Det är nog lika olika som vi är olika varandra!
Vissa vill inte att jobbet ska vara mer än nåt lagom hanterbart och stabilt som räcker för räkningarna, andra vill att jobbet ska vara en stor del av ens liv och vara motsvarande engagerande.
Jag har haft olika jobb, både meningslösa och meningsskapande, och har bytt riktning i karriären. Jag började med något rationellt som skulle ge bra betalt, men hur mycket jag än ville det så insåg jag till slut att jag är inte den sortens människa som kan separera jobb-jaget och fritids-jaget på ett emotionellt plan. Bytte riktning och karriär och har nu några år senare ett riktigt häftigt jobb som jag med glädje går till varje vardag. Det är ett jobb där jag inte behöver vara någon annan än mig själv, det är roligt, och det är en bra arbetsplats. Så jag finner sann glädje i jobbet.
Och tiderna jag varit arbetslös har med all önskvärd tydlighet bevisat för mig att jag VILL jobba. Skulle jag få bidrag för att sitta hemma skulle jag bli TOKIG.