Vi köpte en villa i Sundsvall år 2010 för 2,3 miljoner - under åren har vi målat om, totalrenoverat ett badrum, dragit fiber, fräshat upp invändigt och utvändigt. År 2017 fick vi en gratis värdering av mäklare till 3,5 miljoner. Nu är det 2021 och värdet har sannolikt fortsatt uppåt.
Vi har amorterat under tiden och började år 2017 med en strategi att amortera 3000 kr + investera 7500 kr per månad, det investerade beloppet är idag drygt 600 tusen och lånet har drygt 1,8 miljoner kvar. Planen har varit att köra denna strategi tills det är möjligt att använda det investerade beloppet till att betala av hela lånet.
Efter att ha läst trådarna och inläggen om privatleasing har det dock börjat snurra i huvudet att vi troligen redan har amorterat förbi 50% av ett uppdaterat bostadsvärde. Skulle jag använda det investerade värdet så kanske vi hamnar på ca 30%.
Mina föräldrar har betalat av lånet på sin villa som de köpte på 80-talet och jag tycker det känns konstigt att sluta amortera på lån - det hade varit skönt att fortsätta för att en dag vara skuldfri. På något sätt känns det omoget att sluta amortera för att kunna leasa en bil (det är ju inget man “tjänar” på?)
En till twist är att vi planerar att totalrenovera ännu ett badrum samt byta tak på villan, vilket kan komma att kräva en liten utökning av lånet inom kommande 5 år.
På de nivåerna ni ligger med lån <50 % och tankar om framtiden hade jag personligen slutat amortera och istället investerat det långsiktigt på lämpligt sätt. Förutom den del som kan tänkas behövas till kommande renoveringar de närmaste 5 åren. De hade jag löpande satt på ett räntebärande konto istället för att ha de lättillgängliga vid behov.
Jag är i liknande läge. Belåningsgrad på 36% och låg ränta och lägger pengarna på renovering istället för amortering vilket banken tycker är helt okej.
Vi amorterade dock av allt på vårt förra hus och det var ju inte så dumt när vi nu köpte nytt. Kunde ta pengarna rakt in i nästa köp och sedan ta ett nytt lån. Kändes bra.
Jag gillar egentligen också tanken på att vara skuldfri men än så länge är det helt enkelt för billigt att låna för att avstå som jag ser det. Vidare så läste jag också något om att möjligheten att ta lån kan hänga ihop med att du har en inkomst och därmed skall man ta sig en extra funderare gällande att amortera hårt inför pensionen för om du skulle behöva låna efter det så kan det bli knepigt.
Jag har antagit att om jag behåller mitt lån på runt 30% tills den dag jag dör så kommer den enda effekten bli att banken då kommer ta en del av summan som mina barn säljer huset för, dvs de får ärva lite mindre. Osäker dock hur banken ställer sig till detta.
Jag har under många år följt råden för att bygga en diversierad portfölj här på RikaTillsammans men istället för räntefonderna har jag lagt den delen på amortering då det har ungefär samma effekt fast bakvänt. Om jag slutar amortera så försvinner denna trygga del av portföljen. Det känns även lite surt att behöva fortsätta betala ränta för all framtid. Om man är lite osäker på börsens stabilitet kan det kännas skönt att ha värde i andra ting, som en bostad. Dessa argument väger jag mot att möjligheten finns att använda pengarna till något roligare…
Fast det kluriga med att ersätta sparande med amortering är ju att ditt sparande kommer du åt i små portioner om du skulle behöva dem. Investerar du i huset så finns endast alternativet att öka belåningen igen eller sälja huset. Det blir alltså lite mer oflexibelt kapital som jag ser det.
Jag brottas även med tanken om det är någon poäng med att äga 100% av sitt hus. Jag har provat både att äga hela och att vara belånad och känner att båda alternativen funkar.
Givetvis undviker även jag att betala ränta varje månad om det är möjligt men samtidigt har jag nog mer och mer landat i att dagens samhälle bygger på att man betalar per månad snarare än att betala allt up-front och äga. Allt från media-abonnemang till bilar konsumeras ju på detta vis numera.
Som du nog redan är inne på så finns det inget logiskt skäl att amortera mer på huslånet. Matematiskt och på lång sikt så bör man snarare vara maxbelånad och investera pengarna istället. Men i praktiken så är nog en balans bäst.
Ert lån är också såpass litet att det ska mycket till innan ni får svårt att betala räntan, även om räntan går upp kraftigt.
Läste en intervju med chefsekonomen på SBAB för några år sedan. Han amorterade rätt flitigt istället för att spara på sparkonto, men lånade sen upp igen när han skulle t.ex. renovera ett badrum. Det man tjänar på det är att låneräntan oftast är högre än vad du får på sparkontot. Men det blir ju inga stora pengar, och han hade sannolikt lätt att utvidga lånet
