Hej,
Vi har köpt en nyproducerad bostadrättslägenheter förra året i Stockholm och pga räntehöjningen och höjd avgifter, våran månadsbostad kostnaden hamnar på 42% av hushållen inkomsten. Eftersom det är våran första bostadsrätt, har vi 85% bolån så klart. Tänker att sälja den och flytta till en hyresrätt, men då kan jag förvänta mig en förlust på 10-12% enligt de andra lägenheter som såldes på samma hus.
Vad tänker ni? Bostadkostnaden på 42% av hushållens inkomst är hållbart i dessa svåra situationer?
Det beror på vad de andra 58% går till och om det räcker till vad du vill göra med ditt liv.
Det finns inte rätt eller fel, men om du går back varje månad så är situationen inte långsiktigt hållbar.
Förr eller senare får man ju slut på pengar att täcka underskottet med.
Räkna inte med räntesänkningar i signifikant omfattning de kommande åren. Det är inte sannolikt att ett prisfall på 10-15% återfås i närtid heller. Det handlar om flera år innan det är realistiskt.
Jag förstår att det är utmanande, men frågan är var ni vill stå i framtiden.
I vårt boende går i princip 50% av min och sambons lön till nödvändigheter, där boende är klar majoritet och annars mat/förbrukningsvaror, resterande 50% går till skoj och sparande. Vi köpte bostadsrätt för ett år sedan, och jag fick sälja i princip allt mitt sparande för att kunna komma ned till 70% belåning (ville verkligen undslippa 2% amorteringskrav). En identisk bostadsrätt i samma trappuppgång såldes för nästan 20% lägre än vad vi köpte för, för någon månad sedan.
Är det rimligt? Jag tycker inte det, men vi tillsammans har valt att ha en högre levnadsstandard och en relativt dyr bostadsrätt så jag kan acceptera att det kostar oss ett större sparande. Det vi har “förlorat” i pengar, har vi vunnit i mående.
Jag lägger 50+% på min hyresrätt, el och försäkring. Inget jag rekommenderar, men jag har få val som låginkomsttagare.
Mycket hänger nog på om ni känner att ni måste vända på varje krona för att få vardagsekonomin att gå ihop. Då kanske en billigare hyresrätt är bättre.
Om inte, så kanske ni kan bo kvar? Med amortering så sänks månadskostnaden varefter, motsatsen till att hyra.
Det är upp till er själva att avgöra, frågan är hållbart ur vilket perspektiv? Ni får ju ekonomin att gå runt, så på det sättet är det ju såklart hållbart.
Sen, personligen, så hade jag försökt att undvika att sätta vårt hushåll i den situation där en så stor andel av inkomsten går till boende. Idag går ca. 14% av disponibel inkomst till boendekostnader. Finns utrymme att öka detta, dock skulle jag inte vilja se det gå till nivåer >40%.
Skulle säga att de beror på hur viktig bostaden är… Hur mycke man är villig på att betala för sitt boende…
När jag flyttade till hus så va bara ränte kostnaden över 50% av netto lönen… Sen kom amortering samt boende kostnader till… Jag tyckte de va värt dom pengarna att bo i eget hus då…
Me andra ord så är de olika hur mycke man är villig att lägga på sitt boende…
Idag verkar ju inte något bostadsområde vara besparat, men tänker ändå att vissa områden är bättre/tryggare att bo i än andra i just Stockholm. Har du barn hade jag prioriterat bra boende framför mycket annat, så länge man inte går i back.
En viktig fråga här borde vara hur gamla ni är. Om ni är relativt unga och ligger nära ingångslön så är det här i min värld inget märkligt. Det ser ofta ut så i den fasen i livet. Amortering ingår också i det ni betalar och det är ingen regelrätt utgift. Om vi sedan tänker framåt så kommer bostadens andel av kostnaderna av allt att döma att sjunka. I så fall är allt under kontroll, som jag ser det.
