Jag tycker det här tankesättet är vanligt i allmänhet och även hos Jan som många gånger använt detta som exempel i podden och nu till och med i avsnittet denna tråd handlar om kollat upp hur vanliga dessa svängingar är. Och missförstod nog dig där jag trodde du höll med om tänket.
Men precis som du säger tycker jag snarare utmaningen är att tänka bort dessa svängningar som riktiga pengar. Än att basera sin konsumtion på det.
Jag fastnade vid det faktum att vid en viss nivå av kapital blir månadssparande i praktiken relativt oviktigt, antar att detta är svårt för den sparsamma att acceptera när det väl kommer. Svårt att lära gammal hund att sitta…
En sak jag verkligen gillar med att vara på nivå 4.
Att inte behöva delta i “lönesamtals”-leken på jobbet.
Varje år har man något slags utvärdering där man alltid förväntas sitta med mössan i hand med förhoppning att få någon extra tiondel i lön. Och chefens jobb är att hitta på ursäkter till att hen inte kan höja lönen särskilt mycket. Men att det finns utrymme för förbättring och kanske nästa år…
Det leken kan man välja att inte bry sig om att delta i. Eftersom att resultatet av ölnerevisionen ändå inte spelar någon roll.
Jag tycker modellen är användbar utifrån att den visar att det är olika fokus i olika trappsteg. Sen kan det diffa lite. Jag är på nivå 3 men mina frågor hör mer till nivå 4, men för 5 - 10 år sedan hade jag inte samma funderingar och 5 - 10 år framåt i tiden har de nog skiftat igen.
Som mental bokföring känns det bra för mig att tänka att varje dag som jag inte rör mitt sparande så har det ökat med 0,01 %. I verkligheten förstår jag att det inte alltid är sant, men över tid och som en sporre för att hålla intresset för sparande igång.
När jag hade nått en bit in på nivå 3 så startade jag ett nytt ISK-konto för mitt månadssparande för att se hur lång tid det tar mig att månadsspara till en miljon. De andra kontona tickar på i bakgrunden. Återigen ett mentalt trick men det funkar för mig.
Sant. Men å andra sidan så måste man ha mycket mer marginal på sparandet eftersom större delen av ens utgifter på senare år, plus katastrofer typ långtidssjukdom etc, kommer från sparandet och sparandet kan gå upp och ner.
Jag vet inte riktigt hur svensk pension funkar, om det är “defined benefit” eller “defined contribution”, men min uppfattning är att det man får från pensionen är mycket mer robust mot marknadsfluktuationer än privata investeringar.
I tjänstepension så är defined benefit / förmånsbestämnd vanligen en stor del hos äldre, födda 1978 och tidigare.
Defined contribution / premiebestämd kommer alltså att dominera framöver för nya pensionärer.
Totalt innebär det en markant ökning av marknadsexponering jämfört med tidigare generationer då både PPM (som inte fanns förr) och premiebestämd är på börsen och/eller räntemarknaden.
Så jag skulle säga att framöver kommer nog svenska pensioner att vara så gott som lika marknadsexponerade som amerikaners.
Det var ju synd för den största vitsen med ett nationellt pensionssystem är väl att sprida risken så att den enskildes sparande inte är fullt marknadsexponerat.
Vill man ha marknadsexponering så kan man ju lika gärna spara själv…
Njäe, vitsen med pensionssystemet är att säkra framtida pensioner och då har ju börsen visat sig vara ett eminent sätt att göra det.
Förr var problemet att folk inte litade på att utlovade pensioner skulle köpa det man behövde så alla sparade privat också utöver systemet för att säkra inflationsskydd.
Jag tycker väl att det är en rätt bra balans i det moderna svenska systemet för de födda efter 1978
16% i inkomstpension som ökar med lönerna i Sverige
2% i PPM där folk själva placerar i fonder, aktier och räntor
4,5-6% i tjänstepension där 50% sätts i traditionell lösning (40-60% aktier) och man kan själv sätta 50% på börsen i fondlösning
Om/när man maxar ut avsättningen i inkomstpension och PPM vid runt 650 tusen kr/år så går 30% av det överskjutande beloppet in i tjänstepension
Håller med! Vi har ett fantastisk pensionssystem i Sverige för den som arbetar heltid och vitt. Tjänstepensionerna som är premiebestämda är oftast upphandlade till sjukt bara villkor och PPM fonderna lika så.
Jag gillar t.o.m. att i mitt kollektivavtal måste jag ha halva i traditionell garantiförvaltning. Bra riskspridning och den delen av tjp som kommer utbetalas livsvarigt.
Nivå 4 är ekonomiskt oberoende vilket jag tycker innebär absolut störst skillnad i ens liv då man kan skita i att jobba helt. Just lönerevisionen är väl kanske inte den stora grejen utan mer känslan att du mer fritt kan köra ditt eget race på arbetet om du känner för att jobba. Du kan välja jobb inom sådant du tycker är kul och kan strunta i om lönen är halvdålig. Du kan jobba deltid. Du kan ta dina egna vägar på jobbet som du tycker är kul även om det går lite stick i stäv med karriär eller vad chefen/företaget tycker.
Nivå fyra borde vara målet för alla, för vem vill inte ha ett sådant fritt liv? Det är som att ha varit slav som blivit en fri människa! Nivåerna över 4 känns rätt oväsentliga och knappast ens något man vill uppnå då det knappt ger någon förbättring i ens liv.