Trillade över dessa artiklar om amerikanska idrottare och ekonomisk situation.
In a less public way, other athletes from the nation’s three biggest and most profitable leagues–the NBA, NFL and Major League Baseball–are suffering from a financial pandemic. Although salaries have risen steadily during the last three decades, reports from a host of sources (athletes, players’ associations, agents and financial advisers) indicate that:
• By the time they have been retired for two years, 78% of former NFL players have gone bankrupt or are under financial stress because of joblessness or divorce.
• Within five years of retirement, an estimated 60% of former NBA players are broke
For the risk-averse investor, an adviser such as Butowsky would suggest allocating 5%to private equity, 7%-12% to real estate, 50%-65% to a mix of public securities(stocks, mutual funds and the like) and the rest to alternatives such as gold and hedge funds. Yet with athletes, who are often uninterested in either conservative spending or the stock market, those percentages are frequently flipped. Securities are invisible, after all, and if you don’t study them,they’re unintelligible. Not to mention boring. Inventions, nightclubs, car dealerships and T-shirt companies have an advantage: the thrill of tangibility.
NBA stars Antoine Walker, Latrell Sprewell, Vin Baker and Shawn Kemp each spent close to $100 million not long after retiring in the 2000s, much of it from excessive partying and showering family and friends with cash. And let’s not forget Allen Iverson, who went broke despite earning nearly $200 million in salary and endorsements and is hanging on to reach his 55th birthday seven years from now when he will receive $32 million from Reebok, thanks to a lifetime contract he signed with the shoe company in 2001.
Artiklarna:
Jag tycker det är tråkigt och ganska ansvarslöst att de får betalt på det sätt de gör. De borde snarare få en medellön och resten av pengarna undansatta i någon sorts pensionskonto som de får börja ta av när deras karriär är slut.
Det finns många likheter med att bli “stjärna” inom film/musik/sport och att vinna en stor summa pengar på lotto. Man får tag i mycket pengar på kort tid utan vare sig tid eller intresse att hinna lära sig hur pengar faktiskt fungerar. Så det är egentligen inte så förvånande att det slutar såhär för många idrottare.
Det gör de nog, eller försöker, men när pengarna flödar så fritt flockas gamarna och bedragarna också…
“När en person med pengar möter en person med erfarenhet sker följande utbyte: Personen med erfarenhet får pengarna. Personen med pengarna får erfarenhet.”
Jag såg klipp från boxningsmatchen mellan Mike Tyson och Jake Paul där de flesta i kommentarerna verkade överens om att matchen var riggad. Undrade varför en legend som Tyson skulle gå med på något sådant och häpnade; tydligen har han gått från en förmögenhet på 300 miljoner dollar till noll. Det är ju tre miljarder kr!
Hur lyckas man med det - det låter som en prestation i sig. Det enda jag minns är något om att han köpt tigrar och duvor.
En annan kändis om än inte från idrotten är ju Nicolas Cage. Jag läste att han investerade i dinosauriefossiler. Tydligen var det två slott, en bilsamling, mumifierade huvuden, serietidningar, skatteskulder, en ö i bahamas och en herrgård också…
Påminner ju lite om det här:
Inventions, nightclubs, car dealerships and T-shirt companies have an advantage: the thrill of tangibility
Det finns något avsnitt av Rational Reminder eller kanske Bigger Pockets Money Podcast (?) som har en ex-idrottare med som gäst som pratar om just det där. Livsstilsinflation och dumma beslut. Jag tror jag länkat det här förr, men jag ska gräva lite…
Keeping up with the Jonses … eller rättare sagt med sin egen självbild som stjärna är och har alltid varit dyrt.
Dessutom att planera för 50+ år i ”pension” är ju inte helt lätt, dels lång tid och dels att man i 30-40 års åldern inte är riktigt hemma när det gäller pensionssnack.
Sen är det ju också en hel del bedrägerier från sk rådgivare. En bekant, en mycket känd svensk stjärna, blev fullständigt uppskörtad. Som tur var fick hen några sista välbetalda uppdrag i ”köpelag” som räddade ekonomin. Många har nog inte den turen.
