Först, om detta har avhandlats på ett konstruktivt sätt får ni gärna hänvisa mig. Det jag hittar när jag söker landar ofta i pajkastning och allmänt tivoli.
De flesta sparformerna på börsen får utstå spott och spe av olika anledningar; aktivt förvaltade fonder likväl som indexfonder. Det får man nog anse vara naturligt, om man involverar personlig preferens, risktolerans etc. Det är svårt att kröna en vinnare som alla går med på.
Indexfonden levererar medioker avkastning över tid. Som idiot savant inom bolagsvärdering och investeringar, på grund av ointresse, har jag insett att medioker avkastning över tid är det bästa jag kan åstadkomma på börsen.
Vad jag får höra från sofistikerade investerare då är att jag är en indexkramare (som att det vore ett skällsord???) och att jag borde släppa sargen och komma in i matchen (vem vill inte det???). Där slutar dock argumenten till att överge index. Eller! argumenten fortsätter, men det kommer enbart personliga preferenser och anekdoter, som skiljer sig från person till person. Det är aktivt förvaltade fonder, det är krypto, det är diverse obligationsprodukter att skydda sig med Q2-Q4 (ibland med uppehåll i första veckorna i oktober när man ska gå all in fastighet). Dessa personer argumenterar vidare att om jag inte går med på att arbeta med mina pengar som en hedgefond, ska jag bara hoppa in i ett sparkonto, riva bort dropp och kateter för att torka ut mig till döds.
Jag fattar att min sarkasm lyser igenom, och att jag starkt riskerar att bidra till tivoli. Det vill jag inte. Jag vill bara få lite alternativ till index som har stabil och medioker avkastning över tid. Jag är övertygad om att det finns folk som väljer bort index, och som har alternativ som inte grundar sig i egen analys om vart nästa kvartal ska ta vägen.
Marknaden är inte binär som väl är. Det går ju att investera både i indexfonder och alternativ samtidigt. Jag har investerat i allt från derivat, warranter, råvaror, obligationer, optioner, noterade och onoterade aktier, ETF’er och fonder under min sparkarriär. Det finns säkert folk därute som skulle idiotförklara mig för att inte ligger all-in i kryptovalutor - framtidens guld. Ingenting jag skulle lyssna på. Jag är bekväm i vad jag investerar i.
Vill man verkligen inte investera i indexfonder så finns det ju drös andra alternativ. Analysera, diversifiera och kör på bara. Själv investerar jag uteslutande i aktier men ingen sitter på facit angående vilket tillgångsslag som presterar bäst kommande åren. Kanske är det räntepapper, kanske är det aktier? Who knows.
Jag håller med om allt du skriver utom att avkastningen på indexfonder skulle vara “medioker”. Med tanke på den höga diversifieringen, som ger en förhållandevis låg risk, och de låga avgifterna så tycker jag att resultatet är imponerande. Här är ett exempel på hur MSCI world har utvecklats:
Här tycker jag att du själv har kommit fram till svaret. Har man inte tid eller intresse att lära sig så tycker jag man gott kan köra på indexfonder. Och den “mediokra” avkastningen på 7 % i snitt är inte så jäkla pjåkig över tid, speciellt inte om man räknar in den lilla tid du behöver lägga på att få den avkastningen.
Jag har både tid och intresse men ligger ändå med typ 90 % av kapitalet i indexfonder. När man bränt sig på ett par aktier så är man nöjd att större delen är “safe” från mina dåliga beslut och analyser (eller snarare brist på analyser)
De sista 40 åren med sjunkande räntor och god ekonomisk tillväxt har varit bra för aktier som tillgångsslag överlag, varför en investerare nästan kunnat följa vilket index som helst i utvecklade ekonomier och fått historiskt hög avkastning. Med låga räntor och låg geopolitisk risk har det funkat bra att köpa indexfonder som avkastat 15% per år och “buy the f dip” istället för att titta på dyrare aktiva fonder.
Även om det i backspegeln är tydligt att det fram till 2022 varit bland det bästa man kunde göra att köpa och hålla indexfonder (särskilt för småsparare), så är jag inte lika övertygad att samma sak gäller framöver. Med ökad geopolitisk risk och hur supply chains drabbar enskilda företag - koncept som är svårare för gemene man att analysera - så finns det större möjligheter framöver för aktiva förvaltare att prestera bättre än index, i synnerhet i en miljö då aktier som tillgångsslag typiskt sett presterar dåligt (lägre tillväxt, stigande räntor och högre inflation).
Vad som kan anses varit facit de senaste 40 åren sedan 1981 behöver inte nödvändigtvis gälla för nästkommande 40 år. Aktiv förvaltning kan åter komma att bli värt de där 1,5-2% per år i avgift som de kostar.
Det är mycket möjligt att du får rätt. Oavsett om det blir så eller ej kan det vara vettigt att ta hänsyn till en sådan eventualitet. Det är inte roligt att om 40 år upptäcka att det inte blev som de 40 åren innan dess.
Man behöver inte köpa en idé rakt av, utan det kan räcka med att diversifiera på så vis att en del av portföljen är passivt förvaltad i indexfonder och en annan del aktivt förvaltad. På så vis slipper man stå där redo för pensionen med tomma fickor. Bättre att redan nu förbereda portföljen för bägge möjliga utfall, istället för att försöka förutspå framtiden och satsa allt på rött på rouletthjulet.
De bästa fonderna är nästan alltid placerade i något lite mer riskfyllt som råvaror, energi eller någon tvivelaktig region. Indexfonder går lugnare och känns tryggare att handla med. Men utvecklingen är inte i topp.
Ett alternativ till indexfonder skulle en belånad indexfond kunna vara. En lågvolatil fond med belåning. Företrädesvis med bevakning så att man bibehåller ett positivt absolut momentum.
En fondförvaltare som har färdigheterna att slå index (men brottas med fondavgifter) gör det alltså inte genom att förutspå framtiden. Man kan likna det vid att läsa ett CV inför en anställningsintervju. Man kan göra en bedömning kring hur den här personen kommer prestera framöver. Man kan ha fel men det avgörs åtminstone inte genom tärningskast. Lite så fungerar marknaden med.
Edit: Oj, nu svarade jag visst ett två månader gammalt svar. Hur dök det här upp i flödet?
