För 20 år sedan hade du så låg lön att du inte slog (nämnvärt) i taket för pensionsgrundande inkomst, och fick då en prognos som utgick från att du skulle fortsätta ha den jämförelsevist låga lönen och således likt andra låginkomsttagare hamna i en situation där inkomstpensionen blir hög relativt din slutlön. Nu tjänar du mer och slår i taket, varför tjänstepensionen blivit långt viktigare (och anledningen till att vettiga avtal har kraftigt höjda avsättningar till tjänstepension när man går över brytgränsen)
3 gillningar
Men hjälp mig istället hur det kan bli bättre. Upplever det är svårt när feedbacken blir att det är enkelspårigt.
Ja, det är väl i stora drag det jag argumenterar för. Plus att jag säger “lösningen är sällan att dra ner” utan här är lösningen “öka din inkomst genom att jobba fler timmar eller till och med be om hjälp.” För en frisk person, t.ex. student, ungdom eller så passerar man denna nivån ganska snabbt. Vissa hoppar ju denna nivå helt.
Å andra sidan Jag har kommit i kontakt med en del människor här när jag hjälpte till lite inom Giving People, det vår då jag insåg att det inte handlar om att dra ner, bli mer ansvarig eller “skärpa sig”. På denna nivån behöver man hjälp av andra, inte att göra budget, men t.ex. att ha kontakt med myndigheter att överklaga beslut, att inte hamna mellan stolarna etc. Skulle gissa att fler är i detta lägret än de som är oansvariga.
Ja. 100%.
Ja, det blir ju egentligen tydligare om man ser på trappan som en progression och skiter i att sätta nummer på nivåerna. Det är liksom ett “stadium” jag tror man ska genom.
Absolut. Upplever mig bättre på det här nu än tidigare. Gör mer av det jag tycker är kul och försöker slappna av.
Haha, ja, jo, men det är ju ett avsnitt om boken där den ekonomiska aspekten av niåverna spelar roll. 
Tror det skulle bli urvattnat utan det, nu blir nästa avsnitt mer om perspektiven - nu är det ju tyvärr redan inspelat, men tror att framgent kommer jag relatera till det mer som en progression än specifika belopp.
Sedan kan jag ju också önska att ibland bli fintolkad - det är ju inte som att jag frågar någon: “Hallå, vilken nivå är du på?, Ok, vi är inte på samma nivå, då ska vi inte umgåas…” Jag bara påpekar en reflektion att det ter sig som att man - i alla fall i en storstad där det är möjligt - ter sig umgås enligt principen “lika barn leka bäst”, medvetet eller omedvetet.
Jag har t.ex. många gånger fascinerats över hur “lika” vi föräldrar är till barnen på skolan, i basketlaget eller liknande. Som Bosse påpekade också skiljer det sig förmodligen på en mindre ort.
5 gillningar
Ja, så är det ju. Det kommer inte bli jättestor skillnad förutom att jag i början av ett avsnitt kan säga att detta kan kännas tondövt för någon som är i en annan ekonomisk situation. Fick ju t.ex. en del skit för “Stealth Wealth”-avsnittet från många medan andra kände “Gud vad skönt” att du adresserar frågorna.
Samma sak för att skapa sammanhang. Hade ju en träff som så här i efterhand blev tydligt var för nivå 4 och nivå 5. Dag 2 kunde en deltagare säga autentiskt:
Gud vad skönt att vara i ett sammanhang där man kan säga. “Fy, fan vad det är jobbigt att vara rik!”
Lycka till att säga det i forumet eller något annat socialt sammanhang. Jag tänker mest att det handlar om att peka på att det kan finnas variationer baserat på progession. Egentligen är det ju inget annorlunda än om man är på gymmet.
Men jag kan ju tänka mig exakt samma uppror om man på ett gymforum skulle skrivit 
Bänkpress: sex nivåer av styrka
Nivå 1: 0 - 25 kg och felaktig teknik
Nivå 2: …
Nivå 3: …
Nivå 6: Platå-nivån där höja med 0.5 inte fungerar länge
5 gillningar
Förslag: familjemöte. ”Hörrni familjen, någon på nätet sade att vår för stora bostad var dekadent. Hur vill vi rätta till det?” 
