Det var den amerikanska senatorn och Harvardprofessorn Elisabeth Warren och hennes dotter Amelia Warren Tyagi som populariserade 50/30/20-regeln.
Tanken var att ge alla – oavsett inkomstnivå – en metod för att få kontroll över sin privatekonomi.
Modellen är enkel.
50 procent av din lön, efter skatt, ska gå till det du behöver. Hus, mat – kanske bil. Hit räknas amorteringar, hyresavgifter, bilavbetalningar, försäkringar. Om du spenderar mer än hälften av lönen på basala utgifter är det läge att se över din boendesituation eller om du kan minska kostnaderna för transporter, som att börja åka kollektivt eller cykla.
30 procent av lönen ska gå till det du vill ha. Nöjen, underhållning, resor, äta ute, shoppa. Om utgifterna är högre i dag bör du minska dem genom att exempelvis laga mer mat hemma, säga upp gymkort och onödiga streamingtjänster. Och omvänt: den som har snålat tidigare har kanske egentligen mer utrymme att unna sig, så länge de stora utgifterna är under kontroll.
20 procent av lönen ska gå till sparande och investeringar. Här kan man spara i fonder, aktier, ha privat personförsäkring eller kanske ett sparkonto för oförutsedda extrautgifter eller förlorad inkomst. För den som har höga – och dyra – skulder är det läge att prioritera avbetalningar, argumenterar Warren.
Spontant tycker jag att det låter vettigt, ett ganska stort sparande utan att det behöver gå ut över livskvalitén.Vad tycker ni om denna metod som har blivit populär i USA?
Tja, det beror ju alldeles på situation och inkomst det där. Jag kan själv nog inte lägga undan riktigt 20% av inkomsten. När ämnet ändå är uppe, vad är allmänt vedertaget när det gäller procent av sparande av inkomst? Man läser mycket om att man bör tex. spara 10% av inkomst, men avses då bruttolön eller nettolön?
Självklart har du rätt i att alla inte kan lägga undan så pass mycket.
10% är som du säger rekommendationen bland ekonomer och experter.
Men snittet bland forumsmedlemmarna tror jag ligger på 20-50%, vissa är väldigt extrema och sparar 70-80%.
Därav så är 20% väldigt rimligt i detta sammanhang.
Tycker nog denna känns rimlig, men är också svag för ”snygga” fördelningar.
Som @JFB skriver så skulle det ju vara intressant att se hur detta förhåller sig i relation till det svenska och amerikanska systemet med pensionsavsättningar och skatter.
Gjorde en överslagsräkning och hamnade på ungefär en 40/40/20 fördelning. Vissa kostnader är kanske svåra att fördela i kategorierna; är internet och mobil basala utgifter, är frisör och husdjur inte det och var räknar jag sparande/investering inför ev. framtida husköp? Om vi skulle ha en bil inte för resor till/från jobbet men till storhandling, utflykter och nöjen - vart räknas den då?
Tänker också att det basala ibland kanske har ett absolut maxbelopp - visst kan jag flytta till dyrare eller skaffa en bil istället för busskort men det sker kanske inte vid varje löneförhöjning - att gå mer på restaurang eller åka på en extra resa är kanske vanligare.
Jag kanske är en tråkig människa men jag tycker 30% för nöjen låter sjukt mycket.
Snittlönen ligger väl på ~33k, så ett par där båda arbetar heltid får ut 50k netto, d.v.s 15k på nöjen varenda månad!
Skulle säga att det är att börja i fel ände när man bestämmer att man måste spendera x% på vissa saker. Skiljer t.ex otroligt på vilka nöjen man har. En naturmänniska kommer nog spendera mindre på den fronten än en bilfantast.
Får man en högre lön måste man helt plötsligt införskaffa ett dyrare boende eller ytterligare bil?
Känns som en ypperlig regel för någon som springer i ekorrhjulet.
Håller med! 30% på det som räknas upp som “nöjen” känns snarast som en fantasi om man tänker på det som just “nöjen”. Beror så klart hur man ser det.
Bil är för många en slags nödvändighet där en FIN bil däremot till största delen kan sägas tillhöra nöjeskontot. Man kanske snarast tänker på nöjen som “allt som inte oundgängligen behövs” =Sommarstuga, barnens intressen, allt över falukorv/gröt på lågpris, all transport utöver fötter/buss/cykel, de flesta abonnemang, tidning, semesterresor, fika, NYA kläder, uppfräschning av hemmet, julfirande. Dvs säga saker som man i vissa stycken aktivt VÄLJER men man skulle kunna leva/existera utan de om de krisar.
Men oavsett det finns det en poäng att väldigt många av oss VÄLJER att lägga alldeles för mycket pengar på saker som vi egentligen inte uppskattar eller behöver. Där slentrian, lathet eller okunskap kanske kan vara förklaringen i vissa fall.
Jag brukar tänka att jag köper det jag vill ha men försöker köpa just det på mest prisvärda sätt. T ex storpack, extrapris eller begagnat.
Regeln är utformad för folk som sparar för lite, så personer som har för höga fasta utgifter och/eller spenderar för mycket på nöjen. Därför tänker jag att 50% för fasta & 30% för nöjen mer ska tänkas på som “maxgräns” och 20% för sparande ett målvärde eller en minimigräns. Jag kan ha fel men jag tror inte Warren nånstans har påstått att man ska öka sina utgifter om de är låga, utan snarare är fokus på att minska sina utgifter så man når upp till 20% sparande
I en svensk kontext brukar väl rekommendationen vara 10% av inkomst efter skatt? Som någon form av rekommenderad minisparande. Jag tror de flesta Svenskar inte ens sparar det.
Men på detta forumet vi nog långt ifrån representiva för Sveriges befolkning. T.ex. jag själv spenderar som en student trots hög inkomst. Sparar över 50% efter skatt.
Tack för svaret. Jag har också för mig att det är % efter skatt som avses här. Känns ändå inte helt självklart och tycker det är konstigt att man nästan aldrig nämner om man avser brutto eller netto då det blir en väsentlig skillnad…
En poäng med detta är väl att få lagom balans?
I den engelska varianten är termerna need, want, save.
Jag tycker att det låter väldigt rimligt att ha max 50% som riktmärke för nödvändiga utgifter. Tror att många idag tar på sig för dyra ”kostymer” i form av boende mm.
Och sen att man inte lägger mer än 30% på sånt som inte är nödvändigt är också ett rimligt riktmärke.
Sparandet om 20% låter tungt men fullt möjligt om inte nödvändighetsutgifterna är för stora.
Stora frågan är väl som flera varit inne på vad som ska räknas som nödvändigt och vad som ska räknas som mer ickenödvändiga utgifter.
Tar upp tråden då jag börjat kolla på ett nytt upplägg att prova kring vår budgetering:)
Hur skall man tänka kring respektive 50/30/20 %
Vilket konto skall man putta ut pengar till?
Amortering på Bolånet= Behöver eller spar?
Amortering på Billån= Behöver eller spar?
Spar till årlig semesterresa=Vill ha eller spar?
Investeringar på sitt hus, så som utbyggnad, altaner etc etc = Behöver, vill ha eller spar
Beroende hur man ser mina punkter ovan som, hur borde man portionera ut sina 20% spar?
5 % har jag läst går till pension, låter rimligt men dem andra 15%? Vi lägger ca 4 % idag på barnspar så dem andra 11 på buffert om inte ovan punkter ses som spar? ( Amortering huslån, Amortering Billån, investeringar på huset)