Tror det skulle finnas utrymme för att vara finansiell rådgivare åt fd stjärnor. Mycket pengar som kan behöva förvaltas. Kanske något för dig @janbolmeson?
Han pratade bl a om hur han körde runt i en gammal tråkbil och fick hån för den av lagkompisarna. Men det slutade med att han sponsrades av bilföretaget med en ny bil när han figurerat i lokalpressen.
Mycket mer vanligt med bedrägerier i USA från så kallad financial advisors.
Många får stora skatteproblem eftersom man själv måste räkna ut hur mycket skatt man ska betala och betala in det. Så många går runt och tror finansrådgivaren har fixat det men istället förskingrar pengarna.
Ja det är rätt sjukt, det är som en annan dimension av pengar… typ lägg till 1 eller 2 nollor på allt vi normala gör.
Istället för att köpa en fastighet för 7mkr så köps en för 70mkr, bil för 1mkr blir en bil för 10mkr osv osv.
Deras dimension ser likadan ut som våran med skillnaden att normala människor kan bibehålla inkomster som klarar av utgifterna i flera årtionden utan någon större effort (vanliga jobb) medans en populär boxare eller en dito skådis har betydligt kortare bäst före datum.
En stor grej med just NFL-spelare och andra idrottare där det är mycket fysiskt trauma (MMA, boxning) är CTE (Chronic Traumatic Encephalopathy) en stor bidragande faktor. För mycket hjärnskakningar och slag mot huvudet. En av tre NFL spelare tror sig ha CTE enligt en undersökning, och i autopsi av 376 fd spelare visade sig 345 ha CTE. List of NFL players with chronic traumatic encephalopathy - Wikipedia
Symptom inkluderar förvirring, dåligt föredöme, impulsivt beteende och minnesluckor/förlust. Inte de bästa förutsättningarna för att hantera och förvalta pengar, kombinerat med andra rika spelare som man vill flexa med samt vänner och familj som vill ha del av kakan.
Det är sorgliga siffror. Ansvaret för privatekonomin vilar givetvis på individen men jag tycker ändå att klubbarna i det här fallet har ett visst ansvar och till viss del egenintresse i att hjälpa spelarna i i livet som högavlönade idrottsstjärnor. Nåt i stil med regelbundna mentorssamtal, möjligtvis med pensionerade spelare eller med stöd av andra mentorer, tror jag skulle vara nyttigt.
Det är nog svårt att föreställa sig vilken press det innebär att vara elitidrottare, speciellt när man slår igenom i unga år.
Tyvärr blev han duktigt uppskörtad av rådgivare som gjorde helt tokiga affärer utan att hans medgivande krävdes via fullmakt och mer eller mindre scammade honom.
Svennis fokuserade på fotbollen och litade väl tyvärr då för mycket på de rådgivare han hade. Åtminstone enligt en kompis som var kompis med honom.
Händer nog fler idrottsprofiler. Duktiga på sin sport men kanske inte intresserade av så mycket annat. Lätta offer för skrupelfria rådgivare med vasst munläder.
Idrottare, konstnärer, skådespelare, musiker etc. Perfekta offer för bedrägerier. Kan tjäna mycket pengar snabbt och har (till synes ganska ofta) noll intresse för ekonomi.
I min cyniska världsbild är jag helt övertygad om att det finns folk som satsar på finnansbranschen enbart för att fiska efter denna typen av offer. Det är för lukrativt.
Det räcker ju liksom med att jag har min bil avställd under vintern för att gamarna till bilhandlare ska flockas med handsignerade brev, så att de kan erbjuda en “bra deal” på min bil som inte är till salu.
Det här gjorde mig genuint ledsen. Det är så sjukt.
Ska göra ett avsnitt senare i vår med en person som varit i svenska musikbranschen. Det han berättade var helt sjukt - t.ex. han hade skrivit en låt som kom på andra plats i Melodifestivalen och dessutom en annan som kom typ tvåa i Eurovision - han fick behålla typ 5% av intäkterna. Som han själv sa:
Typ, det räcker att någon kommer in i rummet under tiden man skriver låten och så ska de ha 15% av intäkterna. På riktigt.