Angående alla grejer:
Steg ett är att fatta att det är en möjlighet. Steg två är att vilja. Steg tre är att bestämma sig. Steg fyra är att göra.
Man kan ju välja att hoppa av var som helst där, för att man inte vill, för att familjen inte vill, för att man vill något annat mer, osv.
Men jag tycker det är bra om alla åtminstone får medvetenheten så de kan göra ett aktivt val. Det kan säkert trappan hjälpa till med när det gäller FIRE och annan downscaling.
För att få lite input till ett kommande uppföljningsavsnitt. så är det här några av punkterna jag tar med mig:
-
FIRE- och “använda pengarna”-perspektiven - trappan fungerar dåligt utifrån perspektivet att ta med hela förmögenheten om man t.ex. funderar på att göra en FIRE eller leva på kapitalet. Då kanske man ska begränsa det till tillgångar som är likvida eller har någon naturlig avkastning.
-
Progression snarare än absoluta tal - det är viktigare att se på det som den progressionen man gör snarare än specifika nivåer. Typ, t.ex. många går förbi en flagga som heter “meningslöshet / vad är poängen med mer pengar?” den tenderar inträffa runt nivå 3/4.
-
Skillnad på objektiv och emotionell nivå - siffrorna (framförallt nettoförmögenhet inkl. allt) kan ha en på en nivå, men mentalt kan man uppleve sig på en annan.
-
Förhållningssätt till illikvida tillgångar - det många kastar ljus på ovan ter sig vara t.ex. pension, boendet eller liknande. Men där är vi ju några som argumenterar för att de har ju ett värde (t.ex. att man inte behöver avsätta pengar till pension, sjukvård etc) även om vi inte känner eller uppskattar värdet. Man kan också som @axr tjatar om i många fall omvandla en illikvid tillgång till en likvid - typ: “sälj huset och flytta då!”
-
Det är fortfarande bara en modell - ja, den har sina begränsningar.
-
Stegen är för breda - men jag upplever inte att introducera fler steg skulle göra den bättre. Snarare handlar det om att det inte är en skarp gräns utan en fade mellan nivåerna. En 3+ och 4- har ju mycket gemensamt.
-
Handlar inte om att exkludera / värdera - tror det är viktigt att komma ihåg att en nivå inte är bättre än en annan, att det bara är olika.
Har jag missat något?
10 gillningar
Ping @carolinebolmeson
4 gillningar
Kanske inte går att få med här men lönen och hur stor del som är kvar när fasta utgifter är betalda påverkar ju även det hur man lever och inte endast mängd sparat kapital.
1 gillning
Jag hade aldrig kunnat gå FIRE om jag inte räknat med pensionspengarna. De ska definitivt med. Jag tycker sättet som beskrivs i Montecarlo-tråden är rätt sätt att få med pensionspengarna (schablon efter skatt).
Det var också först när jag började förstå tjänstepensionsinsättningarnas effekt på min networth som jag kunde börja jämföra löneväxla och inte löneväxla på ett rimligt sätt.
När jag förstod amorteringars effekt på min networth kunde jag på ett vettigt sätt jämföra att amortera, spara, investera.
De här sakerna var helt dunkla för mig innan. Förståelsen innebar fullständigt skifte i hur jag tittade framåt och bestämde vad jag skulle göra. För mig ledde förståelsen raka vägen till FIRE.
Många i FIRE-trådar här säger att de inte räknar med pensionerna och ibland inte ens bostaden. Jag tycker det är en stor miss som förskjuter FIRE och gör en onödigt otryggare.
Att förstå hur man ska värdera illikvida pengar i sin situation och hur man kan göra pengar likvida eller kompensera pengars illikviditet på olika sätt som sänker ens risk tycker jag är superviktigt. Det är inte något man ska räkna bort eller ignorera. De flesta svenskar har så stor del av sin ekonomi i illikvida medel att det är fullständigt livsförändrande att förstå dessa medel. Det var när det började skava för mig i vad som hände med min ekonomi efter att jag köpte min första bostad och jag började förstå det här som jag insåg möjligheten till FIRE för mig—och att jag redan nästam var där.
