Man räknar inte heller annat skräp som dyra bilar som minskar i värde när man rullar ut från bilfirman. Möjligen kan samlarobjekt som t ex väl bevarade Ferraris som ägts av kändisar räknas in.
Så @angaudlinn har väldigt rätt i att antalet riktiga dollarmiljonärer i Sverige är försvinnande få.
Tillägg: det är skillnad på att vara rik på ett papper, något helt annat att ha cash som går att omsätta i någon form av värde.
Fler där ligger nog över 50%, fler där har lån på bilen, lån hos csn och säkert på nåt fritidsställe också.
Sedan är inte Stockholm så stort som stockholmarna tror. 
Nu pratade vi nog iofs sek och inte usd. Men oavsett är mycket ägande låst eller med ett ”inbillat” värde (som bilar).
Drog mig för att svara från mobilen (är på resa), men…
Om det minskar, så ja.
Generellt? Tveksamt. Arbetsstyrkan fylls ju på underifrån.
Hur då? Deras del betalas väl från hela dkatteinkomstdelen?
Lika bra som om alla blev överfakturerande konsulter.
Jmfr Kuwait som i praktiken har medborgarlön pga oljan.
p.s. Jag har alltså inte 10M på kontot, utan drog ett räkneexempel. Så ni slipper fundera över det. 
Vet inte om jag blev så mycket klokare… Speciellt inte det där med överbetalda konsulter och jämförelsen med en svinrik oljestat som låter “gästarbetare” mha (i det närmaste slavkontrakt) sköta det mesta som ingen annan vill eller orkar göra.
Så jag frågade ChatGPT och fick väl som jag tolkade det ungefär samma argument som jag själv kommit fram till.
Svenska löntagare bidrar ofta med mer skatt till staten ju längre de arbetar och ju högre lön de får. Det beror på att det svenska skattesystemet är progressivt och kombineras med olika skatter på konsumtion (som moms och punktskatter). Här är några nyckelfaktorer:
Progressiv inkomstskatt: Sveriges inkomstskatt är progressiv, vilket innebär att andelen av inkomsten som beskattas ökar när inkomsten stiger. Detta innebär att när en löntagare får en högre lön, betalar denne också en högre procentuell andel av inkomsten i skatt.
Kommunal och statlig inkomstskatt: Alla löntagare betalar kommunal inkomstskatt, men om inkomsten överskrider en viss gräns (cirka 613,900 SEK per år för 2023) tillkommer även statlig inkomstskatt på 20 %. Detta gör att löntagare med högre inkomster betalar en större andel av sin lön i skatt.
Sociala avgifter och arbetsgivaravgifter: Dessa avgifter betalas av arbetsgivaren men är kopplade till löntagarens lön och bidrar till statens inkomster. De är inte direkt progressiva, men eftersom de baseras på lön innebär en högre lön att mer pengar går till staten även här.
Moms och punktskatter: Konsumtion beskattas genom moms och specifika punktskatter på till exempel alkohol, tobak, energi och drivmedel. Med stigande inkomst tenderar konsumtionen också att öka, vilket ofta leder till att löntagare indirekt bidrar mer via dessa skatter.
Pension och skatteeffekter vid 66 år: För äldre löntagare kan skatten sänkas vid 66 år, men under arbetslivet ökar skatteintäkterna vanligtvis i takt med löneutvecklingen och konsumtionsmönstren.
Sammanfattningsvis innebär stigande lön och längre anställningstid oftast att löntagare betalar mer skatt totalt, både direkt via inkomstskatt och indirekt via konsumtionsskatter som moms och punktskatter.
Förutsatt att
kanske det finns en tanke med att vi i Sverige kan börja ta ut Tjp vid 55 år?
[ren spekulation från min sida]
Vad är det jag missar?