Ja runt 50% får man nog räkna med idag om man är relativt ny på marknaden med stora lån. Väldigt trist såklart och det är väl sunt att ställa sig frågan vad alternativet är och om det är värt det.
Lägger själv ca 40% på ränta och amortering sen kommer ju driften också så ligger säkert på mer än 50% om man inkluderar det. Men att sälja nu är inte ett alternativ då vi inte får igen pengarna och någon hyresrätt vill vi inte ha.
Är inte en del av dessa 42% sparande?
I så fall är ju inte det en kostnad. Förvisso tvångssparande men fortfarande inte en kostnad.
Dock inget som du just nu kan konsumera för.
Så du har en konsumtionsutrymme som är 58%.
Och då är frågan om det räcker. Just nu.
Dels så amorterar ni och skulden minskar. Dels så lär räntorna falla inom ett år eller så. Ekonomierna börjar redan krokna av de höga räntorna.
PPI indikerar negativ inflation snart i många länder.
CB kommer då inte kunna (och inte behöva) upprätthålla de höga räntorna.
Om jag var i era kläder skulle jag fundera är om boendet är bra. Och hur länge jag kan härda ut. Är boendet bra så är det definitivt värt att försöka härda ut. Då vill man bo där länge.
För mig skulle det inte kännas hållbart. Om det är vad en nyproducerad bostadsrättslägenhet kostar i Stockholm får man själv avgöra om det är hållbart eller om man behöver bo på ett annat sätt.
Smaksak skulle jag säga. Jag tycker absolut inte att det är hållbart, därför har jag bland annat amorterat av en stor summa med egna besparingar så att jag ligger på en 25 procentig lånegrad. Hade du frågat min sambo däremot så hade hon sagt att det är OK. Hon vill bo så fint och bra som möjligt och det gör inget om det kostar skjortan.
Extremt individuellt, som tidigare sagts.
Jag hade ett pampigt boende som slök 70% av nettoinkomsterna.
Men ett flådigt hus var det som spelade roll då.
I yngre år gick typ 98% av inkomsterna till bilen och det intresset och periodvis så går 40% till mat/tillskott och träning.
För mig som är periodisk och extrem, så är det “lätt värt det” eller “absolut inte värt det”. Beroende på vad annat som kan tänkas komma att locka och givetvis även hur ens förutsättningar förändras.
Men numera är det nog inte ovanligt att boendet utgör 40% av hushållets inkomster.
Sen kan man sätta det i perspektiv med vad man skulle betala i andra länder i stora städer. 42% är ju tråkigt men inget konstigt skulle jag säga. Ni har ju fortfarande 58% kvar till andra saker.
Tänk på att många på detta forumet har bott i sina hus/lägenheter i MÅNGA ÅR. Har du bott i ditt hus/lägenhet i säg +15 år = inga lån kvar. Sen är bostad som tidigare skrivits inte en investering utan något man köper för man vill bo i.
Men förstår till 100%, vi sitter i en dålig sits själva men vi får rida ut den värsta stormen. Vi ska sälja framöver också, kommer nog “gå back” men som sagt boende ser jag inte som en investering.
Allt beror väl på hur mycket era 58% motsvarar i kronor? Man handlar för kronor och ören inte procent.
Era 58% kanske är mycket mer värt än någon annans tex 75%.
Har ni pengar över till mat, kläder och nöjen så är mitt råd att avvakta och sitta lugnt i båten.
Det beror väl på. Jag antar eftersom det är nyproducerad bostadsrätt och Stockholm i samma mening att 58% fortfarande är en rätt bra summa i kronor. Det är en väldigt skillnad rent praktiskt mellan 58% av 100kkr eller 30kkr brutto. Förr eller senare kommer både räntan gå ner, lönerna upp och bostadspriserna gå upp. Vill ni bo där ni gör nu och klarar det ekonomiskt så varför flytta?
