I samma kategori (överpris som tar emot att betala) så har jag alltid undvikit att äta på ställen där det är överdrivet dyrt sett till produkten, t ex betala 200 kr för en sunkig burgare på ett festivalområde eller en fryspizza på flygplatsen.
Detta är dock inte helt sant längre då jag börjat tröttna på att planera/förbereda/ta med mat, och dessutom att överpriset kan vara värt att ha en aktivitet medan man väntar på flyget. Men Sverige, Norge, Danmark sticker ut här då det alltid är minst 50% dyrare än vad man förväntar sig, oavsett hur högt pris man stålsatt sig för.
På restaurang brukar jag sikta in mig på det jag är sugen på, oavsett pris. Dock har jag ett reservval ifall sällskapet jag är med inte lägger sig på samma nivå som jag. Man vill ju inte vara den enda som kör oxfilé när alla andra kör hamburgare (eller omvänt).
Det räcker som tur är med att en annan beställer något i samma prisklass så hakar jag också på.
Ingvar Kamprad sa att det inte är de stora inkomsterna som gör dig rik, utan de små utgifterna. Nu var det ju en image också, men nog stämmer det, till en viss gräns
Jag tycker man kan anse sig vara rik när man inte tittar på prislappen, jag ber aldrig om kvittot och har nog aldrig jämfört priser på matvaror, över lag handlar jag när jag behöver något, inte när det är billigt - Vilket jag i min enfald tror gynnar mig även om det är dyrare. Jag handlar ALDRIG bara för att det är “REA” - Har aldrig köpt kläder för “det var ju rea…” som andra gör, som ändå har garderoben full…
Köper kanske ett par skor varannat år, min platt-tv hemma är nu 14 år…
Det är så himla skönt att handla exakt det jag vill ha, inte låta mig påverkas av butikernas lönsamhet (bara för något är billigt betyder det inte att de är dålig marginal)
Har du alltid köpt det som är billigt tycker jag att du kan fortsätta med det, man ska ju inte ändra vanor bara för den sakens skull.
Det finns dock ett undantag, jag betalar ALDRIG för någon plastpåse längre, oavsett, där går gränsen till dumhet. Jag har alltid med mig en rygga.
Mmm nej jag budgeterar inte. Det är inte strikt reglerat i någon bemärkelse, men två restaurangbesök med vin skulle definitivt märkas i månadsutgiftsammanställningen, så man kanske tvingas dra ner på sådana grejer kommande månad/månader.
Att ha en budget skulle väl vara samma sak fast man begränsas sig i förväg istället. Jag gillar att spara så det finns ingen poäng för mig att ha en budget.
Nej, inte på grund av det egentligen. Nuförtiden är det inte så vanligt med att splitta notan lika. Tror att Swish gjort att alla kan betala för sig även om bara en slänger fram kortet.
Det handlar snarare om att jag inte vill vara märkvärdig och sticka ut. Sedan gillar jag inte blickarna när alla suktar efter min mat trots att de själva kunde valt samma. Då tar jag hellre samma som alla andra så kan man prata om annat än menyvalet man gjorde.
Om jag däremot bjuder på maten så brukar jag välja först för att tydliggöra acceptabel nivå så att den andra blir bekväm med sitt eget val.
Jag personligen skulle inte snåla på maten faktiskt. Köp det du tycker är gott och som är hälsosam för din kropp. För pengar hjälper dig inget när du mår dålig.
Det viktigaste är att du inte köper saker i onödan som tex den nya mobilen när din gamla fortfarande fungerar bra. Eller att du köper för mycket mat bara för att det är på erbjudande här och nu
Lidl’s fyralagers toapapper i 6-pack är svårslaget iallafall. Tyvärr har det blivit ganska dyrt nu och 20-packet de har på kampanj ibland är inte lika bra (troligen tillverkat i en annan fabrik eller annan maskin).
Ja, vi har ett vedertaget begrepp för det i en av mina vänskapskretsar; “måltidsavundsjuka”.
Det har dock ganska lite med priset på maten att göra.
Men, det är inte helt ovanligt att vi frågar varandra vad den andra ska ta innan beställning för att slippa drabbas av detta.
Det bästa toapappret i mitt tycke är ett blått eller rosa paket från lidl, tror det heter floralys eller liknande. Det är vitt och mjukt, men smular inte sönder som typ lambi…
Otroligt underhållande och minst sagt referensramsbreddande läsning i detta ämne…
Skulle som svar till grönsaksmannen men även er andra vilja tipsa om en bok som jag precis läst ut, “die with zero”.
Säger inte att allt han skriver är rätt däremot så ger han bra och intressanta infallsvinklar i ämnet diskuterat i denna tråd.
Får en att tänka till och kanske ifrågasätta gamla mönster!
Nej, det är totalt tvärtom! Billigt toalettpapper är verkligen skräp. Toalettpapper är definitivt en av de sista sakerna man bör dra in på när man vill spara.
Jag jobbar som konsult, med timpenning på 800-1200 kr, och varje gång jag är hos en kund med dåligt toalettpapper och behöver sitta i 25 sekunder extra och plocka bort fastnade pappersbitar från snoppen tänker jag på hur många tusenlappar företaget måste förlora varje år på att snåla på toalettpapper.
Vi pratar om ett par ören per dag och person. Snåla inte på toalettpappret.
Har ingen specifik siffra, det beror på vad jag gör.
Middag med en vän jag inte sett på länge: kollar inte pris, vill njuta av kvällen.
Köpa mat: Kollar inte pris, vill äta gott och nyttigt.
Julklappar: Tänker ut vad som för folk glada och köper det.
Köpa ny tv: Gör mer research än Nasa innan dom landade rovern. Minmaxar prestanda med budget genom fanatiska exceldokument.
Såhär gjorde jag när jag köpte TV senast 2018; filtrera i första bästa webbutik efter billigaste 55" och 4k.
Den innan köptes 2004, minmaxad prestanda och kvalitet efter budget.
Resultat: vi hade fortfarande tjocktv 2018
Hmm finns flera aspekter här. Om det gäller i huvudsak likvärdiga varor försöker jag köpa av den handlare som erbjuder bäst pris. Skojar ibland med devisen “Skyr inget besvär för att spara en Krona” Tittar alltid på prislappar och viktar prisvärdhet kvalitet och om jag känner mig sugen. Kotlettputs eller ojämna skivor rökt skinka för halva priset är helt ok till vardags. Har fin dyr singlemalt whisky i barskåpet men nöjer mig oftast med Lauders köpt för 129Sek på taxfree…
