Vill bolla lite här gällande hur jag kan tänka med bostad.
I somras köpte vi hus efter flera års letande. Många olika krav ledde till att det tog tid. Man kan tycka att vi borde tänkt igenom allt väldigt noggrant men kan nu konstatera att det gjorde vi inte.
Huset i sig har typ allt det vi vill ha, men ekonomin är det stora stötestenen. Man kan tycka att jag som ekonomiintresserad borde insett detta men nej (vilket stör mig mycket).
Fakta:
Huset köptes för drygt 5mnkr där vi har ett lån på 3 mnkr. Huset är stort med dålig uppvärmning (och det är inte ekonomiskt försvarbart att byta) och det har också ett stort garage med vind.
Vad jag kan konstatera nu i efterhand är att jag i mina kalkyler mest tittat på priset i sig samt driftskostnaderna men inte tagit hänsyn till de större underhållskostnaderna som kommer med ett större hus jmf med ett mindre hus. Så sammantaget blir kostnaden väldigt hög.
Uppskattade kostnader är:
Drift (el och värme, VA, sop, fastighetsavgift etc) 8k (möjligt att detta går att sänka något med att vara effektivare med energianvändning etc)
Amortering 5k
Ränta 10k (exkl ränteavdrag)
= 23k
Huset i sig har inget behov av renoveringar närmaste åren, men ser jag på en 20-årsperiod så blir det 2 badrum, kök, ev något tak, renovering av pool, värmepumpar, vitvaror etc. Detta beräknar jag till omkring 1,5mnkr. Slår jag ut detta per månad blir det ca 6k. I den budget jag hade lagt hade jag planerat för 3k, men har insett att det var för lågt.
Så totalen för huset blir omkring 29k per månad. I det ligger dock 5k i amortering och kanske 3k i ränteavdrag så faktiska kostnader blir 21k.
Vi tjänar idag netto ca 60k (på en 100%ig och en 90% lön). Av det sparar vi omkring 5k. Vi skulle ha råd att täcka även framtida underhåll, men det skulle då medföra att vi drar ner sparandet till bara några tusenlappar (eller ta bort större delen av amorteringen).
Hur ser ni andra på detta? Att sälja nu direkt medför såklart en massa negativa effekter men jag har också svårt att släppa detta. Men att byta boende innan vi ens bott där är ju också galet.
Förstår ju att det är vi som måste avgöra om vi vill att huset ska ta knappt en av våra löner, men min sambo har inte samma långsiktiga tänk och tycker vi löser saker när det dyker upp.
Har också en oro för ökade kostnader framöver med ev fastighetsskatt, ökade elpriser, slopat ränteavdrag, VA-kostnader etc
Är jag för negativ i min syn på detta? (förstår ju att gemene mans huskalkyler inte ser ut så här med kalkyler för underhållsbehov på 20 år, men å andra sidan är det ju vad det är)