Vore det helt galet eller någorlunda rimligt att slå till på en hyreslägenhet på 58 kvm som kostar 7800 kr i månaden, plus el och kostnad för varmvatten?
Viss kostnad för garage tillkommer. Lägenheten har hög standard och ligger i ett ganska nytt hus. Min inkomst efter skatt brukar ligga på c:a 20 000 kr och jag har ganska mycket pengar i buffert på konton och i fonder.
Jag vill i nuläget inte köpa någonting, men det är inte omöjligt att jag gör så lite längre fram i tiden.
Men är högre livskvalitet tillräcklig anledning för att gå från en billig till en dyr hyreslägenhet?
Ska sägas att jag har bott väldigt länge i en mycket liten och billig hyreslägenhet med låg standard, som gjort att jag kunnat spara en hel del under många år.
Är alltså van vid att kunna spara flera tusen i månaden, men om jag tackar ja till nämnda lägenheten blir det inte så mycket mer sparande fram över. Jag är 46 år kan jag också säga.
Vi bor ju en stor del av livet, kan man säga, och personligen tycker jag att det är en prioriterad kostnad. Ett bra boende är för mig ett vettigt ställe att lägga pengar på.
Sitter i bilen gör vi inte så mycket egentligen och därför spelar typ av bil mindre roll om man nu måste prioritera.
Om man ska ha pengar i boendet eller på börsen är svårt att värdera men boendet är oftast belånat och då får du hävstång på de pengar som du själv har satt in där.
Har du placeringar som ökar ditt kassaflöde även om du flyttar till dyrare boende så är det nog ok.
Boendet är en av de sakerna jag prioriterar mest i livet. Min regel är att det får kosta upp emot 40% av min nettolön. Jg är en person som tycker om att vara vara hemma när jag inte jobbat och det är viktigt att jag trivs och jag vill ha hög standard i mitt boende.
Riktlinjen brukar vara inte mer än 30% av lönen för boende. Om det är 30% av nettolönen eller brutto har jag aldrig förstått. Inte heller vad som ingår. El, vatten, värme, hemförsäkring TV avgift, internet?
I vilket fall som helst ligger du över den gränsen. Tyvärr är det så att den magiska 30% gränsen sattes nån gång på 70/80 talet tror jag, och idag är det knappast möjligt för många beroende på var man bor att hitta ett drägligt boende för den slanten idag.
Att använda hävstång som ett argument för att belåna sitt boende är ett dåligt argument tycker jag. Det kan ju gå ned också, Ja hade nog bott kvar i den gamla lägenheten, om man är singel. Annars är ju det bösta ekonomiska beslut man kan ta att bli sambo, men där är du nu inte just nu i livet,
Jag brukar ha som regel (taget från Dave Ramsey) att boendet inte får kosta mer än 20-25 % av ens nettolön. Det som ingår i boende, i mina ögon, är:
Ränta, amortering, hyra, försäkring, drift (el och VA).
Att täcka dessa betyder att man har tak över huvudet, att man är varm och att man är aningen skyddad mot skador och olyckor.
I ditt fall med den nya lägenheten så är 7800 + 500 (el och vatten) + 120 (försäkring, kan inte vara mkt mer än så?) = 8420 kr/mån. 8420/20000 (nettolön) = 42 % av din nettolön går till boendet.
Jag tycker detta är en ganska mycket av ens nettolön som går till boendet men samtidigt så vet jag att man inte kommer så mycket billigare undan när det kommer till boendekostnader. Både priserna och hyrorna är höga idag. Samtidigt är det en hyresrätt vi talar om och då har man råd att gå över gränsen för vad boendet får kosta.
Det är en smaksak och man får känna efter själv.
Hoppas detta hjälpte lite grann
Jag lägger nu ca 30% av min nettoinkomst på en hyresrättstrea. Det är på nåt sätt en ren lyxkonsumtion som jag är väldigt okej med och valde att göra i stället för att bo mindre och litet sunkigare som jag gjorde när jag var yngre.
När jag flyttade till området så låg jag på 40% av inkomsten i hyra för en tvåa och det var inte extremt betungande som ensamstående vad jag minns. Men då hade jag heller ingen bil.
Extra rum, nära till jobbet, tvättmaskin ingår etc. Det är definitivt värt pengar varje månad. Frågan är hur mycket.
Till saken hör att jag aldrig skulle kunna/vilja köpa motsvarande boende då det nog skulle kosta runt 7 miljoner. Det skulle rent av bli dyrare att köpa beroende på hur man räknar med alternativ och kapitalkostnader. Så av det skälet möjliggör hyrandet faktiskt ett bättre boende än r ex en BR skulle erbjuda mig.
Det gäller att sortera upp fördelarna och nackdelarna med att flytta till den dyrare lgn:n och se vad som väger tyngst för just dig. Allt är inte heller pengar.
Det fina med hyreslägenhet är att man inte är låst, man kan på tre månader komma ur om man så önskar. Att lägga 40% av nettolönen på boendet är mycket pengar, framförallt då du inte kommer kunna spara och investera längre (så som jag förstår det) Det är kanske det som jag tycker sticker ut lite, då det är så att ett kontinuerligt och långsiktigt sparande är det bästa metoden att ackumulera pengar. Men du kanske redan är i “mål” med ditt sparande/investeringar?
Jag hade bara räknat ut mellanskillnaden mellan nuvarande lägenhet och potentiell lägenhet.
Säg att det skiljer 2 000 kr/månaden så blir det 24 000 kr per år. Sen hade jag jämnfört extra kostnaden mot annat i samma prisklass, ex 1 vecka i Thailand , sparande eller ny hemelektronik osv.
