Hej,
Jag hoppas ni kan hjälpa mig att stödja min mentala styrka genom att höra era reflektioner på vår situation, samt hur ni själva resonerar i era liv.
Sen är det ju även helt upp till er om ni iställer för att stödja vill totalt krossa och vända ut och in på min synvinkel. Det brukar ju vara rätt lärorikt det med. 
Min generella stånd punkt till livet är blandannat att det liknar naturen i stort och små. På ett sätt då så vill jag likna ens personliga ekonomi och dess kopplingar till period i livet flukturerar på samma sätt som ett tidvatten som höjs och sänks, med en viktigt skillnad där jag försöker tänka så rätt det går via tex RT. Det är att på sikt så eftersträvar man ju en ökning av sin egendom. Men även likt börsen så går den på kortare sikt upp och ned, jämför det med ens livslängd….
Så i korthet kan man säkert förenkla det lite till
- Low
Tiden man bor hemma innan eget arbete - high
Ifall man har jobb och bor hemma. - Low
Första tiden i egenlägehet studerandes eller ingångsjobb… - high
Efter några år innan giftemål/hus - low
Småbarns år samt eventuellt husköp?
-high
Barnen är något äldre och karriären kn fortsätta - low
Pension…?
Aja en grund idé iallafall för att förklara lite mer om hur jag tänker för att rationalisera min skalle.
För egen del så bor jag med min fru och våra barn i ett hus sedan 3 år.
I korthet så kan man säga att vi köpte huset -18 innan första barnet. (Givet då lån osv beräknat på två löner.) Haft en relativt god marginal i inköpspris och haft en rejälare del reserverat för renovering iom ett äldre hus.
Första barnet kom tidigt -19 och även för tidigt så vi fick båda vara hemma några månader för att hantera situationen. (Så kallad VABB pga hemsjukvård.) Tack och lov inga kvarvarande delar men man fick direkt ge sig in att förstå att när man har barn är allt och jag menar allt… inkl arbete och övrig släkt andra prio…
Efterföljande föräldraledighet 1,5 år, då buffer kassan så sakteliga sjönk ihop. Kort sagt så går ekonomin inte redigt ihop att både renovera/föräldraledig. Men det är ju ett övergående problem, vi skall ju snart börja jobba båda två vilket bör ge en rejält ökning i hushållskassan.
Sagt och gjort så började vi jobba ed efterföljande VAB. Som kanske pga otur eller C-19 har i praktiken inneburit att vår son krävt vabbande mer än 50% av tiden han skulle varit på förskolan. Inget konstigt med detta och klart man prioriterar sina barn, men ekonomiskt inte den skjuts man hoppats på.
Glädjande nog blev vi relativt snart gravida igen och fick en dotter nu i Maj. Så återigen är min fru på föräldraledighet.
Med det sagt så står man då där igen i dessa tider där det är knapert. Dock med en rejält sämre stridskassa denna gången… i praktiken uttömd. (Dock har vi renoverat huset för drygt 500tkr under föregående år… takbyte, dränering, badrum osv…)
Jag förstår rationellt att vi just nu står i den troligast fattigaste perioden av vårt liv. (I allafall i likvida pengar) samt att detta bör lösa sig när vi båda börjar jobba igen och barnen är lite större och friskare.
Här står jag dock och kämpar mentalt med att man inte heller vill bara pausa livet och vänta ut det, livet skall upplevas. Men då våra ”sparpengar” numera är i det stora slut så börjar man närma sig defacto att skall vi kunna fortsätta leva livet med barnen och huset, samt renovera så smått occ fixa i trädgården behövs det kapital… kanske är känsligt men vill man ha ett äppelträd för att baka paj av när barnen är några år äldre behöver det ju planteras idag, lika så häckar för insynsskydd osv.
Några vägar framåt som jag ser;
- pausa renoveringar i 1-2 år tills föräldraledighet perioden är över.
- belåna upp extra på huset enbart för att återinvestera i huset/trädgården. (Marknads övervärde på ~2mkr, lågt räknat.)
-sälja av fondportfölj för att hämta likvider.
Krasst så tror tänker jag att att belåna om för att fixa fastigheten säkert är mest rationellt. Då det är låg ränta 1,07% för oss idag.
Om 2 år så får vi värdera om huset vilket kommer påverka våra amorterkngskrav högst troligen. Sen då låter man även börsen jobba ostört istället för att pilla med de pengarna…
Tilläggas kan göra att Min fru givetvis vill tappa av lite på börsen. ”De är ju våra pengar och bättre än ett lån”
Ursäkta ett troligen enormt långt utlägg, som kanske även blev rätt otydligt. Men generell fråga hur ser ni på pengar/kapital över tid och hur hanterar ni det känslomässigt tuffa med detta…
(För saken skull och delvis undvika kommentarer om att vi köpt ett för dyrt hus. Givetvis är det dyrt att renovera. Men vi har båda ökat våra löner med drygt 20% trots föräldraledighet, så om vi ”bara” får ut ordinare löner har vi mer än god marginal. Idag är det lite extra tufft då vi även baserat pp tidigare löner dras med 3% amorteringskrav.)
