Köpt ett för dyrt boende

Vill bolla lite här gällande hur jag kan tänka med bostad.

I somras köpte vi hus efter flera års letande. Många olika krav ledde till att det tog tid. Man kan tycka att vi borde tänkt igenom allt väldigt noggrant men kan nu konstatera att det gjorde vi inte.

Huset i sig har typ allt det vi vill ha, men ekonomin är det stora stötestenen. Man kan tycka att jag som ekonomiintresserad borde insett detta men nej (vilket stör mig mycket).

Fakta:

Huset köptes för drygt 5mnkr där vi har ett lån på 3 mnkr. Huset är stort med dålig uppvärmning (och det är inte ekonomiskt försvarbart att byta) och det har också ett stort garage med vind.
Vad jag kan konstatera nu i efterhand är att jag i mina kalkyler mest tittat på priset i sig samt driftskostnaderna men inte tagit hänsyn till de större underhållskostnaderna som kommer med ett större hus jmf med ett mindre hus. Så sammantaget blir kostnaden väldigt hög.
Uppskattade kostnader är:

Drift (el och värme, VA, sop, fastighetsavgift etc) 8k (möjligt att detta går att sänka något med att vara effektivare med energianvändning etc)
Amortering 5k
Ränta 10k (exkl ränteavdrag)
= 23k

Huset i sig har inget behov av renoveringar närmaste åren, men ser jag på en 20-årsperiod så blir det 2 badrum, kök, ev något tak, renovering av pool, värmepumpar, vitvaror etc. Detta beräknar jag till omkring 1,5mnkr. Slår jag ut detta per månad blir det ca 6k. I den budget jag hade lagt hade jag planerat för 3k, men har insett att det var för lågt.

Så totalen för huset blir omkring 29k per månad. I det ligger dock 5k i amortering och kanske 3k i ränteavdrag så faktiska kostnader blir 21k.

Vi tjänar idag netto ca 60k (på en 100%ig och en 90% lön). Av det sparar vi omkring 5k. Vi skulle ha råd att täcka även framtida underhåll, men det skulle då medföra att vi drar ner sparandet till bara några tusenlappar (eller ta bort större delen av amorteringen).

Hur ser ni andra på detta? Att sälja nu direkt medför såklart en massa negativa effekter men jag har också svårt att släppa detta. Men att byta boende innan vi ens bott där är ju också galet.

Förstår ju att det är vi som måste avgöra om vi vill att huset ska ta knappt en av våra löner, men min sambo har inte samma långsiktiga tänk och tycker vi löser saker när det dyker upp.
Har också en oro för ökade kostnader framöver med ev fastighetsskatt, ökade elpriser, slopat ränteavdrag, VA-kostnader etc

Är jag för negativ i min syn på detta? (förstår ju att gemene mans huskalkyler inte ser ut så här med kalkyler för underhållsbehov på 20 år, men å andra sidan är det ju vad det är)

Det må vara kontroversiellt men jag ser det som nästan självklart att mycket av driftkostnaderna du nämner kommer att täckas upp av en allmän värdeutveckling på bostadsmarknaden härifrån.

Det är förvisso fortfarande kassaflöde du ska ut med varje månad. Men den slutgiltiga totalkostnadskalkylen avgörs först när du säljer.

Jag antar en viss prisutveckling som tar ut renoverings/driftskostnader när jag räknar på ett visst boende.

2 gillningar

Jag tror du ska lyssna på din fru. Att sälja när ni precis köpt låter inte som en bra affär …Renoveringar 20 år framåt i tiden är ju svårt att sia om…det är ju mycket möjligt att många av grejerna du skriver håller längre än 20 år till och vissa grejer mindre än 20 år. Poolen är ju något som verkligen inte behöver prioriteras, det är ju inget “nödvändigt”.
Jag får känslan av att en del del byter tex tak bara för att grannen gör det eller för det estetiska, sen om det verkligen behövs är inte alls säkert.
Amorteringen ni gör är ju också ett sparande, inte en utgift.
Med ränteavdraget exkl amortering har ni en månadskostnad på 15k?
Det innebär i så fall att ni har 60-15=45k - Amorteringen över per mån, det är ju strålande!

