Hej,
Ganska ny på forumet. Jag har läst många inlägg och följer forumet.
Min situation är att för 2 år sedan gick min mor bort. Jag och ett syskon är arvingar där en viss del sker med utbetalningar varje månad. Dödsboet äger fortfarande fastighet som ska säljas.
Jag och min fru har nu sålt vår bostadsrätt och ska köpa en villa som vi drömt om länge (inte än hittat nytt, men i samma område vi bor nu). Enligt testamente så är arvet enskild egendom vilket jag respekterar mycket utifrån önskemål.
Sen vill jag samtidigt hitta ett nytt boende för hela familjen, men ändå “skydda” arvet. Bör jag då skriva ett äktenskapsförord för nytt köp? Jag vill samtidigt inte lägga hela eller ens större delen av arvet på ny bostad då jag gärna skapar en god investering för framtiden genom investering i fonder.
Mycket text och kanske oklart, men tacksam för era inputs.
Jag vet inte riktigt själv, men kanske @nestor eller någon annan vet.
Spontant tänker jag att det spelar väl egentligen ingen roll vilka pengar som används till vad utifrån äktenskapsförordets perspektiv. Dvs. de är enskild egendom oavsett om de är i huset eller i en indexfond.
Obs! Jag är ingen jurist, bara en vanlig killgissare.
Det absolut lättaste och säkraste är att ni skriver ett äktenskapsförord. Då löser ni det här problemet nu när ni är sams, istället för att det ska bli bråk vid bodelning eller ännu värre en arvstvist.
Här är en riktigt bra artikel om det hela:
Som du ser i artikeln så finns det möjlighet att din del i huset kan fortsätta räknas som enskild egendom. De tar upp ett fall i högsta domstolen på ämnet, NJA 1978 s 526.
Men de tar också upp att så kallad “sammanblandning” omvandlar den enskilda egendomen till giftorättsgods, till exempel om man någon gång satt in pengarna på ett gemensamt konto eller om man betalat huset med både enakild egendom och med giftorättsgods. Därför är det säkrast med ett äktenskapsförord.
Om jag har lärt mig rätt. Det är viktigt att dokumentera när kapitalet “byter skepnad”. Sätts pengarna in i en global indexfond skall detta fungera. Sätts pengarna in på ett gemensamt sparkonto och det går 20 år är man definitivt i underläge.
För 20 år sedan fick jag ärva dryga 300 000 i form av enskild egendom. Ganska mycket pengar på den tiden.
Jag struntade i detta utan behandlade arvet som vilka pengar som helst. Rent krasst, jag bedömde risken för skilsmässa som låg och risken för att min fru i ett senare läge skulle konsumera upp pengarna till nackdel för våra barn ännu lägre. Dessutom, hela beloppet låg inte i potten utan hälften! Alternativet är ju giftorättsgods.
Men visst, vi är alla olika. Det måste väl kunna ordnas genom att en viss del av den nya bostaden blir enskild egendom och resterande del giftorättsgods.
Tanken är att ta vinsten från försäljningen av den gemensamma bostaden att sätta in vid köpet av ny bostad, sen om det skulle behövas att jag går in med mer så känns det som att äktenskapsförord är det som gäller. Jag och min fru har pratat en del om det och hon verkar tycka att tanken är vettig.
Det här är det viktigaste. Att ni pratar om det och gör på ett sätt som känns tryggt för er.
Med det sagt, jag hade aldrig krånglat med att göra en bråkdel av huset till enskild egendom. Själv gick jag in med några hundratusen mer än min sambo när vi köpte hus, utan att skriva nån form av papper.
Jag förstår tanken med att testamentera saker som enskild egendom när det gäller en hel sommarstuga eller liknande. Men att testamentera månadsutbetalningar som enskild egendom krånglar mest till det. Hur ska man kunna använda dom pengarna på ett rimligt sätt i sitt eget liv och samtidigt hålla koll på vilka köp som är giftorättsgods och vilka som är enskild egendom? Det är ofta mycket känslor kopplat till arv och det kan vara svårt att tänka rationellt. Man vill respektera ens förälders vilja, men samtidigt kan ett för krångligt upplägg kring enskild egendom trassla till det för en själv och i värsta fall skapa onödig friktion i ens eget äktenskap.
Ja, det är definitivt inte alltid som föräldrarna har en uttalad vilja om enskild egendom. I många fall använder många jurister enskild egendom som en standardformulering.
Men visst är man osäker på om äktenskapet kommer att hålla, eller är rädd för att dö i förtid och att partnern skall sätta sprätt på pengarna, då skall man givetvis ha äktenskapsförord.
