Nä de är smartare, de har avtal med landstinget och samtidigt har gräddfilskö för dom med privatsjukföräkring…
Varför det? Det finns ju tillräckligt många som tar jobben till de löner som erbjuds. Alltså tillgång och efterfrågan ger precis de löner vi ser.
Det råder alltid kronisk “brist” på arbetskraft till ett lägre pris än arbetsgivaren vill betala.
3 gillningar
Ja.
Om du inte klipper sönder inlägg du citerar så får du nog ihop det bättre. Och det blir lättare för andra att hänga med om du inte lägger ord i mun på dem.
Så här skrev jag lite längre upp ang marknadsekonomi:
”Marknadsekonomi kallas det.
Något som i Sverige, likt flera andra socialistiska länder är gravt manipulerat av staten i ett försök att omfördela tillgångar från de närande till de tärande. För annat vore klart orättvist.”
Det brukar inte gillas av vår vänsterorienterade regering. Det finns väl flera skäl. Bland annat är blotta tanken på ”elitsjukhus” skrämmande och en indikation på att den offentliga vården kanske inte är bästast i hela vida världen.
Vidare är det ju i sann socialistisk anda orättvist att person A kan välja att lägga sin månadspeng på en vårdförsäkring medan person B köper gula Blend och hembränt för hela slanten. Så kan vi inte ha det.
1 gillning
Har inga problem med privat finansierad vård, men då ska den just vara privat och inte utnyttja skattemedel utan att göra sin del.
1 gillning
Svårt att inte göra det när du kallar hela västvärlden inklusive länder så som USA och Storbritanien för socialistisk länder där det även är brist på arbetare inom visa bristyrken.
Vilket land är det som du anser har denna optimala marknadsekonomin på arbetsmarknaden?
2 gillningar
Haha ja, det är ett farligt resonemang, men jag har funderat rätt mycket på detta. Ofta låter det som att man måste välja mellan två förklaringsmodeller - antingen så är marknadsekonomi en sorts konspiration där någon (frågan är vem?) kommit överens om att samhällskritiska och tunga “riktiga” arbeten ska ha låga löner, eller så är det B-laget som har låglöneyrken idag. Ingen av förklaringsmodellerna tycker jag är speciellt trevliga.
En enklare och mycket trevligare förklaring är att lönerna sätts på marginalen (dvs vad är jag villigt att betala för att anställa en till X) utifrån tillgång och efterfrågan. Där tillgången inte bara beror på ren förmåga (dvs B-lagsmodellen), utan lika mycket utifrån hur lång tid det tar att lära sig yrket, hur lätt det är att byta karriär i samhället, socialt tryck kring yrkesval, egna mentala barriärer ("Inte kan väl jag plugga vidare?) etc.
Jag gjorde t.ex. en snabb googling och fick fram att lönerna för lastbilschafförer har stigit 40% i Storbritannien senaste tiden på grund av den stora bristen. Om det skulle vara B-laget som kör lastbil varför förtjänar dom 40% högre lön?
Det är som jag inte får ihop det varnas ständigt för kompetensbrist men samtidigt höjer man inte löner för dessa “bristyrken”. Hade vi haft en perfekt marknadsekonomi och information från exempelvis Svenskt Näringsliv stämmer hade vi sett snabbt stigande löner. Det ser vi inte i dagsläget, om det vore en perfekt marknadsekonomi får jag inte ihop kommunikationen mot vad som sker i praktiken, exempel på information:
Iof, om vi istället för kompetensbrist kallar det för en brist på låg betalda arbetare skulle det förklara allt.
2 gillningar
Sista två orden i den meningen är svaret! Det är en intresseorganisation.
Precis samma sak gäller kommuner, regioner, myndigheter och staten. Man presenterar den bild man vill ge. Klart det är kronisk brist på lärare när du frågar kommunerna. Det är kroniskt brist på lärare i kommunerna till de löner de vill betala.
Frågar du lärarna tycker de lönerna är för låga.