6 gillningar

Netto ut= 60’, hus total=21’, sparande 5?

Var är resten av slantarna eller har jag läst bak och fram?

Ser inte riktigt problemet. Om jag tolkar texten rätt är ni ju i en bra sits? :slight_smile: Det jag funderar över är var ni bor, är det i större stad är läget troligtvis helt lugnt.

8 gillningar

Våra övriga kostnader ligger på:

8k mat
5k gemensamt sparande
6k transport (bil inkl värdeminskning), cyklar
3k semester
2k nöje (utemat/lunch, presenter, aktiviteter)
5k fasta kostnader (förskola, akassa, csn, sjukvård)
5k fickpengar (kläder, aktiviter, egna resor, inredning)
2k övrigt (kläder etc till dotter, blandade saker till hus etc)
3k underhåll hus
1k underhåll bil och cyklar (reparationer, däck etc)

Vet ju att man absolut kan skära i vissa av dessa poster (fickpengar, nöjen och mat), men min upplevelse är att vi inte slösar och skulle vi dra ner betydligt mer skulle det kännas.

Har hamnat i ett jämförelseträsk av både folk härinne och de i min närhet och då känns det dumt att inte spara mer med våra förhållandevis bra löner.

1 gillning

Å andra sidan får ni bra pension om ni fortsätter såhär :slight_smile: Tror många med lite högre inkomster sparar lite överdrivet sett till behoven. Framtiden ordnar sig allt som oftast.

Vill ni bo i huset? Skänker det er glädje? Kör i så fall på och njut av att vara husägare. Låt det gå ett tag och utvärdera sedan. Det är klokt att ta det lugnt både innan och efter husköp. Tror att det kommer att gå kanon för er om ni lyssnar in just era behov.

6 gillningar

Jag förstår att du tänker väldigt ekonomiskt men värdeminskning på en bil är ju ett rent teoretiskt värde som realiseras först när du säljer bilen - det har ju ingen med cash flow att göra (om du inte lägger undan pengar varje månad för att täcka värdeminskningen men varför skulle du göra det?).
Jag tänker att ni ska bo i huset och gilla det, kommande underhållsbehov får dimensioneras av hur mycket pengar ni har där och då. Man behöver inte byta ett badrum speciellt ofta, men man kanske vill göra det - och då får plånboken avgöra ambitionsnivån.

2 gillningar

Din sambo har rätt. “Man behöver inte ha både livrem, hängslen och säkerhetsnål för att hållla byxorna uppe.”

Ni amorterar 5000 per månad och löneökningarna rullar på. Att gå och grubbla på vad som kan hända om 15-20 år är givetvis fullständigt onödigt.

Gå istället och köp en blomma till din sambo och säg: Förlåt att jag gått och ältat detta till ingen nytta. Jag skall skärpa mig. Nu hittar vi på något roligt i helgen.

43 gillningar

Jag tänker väl bara som så att vår bil kostade 200k. Vi har haft den i fem år och kommer ha den fem år till. Om fem år vill vi köpa en ny bil för 200k och hade vi inte amorterat 20k per år hade vi fått låna 200. Så värdeminskningen är en faktisk kostnad.

Förstår dock att underhåll på hus kanske inte riktigt kan ses på samma sätt då en viss uppgång (iaf inflationsmässig) på hus sker tillskillnad från bilar vilket minskar i värde.

Jo men man får säkert rätta mun efter matsäck gällande renoveringar, men på det stora hela är det ju ingen stor skillnad för min ekonomiska situation om jag renoverar ett badrum efter 15 eller 17 år.

1 gillning

Ser din poäng, men som kronisk pessimist har jag svårt att känna så. Jag har en konstant oro över framtiden som jag vet är osund för mitt välmående, men har vant mig över det så känner inte till något annat. (Har läst böcker inom ämnet och även gått till psykolog men har aldrig hjälpt).

2 gillningar

Har du då inte fått svaret på din fråga där? :slight_smile:
Du nämner själv att du konstant oroar dig för framtiden, det låter som att sälja huset bara kommer göra att du hittar något annat (det nya billigare boendet tex) att oroa dig för.

