Vi har ett gemensamt barn, inga andra barn med i bilden. Vi har båda bra sparkapital, ungefär 2.000.000 var på isk. Är i 40-50-årsåldern. Bor i hyresrätt i stockholm. Hade tänkt att allt blir vårat gemensamt när vi gifter oss.
Sambon har en annan bakgrund och kommer ärva en avbetald stor bostadsrätt i Stockholms innerstad när föräldrarna går bort. Jag har inget att ärva. Denna lägenhet vill han skriva som enskild egendom, med tanken att den ska tillfalla vårt barn som arv. Och jag har väl inget emot det, skulle inte vilja ta halva och tvinga sälja och beröva vårt barn den egendomen vid eventuell skilsmässa.
Men hur gör jag för att inte hamna i en “orättvis” sits. Om vi tex bor i bostadsrätten på ålderns höst och min sambo går bort, måste jag flytta då? Och all eventuell renovering och omkostnader i form av avgift, är det snålt av mig att känna att jag inte vill bidra till det om det blir enskild egendom? Men när vi är gifta och har gemensam ekonomi så går ju “mina” pengar till det ofrånkomligt…eftersom vi kommer ha gemensamt ekonomi.
En annan aspekt är det att Sambon inte vill investera i någon bostadsrätt för oss två, eftersom arvet kommer (till Sambon.. ) Så vi kommer sannolikt bo kvar i hyresrätt och jag går ju på sätt och vis “miste” om en egen bostadskarriär. Rent hypotetiskt blir det ju så.
Ja vi ska såklart prata med jurist! Men vill höra era tankar och erfarenheter också.
Jag är inte främmande till enskild egendom, har det själv. Såvika maken inte testamenterar bort lägenheten till ert barn så ärver du den, tillsammans med resten av dödsboet. Sen när du går bort så ärver barnet rubbet.
Så som vi löst boendekostnaderna–vi är gifta men har huset som enskild egendom med ojämt ägandeförhållande–är att allt underhåll och alla inköp som sitter fast och följer med huset vid en försäljning, delas enligt ägarförhållandena. Det löses praktiskt med att vi sparar i en gemensam underhållsfond där vi sätter in enligt vår procentsats varje månad. Jag tycker det är rättvist eftersom renoveringar är värdeökande. Avgifter (sophämtning, vatten o.s.v.) delas lika.
Enligt denna modell skulle ni dela på avgiften, men din sambo får stå för allt underhåll. Han kommer ju få all vinst vid försäljning.
Sen tycker jag det är lite tråkigt att gå och vänta på att föräldrar ska dö. Men det är en anna sak och ni verkar sitta fint i hyresrätt
Ni låter taggade, kul! Jag tillhör gruppen som tycker att äktenskapsförord och liknande lösningar har en kärleksfull roll att fylla. Partnern ärver allt, men om man väljer att gå skilda vägar så kan man troligtvis skapa bättre förutsättningar för att få en fungerande relation efter separation med gemensamma barn. I det här läget är det väl bara att låta ev framtida arv bli enskild egendom. Sen om ni faktiskt vill och kan flytta in i lägenheten så får ni ta en ny diskussion då.
Sålänge inte makens föräldrar testamenterar det till honom som enskild egendom, och därefter till barnbarnen som enskild egendom. Man kan ställa till mycket familjeproblem med ett testamente…
