Hej, såg precis erat avsnitt “analys av en privatekonomi: ett par i 30 års åldern utan barn”. Vart genast väldigt intresserad 
Ni får bedöma om mitt fall skulle kunna vara något att titta närmare på.
Jag är 31 och skilde mig från min exfru tidigare i år (=singel). Inga barn. Jag tog över huset. 42tkr i bruttolön, bor i en mellanstorstad i mellansverige. håller på att renovera huset. Skriver upp mina utgifter i ett Excel dokument.
Inte en analys av ekonomin men 
Vill böra med att säga tråkigt med skillsmässan, oavsett vem som lämnar blir det ett kapitel som avslutas, vilket kan ta litet längre tid än man tror. I vilket fall var det så för min del, skilde mig från min numera exfru för 5 år sen för min del.
Jag är ett halvt liv äldre än dig och med ett par barn boendes här så förutsättningarna är såklart annorlunda. Men som 31-årig man utan barn eller fru så kan du ju egentligen göra vad som helst, finns ju inga begränsningar utom dina egna, grattis! Vill du tex sälja huset o jobba offshore är det ju inga hinder…
Tror (min slutsats efter att ha funderat mycket) att man inte bara ska titta på siffror i form av pengar just nu utan fokusera på dina styrkor och färdigheter över lång tid. Vissa saker tänker man inte riktigt på som “inkomster” men i praktiken blir det samma sak. Är tex grym på att renovera kan du ju få bra utväxling på det över tid (tex lägre belåning av din bostad än om du betalat andra för underhåll/renoveringar). Kommer ju troligtvis vara ngt du kan göra i avtagande grad de närmsta 30 åren (och du behöver ju ha någonstans att bo). Samma sak med att bli bra på att hantera o plantera mat, du lär ju fortsätta äta resten av livet.
Finns ju en del aktiviteter som behöver ngn form av intyg för att man ska kunna delta. Tex Jägarexamen, Dykcert, Förarintyg för båt, Grönt kort för klättring, Körkort för MC/Lastbil/Släp, Körkort för snöskoter/vattenskoter, Grönt kort för Golf etc.
Utöver det finns det ju en hel del saker som kan komma till nytta som språk, massageutbildningar, självförsvar, första hjälpen kurser, intyg för att köra motorsåg/röjsåg, heta arbeten osv.
Allt ovan är något som är en tillgång när du väl vill använda den senare i livet och när du väl vill göra ngt är det guld värt. Betydligt lättare att få till innan man har partner/barn.
Plus kanske viktigast, du har chansen att bygga upp ett grymt kontaktnät med de personer som du stöter på i de olika sammanhangen när du lär dig saker, vilket också är en tillgång som blir mer värd varje år.
Min poäng är att alla former av investering inte riktigt är i monetära termer.
Trivs du där du bor och har råd samt inte kräks på ditt jobb, passa på att utveckla dina långsiktiga möjligheter att göra kul saker resten av livet!
Hej, Tack för ett fint meddelande och många tankar. Gällande renovering så är jag inne på det du skriver om. Jag jobbade som snickare innan jag började plugga och det arbetet jag har idag är rätt så tekniskt inom fastigheter. Så känner mig rätt så bekväm med att utföra stora delar av renoveringen själv och på så sätt kan få ut mer för varje renoveringskrona.
Jag tog med glädje över huset då de 8 åren jag bott i bostadsrätt i ett flerfamiljshus inte känts lika bra som nu när jag bor själv i ett småhus (är uppvuxen i hus). Skulle jag om 5, 10 eller 15 år känna att jag inte vill bo i hus så har jag alla möjligheter att ändra på det då, precis så som du beskriver Archer. Det ända jag vet just nu är att jag vill bo i hus och de verkar som att jag kan klara av det också så länge jag håller mig frisk och inte förlorar jobbet. Men ett liv utan guldkanter blir det, i alla fall de närmsta åren… 