Om du fortfarande tycker bättre lägenhet ger mer energi än alternativen så kör på det.
Livet är för kort för att inte optimera ens energipåslag.
Jag bodde själv i en hyfsat nyproducerad 52-kvadratare under mitt första år med “riktigt heltidsjobb” med ungefär samma hyra. Det jag däremot gjorde som var riktigt okonventionellt var att jag bytte ner mig ett år efter till en annan hyresetta med cirka 4,5K i hyra. Den bodde jag i i 2 år tills jag precis nyss flyttade till en större bostadsrätt.
Såhär med facit i hand sparade jag alltså cirka 60 000 kr i hyra på de två åren jag bodde där istället för min gamla tvåa… Men jag fann det rätt trångt i ettan efter att ha fått smaken för det goda livet på över 50 kvadratmeter
Men de pengarna gick i och för sig till insatsen för den trea jag sitter i nu så man ska ju inte klaga. Men det var en uppoffring, definitivt. Det jag kan säga om nyproducerade lägenheter utöver allmän standard på vitvaror, ytskikt, snickerier, badrum etc är att de allt som oftast är bra ljudisolerade! Något jag själv värderar högt.
Den största frågan jag skulle ställa mig är om du tänker bo kvar i bostaden en längre tid? Det kanske vore aktuellt att istället köpa en bostadsrätt (Med hög standard? Nyproducerad?) i din ålder såvida du inte har en stark syn på bostadsmarknaden i stort. Ju längre tidshorisont man har på sitt boende desto mindre lämpar det sig ju som bekant med hyresalternativet…
Detta är en lite orättvis regel kan jag tycka, då det kräver att man köpte sitt boende för ett tag sen när priserna var låga, eller fått tag på ett billigt förstahandskontrakt. T.ex för en hyresrätt som kostar 8 000 kr/mån (vilket inte är högt för Stockholm/Göteborg) och en lön på 40 000 kr/mån (vilket är en bra lön) så landar man på 27-30%.
Varför räkna med amortering?
Edit: Jag gjorde en testuträkning. En 2:a ca 20 minuter från centrum eller en 1:a lite mer centralt i Göteborg kostar ca 2 000 000 kr, med en genomsnittsavgift på runt 3 500 kr.
För att detta ska vara 25% av din nettolön så behöver du en lön på 56 000 kr/mån, eller 76 000 kr/mån (!!) för 20%, rena fantasisiffror för många med andra ord. Och ovan exempel är i dagsläget ett av de mest billiga sätten att bo på, om man inte fått tag på ett gammalt hyresreglerat förstahandskontrakt. Är man två personer så blir det självklart mycket enklare, men då är man två också.
Kalkylen är förvisso anpassad för den amerikanska marknaden som har lägre skatter för medelinkomsttagare, mer urval av bostäder/hyresrätter och (även om inte exempelvis Ramsey vill erkänna det) ett hushåll med två personer.
Så ja, den behöver stuvas om lite grann för den svenska marknaden, speciellt när det kommer till prisökningarna som har skett, var därför jag skrev att man inte kommer så mycket billigare undan i storstäder idag.
Amortering är kostnad hur man än vrider och vänder på det, även om det är ett slags sparande. Du kan aldrig nyttja pengarna tills du antingen säljer bostaden eller utökar lånet.
Därför väljer jag att räkna med det om man äger en bostad.
Om man ser på denna kalkyl ur ett perspektiv av ett par så är 56000kr eller 76000kr brutto absolut görbart, men ensam är det såklart svårare.
Hur man än vänder och vrider på detta så är priserna för höga på alla plan jämfört med lönerna. Att lägga 9000-12000 kr i månaden på boendet när man har 20-25 tkr netto (det de flesta får ut) känns mycket. Det är ju inte bara boendet som kostar pengar här i livet, tyvärr.
Tack för synpunkter! Och … tja, kanske att jag egentligen kan sägas vara “i mål”. Beror på hur man ser det. Om jag summerar allt - aktiefonder, räntefonder, bankkonton och värdet på det fysiska guldet - så närmar jag mig i dagsläget 800 K. Dock är jag en “försiktig general”, så andelen på bankkonton är relativt hög. Om jag flyttar, kommer jag att lägga 40 000 på möber och ny tv. Men jag har ju onekligen en hyfsad buffert. Vidare är mina studielån betalade sedan länge, och bilen som jag har köpte jag också utan lån. Men … ändå lite “scary” med så mycket högre hyra. Dock har jag “bott kvar” i min befintliga lilla lägenhet - utan balkong - i ganska många år. Tror att jag började tjata om att snart flytta för … hrm, tio år sedan. Så något behöver hända. Alternativet i dagsläget är väl att välja en större och finare hyreslägenhet i ett av de äldre husen, men de är ju så klart inte lika attraktiva som den som jag nu har chans på. Usch, svårt att väga det ena mot det andra …
Kör, som jag sa innan det behöver inte vara för evigt. Du kan vara ute på tre månader förutsatt att du hittar nytt boende. Kommer du fram till att det kostar mer än det smakar så får du byta ner dig längre fram. Vem vet helt plötsligs är du sambo och då är det en annan femma
Jag hade slagit till. Först och främst tycker jag inte att 7,8k i månaden inkl. allt är särskilt vrålmycket i förhållande till din inkomst men sedan är boende en sådan sak man, vid möjlighet, ska njuta av och inte bara befinna sig i. Det var det absolut första jag prioriterade när jag fick råd och är nog också det sista jag kommer tumma på om jag någonsin blir fattig.