Det är inte ett systemfel. Det visar att systemet fungerar! Där det råder kronisk brist inom alla yrken och kronisk brist på pengar till löner. Då är systemet i relativ jämvikt och levererar mesta möjliga till lägsta kostnad.
För låg arbetslöshet är inte bra i systemet.
Vi kan ju tydligt se att det finns stafettläkare och liknande där de tjänar multum. Helt enkelt så att det i det totala är billigare att skicka över den ekonomiska risken på enskilda (konsult) företagare.
Edit: Såg inte din sista mening efter länkarna först,
Precis så är det. Du kan t.o.m. byta ut ordet “arbetare” till “anställda” i den meningen och det stämmer fortfarande.
Är det inte en ständig avvägning för företagen? Vilket är värst: brist på kompetens eller höga lönekostnader?
För skattefinansierad verksamhet tillkommer faktorerna ”politik” och ”skattebetalarnas acceptans att finansiera offentliganställdas löner”.
Jag har haft samma funderingar länge, och jag ser det så här:
Ta t.ex. en elektrikerfirma som idag anställer 10 st elektriker och tar 600 kr / h för dessa. Ägaren och chefen blir nedringd dagligen av kunder som vill ha en elektriker, han uppskattar att det finns jobb för 20 st elektriker till på heltid för att hinna ta hand om alla kunder. Han lägger ut annonser, går ut i media, pratar med kompisar och bekanta men lyckas inte hitta någon ny elektriker att anställa för samma lön som hans 10 andra anställda. Chefen får en snilleblixt och inser att han måste höja lönen för att locka till sig någon, men han inser då samtidigt att 600 kr / h inte räcker för att företaget ska gå runt, utan han måste höja till 700 kr / h. Han publicerar företagets nya pris, men dagen efter och de kommande veckorna ringer nästan inga kunder längre, han uppskattar att om han inte sänker priset så måste han istället sparka 2 av sina anställda.
Sammanfattat, företagen ser att det finns massor av potentiella pengar att tjäna om man skulle kunna skala upp verksamheten och erbjuda samma tjänster som idag men på en större skala. Alltså fler elektriker som servar fler kunder men till samma pris och lönekostnad. Det är en kompetensbrist, men inte på det sättet som många vanliga människor tolkar ordet.
2 gillningar
Håller med dig i grunden men det jag har svårt att acceptera att det ska vara så enkelt för alla att tjäna över medianlön, det är som att säga bara att vi anstränger oss mer så skulle vi med lätthet få bättre avkastning än indexfonder.
Bara att skapa ett företag för att göra XXX/YYY/ZZZ medför att man tar en rejäl risk, har man skicklighet/tur/färdighet kommer det gå bra och har man mindre skicklighet/tur/färdighet kommer företaget gå i konkurs och man förlorar sitt kapital. Sen är det en riskmedvetenhet om man vågar satsa eller tar den säkra vägen.
Sen får man ha stor respekt för att vi alla har olika förutsättningar i livet och många skulle inte klara av att driva lyckosamma företag alternativt de mer hög avlönade strategiska/taktiska jobben som finns idag.
1 gillning
Betyder det att svaret på min fråga är nej, det är inte tillåtet?
Jag ifrågasätter inte att det kan vara förbjudet, jag visste bara inte om det.
Personligen tror att byta jobb inte är jämförbart med att bli över sinttet på aktiermarknaden. ca 6 på 1000 lyckas slå index enligt statistik, byta jobb är nog statistiken högre mig veterligen, eller så har jag haft världens tur… 
haha
Frågor igen:
-
När sa jag att det skulle vara lätt? Resultat är jobbiga bara att acceptera
-
Vem säger att starta ett företag är en risk? Upplever att fakturor kom först jag köpte något.
-
Vem säger att skicklighet / färdighet är inget man kan Utveckla? alla föds väl utan kunskap
-
Vem säger att man måste gå all in i ett bolag eller ens starta ett AB med insatt kapital, man kan väl göra det som en sidogig och växla upp?
förutsättningar är något man skapar inget man får på en trisslott.
