Det är snart dags för lönesamtal. Jag har presterat som vanligt, full pott i betyg från kund. Alla är nöjda. Har inte varit med på så mycket socialt på konsultfirman pga småbarnsliv, man lägger ju ofta aktiviteter på kvällstid och jag har prioriterat annat, är ganska trött på dessa aktiviteter, ingen man känner jobbar kvar, åter igen en massa nytt folk att lära känna. Det blir så med åren tycker jag, det går ett varv och så slutar ett gäng, några nya börjar, ett gäng slutar osv. Nu är jag nog den enda originalkonsulten kvar, resten har slutat av olika anledningar. Bolaget är ett av de största konsultfirmorna i Sverige, rankas högt i diverse medarbetarnöjdhetsmätningar.
Brukar få runt 1,5-2% i lönehöjning. Idag tjänar jag 48000 kr, 2% är 960 kr, vilket jag gissar att jag får i höjning. De senaste två åren har jag och chefen näst intill bråkat kring detta, då jag upplever att ju högre lönen blir, desto mer ska chefen trotsa och motarbeta en vettig höjning. Är ganska trött på tjafset faktiskt. men har ingen lust att byta arbetsgivare, uppdragen växer inte på träd och det är ofta större kunder, långa avtal, pressade timpriser. Lönerna är inte mycket högre på de andra större bolagen. Att bli egen är inte ett alternativ i nuläget av ett antal olika skäl.
Frågan är, vad mer kan man göra för att få en vettig höjning, säg 3%? Inflationen är ett faktum, och jag antar att vårat bolag förr eller senare måste höja timpriserna, de har legat på samma nivåer de senaste 10 åren.
Vet inte om jag bara börjar bli trött på denna leken med löner, men hur svårt är det att erbjuda vettiga lönehöjningar som en ren hygienfaktor för att visa lite uppskattning om sin seniora personal? Bolagets vinstmarginal är långt över 10% och har legat stabilt senaste 10 åren, att hålla på att tjafsa om 150 spänn hit eller dit som det brukar bli på samtalen gör mig snart galen.
Är verkligen den enda utvägen att hota med att säga upp sig, och i värsta fall göra det? Det känns nästan så…
Tips/råd?

Man blir bitter. 