Jag tror du ska fokusera på en annan frågeställning.

7 gillningar

Ni kommer ha amorterat cirka 1.2milj på 20 år om ni fortsätter med amorteringen.

Ni kan ju förmodligen utöka bolånet för de dyrare renoveringarna om ni vill.

1 gillning

Tycker det låter helt ok. Ge det ett år minst och utvärdera, logga energiförbrukning, kostnader mm och se hur verkligheten ser ut. När vi flyttade till lägenheten vi bor i nu så hade tidigare ägare 16000 kWh i årlig elförbrukning. Vi ligger idag på ca 3500 kWh. Han drog bland annat på med golvvärme i badrummet på högsta värmen.

3 gillningar

Jo, det är säkert möjligt, men det är då det känns som att jag köpt ett hus jag inte har råd att hålla i drift. Vet ju att många andra lånar till renoveringar, men det har ju bara funkat för att vi haft en sån enorm ökning av bostadspriser och ser det inte som troligt att det fortsätter.

Då är det ju bra att du dryftar frågan i detta forum. Kom ihåg att 30 år är ingen absolut maximigräns för ett badrum. Även om de flesta hyresvärdar renoverar efter 30-35 år.

Behövs det, går det att skjuta renoveringen några år framåt. En släkting är just nu spekulant på ett hus med ett badrum som är 45 år. Det verkar fungera det med, men givetvis en modern människa kommer att renovera omgående.

3 gillningar

Haha - jag kvalar inte in som modern människa! Bott snart 21 år i mitt hus nu och har svårt se att badrummet renoverats på 20-30 år innan dess. Kastat lite färg på vägg och golv men… det funkar. Men så bryr jag mig löjligt lite om vad andra tycker och är bevisligen inte så kinkig gällande inredning heller.

Sen känns det ju som att ditt sätt att vara i världen, enligt dig själv:

är svaret på din egen fråga som @MrLazy påpekar. Vilket för mig innebär att du försöker lösa ’fel problem’, ärligt talat. Så jag håller med i nedanstående oxå:

Oavsett vad du gör kommer du oroa dig. Tills du lär dig att agera annorlunda. Kanske läge testa andra psykologer eller terapeuter eller vad vet jag?

Sagt i all välmening eftersom du själv säger att din vana att oroa dig är osund för dig.

Oavsett vad önskar jag dig ett liv med en annan relation till oro än den du har idag. Och det är högst möjligt. Det inte bara tror jag, det vet jag. Men det kräver en insats, definitivt.

:pray:

5 gillningar

Det är helt klart kopplat till hur mycket det används. Vårt badrum på landet skulle jag gissa är runt 30 år men det ser förvånansvärt ok ut och jag ser ingen anledning att ta tag i det. Men det slits ju väldigt lite jämfört med ett året runt-badrum för typ en fyrabarnsfamilj…

1 gillning

Jo, så är det säkert och jag har själv haft dessa tankar flera gånger (och vet att det är så eftersom det är genomgående i livet).

Jag tror en anledning till att jag fastnar i oro kring ekonomi är att jag kan vrida och vända på allt på mängder av olika sätt. Dra i olika inkomster och utgifter, påverkan av VAB, arbetslöshet, nya skatter etc. Det går alltid att förändra en budget och få ett nytt resultat.

Gällande badrum så är det ena från 2016 och det andra från 2002 så när jag säger renovering på 20 års sikt är det alltså inga lyxrenoveringar, utan isf att renovera badrum som är 25-35 år gamla. Men håller annars med om att bara renovera pga ålder inte känns nödvändigt.

Jag ska ta mig en funderare på hur jag ska gå vidare med orostankarna bortkopplat från ekonomi.

2 gillningar

Ta och renovera efter behov. Allt behöver inte vara tipptopp och av de dyraste materialen. Trivs ni i huset?

1 gillning

Ekonomin ser ju hur bra ut som helst. Trivs ni dessutom i huset är det bara att gratulera till att ni tog steget. Om tio år kommer du minnas den här tråden med ett leende!

1 gillning