Enligt 4 %-regeln räknas uttaget upp med inflation, men vilket inflationsmått som är mest relevant i ett FIRE-sammanhang har diskuterats tidigare (t.ex. KPI vs KPIF).
Jag har dock börjat fundera på om man i praktiken också borde ta hänsyn till samhällets reallöneutveckling.
Min tanke är inte att planera för livsstilsinflation, utan snarare att reflektera över relativ köpkraft över tid. KPIF väger samman många varor och tjänster (t.ex. elektronik, resor, frisör). Som FIRE-person – och särskilt med ökande ålder – kan konsumtionen tänkas förskjutas från varor mot mer arbetsintensiva tjänster (hantverkare, omsorg, service).
Om reallönerna stiger över tid är det rimligt att anta att priserna på sådana tjänster ökar snabbare än genomsnittet i KPIF. I så fall kan ett inflationsjusterat uttag enligt KPIF innebära att man gradvis tappar relativ levnadsstandard, även om köpkraften i strikt KPI-mening bevaras.
Samtidigt finns motargument, t.ex. att konsumtionen ofta minskar med åldern och att detta kan kompensera effekten.
Diskussionsfråga:
Bör man i ett FIRE-upplägg ta hänsyn till reallöneökningar och förändrad relativ prisutveckling – och i så fall hur?
Men ja, det är en rimlig iakttagelse. Det är därför pensionssystemet inte använder inflationsjusterad avkastning utan “inflation + reallöneökning”-justerade siffror, för att fånga in att konstant köpkraft inte är tillräckligt på lång sikt.
Jag säger nej, eftersom jag inte anser att relativ köpkraft över tid bör stå i fokus under FIRE. Har man sådana ambitioner så är det nog fat FIRE som gäller och då kvittar också reallöneökningarna för de är som dricksen man betalar under uteluncherna.
Bonusfundering för er som inte håller med: Alternativet är att man fastnar i att optimera för allt, och plötsligt når man riktålder utan att ha räknat klart. Grattis liksom.
Svårt att svara på. I grunden håller jag med om vad @angaudlinn säger men skulle nog formulera det så här istället.
Gå inte FIRE förrän du har tillräckligt med marginal för att frågan du tar upp inte blir aktuell. Fundera mer på vilken levnadsnivå du vill ha och se till att den är en bit under både 4% + KPIF och då även nivån du nämner.
Jag håller inte med. Reallöneökningar drivs på lång sikt i hög grad av ökad produktivitet, det vill säga att samhället producerar ett större värde per arbetad tidsenhet. Så reallöneökningar är (på lång sikt) neutralt vad gäller kostnaden för arbete.
Däremot sker förstås relativa prisförändringar mellan olika sorters värdeskapande. En ny innovation kan innebära att ett visst värdeskapande sker med kraftigt höjd produktivitet (exempelvis vad webben inneburit för fakturabetalningar), medan annat värdeskapande inte ser samma produktivitetsvinst. Och detta värdeskapande kommer då bli relativt dyrare.
Så, det viktiga är inte hur arbetsintensivt ett visst värdeskapande är, utan hur produktiviteten utvecklas vad gäller de man konsumerar.
Det kan absolut vara så att man som äldre är mer beroende av tjänster som under ens ålderdom ser en svag produktivitetsutveckling, och relativprishöjningar. Men det är en annan sak.