Relevanta trådar som resultat av detta tänk:
11 gillningar
Kanske bör det helt enkelt ritas som en exponentiell kurva snarare än stapeldiagram, med vertikala linjer på olika ställen i kurvan som visar ungefär var skiftena som diskuteras går.
4 gillningar
Ja, kan du / ni hjälpa mig att utveckla resonemanget?
En annan sak som sorterar in under det emotionella är kanske i vilken mån man känner sig ansvarig för familjen. Är man ensam om att ha det gott ställt eller förväntas man stötta fler, t.ex.
Jag och även någon mer här inne har nämnt att vi avstår framtida arv till förmån för syskon som har en sämre ekonomisk sits, t.ex. - och mitt beslut underlättades definitivt av vetskapen att mitt barn även kommer att få ett rejält arv från en annan del av sin släkt.
3 gillningar
Kanske inte. Om man levlar hur man tänker på inkomst och kapital så låter man annat driva än lönen: Nivåer för en sund hushållsekonomi | Hur långt strävar du efter att nå?
Personligen gillar jag ändå dessa formuleringar, framför siffror. Så just här är jag nog ändå på din hustrus sida, precis som JFB. 
Men det hindrar mig inte att förstå poängen och att det är jobbigt att få skit för avsnitt som man lägger ner arbete på och gör med goda intentioner.
Jag fick en skitbra kommentar som jag tog upp i början av mitt senaste tubavsnitt på ämnet att förstå hur mycket X kronor egentligen är. På ett nedre steg kan en miljon göra mycket nytta, men det förändrar ändå inte grundförutsättningarna. På ett högre trappsteg förändrar det inte heller grundförutsättningarna.
4 gillningar
Det är främst i de lägre nivåerna likviditeten är avgörande. Men även på de högre nivåerna är det ju viktigt att åtminstone någon del av förmögenheten är likvid.
Kan man tänka sig dubbla krav för att "uppgradera till nästa nivå?
T ex:
Nivå 1: Inget krav.
Nivå 2: Minst 100 000 i likvida tillgångar.
Nivå 3: Minst 1 000 000 varav minst 10% i likvida tillgångar.
Nivå 4: Minst 10 00 000 varav minst 10% i likvida tillgångar.
Nivå 5: Minst 100 000 000 varav minst 10% i likvida tillgångar.
Nivå 6: Minst 1 000 000 000 varav minst 10% i likvida tillgångar.
3 gillningar
Ingen dum idé utifrån svenska förutsättningar, men mer komplicerat såklart. Och sedan beror det ju iofs på hur Jan vill implementera detta. Det är ju inte som scoutmärken på klubbskjortan precis. 
1 gillning
Tid eller livscykelaspekten saknas om man bortser från pension i nettoförmögenhet.
Ett stort pensionskapital kan minska behovet av sparande och därmed frigöra kapital till andra behov.
(Sparande är uppskjuten konsumtion)
2 gillningar
Angående om man skall räkna per hushåll eller per person. Så är det ju så att två personer i ett hushåll självklart behöver mer pengar än en singelperson, men lika självklart (nästan) behövs inte dubbelt så mycket pengar. Själv skulle jag dela hushållets förmögenhet med roten ur antalet personer i hushållet. Men jag har inget underlag för att det är rätt storlek och jag inser att det är för tekniskt för att använda som en generell princip.
1 gillning
Hur likvida, dock? Bankkonto, kreditkort, annan kredit, värdepappersbelåning, räntepapper, aktiefonder?
Det är lite av en skala av likviditet ovan, och ju mer pengar man har totalt, ju mindre likvida kan man tillåta sig att förvara pengarna. På en viss nivå säger vi ju ofta att man kan köra allt aktiefonder och lösa kortsiktiga likviditeten med t ex kontokort—om man är OK med att de illikvida pengarna blir lite oönskat dyra ibland när man behöver omvandla dem till likvida (t ex att börsen just gick ner).
1 gillning
Vad menar du med att räkna in bostaden? Det ägda boendet räknas väl med genom att det inte finns någon hyra på utgiftssidan?
1 gillning
Det är pengar som går att göra likvida genom att sälja eller låna upp.
T ex kan man, som många gör, ”använda bostaden som bankomat”. När bostaden avkastar genom att priset går upp så tar man ut avkastningen i form av ökad belåning.
2 gillningar