Jag tycker hela det här resonemanget om lönenivåer och “hårt arbete” verkar en aning snedvridet. Jag skulle vilja lyfta fram följande:
- Hårt arbete, dvs. invididens ansträngning, är inte detsamma som bra resultat. Det kan istället vara ett tecken på begränsad lämplighet, antingen för yrket som helhet eller för vissa arbetsmoment.
- Arbetsmiljö och ledarskap är två väldigt viktiga parametrar. Allting handlar inte om att maximera sin lön. Väldigt många skulle vara villiga att sänka sin lön om de istället kunde välja en arbetsplats med riktigt bra arbetsmiljö och/eller riktigt bra ledarskap.
- Begreppet kvalitet kan innebära väldigt olika saker, beroende på sammanhanget. För vissa är det ett ideal att ha sjukhus som mer liknar lyxhotell där den som kan betala har en väldigt bekväm tillvaro. För andra är hälsosystemets övergripande funktionssätt mer prioriterat, i meningen att hälsostatusen hos befolkningen är god i relation till vad sjukvården kostar i andel av BNP. Ytterligare en dimension är förstås det som är vanligt i industrin, alltså förekomsten av fel och avvikelser.
Arbetsmarknaden fungerar ungefär som aktiemarknaden. Vissa bolag/personer är duktiga och ordentliga men värderas som skräp. Andra har en glassig framtoning, arbetar kanske inte så mycket men värderas högt. Man kan naturligtvis tänka sig att omvärlden ska “genomskåda” att någon “är en bluff” och omvärdera denne. Det händer säkert men det är långt ifrån säkert. Det finns ingen rättvisa i detta utan det är tvärtom en institutionaliserad orättvisa. Att den som har en väldigt hög lön försöker göra en poäng av att det skulle vara rättvist och rimligt framstår bara som patetiskt. Det finns såklart genialiska personer som kan få nobelpriset för sina fantastiska innovationer men de flesta löneskillnader beror på strukturella skillnader, inte på att en viss person skulle vara “hårt arbetande” och någon annan inte vara det.
En ytterligare aspekt kan vara att resultatet av vissa yrken/roller/insatser är väldigt tydligt mätbart medan det är sämre med det i andra fall. Det handlar också om att det i vissa sektorer finns en kultur av att mäta saker och en acceptans för höga löneskillnader kopplade till det. Det vore fullt möjligt att införa en strikt mätning av lärares resultat i skolan och låta de duktiga lärarna tjäna låt säga 2-3 gånger mer än de mindre duktiga. Det finns alltså befintliga mätetal för skolor och det vore absolut möjligt att bryta ner dessa till klasser eller grupper. Det är förstås inte bara den enstaka lärarens insats som skapar goda resultat men om man skulle införa ett sådant system skulle det skapa ett ramaskri. Det skulle uppfattas som en enorm orättvisa att de lärare som levererar på riktigt också skulle få löner som återspeglar detta.
7 gillningar
Så är det absolut, men poängen är att man måste känna till detta och inte placera sig i en ogynnsam situation där man sliter hårt men inte får någonting för det, och sen ta på sig en offerkofta. Det gynnar ingen.
Lägg 80% av din tid på att jobba hårt och lära dig nyttiga saker, lägg resterande 20% på att ta dig till en situation där du värderas högt. Jag kan lova dig att världen hade förändrats till det bättre med färre glassiga framtoningar om fler vågade utmana dessa bluffare genom att konkurera om deras jobb.
1 gillning
En äldre släkting till mig föddes före första världskriget. Hon gick inte klart dåvarande motsvarigheten till grundskolan, arbetskraften behövdes på gården. Blev hemmafru men fick sedan försörja sig själv och barn efter en skilsmässa. Inte lätt om man saknade arbetslivserfarenhet och inte heller hade utbildning. Men när hon till slut dog många år senare hade hon sparat ihop en mindre förmögenhet, summan var häpnadsväckande i förhållande till hennes inkomster. Hon ärvde heller aldrig nånting från sina föräldrar. Om man vill bygga upp en förmögenhet är det oerhört mycket viktigare att man hushåller med det man har, än att man har en viss inkomst.
3 gillningar
Nu låter du ungefär som Günther Mårder.
Och visst finns det en stor poäng i att hushålla och spara och inte leva över sina tillgångar.
Samtidigt kan en lågavlönad person med säg under 20’ i månaden aldrig spara mer än just 20’ i månaden även om hen bor i tält och lever på bär och egenfångad fisk. En högavlönad person kan relativt lätt spara hela låginkomsttagarens nettoinkomst utan att svälta. Bara att avstå en alltför inflaterad livsstil.
Det finns heller inget direkt tak på inkomster, men sparsamhet går ju bara ner till tält och bärplock ungefär.
2 gillningar
ja självklart är det lättare att bli rik med höga inkomster. Vad jag menar är att det inte är en nödvändighet att vara höginkomsttagare för att kunna få ihop ett betydande kapital. Du har helt rätt i dina detaljer:det var mycket bär- och svampplockning. Semestrarna skedde med cykel och tält. Hon lyckades köpa ett ruckel ute i nowhere under 50-talet. Det renoverades sakta men säkert och blev så småningom till ett fastighetskapital.
6 av 1000 gäller fonder, Jans artikel nedan handlar om att skickliga personer kan gå bättre än index.
Jag har också möjligheten att byta jobb lätt men ser det mer som ett privilegium än att tror alla har det lika rätt.
På samma sätt ser jag det som lyckosamma omständrigheter som medfört att jag via lyckade investeringar fått ihop ett högt sex sexsiffrigt belopp på något år, skulle aldrig få för mig att alla har samma förutsättningar som mig 
.
Håller med om att det är jobbigt, men det vi inte håller med varandra om är att det även finns en risk att alla ens ansträngningar i slutändan kommer medföra negativ, ingen eller liten avkastning.
6500 konkurser per år säger något helt annat, Företagskonkurser
Det krävs dessutom viss baskunskap inom exempelvis skattelagstiftning för att skapa företag ihop med att accepterar vissa kostnader exempelvis,
1500 kr/år på bokförninsprogram (Spirecta - Din digitala verktygslåda för en harmonisk ekonomi! )
1 200 kr för att registera enskild firma, mer om aktiebolag.
Beroende vad man ska göra inköp av verktyg eller varor.
Visst i många fall är det inte några jätte summor men man tar en risk vid företagande. I andra fall kan vi prata miljon belopp för att köpa, rusta upp och driva exempelvis en restaurang.
Ps, skulle även tro att relativt ofta vill man skapa sin firma inom något man redan jobbar med och då förlorar men även sin nuvarande inkomst.
Ps2, viss mån av surivval bias i detta forum då de som misslyckas i sitt företagande inte finns är, exempelvis,
Jo, men alla föds med olika genetiska förmågor för att lära sig samt använda sig av sina kunskaper. Det går inte att tro att vi alla föds som ett vitblad utan några inbördesskillnader.
Personligen så vet jag att visa färdigheter kommer jag aldrig klara av oavsett hur mycket tid jag lägger ner på att lära mig det. Nu har jag tur att de färdigheterna som jag har lätt att lära mig är eftertraktade på arbetsmarkanden som medför många möjligheter och en hög lön.
Se svar ovan,
Tyvärr, i vårt socialistiska samhälle går många av förutsättningarna för ett lyckat liv i arv,
https://www.uhr.se/lika-mojligheter/utbildning-gar-i-arv/
Samma sak med genetiken då ens inteligens med över 50% beror på ens gener,
Dvs, rätt föräldrar ger de bästa förusättningar i livet 
.
3 gillningar